regntass

Nu läser jag om ogräs och lyssnar på Svea Hund. Funderar över mina inre ogräs som jag sått själv, en del sår man själv men ofta sås de i möte med andra människor. Vi måste rensa ogräs varje dag, fast vi tänker inte alltid på det. Man måste inte ha en fullkomligt ren rabatt heller, det går för övrigt inte. Den som rensar bort maskrosor vet att de dyker upp på annan plats i närheten inom kort. Bara man tar bort de allra största och mest illavarslande så klarar man sig för stunden. Det går inte att sitta med pincett och pilla bort allt ovidkommande. Vad vore livet utan lite ogräs?

Den som har en till synes helt perfekt rabatt och gräsmatta har förmodligen rakat jord över ogräset så att det inte syns... eller så är det nått väldigt lurt med det hela.

Igår satt vi informatörer ute på slottsängen och grillade i solnedgången. Det blev filosofisnack utan vin (inte så lyckat), prat om kärlek, munspel och Per Gessle.

Just nu vill jag bara sova ända fram till imorgon, lyssna lite halvt på föreläsningen och sedan åka hem till katter och äppelträd som säkerligen har fjädrar nu. Äppelträden alltså, inte katterna.

Det har varit en något ansträngande dag. Seminariet gick smärtfritt... men jag blir så trött av all denna oro och bristfälliga kommunikation. Take it away Ernst Hugo!