Lökgnäll
Har precis varit ute och sprungit i över en timme, hade lite brist på luft när jag kom hem, men än lever jag.
Innan dess pluggade jag lite kanji, märkte när jag vaknade att jag kommit in i extremt-nära-tenta-fasen, alltså att jag drömmer om kanji och ritar dom i luften i sömnen. Så jag har varit nyttig hela förmiddagen kan man säga.
Snart ska jag äta lite pasta och det sista av köttfärsen som V svängde ihop. Han har tendens att alltid göra för stora lökbitar, mycket lök är det också. Jag gillar inte riktigt det, men jaja. Man gnäller för mycket, man är aldrig nöjd här i livet. Jag borde vara tacksam över att jag faktiskt lever som jag gör.
Jag ska ta och läsa lite till i boken jag håller på med "Five Woman Who Loved Love" av Ihara Saikaku. Jag ska skriva hemtenta om den har jag bestämt, även om vår sensei inte har skickat nått mail om godkännande av den boken, hon har inte skickat nått till nån tror jag, lite diffus och tankspridd som hon är. Boken är i alla fall skriven 1685 och består av fem korta historier om fem olika kvinnor, man kan säga att det är sena 1600-talets Japans amorösa/erotiska noveller faktiskt. Väldigt intressant läsning, man får en ganska klar inblick i hur man såg på kvinnor på den tiden (i alla fall ur författarens perspektiv). Alla fem historierna handlar i princip om att en tjej på 12-15 år blir blixförälskad i en ung man hon aldrig pratat med och till slut gifter sig med denne, hamnar i nån form av svartsjukedrama eller dylikt, vänstrar (eller råkar vänstra) med en annan man och antingen dödas eller tar sitt liv på slutet. Ack o ve, fem gånger tre.
Innan dess pluggade jag lite kanji, märkte när jag vaknade att jag kommit in i extremt-nära-tenta-fasen, alltså att jag drömmer om kanji och ritar dom i luften i sömnen. Så jag har varit nyttig hela förmiddagen kan man säga.
Snart ska jag äta lite pasta och det sista av köttfärsen som V svängde ihop. Han har tendens att alltid göra för stora lökbitar, mycket lök är det också. Jag gillar inte riktigt det, men jaja. Man gnäller för mycket, man är aldrig nöjd här i livet. Jag borde vara tacksam över att jag faktiskt lever som jag gör.
Jag ska ta och läsa lite till i boken jag håller på med "Five Woman Who Loved Love" av Ihara Saikaku. Jag ska skriva hemtenta om den har jag bestämt, även om vår sensei inte har skickat nått mail om godkännande av den boken, hon har inte skickat nått till nån tror jag, lite diffus och tankspridd som hon är. Boken är i alla fall skriven 1685 och består av fem korta historier om fem olika kvinnor, man kan säga att det är sena 1600-talets Japans amorösa/erotiska noveller faktiskt. Väldigt intressant läsning, man får en ganska klar inblick i hur man såg på kvinnor på den tiden (i alla fall ur författarens perspektiv). Alla fem historierna handlar i princip om att en tjej på 12-15 år blir blixförälskad i en ung man hon aldrig pratat med och till slut gifter sig med denne, hamnar i nån form av svartsjukedrama eller dylikt, vänstrar (eller råkar vänstra) med en annan man och antingen dödas eller tar sitt liv på slutet. Ack o ve, fem gånger tre.
Trackback
