regntass

Det är höst i Göteborg 
Jag passerar Kortedala torg 
Regnet faller hårt över natten 
Över alla hemlösa katter 
Låt mig få sova en stund 
Bara en liten, liten blund 

Jag känner mig lite som en hemlös katt. Jag håller på att bli en sådan.

När jag en gång skrev ett inlägg på lunarstorm beskrev jag en väg kantad av blått, och hur naivt 
det säkert var att 
tänka att jag skulle vandra den vägen för evigt eller nått åt det hållet.
Nåväl, jag är nog inte naiv, bara slagen till marken av den vidriga realismen.  Att vi människor
är så olika, vi klara av olika saker till olika gränser. 

Jag mår inget vidare nu, jag har gråtit sen igår kväll. Jag vet varken ut eller in längre. 
Ska jag baralösa upp de band som hållit mig trygg i snart tre år? 
Var det dömt att misslyckas från början? 
Jag trodde
att kärleken kunde besegra allting...
It takes a fool to remain sain.