Natsume Töntseki
Min hjärna har inte funkat jättebra idag, hade studiegrupp som vanligt med boysen. Vanlig grundlig översättning på meningar som "Kan du säga hur jag tar mig till stationen?" var i princip omöjligt för mina hjärnceller idag. Är det FÖR basic för att kommas ihåg eller vad är detta? En variant blev det men jag får se vad Y-sensei tycker när jag lämnat in läxan.
Visserligen gick det bättre med texanalysen idag, vi håller på att läsa en roman av Natsume Souseki (eller som vi döpte om honom idag; Natsume Töntseki eftersom han i egenskap av författare väljer att jäklas med läsaren genom meningar som inte går att översätta till ren svenska och använder onödigt jobbiga kanjikombinationer osv).
Idag blev jag väldigt trött väldigt fort, berodde nog mest på att miljön där vi satt iderligen stördes av reparationsljud i form av borrmaskiner som aldrig ville sluta och som alltid satte igång så fort jag skulle säga nått.
Det är roligt när man märker att människor man i två års tid trott varit dryga viktigpettrar i själva verket är riktigt skojiga och trevliga människor att vistas runt, bara man får chansen att lära känna dom. Tänk vad fel man kan ha genom att ta avstånd. Avstånd, herregud vilka erotiska undertoner det finns i texten vi läser. Eller i alla fall om man översätter den till svenska på det sätt som vi gör haha. Vissa av oss använder ofta gammalsvenska uttryck vilket gör det hela ännu mer komiskt. Men ack så väl det stämmer in sen. Dagens tolkning av de utvalda styckena i självmordsbrevet (som romanen handlar om) handlade mycket om upphetsning, att avancera djupt in och otillfredställda ansikten och allt var det var haha.
Allt skratt varje tisdag från 10-16 gör att man härdar ut.
Visserligen gick det bättre med texanalysen idag, vi håller på att läsa en roman av Natsume Souseki (eller som vi döpte om honom idag; Natsume Töntseki eftersom han i egenskap av författare väljer att jäklas med läsaren genom meningar som inte går att översätta till ren svenska och använder onödigt jobbiga kanjikombinationer osv).
Idag blev jag väldigt trött väldigt fort, berodde nog mest på att miljön där vi satt iderligen stördes av reparationsljud i form av borrmaskiner som aldrig ville sluta och som alltid satte igång så fort jag skulle säga nått.
Det är roligt när man märker att människor man i två års tid trott varit dryga viktigpettrar i själva verket är riktigt skojiga och trevliga människor att vistas runt, bara man får chansen att lära känna dom. Tänk vad fel man kan ha genom att ta avstånd. Avstånd, herregud vilka erotiska undertoner det finns i texten vi läser. Eller i alla fall om man översätter den till svenska på det sätt som vi gör haha. Vissa av oss använder ofta gammalsvenska uttryck vilket gör det hela ännu mer komiskt. Men ack så väl det stämmer in sen. Dagens tolkning av de utvalda styckena i självmordsbrevet (som romanen handlar om) handlade mycket om upphetsning, att avancera djupt in och otillfredställda ansikten och allt var det var haha.
Allt skratt varje tisdag från 10-16 gör att man härdar ut.
Trackback
