Du är för dålig för att dikta
Sitter och lyssnar på låtar som får mig att trängta ännu mer efter min drömprins. Min vackre ängel som alltid skymtar förbi i mina tankar och lämnar spår av fjädrar som...öh...?....äh! Här försöker man vara smått poetisk, kär som man är...och så går det ändå inte! Hahaha. Hade mina känslor kunnat anta en konkret form så hade det nog blivit en vacker kreation i alla fall.
Idag tog jag bussen in till stan och strosade runt lite, gick in på ett sushiställe och vips kom det in en grupp japanska studenter, de började prata med ägaren och till min häpnad visade det sig att ägaren faktiskt var japan! Det är så ytterst sällsynt med japaner som driver sushiställen...faktiskt.
Jag kommer nog att få bekanta mig med utbytesstudenterna, in due time.
Vid fyra var det välkomstceremoni för alla nya studenter, inget särskilt enligt mig...en massa prat som jag redan hört och en massa tårta med massa grädde (usch, jag blir lätt illamående bara jag ser sånt).
Imorgon är det introduktion och den hemliga nollningen tar sin början. Jag hoppas att det finns folk i min klass som är över 20 åtminstone...för jag kände mig rätt gammal när jag stod i folksamlingen vid ceremonin idag. Eller gammal kanske inte är rätt ord, vuxen är nog mer adekvat. Jag blir snart 24 år...herregud. Jag kommer vara 26 år när jag tar min examen!
Idag fann jag en fin låt med Helen Sjöholm.
En ensam koltrast, han sjunger sin skymningssång
vi står intill varandra och vi lyssnar andaktsfyllt
en vårkväll på min balkong
Jag talar allvar men du har nära till skratt
som en sphinx, lika gåtfull är du
säkert begriper du att
Veta var vi står är svårt och
vart vi går är upp till dig
Om du vill gå långsamt så är det okej
och att jag är kär är klart
och vart det bär är upp till dig
Men välj rätta vägen tillsammans med mig
Jag tror så mycket på oss, du vet vad jag menar
en del som skiljer förstås men mycket mer som förenar
Att jag ber om mer är sant
och vad som sker är upp till dig
Ja, säg vad du känner men säg inte nej
Nu tystnar fågeln men tonen dröjer sig kvar
och någonstans långt borta tar en annan koltrast vid
och ger ett lockande svar
Jag ber dig stanna, du säger hastigt godnatt
du är skygg och så sparsam med ord
men du förstår säkert att
Veta var vi står är svårt och
vart vi går är upp till dig
Om du vill gå långsamt så är det okej
och att jag är kär är klart
och vart det bär är upp till dig
Men välj rätta vägen tillsammans med mig
Jag tror så mycket på oss, du vet vad jag menar
en del som skiljer förstås men mycket mer som förenar
Att jag ber om mer är sant
och vad som sker är upp till dig
Men välj rätta vägen tillsammans med mig
Ja, säg vad du känner men säg inte nej
Idag tog jag bussen in till stan och strosade runt lite, gick in på ett sushiställe och vips kom det in en grupp japanska studenter, de började prata med ägaren och till min häpnad visade det sig att ägaren faktiskt var japan! Det är så ytterst sällsynt med japaner som driver sushiställen...faktiskt.
Jag kommer nog att få bekanta mig med utbytesstudenterna, in due time.
Vid fyra var det välkomstceremoni för alla nya studenter, inget särskilt enligt mig...en massa prat som jag redan hört och en massa tårta med massa grädde (usch, jag blir lätt illamående bara jag ser sånt).
Imorgon är det introduktion och den hemliga nollningen tar sin början. Jag hoppas att det finns folk i min klass som är över 20 åtminstone...för jag kände mig rätt gammal när jag stod i folksamlingen vid ceremonin idag. Eller gammal kanske inte är rätt ord, vuxen är nog mer adekvat. Jag blir snart 24 år...herregud. Jag kommer vara 26 år när jag tar min examen!
Idag fann jag en fin låt med Helen Sjöholm.
En ensam koltrast, han sjunger sin skymningssång
vi står intill varandra och vi lyssnar andaktsfyllt
en vårkväll på min balkong
Jag talar allvar men du har nära till skratt
som en sphinx, lika gåtfull är du
säkert begriper du att
Veta var vi står är svårt och
vart vi går är upp till dig
Om du vill gå långsamt så är det okej
och att jag är kär är klart
och vart det bär är upp till dig
Men välj rätta vägen tillsammans med mig
Jag tror så mycket på oss, du vet vad jag menar
en del som skiljer förstås men mycket mer som förenar
Att jag ber om mer är sant
och vad som sker är upp till dig
Ja, säg vad du känner men säg inte nej
Nu tystnar fågeln men tonen dröjer sig kvar
och någonstans långt borta tar en annan koltrast vid
och ger ett lockande svar
Jag ber dig stanna, du säger hastigt godnatt
du är skygg och så sparsam med ord
men du förstår säkert att
Veta var vi står är svårt och
vart vi går är upp till dig
Om du vill gå långsamt så är det okej
och att jag är kär är klart
och vart det bär är upp till dig
Men välj rätta vägen tillsammans med mig
Jag tror så mycket på oss, du vet vad jag menar
en del som skiljer förstås men mycket mer som förenar
Att jag ber om mer är sant
och vad som sker är upp till dig
Men välj rätta vägen tillsammans med mig
Ja, säg vad du känner men säg inte nej
Kommentarer
Trackback
