Någon som dig

Mamma kom hit i onsdags för att rå om mig ett par dagar. Då de hade stängt av elen för mig i lägenheten blev vi tvugna att åka hem till mormor och sova över där. Jag hade glömt att anmäla mig som nätkund till energibolaget, därför antog dom att ingen bodde där. Hur som helst blev saken utredd följande dag.

Men hemma hos mormor hade jag min svåraste kväll hittills, jag satt med mobilen i handen i flera minuter utan att kunna ringa honom. Men på bussen till mormor hade jag bestämt mig, ikväll skulle vårt band brytas. Så jag ringde till slut. Inget torrt samtal.

På torsdagen gick jag på Curves och blev medlem för 3 månader framåt. Sen hade jag studiegrupp på Etnologen medan mamma sprang på stan.

På fredagen gjorde vi stan tillsammans, sprang runt på Avenyen och Nordstan och lite överallt. Hittade en bra tebutik. Köpte Champagnete.

Igår gick mamma och jag runt i Haga och hon visade vart hon hade bott på 70-talet då hon studerade här. Vi gick på Café Husaren och satt och pratade om livet och kärleken. Jag mådde ganska dåligt under de här dagarna och grät om vartannat, men min mamma har en tendens att alltid få mig på bättre humör och inse realismen i mycket. Så när mamma hade åkt hem med tåget så mådde jag mycket bättre.
Sen hjälper ju faktiskt tröstshopping också.

Idag pratade jag med honom för att reda ut saker och ting. Mycket kom fram som jag inte hade haft en aning om. Det var inte bara jag som hållt inne med saker. Kommunikationen i vårt förhållande hade aldrig varit så värst bra.
Jag är fortfarande ledsen över mitt beslut, men jag insåg att det var nödvändigt för att jag skulle kunna leva mitt eget liv fullt ut. Det tynger mitt hjärta att lämna honom då jag vet att han fortfarnade älskar mig...men vad kan jag göra?

Suck, varför måste man plågas av kärleken? Jag har inte tid att sitta här och deppa, jag måste ta tag i skolarbete ju!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0