Slutet på en vacker fabel
"... och fågeln flaxade bort, bort från blommans äng. De skulle alltid förbli vänner tänkte blomman och slöt sina blad för natten. Solen skulle ånyo gå upp och le mot en ny gryning."
Papper, papper och paper
Och så var hamstern inne i hjulet... känner mig lite stressad över den här kursen. Undra på att vi har en bok som heter "Det ordnar sig".
Jag vill ha min bok av Miller! Varför dyker den inte upp? Vi ska ju ha seminarium på den nästa vecka! Blir väl att sitta på bibblan imorgon antar jag.
Suck...
jag måste nog gå till ICA.
Att uppleva
Läser en bok som heter Yarden. Helt fantastisk, det mesta går rätt in i mitt hjärta, jag känner igen mig i tankesättet. Författaren delar till och med min kärlek för tågstationer. Sen är det också saker som jag inte kan relatera till, som tur väl är.
Livet handlar mycket om att leva, men jag tror att det handlar än mer om att uppleva. Att gå i skolan, att städa sitt bo, att handla på ICA...det är att leva. Men att uppleva, det är nått annat, för mig i alla fall.
Att stå och putsa vinglas halv ett på natten och lyssna på dansk rap i ett hotellkök.
Att försätta sig i en idiotisk situation mitt ute i ingenstans och skratta åt det i brist på annat.
Att åka taxi i Japan med en helt främmande människa och en chaufför som varken vet ut eller in.
Att diskutera den skånska dialekten med en japansk familj.
Att våga säga de där orden.
Att höra hur brandsläckarn går av och se hur hela köket blir vitt på några sekunder.
Att försöka styra en häst genom att efterapa vad man sett på tv.
... då upplever jag.
Arbetsdille
Jisses vilket arbetsdille man kan få ibland! Jag tror man har mer ork och vilja att företa sig saker när det är vår än på mörka vintern.
Jag har vart inne i stan och fått lite saker fixade, köpt tågbiljetter kors och tvärs, ringt till norska skatteverket, deklarerat på nätet, tvättat, tömt min pappersinsamling (det var ett par kilo) och faktiskt satt mig ner och sorterat alla papper i min "viktiga kasse". Nu sitter alla skolbetyg, fakturor, kontrakt och övriga dokument i prydliga mappar. Ja, jag borde ha gjort det för flera år sen, men vuxenpoängen (eller förnuftet) trillar in succesivt.
Nu måste jag bara beställa två böcker till, men jag tror jag väntar till efter morgondagens lektion så jag kan bekräfta att det är rätt böcker.
Jag hade fel, jag behöver inte ta mig ända till Bö för att ansöka om skattekort. Det räcker med att jag tar en tripp till Oslo. Så mycket tid och pengar det spar!
Imorgon kommer sista delen av Earth´s Children ut: The land of painted caves. Som jag har väntat på den. Får se om jag köper den på engelska eller svenska.
Tillbaka i värmen
Så var man tillbaka i den gröna expansiva staden. Tillbaka i min uppvärmda lägenhet med behagligt tempererade golv. Mina rökinpyrda risdragarbyxor hänger på tvättlinan och får hela rummet att dofta vårkväll. Nu är mammas och pappas trädgårdsmässiga 30-årskris bortsågad och till viss del uppeldad.
Jag sitter och lyssnar på stilla jazz och sommar-valser, tyst så att inte grannarna störs. Jag vet inte hur mycket min modesta musik-volym stör egentligen. Men i brevlådan låg information om att vi alla måste respektera våra grannar... och att vi ska se upp för vägglöss som tydligen invaderat vissa lägenheter på campus.
Imorgon ska jag deklarera på norska, det verkar inte så knepigt faktiskt. Det blir en hel del sysslor imorgon.
Detta vill jag ha just nu
- Ny pyjamas
- Våffeljärn
- Pajformar
- Ny väska/bag för mina block
Grahamsvåfflor
Days of our 9 lives, avsnitt 235.
Couscous är ute och dejtar sin nye pojkvän Rufus. Hennes tre söner Bugge, Salle och Sasse lever livet och njuter av familjekonsernen Verandans inkomster. Couscous äldre bror Maxe gillar dock inte hennes nya pojkvän som gör intrång i Verandans verksamhet. Maxe trilskas med både Rufus och en ytterligare av Couscous beundrare: Mange. Mange har lyckas sätta sig in i företaget och beräknar att kunna slå ut både Rufus och Maxe ur leken så att han obehindrat kan snärja Couscous och bli enväldig chef över Verandan. Efter ett långt tvistande med Mange tvingas Maxe erkänna sig själv slagen... för den här gången.
I nästa avsnitt: Samma sak.
Det var våffeldagen igår. Men vi gör våfflor idag istället, det passade bättre så. Jag har fixat ihop smeten, liknar mest gröt än smet om jag ska va ärlig, blir så om man kör med grahamsmjöl för att få det lite matigare.
Snart får jag upp till Götet och vidare till vårt grannland för att fixa med mitt skattekort. Likabra att få det gjort ifall inget händer på sommarjobbsfronten här. Typiskt att man måste ansöka om det på plats bara, tar sån tid och pengar bara att ta sig dit! Men men... då får jag chans att hälsa på K som jag ska sova över hos. Har inte sett henne sen Molkom. ^^
Vad jag saknar Götet...
Mot ljusare tider #Revolutionary Girl Utena
Mina favoritlåtar just nu
- Mmm mmm mmm mmm - Crash test dummies
- Södermalm - Björn Skifs
- Skenbart - Helen Sjöholm och BAO
Igår fick jag en ny mascara av mamma ^^ Nått ska man väl ha i slutet av en jobbig dag.
Idag var vi inne i stan några timmar och kollade in den nya gallerian i stan. I vår lilla stad satsas det mycket på klädmode för tonåringar, Cubus och Bik Bok har tagit plats bedvid H&Ms lilla filial. Jag hittade (mamma hittade) en söt liten ljus topp på H&M som bidrar till min nya look. Jag kommer få äta upp alla mina ord jag sagt här om färger som jag inte passar i och vägrar ha på mig. Tiderna förändras...även jag. Det är dags för en ny fas nu.
Revolutionary Girl Utena
1997
Här kommer något udda. En beskrivning av denna psychological/fantasy/surrealist/yuri/drama-serien är inte jättelätt att göra. Någon har beskrivit den som resultatet som skulle bli ifall man korsade Disney med David Lynch. Det kan nog vara en ganska adekvat bedömning.
Historien börjar med att den lilla flickan Utena förlorar båda sina föräldrar. En prins kommer och tröstar henne och ger henne en ring med en ros på, sedan försvinner han. Utena blir så imponerad av prinsen att hon gör allt för att efterlikna honom och bli en prins själv.
Några år senare börjar Utena på Ohtori-akademin där hon väljer att gå klädd i en version av kill-uniformen. Där kommer hon i kontakt med skolrådet vars medlemmar har liknande ringar med rosor som hon själv. Hon möter också den tysta flickan Anthy som är i ett destruktivt förhållande med en av skolrådsmedlemmarna. Anthy är den berömda Rosbruden vars enda syfte är att tjäna den som hon för tillfället "tillhör". Rosbruden tycks ha något att göra med en kommande revolution, vilket gör att många duellerar om henne. Utena avskyr det sätt som Anthy blir behandlad på och blir rätt snart indragen i en massa svärsdueller för att skydda Anthy.
Serien innehåller det mesta från glad humor till de mörkaste av hemligheter. Det finns till och med lite magical girl insprängt med förvandlingssekvenser och rutinmässiga fight-scener som ser likadana ut varje gång, i princip. Det är lätt att gå vilse rent tankemässigt, jag gav upp hoppet om att förstå all symbolik, mystik och underliggande texter. Historien är ganska märklig, men väldigt bra. Jag kunde knappt slita mig från serien. Det finns också en långfilm baserad på serien som jag bara måste nämna här också! Den heter Adolescence of Utena och är gjord 1999. Jag tyckte att serien var märklig och ovanlig första gången jag såg den, men det är ingenting mot vad filmen är.
Många fans har skapat sina egna versioner av vad filmen handlar om. Det finns teorier om att filmen skulle kunna ta vid där serien slutade, men samtidigt kan det också vara en summering av serien. Samma mystik som i serien, fast ytterligare uppskruvat. Liknar inget jag sett tidigare, det finns till och med en scen där Utena förvandlas till en bil. Symboliskt, vackert och gripande.
Ännu en dag.... ännu en tenta
Tuggar på Läkerol Acerola... det smakar som isglass från barndomens svunna somrar.
Jag avslutade min överdagententa för nån halvtimme sen. Usch säger jag....usch. Min oro var befogad.
Så har vi salstenta om en månad, jag fattar inte hur jag ska hinna läsa fem böcker till dess!
Jag måste beställa de två sista böckerna, om bara vår lärare kunde svara på mitt mail nån gång!
Det är inte utan att man börjar nynna på Brandsta City Släckers gamla slagdänga
kom o ta mig långt härifrån, långt härifrån, långt härifrån!
Parting is such a sweet sorrow
Har precis gått 30 min på gå-bandet. Är slut i benen och huvudet. Men gôtt med lite motion.
Ny favorit i frysen: IKEAs köttbullar. Det ska jag ta till lunch idag.
Jag kan inte äta bananer längre :(
I nästan 20 år var jag allergisk mot mycket. En kamp med tårar, salvor och obehag. Jag vågade utmana ödet ibland men det var att spela russian roulette varje gång (speciellt över julhelgen). Till sist hade alla allergier gett sig av och jag var fri att inta i princip vad som helst....och så drabbas jag av detta nu! Varför?!!!
Imorgon är det överdagenskrivning. Å hej vad kul -_-
Men solen skiner ändå på en liten stuga.
Så tänker jag ibland
Ibland får jag lust att ge upp det moderna samhället. Dokumentärer som "Ett annat sätt att leva" stärker ytterligare den känslan. Det är något väldigt fel med vår värld här i väst, när vi mår som vi gör på grund av saker som inte borde finnas egentligen. Saker och ting kunde vara så mycket enklare, men vi gör det svårt för oss.
Tänk att bara sitta ute i en skog, bo i en hydda och skaffa mat på egen hand...utan leverantörer och pengar inblandade. Att känna att man samexisterar med naturen och dess varelser. Att leva och andas i det gröna, att bara finnas till...utan tanke på studielån, tentor, yrkesval och val överhuvudtaget. Vi har alldeles för mycket att välja på i vår värld. Jag tror att det ställer till med mer problem än det hjälper.
Moderaterna snackar om större valfrihet, jag säger: ut i skogen med er!
Så tänker jag ibland.
Valnötsbröd
Brödbak råder i huset. Valnötsbröd är på gång. Kaffebryggaren bubblar och väser i köket. Tv:n visar skidåkande män med bössor på ryggen. Om man inte visste hur skidskytte går till så skulle man lätt kunna tro att dessa bössor var ämnade för annat ändamål. Skidskytte förresten, märklig sport. Inget jag hoppar högt av. Ge mig simhoppskytte, då kan det börja bli spännande.
Idag blir det kultur på tv, Lars Molins Midvinterduell.
Nu blir det fortsatt degjobb.
Rabarber #School Days
Solen skiner och driver snön på flykten. Undrar hur länge denna väderlek kommer underhålla oss med falska förhoppningar.
Nu är jag klar med all litteratur. Har jag fattat allting? Troligen inte. Har jag fattat det väsentliga? Ingen aning. Det återstår att se.
Jag sitter och lyssnar på det bekanta ljudet av knax-knaster från köket (alltså ljudet som uppstår när katter äter torrfoder). Det är ett typiskt barndomsljud, men ändå så tidlöst. Annat som tillhör barndomen är rabarber. Jag gjorde slut på pappas hemgjorda rabarbersaft nyss.
Det är sommar det, rabarbersaft och rabarberpaj. Att äta rå rabarber från trädgården, inte så bra för tänderna och magen i längden eftersom blasten innehåller mycket oxalsyra (bland de få saker jag lärde mig i biologin). Att stå som liten och hålla de stora bladen ovanför huvudet när det regnar ute. Det får mig också att tänka på den där hemska orienteringsdagen på mellanstadiet. Utslängda i en skog var vi, inte visste vi vart vi skulle och rätt som det var öppnade skyarna sig fullständigt och gjorde hela skogen till en lerpöl. Jag och L sprang med ormbunkar som provisoriska regnskydd...inte för att det hjälpte, men det blev ett roligt minne.
Inatt hade jag en dröm om ett skolläger med nya och gamla klasskamrater, gamla lärare, slottsruiner...samt om vikten av svenskt näringsliv (?). Vart får man allt ifrån?
School Days
2007
School Days är en serie som baseras på ett eroge-dataspel (eller som det också heter adult visual novel) som går ut på att en ensam manlig karaktär ska "interagera" med flertalet kvinnliga karaktärer. Genren är harem, romance och drama. Det är vanligt att man gör anime-serier av sådana spel, fast med något omskrivet manus och utan de visuellt erotiska sekvenserna.
School Days börjar som en oskyldig söt kärlekshistoria och slutar i rent vansinne. Den manliga huvudkaraktären Makoto går andra terminen på gymnasiet och blir intresserad av den blyga och känsliga Kotonoha (t v). Makotos bänkkamrat Sekai (t h) hjälper honom att bli tillsammans med henne. Deras förhållande går dock trögt och Sekai gör sitt bästa för att coacha Makoto i hur man bör bete sig med en tjej. Efterhand inser Sekai att hon har känslor för Makoto vilket resulterar i att Sekai och Makoto börjar ha ett förhållande bakom Kotonohas rygg. Så är cirkusen i full gång.
En two-timing bastard förvandlas snart till en ten-timing bastard då i princip alla tjejer Makoto känner vill ha sin bit av kakan. Varför så många attraheras av en idiot är obegripligt.
Setsuna är Sekais bästa vän och för övrigt den mest sympatiska karaktären i hela serien. Det är hon som ser allt och läser av människor väldigt lätt, samt den person som bidrar med komiska inslag här och var. Hon är väldigt mån om Sekais lycka.
Serien fokuserar mycket på teknisk modern kommunikation, mobiltelefoner finns med i nästan vartenda scen och spelar en stor roll i handlingen. Teman som tas upp är längtan efter vuxenlivet, kärlek, mobbning och dramatiska konsekvenser av förhastade handlingar. Serien har 12 episoder, varav den sista är fullkomligt...störd. Inget att rekommendera för den som vill se nått att bli glad av.
Pilgrims and saints
Förbannade snö! Så fort jag börjar skymta snödroppar i trädgården så kommer ännu mer snö och täcker dom! Attans var ordet.
Imorse såg jag Romeo och Julia från 1968 med Olivia Hussey och Leonard Whiting. I mitt tycke den bästa versionen som finns! Jag blir så gripen av de unga skådespelarnas prestationer. Leonardo DiCaprio och Claire Danes kan slänga sig i väggen! Här är det minsann glödande passioner! Jag minns hur det var att vara kär i tonåren ^^. Den typiska ungdomskärleken där hela livet kretsar kring en enda person, där känslorna är så svallande att livet känns hopplöst när man är ifrån varandra och meningslöst ifall man riskerar att skiljas åt för evigt.
Rulltårta med kaffe o klös
Nu dräller sommarjobbannonserna in, äntligen börjar det synas lite trevliga saker. Har sökt jobb på en båt, hoppas hoppas...som jag har drömt om en sommar i skärgården!
Idag var jag på visit hos syster Ester, jag är glad att hon finns :). Det var trevligt som alltid, jag fick till och med en autoklös av lilla Monika. Kaffe o rulltårtsrep med prat om livet, ack dessa ljuva stunder.
8 dagar kvar till tentan, ca 60 sidor kvar att läsa. Jodå, det ska gå...hur tråkigt det än är just nu.
Jag stör mig fortfarande på folk som uttalar baguette som "baguätt", jag blir tydligen aldrig av med språkpolisuniformen. Det uttalas bagätt! Slopa det förbannade u:et nån gång!
Och FFS det uttalas Shinjuku och inte Shinjåkå! Folk som rapporterar från Japan borde åtminstone kunna sådant...tycker jag.
Stylad...stylead...stajlad?
Stan är sig lik. Solen värmer de bekanta gatorna. På torget står folk och säljer blommor och bakverk. Utanför Flaggen möts gubbarna och hostar med varandra. Nog är våren på väg alltid.
Idag har jag klippt mig, blev jättesnyggt. Sen gick jag på make up-lektion och blev stylad till tänderna (nästan). Nu ser jag 5 år äldre ut, äntligen ser jag ut som 24. Har hittat en snygg sommarklänning på h&m också, ska bara välja färg med mammas hjälp. Antingen menlös blaskrosa eller brun blom-mönstrad. Jag gissar på att det blir den senare, synd att den inte fanns i nån annan mer direkt passande färg. Men den här klänningen måste jag ha, det är så sällan jag hittar en modell som passar mig!
Jag vet hur det måste kännas att gå miste om vackra blåmesar Ester, man måste ta chansen när den gives!
Idag har jag klippt mig, blev jättesnyggt. Sen gick jag på make up-lektion och blev stylad till tänderna (nästan). Nu ser jag 5 år äldre ut, äntligen ser jag ut som 24. Har hittat en snygg sommarklänning på h&m också, ska bara välja färg med mammas hjälp. Antingen menlös blaskrosa eller brun blom-mönstrad. Jag gissar på att det blir den senare, synd att den inte fanns i nån annan mer direkt passande färg. Men den här klänningen måste jag ha, det är så sällan jag hittar en modell som passar mig!
Jag vet hur det måste kännas att gå miste om vackra blåmesar Ester, man måste ta chansen när den gives!
I ett tyst hus #Kashimashi Girl Meets Girl
Couscous ligger och sover i mammas säng. Salmiak leker med tygråttan i köket, lille Salmiak som vuxit från en liten gnällig morsgris till en stursk wanna-be-panter. I stolen bredvid mig ligger Bulgur och Sasse och tvättar varandra med sådan ömhet som man bara ser hos katter. Sasse gnager på Bulgurs päls, sätter snart i halsen eller nyser...nått åt det hållet.
Jag har städat lite till ljudet av min 70-talslista på Spotify, läst några sidor om hur man säljer krig och fred och nu råder tystnad och stillhet i huset. Härligt.
Ikväll blir det "skrattfest" med familjen framför Gynekologen i Askim. Skrattfest...vilket löjligt ord egentligen. Tänk om man skulle leva i en värld av skvallerpress-rubriker.
"Tänka sig, häromdagen när jag hämtade posten så såg jag grannen komma ut från tvättstugan iklädd endast en löst sittande morgonrock...asså jag fick en sån NAKEN-CHOCK! Man kan ju inte klä sig så det är ju SKANDAL! Men hur som helst, festen igår var en SUCCÉ för Belinda 27 och Örjan 35 berätta´att de snart ska få BABY-LYCKA! Vet du vad dom sa? Jo: VI ÄR JÄTTE-GLADA!"
Kashimashi Girl Meets Girl
2006
För att inte prata om en yaoi-serie ska jag istället prata om en yuri-serie. Yuri eller shoujo-ai fokuserar på kärleksrelationer mellan kvinnor. Yuri är min absoluta favoritgenre när det gäller anime. Jag minns inte riktigt men jag tror att Kashimashi var den första yuriserien jag såg. Precis inflyttad i Götet och med japanskastudierna i full gång kom jag i kontakt med många olika serier via mina klasskompisar...jag såg mycket anime under mitt första år där. Hur som haver...
Hazumu är en ung kille som går på gymnasiet. Han har ett ganska feminint utseende och är blygsam av sig. En dag bekänner han sin kärlek för den vackra Yasuna som ganska kvickt avvisar honom. Bedrövad av sin olyckliga kärlek springer Hazumu uppför ett berg och dödas av ett UFO som landar rätt på honom. Rymdskeppets förare Hitoshi lyckas återuppliva Hazumu men rör till hans DNA under processen vilket gör att Hazumu vaknar upp som tjej.
Hazumus barndomsvän Tomari (bilden) och Yasuna hittar Hazumu i sin nya skepnad och vet inte riktigt hur de ska bete sig mot "henne". Utomjordingen Hitoshi förklarar allting och beklagar det inträffade. Tomari och Yasuna gör allt för att Hazumu ska finna sig till rätta i sitt nya kvinnliga liv, med allt vad det innebär. Hazumus föräldrar blir lite chockade men den största reaktionen är ändå glädje över att ha fått en dotter helt plötsligt, en dotter som de alltid önskat sig. Hazumus bästa vän Asuta blir oerhört förvirrad av sin kompis könsbyte och kämpar med sig själv för att INTE se Hazumu på ett annat sätt.
Yasuna som tidigare inte visat intresse för Hazumu (beroende på en märklig defekt som gör att hon inte kan se män som mer än grå suddiga figurer) bekänner nu sin kärlek för henne. Detta sätter griller i huvudet på Tomari som själv börjat inse att hon kanske är kär i Hazumu också. Det hela leder till ett triangeldrama där Hazumu tycks ha väldigt svårt att välja.
Serien är väldigt gullig och innehåller inga mörka element, dessutom är den en kortare anime-serie på endast 12 episoder plus ett special-avsnitt. Humor är ett genomgripande drag och handlingen förs framåt tack vare många side-kicks och bi-karaktärer så som utomjordingen Hitoshi och hans lilla skapelse Janpu, Hazumus foto-galna far och hypade mamma, den något flick-galna Asuta, den övervakande Ayuki (medlaren) och den 36-åriga lärarinnan som längtar efter äktenskapet. Rolig, söt och charmig historia.
Fällt var det här!
Idag har vi röjt undan några träd och ungefär halva häcken vid huset. Känns bra med lite hederligt kroppsarbete då och då. Iklädd röd fleecetröja, mössa, handskar och gummistövlar släpandes på tunga grenar, då känner man att man är från landet. Man andas in våren i det sista snöslasket som dröjer sig kvar. Katterna springer nyfiket omkring i den nya terrängen som bildas i och med den enorma rishögen på mossmattan. Vad övrigt är, är gyttja.
Nått annat som förstärker känslan av att vara från landet, det är när jag tittar på "112 på liv och död" och skrattar åt ambulansförare som aldrig sett en fästing i hela sitt liv. Jag skrattar ännu mer åt beskrivningen som ambulansen får på vägen: det är en mörk knöl som pulserar och blir större för varje andetag.
Jag var med mamma och shoppade neråt Skåne igår. Hittade äntligen ett par jeans som passar! Fann också en söt liten vår-topp som jag knåpade ihop en ensemble till ^^. Jag är nöjd.
Nu har jag halva jobbiga engelska politikboken och halva tråkiga svenska politikboken kvar. På tisdag ska jag klippa mig och gå på make up-lektion, ska bli skoj. Hade tänkt bleka mitt hår också...men det blev för durt för de tyckte liksom att det blev för durt för de tyckte att det blev ju liksom för durt.
Slutligen vill jag bara säga: fy farao för årets vinnarlåt! Tydligen så kan man gå långt nuförtiden och bli populär genom att studsa runt på scenen och se söt ut...och kanske sjunga lite också. Herr Fighter, snälla sluta!
Oro
Ännu en tsunami. Japan den här gången. Jag följer tidningarnas rapporter på nätet, gläds över de livstecken som vännerna på andra sidan jorden visar via fb...men oroas över de som fortfarande inte har visat sig. Förmodligen är du okej J, förmodligen har du bara inte tillgång till nät just nu. Det mesta står ju still i Tokyo för närvarande. Jag hoppas innerligt att du lever och mår bra.
お願い
Till skogs
Sista föreläsningen idag på ganska länge. Två veckors ledighet innan nästa tenta. Jag drar hem till skogen ikväll.
Men nu ska jag börja leta reda på salen vi ska vara i. Måtte jag bli helt frisk snart.
Den kvinnliga semmel och pannkaksdagen
Jag sitter kvar i förkylningens förtret. Satt på föreläsningen, kroppen kändes överhettad, huvudet kändes tungt och jag ville bara sova. Jag lyckades ändå förtså mig på det mesta av vad GP sa. Men när vi skulle se Videocracy senare på dagen sa min kropp ifrån, jag orkade helt enkelt inte så jag gick hem.
Innan föreläsningen hämtade vi ut våra bedömda skrivningar. Alltid samma stämning när man står där i kön utanför studentexpeditionen. Alla är hypernervösa, försöker mentalt förbereda sig på antingen ett U eller ett G. Ingen vill chansa på att det gått bra, för skrivningen var faktiskt lurig den här gången...också. GP hade till och med erkänt att han skrivit en löjligt utformad tenta, så pass att den var svår för honom att bedömma.
Jag stod där och kände det ungefär som när man är 7 år och ska dra ut en tand hos tandläkaren. Jag vet inte varför jag kände så, kanske var det kroppens sätt att reflektera omgivningen för att inte verka avvikande.
....ett VG till, jaha. Jag försökte bli förvånad över det den här gången, för jag trodde nog inte att GP skulle ge mitt svammel så många poäng. Men jag har blivit van vid de där två bokstäverna nu. Betyder liksom ingenting längre.
Annat var det när man lyckats få ett MVG i skolan, då var man minsann glad. Jag kanske har insett att betygen nog kan se bra ut på pappret, men att det är kunskaperna som räknas i själva arbetslivet.
Nåja.
Nä, jag äter inte semlor. Idag är det förutom kvinnodagen och semmeldagen tydligen pannkakans dag också. Det är inte klokt vad vi dyrkar sötsaker i vår kultur: Pannkakans dag, Fettisdagen, Kanelbullens dag, Våfflans dag. Säg till mig när det är Rulltårtans dag, då ställer jag upp.
Andra högtider vi kan införa: Mazarinmäss, Arracksafton, Marängmåndag och Sju kakors långhelg.
Det gör ont när sömmar brister
Borde nog inte gått på föreläsningen idag, kände mig febrig och yr. Som tur var så livade GP upp stämnigen och fick en att skratta nästan hejdlöst som han brukar. Han pratade om hur politik är uppbyggt och hur det har samband med medierna, att man gott bör läsa vissa tidningar som behandlar politikers mer personliga sidor för att vara uppdaterad även på den fronten. "Typ Se o Hör och....Hänt i vecket." XD
Han avslutade dessutom föreläsningen en timme tidigare. Då stapplade jag iväg till ICA för att handla.
Imorse en halvtimme innan föreläsningen skulle börja upptäckte jag till min fasa att mina favoritbyxor (de enda som passar mig) har gått sönder! Ett stort hål på ena insidan av benet, neeeej!
Så nu har jag inga byxor längre. Jag fick använda ett annat par som är på tok för stora i midjan, det funkar ju men är en nödlösning eftersom de glider ner hela tiden. Jag måste verkligen köpa fler byxor. Men jag tycker det är så svårt.
Snälla vår, kom fort så jag kan börja använda kjol!
Tankar i tystnaden
Sökte fler jobb på nätet. Dammsög mitt dammiga golv. Öppnade fönstret, la mig på soffan för att lyssna på fåglarna, men de hade inte mycket att säga. De stack iväg och lämnade mig ensam med tystnaden, det kan vara rätt skönt det också. Solen lyser och tystnad råder på den snöfläckiga gräsmattan några meter under mig. Folk var ute och festade igår, trapporna befolkades då och då av ett tiotal högljudda tjejer med glatt humör, mobilen i ena handen och ciderburken i den andra. Så idag är det tyst, alla sova i enslig lya. Eller på ensligt golv eller däckad i enslig dusch...vad vet jag. (Föreläsaren vi hade i statsvetenskap påstod att det är så mycket slitage och vattenskador i studentlägenheter just för att studenter så ofta "däckar i duschen".)
Jag längtar tills det blir runt tre-tiden, för då lyser solen in genom mitt fönster och bildar mönster på mitt golv. Då förstärks min känsla av att våren faktiskt är på väg. Den varmare årstiden kommer ånyo att vakna och svepa in som en kärleksfull bris över vårt kalla land. I år hade vi en riktig vargavinter, det är faktiskt härligt på sätt och vis, men jag skulle nog kalla det fästingvinter, något som biter sig envist kvar. När man väl får bort den rackarn´ och tror att allt är bra så märker man att nähä det var en liten bit kvar!...och så blir man irriterad och kan börja må dåligt.
Akatoris gitarr ligger på bordet. Med ens minner jag mig tillbaka till när jag var 14 år och satt med revygänget runt en eld vid ån. Det var glada dagar och ljuva sommarnätter. Jag ser fram emot fler sådana i år.
Nu har jag snutit upp två hushållsrullar och tio förpackningar näsdukar...jag ser inte klok ut.
Varför detta ständiga flöde? #Gravitation
Idag ser det riktigt vårigt ut, solen lyser och det är nästan plusgrader. Jag lyckades ta mig ut och skaffa näsdukar. Efter att ha varit ute i friska luften ett tag så tuppar man nästan av när man kommer in igen, är fullständigt slut. Undrar varför näsan producerar så mycket vätska när man är förkyld, måste ju finnas ett syfte med det. Det är väl nått för dig att svara på Lollipop. ^^
Idag blir det mer läsning i Strömbäck, ska nog klara av ett kapitel till.
Gravitation
2000
Nu är det dags att introducera en av mina absoluta favoritgenrer inom anime/manga, ett intresse jag delar med många kvinnor (speciellt i Japan): Yaoi/shonen-ai. Det är serier som fokuserar på kärleksrelationer mellan män. I Japan hålls årligen olika mangakonvent som det heter där amatörtecknare och proffs ställer ut sina serier, många av dessa är just yaoi-serier. Jag var på ett sådant konvent i Osaka en gång, väldigt givande ;)
Gravitation handlar om Suichi Shindou (mitten) som är sångare i bandet Bad Luck. Suichi önskar inget hellre än att bli den strösta pop-stjärnan i Japan. En kväll när han går hemmåt griper en vindpust tag i pappret med hans senaste sångtext och landar framför fötterna på en främling...
som visar sig vara Yuki Eiri, en berömd författare. Yuki ögnar igenom texten och säger kallt att Suichi inte har någon talang över huvudtaget. Suichi blir slagen till marken av detta besked men blir ändå faschinerad av mannen. Ödet låter dessa två mötas fler gånger vilket resulterar i att Suichi blir som besatt av Yuki. Yuki tycker mest att Suichi är en påträngande idiot till en början, men inser snart att Suichi kan vara den person som kan öppna hans hjärta så att Yuki kan komma över sitt mörka förflutna (ett mörkt förflutet är vanligt hos coola killar i yaoi).
Serien är väldigt humoristisk och karaktärerna försätts många gånger i galna situationer. Suichis manager K står för många av dessa. Det är en blandning av musik, humor, drama, kärlek och att tro på sig själv och andra. Frågor som ställs i serien är bl a Är det okej att vara kär i en annan man, speciellt om denne man är en super-kändis eftertraktad av miljontals kvinnor? Hur skulle allmänheten och pressen reagera om de fick veta? Spelar det nån roll?
Suichi och Yuki är ett typiskt yaoi-par där den ene är yngre, har väldigt nära till sina känslor och är lite hyperaktiv. Den yngre karaktären har också mer kvinnliga drag, större ögon och vänligare ansiktsuttyck till exempel. Den andre är en äldre (extremt attraktiv) behärskad karaktär som har väldigt svårt att visa känslor. Manlig coolhet i modern anime/manga representeras av smalare utformade ögon och en look som ser allmänt arrogant ut.
Helst ska dom röka också, vilket den yngre karaktären inte gillar.
En mycket sevärd serie. Skrattretande och feel-goodig.
Jobbigt att vara sjuk
Näsan rinner, ögonen rinner, hörseln försvinner (lock för öronen alltså). Så drömmer jag så märkliga saker. Djupa ting, psykologiska ting som samrör med sovställningen. Jag minns inte om jag sovit ordentligt överhuvudtaget, har varit tvungen att rätta till benen hela natten för att flera personer sa till mig att jag måste det, annars kommer jag att överta deras problem, asjobbigt. Frös gjorde jag också.
Ibland fattar jag inte hur hjärnan resonerar.
"Domna domna bort, livet är kort"
Har tittat på Gynekologen i Askim på svt-play under dagarna. Beundrar Julia Dufvenius kläder, beundrar hennes söthet. Hon är 36 år men ser inte en dag ut äldre än 20...fortfarande. Hon har inte ändrats alls sen Glappet. Det måste vara jobbigt att se så ung ut, på ett sätt är det väl tacksamt...men jag skulle vilja se ut som 36 när jag är 36. Jag har fortfarande problem med att se ut som 24.
Nåja, man ska väl vara glad så länge man ser ung ut.
Jag är så trött idag, halsen och öroen kliar. Näsdukarna är slut. Diskhandskarna är trasiga. Huvudet domnar. Humöret tryter. Allting tryter.
Energin är på upphällning. Min röst sjunger på sista versen. Glädjen har tagit ner skylten...eller "monterat ner huset som man säger i Hultsfred." "I afton inställt, pianisten har åkt hem, kaffet är kallt, bullarna är slut, toaletten upptagen."
Lite mer galenskap och after shave kanske skulle pigga upp mig. Får se om mina ögon orkar med.
Gummistövlar och gnäll
Idag är jag sjuk, precis den dagen jag inte ville vara det. Fast det är klart, det är sällan man vill vara det. Jag tyckte ändå att herr halsont kunde väntat ett dygn till, så hade jag kunnat gå på föreläsningen. Hade jag nog kunnat ändå, men jag vill inte smitta nån annan, halva klassen har redan legat däckad i förkylning. Det räcker nu. Idag var det min tur. Jag klarade mig inte undan. Jag kan nog gissa vem det var som smittade mig.
För att pigga upp mig själv lyssnar jag på jazz, drömmer om en sommar i Stockholm. Tittar på vackra klänningar som jag vill ha att spatsera runt i. Drömmer om varma kvällar på nån trevlig liten jazzklubb med skratt i gott sällskap. Stjärnhimlar och passion. Nya erfarenheter och minnen. Letar jobb på nätet. Hoppas att en av de 40 platserna på Skansen tillfaller mig. Mina kunskaper i japanska ska nog ge frukt, det verkar så för de undrade vilka språk man kunde och hur mycket och då stod kinesiska och japanska med bland alternativen. Jag säger som hon med gummistövlarna ”Snälla, snälla, snälla, SNÄLLA!”.
Det dök upp nånting nyss, en möjlig kontakt. Får se hur/om jag kan använda den.
Jag vet inte hur många koppar te jag druckit idag, näsan börjar komma igång så det är ett bra tecken. Atjoo!
Valrörelse - sälrörelse
Nu har jag ansökt om värdjobb på Skansen. Äntligen börjar annonserna trilla in.
Jag har äntligen läst ut kapitel 4 i Strömbäck, jag borde verkligen läsa mer. Min största synd är lättja, definitivt. Men GP förklarar ju så bra på föreläsningarna att jag finner det onödigt att läsa vissa stycken.
Nu ska min tvätt ner, sen blir det nog en ansiktsskrubb (vad otrevlig det låter på svenska) och en varm dusch.
Sen blir det lite grönt te.
