regntass

Har tagit till flykten till mormor idag, bort från den osande lägenheten. Jag var tvungen att vädra imorse med innan jag åkte in till stationen. Förbannade brödrost!

Mormor och jag åkte och handlade på Netto. Hon försöker alltid pracka på mig godis därifrån "är det inte nått du vill ha? ska vi inte ta en sån där? eller en sån, gillar du sådana?" men jag kände inte för socker så det fick bli en påse popcorn istället....och en påse ostbågar som mormor lade till. Jag får alltid en känsla av att hon försöker göda mig varje gång jag är där. Det har hon i och för sig alltid gjort sen brorsan och jag var små. Vartenda gång vi var här så var det samma visa "Frukost, fika, lunch, fika, middag, kaffe, te, kakor, bullar, kakor kakor kakor osv". Undra på att vi inte stannade många dagar i sträck här när vi var små, mamma klarade inte av det helt enkelt. Och det gjorde nog inte jag heller riktigt, jag har alltid varit väldigt känslig för sötsaker och blir alltid jättelätt illamående ifall det blir för mycket. Men när man var liten kunde man ju inte säga nej till ännu en mazarin, så det är inte så konstigt att mina barndomsminnen ifrån mormors hus alltid kantades lite av illamående. Nu är man ju  mer vaksam och kan tacka nej utan att få dåligt samvete.
Så fort jag får se en kladdkaka med grädde får jag kväljningsattacker och vill inget hellre än att flytta till nån tropisk ö och bli frukterian.  Och det är nog ganska tacksamt att känna så, för mig åtminstone.