Livet går runt...
När du är liten sitter du i en stol och blir körd runt av någon, likaså när du blir gammal. Enda skillnaden är att vissa äldre människor har rullatorer/rullstolar som de kan styra själva med knappar, tänk er om små ungar kunde styra sina barnvagnar själva.
Det kanske till och med kan bli så i framtiden. Jag menar, barnvagnarna har ju redan fått registreringsskyltar! Överallt på stan ser jag föräldrar som kör sina barn...och jag kan alltid se vad dom heter, där är Patricia, där körs Pelle och där skriker lilla Anna. Jag tycker inte om det alls. Jag skulle inte vilja skylta med vad mina barn hette sådär inför alla. Det känns intigritetskränkande på nått sätt. Barnvagnsmode va? ...*suck*
Idag var jag med mormor på en Röda korset-auktion med massor av lotterier. Mormor går ofta på sådana aktiviteter. Givetvis var där många pensionärer, men också många barnfamiljer, packat och syrefattigt var det. De ungdomar jag såg i byggden var utanför och stod samlade runt en EPA-traktor där föraren (troligtvis en 16-åring av Fordonstyp) stolt stod på flaket. En del av hans beundrare var några yngre killar i cykelhjälm som såg mycket drömmande ut när de betraktade förarens verk. I EPAns bakfönster satt en grön skylt "fyllekörning".
Ack pojkar, bara vänta. En dag...en dag är ni också där.
Var en sväng i Trollhättan igår med mormor, hennes man och hans syster. Vi sprang runt i en massa affärer. På Indiska hittade jag en fin rökelsehållare i form av en mediterande Buddha, lite rökelse och några doftljus. Mormor undrade varför jag köpte nått som föreställde Buddha. Då jag sa att jag är intresserad av Buddhismen reagerade mormor som om jag bett henne råna en bank. "Näe H, det är inte bra, det är avvikande. Det är inte kristet."
Jösses, får man inte tro som man vill eller?
Det finns grejer som jag inte kan prata med min mamma och mormor om. Jag har aldrig sagt rent ut att jag inte tror på gud, för det skulle säkert ta hus i helvete (om man säger så). Mormor må vara mer troende än mamma men varje gång jag pratat om sånt här med mamma har det alltid slutat i yttersta allvarsamhet.
Det är som att jag måste känna dåligt samvete för att jag vill gå mina egna vägar och tänka i mina egna banor.
Jaja...det är väl bäst för husfriden att hålla tyst egentligen.
Men fasen att det har blivit roligt på senare tid att se reaktionerna när man gör eller säger nått som går emot förväntningarna. Antingen så har jag hamnat i en försenad ungdomsrevolt eller så har jag bara lärt mig att säga nej och säga vad jag faktiskt tycker. Eller så har jag blivit lite som V, haha.
Det kanske till och med kan bli så i framtiden. Jag menar, barnvagnarna har ju redan fått registreringsskyltar! Överallt på stan ser jag föräldrar som kör sina barn...och jag kan alltid se vad dom heter, där är Patricia, där körs Pelle och där skriker lilla Anna. Jag tycker inte om det alls. Jag skulle inte vilja skylta med vad mina barn hette sådär inför alla. Det känns intigritetskränkande på nått sätt. Barnvagnsmode va? ...*suck*
Idag var jag med mormor på en Röda korset-auktion med massor av lotterier. Mormor går ofta på sådana aktiviteter. Givetvis var där många pensionärer, men också många barnfamiljer, packat och syrefattigt var det. De ungdomar jag såg i byggden var utanför och stod samlade runt en EPA-traktor där föraren (troligtvis en 16-åring av Fordonstyp) stolt stod på flaket. En del av hans beundrare var några yngre killar i cykelhjälm som såg mycket drömmande ut när de betraktade förarens verk. I EPAns bakfönster satt en grön skylt "fyllekörning".
Ack pojkar, bara vänta. En dag...en dag är ni också där.
Var en sväng i Trollhättan igår med mormor, hennes man och hans syster. Vi sprang runt i en massa affärer. På Indiska hittade jag en fin rökelsehållare i form av en mediterande Buddha, lite rökelse och några doftljus. Mormor undrade varför jag köpte nått som föreställde Buddha. Då jag sa att jag är intresserad av Buddhismen reagerade mormor som om jag bett henne råna en bank. "Näe H, det är inte bra, det är avvikande. Det är inte kristet."
Jösses, får man inte tro som man vill eller?
Det finns grejer som jag inte kan prata med min mamma och mormor om. Jag har aldrig sagt rent ut att jag inte tror på gud, för det skulle säkert ta hus i helvete (om man säger så). Mormor må vara mer troende än mamma men varje gång jag pratat om sånt här med mamma har det alltid slutat i yttersta allvarsamhet.
Det är som att jag måste känna dåligt samvete för att jag vill gå mina egna vägar och tänka i mina egna banor.
Jaja...det är väl bäst för husfriden att hålla tyst egentligen.
Men fasen att det har blivit roligt på senare tid att se reaktionerna när man gör eller säger nått som går emot förväntningarna. Antingen så har jag hamnat i en försenad ungdomsrevolt eller så har jag bara lärt mig att säga nej och säga vad jag faktiskt tycker. Eller så har jag blivit lite som V, haha.
Trackback
