Glenn-Arne
Idag har jag läst i nästan tre timmar om medias påverkan på publiken och hermeneutik. Snart ska jag sätta tänderna i retorikdelen.
Hittade en rolig grej i Mediekultur-boken. Glenn-Arne är tydligen ett typiskt namn på en norsk motsvarighet till vår "Svenne".
Inatt drömde jag en väldans lång och detaljerad dröm igen. Det började som en bussresa (en mycket liten buss) med ett tiotal andra personer. Reseledaren var en oerhört tarvlig förare, en kvinna med keps som verkade finna glädje i att köra av vägen och ner i lerpölar. Vi körde utmed kusten. Rätt var det är så snurrade bussen ut i havet och började sjunka. Någon skar hål i taket (som var helt av tyg) för att komma ut, bussen var ju redan under vatten så det var lite knepigt att ta sig upp genom hålet. Alla lyckades i alla fall ta sig upp på land igen...och då plötsligt så skulle vi resenärer utsättas för hunddressyr. Vi ansågs vara hundar i alla fall. Efter ett tag kom jag bort från de andra och hittade ett garage eller om det bara var ett förvaringsställe för stora maskiner, där inne fanns en farlig tant. Jag försökte smyga mig förbi henne, för jag visste att hon skulle försöka fånga mig om hon såg mig. Men det farligaste var inte tanten utan hennes husdjur, en noshörning. Den sprang väldigt (VÄLDIGT) fort, den fick syn på mig. Jag hann väja undan för den en gång men visste att den skulle träffa nästa gång...och då skulle jag förmodligen dö eller åtminstone skadas rejält. Jag sprang in i ett rum med fönster som såg lätta ut att öppna, det var gammalt trästuk på allt. Jag hörde noshörningen springa runt utanför och visste att den skulle hitta mig när som helst. Jag fick upp ett fönster och började kravla mig ut, men det gick ju inte så lätt. Jag fick inte upp benen på fönsterkarmen ordentligt och jag fastande hela tiden i en gardin. Nånstans där vaknade jag.
Jag försökte även lyssna på radio idag...bara för sakens skull. Men jag stängde av rätt fort, det blev för störigt. Jag uppskattar tystnaden i min lägenhet. Jag bryter tystnaden då och då med spotify...men oftast så är det bara tyst här. Jag vill inte ha en massa okända människor tjafsandes i mitt hem! Det spelar ingen roll om det är Fredrik Lindström som pratar om metalldetektorsandaler...det blir för skräniga ljudtapeter ibland helt enkelt. Radio funkar i bilen på väg till Öland eller mormor, that's it.
Hittade en rolig grej i Mediekultur-boken. Glenn-Arne är tydligen ett typiskt namn på en norsk motsvarighet till vår "Svenne".
Inatt drömde jag en väldans lång och detaljerad dröm igen. Det började som en bussresa (en mycket liten buss) med ett tiotal andra personer. Reseledaren var en oerhört tarvlig förare, en kvinna med keps som verkade finna glädje i att köra av vägen och ner i lerpölar. Vi körde utmed kusten. Rätt var det är så snurrade bussen ut i havet och började sjunka. Någon skar hål i taket (som var helt av tyg) för att komma ut, bussen var ju redan under vatten så det var lite knepigt att ta sig upp genom hålet. Alla lyckades i alla fall ta sig upp på land igen...och då plötsligt så skulle vi resenärer utsättas för hunddressyr. Vi ansågs vara hundar i alla fall. Efter ett tag kom jag bort från de andra och hittade ett garage eller om det bara var ett förvaringsställe för stora maskiner, där inne fanns en farlig tant. Jag försökte smyga mig förbi henne, för jag visste att hon skulle försöka fånga mig om hon såg mig. Men det farligaste var inte tanten utan hennes husdjur, en noshörning. Den sprang väldigt (VÄLDIGT) fort, den fick syn på mig. Jag hann väja undan för den en gång men visste att den skulle träffa nästa gång...och då skulle jag förmodligen dö eller åtminstone skadas rejält. Jag sprang in i ett rum med fönster som såg lätta ut att öppna, det var gammalt trästuk på allt. Jag hörde noshörningen springa runt utanför och visste att den skulle hitta mig när som helst. Jag fick upp ett fönster och började kravla mig ut, men det gick ju inte så lätt. Jag fick inte upp benen på fönsterkarmen ordentligt och jag fastande hela tiden i en gardin. Nånstans där vaknade jag.
Jag försökte även lyssna på radio idag...bara för sakens skull. Men jag stängde av rätt fort, det blev för störigt. Jag uppskattar tystnaden i min lägenhet. Jag bryter tystnaden då och då med spotify...men oftast så är det bara tyst här. Jag vill inte ha en massa okända människor tjafsandes i mitt hem! Det spelar ingen roll om det är Fredrik Lindström som pratar om metalldetektorsandaler...det blir för skräniga ljudtapeter ibland helt enkelt. Radio funkar i bilen på väg till Öland eller mormor, that's it.
Dumt val av husdjur.
Trackback
