regntass

Djupt inne i bröstkorgen sitter eländet. Jag vet inte vad jag helst vill göra, gråta ut eller kasta upp eländet som livet just nu består av. Jag vill hur som helst få ut det onda på nått sätt.

Vad har hänt med mig? Jag brukade aldrig lida av stress förut. Varför måste jag göra det nu? Är det ett tecken på att man håller på att bli vuxen? Det kan det inte vara, många barn känner ju stress i låg ålder.

Nej, jag tror jag vet...jag befinner mig stadiet Ung vuxen, det skulle nog Freud sagt.

Klippte mig idag, det blev kort igen. Kanske det kortaste jag haft hittills. Är inte supernöjd med resultatet, det finns ju inte en frisör som klipper likadant som den andre. Men jag har varit med om värre, i Norge till exempel...där påminde jag nästan om en munk när jag klev ut. Nu har jag bara åldrats ca 10 år och ser ut att höra hemma på 40-talet.
Det var åtminstone min första tanke.
Men sånt kan man alltid ändra på hemmaplan. Om några veckor ser det nog helt okej ut.