regntass

och på nått sätt visste jag att en ljusare framtid var att vänta, men inte på vilket sätt.

Men man ska aldrig underskatta att lätta sig hjärta, även om det är svåra saker man vill prata om.

Jag kände mig rent känslomässigt stagnerad, men jag har i alla fall talat ut om saken.
Han förstod mig. Han älskar mig. Men det är som om vi båda vet att det kommer ta slut nån gång eventuellt.

Men jag vill inte tänka på det. "Tänk inte på det" som mitt ex brukade säga. Och han hade nog rätt, för när slutet kom så kom det oväntat och hårt, men jag hade åtminstone inte oroat mig för framtiden utan bara levt för stunden. Och det är nog bäst att göra så.

Jag tänker ta vara på den tid vi har.

Så över till ett annat problem, vilket fack ska man hälla tvättmedel i på maskinen? Jag kör aldrig med pulver så jag vet aldrig hur det ska vara! Och V har ju sin följa-med-dag på sjukhuset idag så han kan ju inte svara i mobilen! Typiskt.