Smärtsam invigning

Testar den nya enorma kastrullen. Kokar spagetti, lyfter på locket för att se om spagettin är klar, superhet vattenånga, brännskada på handleden AAAAAAAJ!. Nåväl.
 
Nu har jag färdigställt näst sista uppgiften på hemtentan, inte lätt direkt. Lobbyism och demokrati...kul. Fördelen är väl att jag nu fattar hur det hänger ihop...till skillnad från innan. Imorgon blir det att skriva sista uppgiften om public service. Blir lite enklare tror jag.
 
Jag lyssnar på Povel Ramel, det svänger nått grymt!
 
Jag tittade på The shadow of the sword idag. Inte lika grotesk som Sweeney Todd men ändå onödigt grym på vissa ställen. På tal om grotesk, sista avsnittet av Grotesco igår gjorde skäl för sitt namn. Fantasin sinar aldrig hos det där gänget. Det var nästan så jag blev illamående.
 
Tänk vad skratt kan säga mycket, så lätt det är att förstå. Skratt måste vara bland den enklaste av kommunikation.
Det är mycket man kan fundera över när man möter personer i trapphuset som bär på de mest otympliga ting. Skratt i samförstånd, som ursäkt, som ren överslagshandling...variationerna är många.
 
Klockan är inte ens fem och det känns redan som om det var sent på kvällen. Vad ska jag hitta på nu?
 

 
Trackback
RSS 2.0