Lapdance i cykelaffären?

Felhörning på bussen "Vi går till en cykelaffär först och ser om vi kan ge dom en lapdance".


Hade seminarium idag. Opponerade på en i stort sett problemfri artikel. Min opponent hade inte fått några artiklar att läsa alls på grund av att vår studentwebmail pajat för hans del...och inte hade han bemödat sig med att meddela mig om det eller fråga om jag kunde skicka min artikel på annat sätt. Lathet, that's what!

Som tur var hade givetvis vår seminarieledare synpunkter på allas alster. Jag var rädd att mitt eget hastverk skulle sågas brutalt....men icke. Jag blev lovordad av gruppen för mitt rika språk och ledaren hade inga smärtsamma hugg att dela ut. Han gav mig konstruktiv kritik och tips på hur jag skulle förbättra den (för vi ska skriva om den). Det var första gången vi mötte GP. Mitt första intryck av honom var "....wow". Han kommer nog att bli en av de mest uppskattade lärarna på utbildningen. Han kan sina saker och han förklarar så alla fattar och har en enorm entusiasm för journalistik. Det är få lärare jag haft som tänt den där kreativa gnistan som sätter igång nissarna på hjärnkontoret.

Nu har det trillat in intressanta debatter från mina gruppmedlemmar. Mycket roligare att läsa än nyhetsartiklar. Allra roligast är att hon som jag ska opponera på har skrivit om exakt samma ämne som jag, fast från andra hållet. Hon skriver för att det gamla betygssystemet ska vara kvar medan jag prisar det nya systemet. 

Vad är det för fel på mig? Jag lade mig igår kl. 22.00 och kunde ändå inte somna förrän strax efter 02.00!!! Jag orkar inte med detta snart! Önskar att jag vore en Disneyfigur som bara behöver en stor slägga för att göra processen kort.


Trackback
RSS 2.0