Vill inte ha lösningar!

Jag ligger sjuk på Dalum nu, fick ont i halsen i torsdags eftermiddag. Har säkert lite feber också, känns nästan så. Igår låg jag bara i sängen hela dagen, förutom att jag gick till Statoil och köpte en flaska Jäger. Ska man bli av mä't så blir det till att ta i lite. Orkade inte göra nånting, bara ligga i sängen och kämpa med svaljet. Kände mig så ytterst ensam, man blir ju nere när man är sjuk, så jag ringde hem.
Men jag tvekade innan jag ringde, jag visste ju redan i förväg vad mamma skulle säga. När jag är sjuk, ensam och eländig så vill jag bara ha någon att prata med, inte nån som kommer med en massa lösningar på problemet! Jag vill bara ha någon som lyssnar på mig och muntrar upp mig...inte en massa prat om att jag ska be mattanterna koka te åt mig (!), skulle jag aldrig få för mig att göra, inte här.

Det tycker jag ofta är problemet när man pratar med föräldrar, särskilt mammor, och det kan även gälla när man pratar med killar. Har man ett problem så vill man inte ha lösningar, har man inte vett nog att klura ut det själv kanske? I alla fall vill jag inte höra sånt, det är ju inte därför jag startar en konversation, jag vill bara ha någon att prata med, så att man inte känner sig så ensam. Men det verkar dom inte begripa. Jag vill prata med en förälder, inte en sjuksyster.

Om en halvtimme öppnar de matsalen. Blir nog sängen hela dagen idag med, tråkigt.

Jag har bestämt mig för att följa med till Köpenhamn nästa helg, får hoppas att jag är kry då. De andra ska gå på Tivoli, får väl se om jag finner nått nöjsamt där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0