Som att släpa på ett piano och en död åsna

"Domna domna bort, livet är kort" sa en grupp vitklädda ungdomar med färglada handskar en gång i tiden.

Jag mår inte bra. Det känns som att jag vill fly. Fly bort och kasta mig i en famn som vill ta emot mig.
Lämna allting och sluta tänka. För jag är så förbannat stressad av allting nu! Jag får knappt nån riktig sömn för att jag drömmer om alla inlämningsuppgifter vi har. Tankarna på allt man ska göra och den beklagliga medvetenheten att jag suttit vid datorn sen halv åtta imorse för att hinna få allting rätt...och så får man inte det ändå, det gör mig frustrerad.
Jag vågar inte slappna av. Det är så mycket som krånglar.

Jag behöver kärlek. Jag behöver energi. Jag behöver någon som kramar mig och säger att allt kommer gå fint.
Jag vet att jag klarar av detta, men det känns så tungt...


Jag bor tydligen granne med en polisaspirant. Trevligt med lite män i uniform i huset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0