regntass

Japaner alltså. Det är banne mig inte lätt alla gånger, så många ansikten att hålla reda på.

Var på A-kursarnas och de nya utbytesjapanernas välkomstfest igår. Som E-kursare hade man ju ett svagt minne av att vi skulle representera våra universitet som vi studerat vid i Japan. C-kursarna skulle hålla i hela grejen och fixa underhållning, i detta fallet lekar. Ungefär som vi gjorde förra året när vi höll i det.

Jag som inte hade förberett mig på nånting eftersom all min tid går åt till min omöjliga text av Ihara Saikaku, gick ändå och satte mig vid Kansai Gaidaibordet med tillhörande japanska representanter. Och det kom ganska många till oss och ställde frågor, det var inte alls svårt egentligen. Jag pratade ganska mycket med ett par tjejer som ska dit i vår, bara en termin precis som jag gjorde. Det enda jag fann knepigt var att småprata med japanerna, sedan jag kom hem till Sverige så har min konversationsförmåga blivit väldigt försämrad, till mitt förtret.

När det var dags för C-kursarna att hålla i lekarna tyckte vi senpais att det var läge att pysa ut genom bakdörren. Har man redan varit med om detta party två gånger innan så...tycker man väl kanske att det får vara bra nu. Dessutom lockade Yukina (nyligen bekantad ickejapansk tjej) med fest hemma hos henne istället. Ingen nödvändig betänketid där inte.

Yukina hade en liten hemtrevlig studentetta. Hon gjorde Okonomiyaki till alla och vinet flödade. Trots att okonomiyaki är den japanska rätt som jag har svårast för att äta...så var den faktiskt ganska god, måste bero på att den var hemmagjord så att säga.
Alla pratade om ditt och datt, en japansk kille (som jag heller inte kan memorisera namnet på) ville absolut att jag skulle visa min uppsats för honom när den är klar. Han tyckte att det var konstigt att jag valt en författare som Ihara Saikaku att basera den på, vad är så intressant med honom undrade han. Och så ville han att jag skulle översätta uppsatsen till japanska till på köpet...nädu.
Det var trevligt där, och jag står fast vid att man kan bli full utan sprit. Att ha roligt utan att ha kul så att säga. Jag lyckades ganska väl.

Just nu känner jag mig ganska pressad inombords. Jag vet att saker och ting kan lösa sig, men det är ju bara vägen dit som är lite jobbig. CSN låter mig inte få pengar än, ekonomin dalar, uppsatsen!!!, jobb i Norge? och fan och hans mostrar.

Sayaka kommer hem till mig då jag firar min födelsedag ^_^ Då får jag prata japanska mycket, måste skärpa mig och öva öva öva!

Kollade på Psycho häromkvällen, slog på tvåan och där var den. Har inte kollat på den sen jag gick i Molkom. Han som spelar Norman Bates är fruktansvärt obehaglig i slutet, men ack vilken fager man.

Var på The Studio för ett tag sen och blev fotad som en modell. Det var ganska roligt men väldigt fysiskt krävande, åtminstone kände jag det dagen efter. Killen som fotade mig hade säkert vart modell själv eller nått, han kunde posa grymt mycket bättre än jag i alla fall haha!
Jag blev sminkad jättefint...men min känsliga hy väckte mig upp ur skönhetsdrömmen dagen därpå och gjorde mig påmind om att den inte gillar foundation och puder. Mitt ansikte var rött, hett och skrovligt i nära fem dagar!
Vill man va fin...

Så, vad har jag kvar att göra idag? Jag ska översätta en sida till av vår nya litteraturklasstext, den här gången av Tanizuki Junichiro. Historien handlar vad jag vet om en pervers äldre herre med fotfetisch.
Det är skojiga grejer vi läser...hrm.