Blå spagetti

Nyss hemkommen från Halloweensittningen. Många Johnny Deppkaraktärer fanns i vimlet. J vann pris för bästa utklädnad, han var Edward Scissorhands, fruktansvärt skickligt gjort. I vann pris för bästa inlevelse, hon var Sadako från Ringu...klart otäckast.

Maten på sittningen var väl inte  helt topp, nog för att spagetti och köttfärssås alltid går hem...men tack vare blå färg i spagettin så hade den en oangenäm eftersmak som fick det att vända sig i magen på mig.

Efter sittningen var det som brukligt efterfest hemma hos ett par tvåor. Var väl kul ett tag, men snart gav mina öron upp. Varför måste det alltid spelas musik på så extremt stark ljudnivå ? Skulle jag hänga med ut sen eller? Nej, jag betalar inte 60 kr för att stå på ett dansgolv med tjutande öron och trött huvud i flera timmar. Jag orkar helt enkelt inte.

Det är lite tragiskt att det alltid ska bli så. Inte kan man ha öronproppar heller för då hör man ännu sämre vad folk försöker skrika i ens öra. Vad är det för märklig kultur vi har egentligen?

Vet ni vad jag gillar? Att sitta med tända ljus och lyssna på lite fin jazz. Det finns knappt nått annat som jag finner så avslappnande och välgörande som det.
Farfar skulle nog vart stolt över mig.

De har Halloweenfest här i huset också. De verkar vara på utgång. Lika bra det så sover jag bättre.

Trackback
RSS 2.0