regntass

Jösses vad trött jag är. Jag sover inte så mycket som jag borde tror jag. Ändå hann jag drömma mycket inatt.

Jag tror det började nånstans med att jag och familjen åkte ut till nån skog där det bodde människor i ett stort trähus. I huset som var helt utan el och isolering sprang en massa ungar omkring och bar på saker på små tallrikar. Det var blommor, godis och små mörka föremål. Snart fattar jag att alla de här barnen är på väg till ett ställe där man offrar saker till avlidna. Så börjar jag också springa runt, jag tar en tallrik och hämtar bland annat gröna godisprinskorvar...som också glittrar. Jag vet inte om de är ätbara eller bara nån sorts suddgummin egentligen.

I alla fall följer jag med den tilltagande folkströmmen utanför huset, den för mig till cykelvägen därhemma, strax en km bortom vårt hus.  På vänster sida om mig får jag syn på en barnfamilj som går nere i skogen, det är Ls familj upptäcker jag, hennes pappa går med barnvagn, de hälsar på mig.
Utmed cykelvägen står en massa människor uppställda med stora lådor märkta med bokstäver på. A, b, c, d osv. Ungarna går till olika lådor och lägger ner sakerna de har med sig. Bokstäverna representerar början på efternamnen på alla som dött i något krig, förmodligen Andra Världskriget tänker jag. Jag hamnar framför låda O, men jag är osäker på vart jag ska lägga ner mina saker, jag minns inte vad min bortgångne släkting hette.

Raden av lådor är lång, de leder ända bort i skogen nära kraftstationen. Där ändrar sig plötsligt miljön och jag kommer fram till ett torgliknande ställe. I en vit byggnad som påminner om ett partytält står en massa nakna män och grillar korv på en stor grill. De är nakna förutom svarta små förkläden, solglasögon och skinnkepsar. De är tydligen nån sorts förening som kallar sig Nakna Män. De har ansvaret för maten i och med detta projekt (lådorna med bokstäver). Mannen som kommer emot mig ber mig att köpa en korv. Jag är inte hungrig egentligen men jag ger med mig ändå. Korven kostar 50 kr. Mannen förvandlas till J som gick i min japanskaklass för några år sen. Han rekommenderar mig att doppa korvbrödet i en dressing som ser ut att bestå av olja och nån typ av dill. Smakar rätt hyfsat.

Snart går jag där ifrån, jag går tillbaka mot cykelvägen med alla lådor. På nått sätt hamnar jag till slut i en stor festlokal, folk sitter och käkar köttbullar, allt är inrett i vitt. Maten står uppställda på borden redan lagda på tallrikar, så det är bara att sätta sig där det finns en orörd tallrik. Tydligen kommer jag in aningen sent, för mattanter börjar ta in tallrikarna. Jag ser R sitta vid ett tomt bord, jag slår mig ner bredvid henne med några andra som kommit in tillsammans med mig. R ber mig hämta en tallrik innan alla försvinner. Så jag kilar snabbt över till ett långbord och kniper en med köttbullar och lingonsylt, tallriken är stor som ett handfat, är nog menat för fler personer att dela. Någon ska hålla tal i rummet. Vid vårt lilla bord sitter det två killar som pratar hela tiden. Jag försöker få tyst på dom upprepade gånger, "Men håll käften! Fattar ni inte att de ska hålla tal här?!"
Jag blir nervös av att de inte kan sluta prata, herregud så störande!
En av mattanterna kommer förbi och tappar en stor gryta med ris. Hon sätter sig ner och fixar röran,  tar upp en slev och börjar rota i grytan, hon slevar i sig lite ris och säger ursäktande  "Man hinner inte med så mycket lunch här, det är så jobbigt när alla bah' säger tack för maten hela tiden". Vi fattar precis vad hon menar.

Det är inte förrän jag vaknar som det slår mig: R äter inte köttbullar.
Herregud vad knasigt det kan bli ibland.