regntass

Igår bjöd J på hemmagjord kladdkaka och kaffe hemma i sin nya lya... "mums" för att vara originell.

Idag blir det föreläsning i en ack så sövande sal, sedan ska jag kolla på när nollorna spelar vinbrännboll med resten av Kommedia. Då får jag träffa mina fadderbarn :) Sist blir det Fästingmöte med Norrlands Nation. Jag funderar på att bli fästing. Kulting låter också kul men som fästing får man vara med och planera sittningar och fester, så det kan ju vara skoj. J och E är också intresserade. Jag borde ju engagera mig i något här på campus, det är på tiden.

 

 

Det är lätt att vara efterklok. Jag skulle ha beställt kurslitteraturen tidigare, nu kommer den dyka upp under veckan. 12 september ska min grupp hålla ett föredrag på 40 min baserat på några kapitel i en bok... som jag inte får förrän på fredag kanske, plus att vi ska ha ett paper klart att inlämna. Intensiv start?... eh, ja det blev väldigt intensivt nu. Men det ska väl gå det också.

Introduktion idag. Nu är vi 29 pers i klassen. Det verkar kunna bli en rolig höst. Det blir att studera mycket PR och kriskommunikation, asgôtt! ^^

Gissa vad! Jag har hittat en släkting bland de nya ettorna! En brylling från den småländska skogen. Farmor konstaterade idag efter lite research att det stämde. Ganska coolt egentligen, inte varje dag det sker. 

1979

The Rose of Versailles eller Lady Oscar som serien också kallas är ett historiskt drama som tar plats i 1700-talets Frankrike. Det handlar om den fiktiva personen Oscar François de Jarjayes, den yngsta dottern till en general som uppfostrar henne som om hon vore man. Oscar tränas i det militära och blir vid 14 års ålder livvakt åt den unge prinsens gemål Marie Antoinette.

Oscar döljer aldrig att hon är kvinna, men beundras av många hovdamer. Oscar och Marie Antoiette blir mycket goda vänner. Allteftersom åren går avancerar Oscar och blir till slut kapten för det kungliga livgardet. De nya politiska vindarna som börjar blåsa gör att relationen mellan Oscar och drottningen blir mer och mer ansträngd. När revolutionen är ett faktum tvingas de båda göra svåra val.

Detta är en av mina topp tio-serier. Man sitter som naglad! I början är det ganska sockersött när Marie Antoinette och Oscar är unga tonåringar, men allvaret växer i takt med att de båda blir vuxna. Oscar är en ganska androgyn karaktär, men hennes kvinnlighet kommer fram när hon blir kär. Både hennes barndomsvän André och svensken Axel fon Fersen spelar en avgörande roll i hennes historia.

Detta är fransk historia, mode i massor, kärlek, drama, patos! SE DEN!!!

Sitter och dricker vinbärste. Gick till ICA för att köpa tvål och överraskades av ett skyfall tidigare. Imorgon börjar allvaret igen. Jag känner på mig att det kommer bli intensivt, vår första salstenta är redan 17 september. Det blir en rejäl omställning efter all denna stillhet som varit. Läge för ett litet mentalt sammanbrott om ca två veckor kanske. Jag vet hur det brukar bli, jag har känt mig själv i nästan 25 år nu. Sånt där är nödvändigt för att jag ska orka med resten. Jag reder mig alltid.

Har inte känt mig så här snygg på länge ^^

Jag borde beställa den där nya mobilen jag tänkt på. Jag har spenderat en del av sommarlönen på kursböcker och sånt känns ju alltid, men csn har inte ens trillat in än så det borde vara lugnt.

Imorgon får jag se vilka som är kvar i klassen efter att inriktning Fred o utvecklings-människorna sållats bort från oss "vanliga". Får se vilka av de som ville som lyckats byta sida.

Rean verkar avta ganska fort nu, eller det mesta har gått åt redan snarare sagt. Jag hittade en bh för 49 kr på Cubus i alla fall. Sedan fixade jag en ny kalender (sorry mamma, men jag kan inte sitta med musiklärarkalendern, måste ha mer utrymme) och två block från Lagerhouse. Hettan låg tryckande över stan, jag fattar inte att folk kan gå i långbyxor och jacka redan!

Varför har inte jag nail polish-remover?

Om en kvart ska jag tvätta. Så blir det kanske en film och popcorn i soffan.

Måste fixa mina gångjärn på dörren, den har blivit så gnällig över sommaren när jag inte vart hemma. Stearin får väl duga som nödlösning.

Jag närmar mig avsnitt 200 av Rederiet. Undrar hur många år som gått under den här sommaren...

Sitter åter i lyan i Växjö. Idag shoppade jag lite med mamma innan jag klippte mig hos frissan, resultatet ser ni ovan ;) Jag fick tag i två par byxor och en snygg tröja. En fin start på höstgarderoben. Ska ge mig ut i rea-vimlet imorgon här i stan, måste ändå fixa lite nya block och kanske ett suddgummi.

Känns så bra att vara tillbaka i lägenheten! Har hängt upp ett tyg med japanskt motiv på väggen. Ska försöka få upp min tavla på väggen också. Kan kanske få nått stuk på inredningen här nån gång haha...

Ligger och lyssnar på hits från 70, 90 och 00-talet. Glada låtar som ger mig styrka.

Får se om jag kan sova utan att klia ihjäl mig på alla myggbett som jag har på benen.

Oh jag är så nyfiken på alla nya nollor som snart blir ettor :)

Min dag idag. Sms från undrande fadderbarn, ovanligt tidig frukost, duggregn, juice och banankaka, vassa kattklor, kaffe på bryggan i ösregn, stearinljus, Project Runway... och snart blir det kärt återseende med syster Ester ^^.

 

Jag skulle vilja följa fler bloggar än jag gör. Försöker hitta någon som är intressant, men de flesta som är kända så att säga tycker jag är så röriga, hela bloggen ser ut som ett inslag i Veckorevyn med massa sponsorer och reklam överallt. I like it simple. Men det är klart, det är skillnad mellan att tjäna pengar på sin blogg och att skriva bara för skrivandets skull.

Jag tycker det är trevligare att läsa sina kompisars bloggar som handlar om livet i stort med lite fina bilder utan en massa krimskrams och tävlingar och veckans fråga och sånt där.

Så K, sätt igång och skriv! ;)

Idag ska jag ut och promenera. Blir första gången på jag vet inte hur länge, måste se till att vänja kroppen vid lite rörelse. Det har blivit bättre under dagarna men ändå känns det som om konditionen är nere på 0, ungefär som om jag hade rökt i 30 år. Men nu kan jag äntligen digga till musik normalt igen ^^.

Jag borde kunna skriva riktigt bra manus till psyokogiska thrillers med tanke på vad jag drömmer om nätterna. Det är otäckt vad hjärnan kan komponera ihop.

Lyckades fixa så mamma traderade hem ett Body Shop-set! Det verkar ju riktigt kul det där. Ska nog in där lite oftare.

Kollade på Svenska Hollywoodfruar imorse. Den nya frun Gunilla Persson verkar ju vara den mest tillgjorda av dom alla! En mamma som dessutom stagear (läs stäidjar) sitt barn till att bli barnstjärna... ish, me don´t like. Men Maria Montazami är som vanligt helt underbar med sin naturliga närvaro och sina prislösa uttryck, "greppable stjärt" XD. Jag skulle vilja ha henne som granne.

 

Jag undrar just vilka nya grannar jag har i huset när jag återvänder till Växjö. Det skulle ju inte skada med några som är lite... sociala.

Suck... jag vill ut och handla nya kläder! Men jag är skeptiskt till att jag skulle orka med det, jag blir andfådd av att bara gå över gräsmattan här hemma. :(

Sex veckors stillsamhet från och med idag. Ja, jag tycker att jag är hyfsat frisk nu.

Jag saknar min syster Ester. Drömde att hon och jag åkte bergodalbana med mina tre nya bröder (?) som tydligen fötts runt 96-98 men som hållit sig gömda fram till nu. Sen skulle jag åka tåg från Japan till Göteborg.

 

Jag har döpt mammas guldid i dammen, fick inspiration från vinet Tre apor. Så fiskarna heter i storleksordning Ove, Anders, Göran, Torsten och Lennart. Jag tror trollsländan får heta Kenneth eller Sture.

Nu ska jag kolla vidare på svts Emma.

 

"Vad hjärnan ofta vill är det inte alltid kroppen gärna kan" - Claes Eriksson

Jag får anstränga mig för att inte anstränga mig. Orkade inte följa med till lägenheten idag, kroppen ville bara sova. Känner jag mig lite pigg och slår på en låt på Spotify påminns jag direkt om mitt sjukliga tillstånd, kroppen tolererar inte ens dans eller taktnickande av den mest lågmälda stilen. Idag började det sticka lite i magpartiet också, hoppas mjälten håller sig på mattan.

Kyss-sjukan... ett vackert smeknamn på ett vedervärdigt tillstånd. Det går inte att skydda sig mot det här lilla viruset... jo det skulle väl vara att inte ha kontakt med människor överhuvudtaget under resten av livet. Men här är ändå ett tips från mig till er: Dela inte glas eller bestick med andra människor!

2004

Ännu ett skoldrama i yurins tecken. Utspelar sig på en katolsk flickskola i Tokyo. Har liknande upplägg som Strawberry Panic, men Maria-sama ga miteru är mer känslomässigt subtil och saknar nästan helt "fysiska" scener. Detta gör att den kan uppfattas som rätt tråkig och sanningen att säga visste jag inte om jag skulle orka att ta mig igenom fyra säsonger när jag väl började titta. Men eftersom karaktärerna (framför allt sidokaraktärerna) utvecklas på ett intressant sätt och ger historien djup lockades jag att se ända fram till slutet.

Huvudkaraktären heter Yumi (t v) och vi får följa hennes tre år på flickskolan. På skolan råder ett så kallat syster-system, där varje andra eller tredjeårselev kan välja att bli grande soeur (storasyster), en sorts vägledareåt en yngre elev som då blir hennes petite soeur (lillasyster). Yumi blir lillasyster åt den vackra och rika andraårseleven Sachiko (t h). Sachiko själv är lillasyster till en skolrådsmedlem och för därmed Yumi in i skolrådets göranden och atmosfär. Skolrådet består av tre så kallade rosfamiljer, Foetida (de gula), Chinensis (de röda) och Gigantea (de vita). Sachikos storasyster är en tredjeårselev och kallas i sin ledarform för Rosa Chinensis, en titel som Sachiko kommer ta över under sitt tredje år. Ja, det är mycket fokus på rosor och franska ord, japanerna verkar vara galna i Frankrike ^^ Hur som helst, serien handlar likt Strawberry Panic främst om relationerna som utvecklas mellan eleverna på skolan.

Rosa Gigantea (t h) eller Sei som hon heter är seriens comic relief, en mycket skojfull tjej som gärna flörtar skämtsamt med Yumi. Sei har en tragisk historia bakom sig vilket gör henne till en stark person. Hennes mycket lojala lillasyster Shimako (t v) är en vacker och skör person som gör allt för Sei.

Hela Foetida-familjen samlad. Rosa Foetida (mitten) heter Eriko och är väl ansedd på skolan, hennes lillasyster Rei (t h) som är en riktig tomboy som ofta gnabbas med sin något ettriga lillasyster Yoshino (t v).

Toko kommer in lite senare i serien och sätter igång världens drama då hon verkar vara ute efter Sachiko till Yumis förtret. Toko är en av de mest intressanta karaktärerna med tanke på hur hennes relation till Yumi förändras över tiden.

Tja, vad ska man säga? Mångas favorit bland yuri-serier. Den är mycket vacker och snyggt gjord men saknar vissa element kan jag tycka. Den får tre fästingbett.

Mössen har börjat flytta in. De springs i väggarna. Katterna sover på verandan eller dinerar med skatorna, alltså sitter bredvid varandra och äter kattmat. Skatorna är rätt stora så det är lätt att förstå att de inte vågar attackera... men sju stycken katter mot en eller två skator borde inte vara nått problem tycker man. Jag tycker det liknar en skatmaffia. Lite torrfoder varje dag mot att Musse och Igor inte råkar illa ut kanske... de är ju trots allt mindre än skatorna.

Den enda fighten som pågår kring verandan är den mellan Rufus och Bugge. Kiv och riv och klös och fräs...och så den charmanta duettsången som hör till. Vaknar av den dessa mornar.

Imorgon ska vi upp till Växjö för att lämpa av de mesta av mina grejer, inspektera brevlådan och se till att allt är okej. Sen åker jag med hem igen för att fortsätta mitt tillfrisknande innan jag prompt måste upp för att fortsätta mina studier. Hoppas på en bättre höst efter den här sommaren. En höst utan krämpor, intressanta föreläsningar och förhoppningsvis möte med någon som kan få mig att gå vidare och släppa alla tankar på J.

För er som inte haft det... så här kan det se ut. Så här har det sett ut för mig hittills.

dag 1: Märker att ena halsmandeln är något svullen. Tänker inte mer på det.

dag 5: Halsmandeln fortfarande svullen, börjar bli orolig.

dag 7: Båda halsmandlarna svullna.

dag 8: Upptäcker vita beläggningar på halsmandlarna. En onaturlig trötthet sätter sig i kroppen, gäspar från morgon till kväll. Kroppen allmänt seg, oförmögen att springa. Huvudet tungt. Blir väldigt lätt andfådd. Halsen börjar värka.

dag 10: Svårigheter att svälja föda. Febrig känsla i kroppen. Halsmandlarna svullnar ytterligare.

dag 12: Halsen halvt igensvullen. Oerhört svårt att svälja föda och dryck. Konstant värk i hals och tryck mot hörselgångarna. Svårigheter att artikulera. Mentalt nedbruten, tankar på döden.

dag 14: lätt feber.

dag 16: Smärtan peakar. Omöjligt att sova en hel natt. Halsen bucklig av svullna lymfkörtlar och nästan helt igensvullen gom. Kan inte längre prata. Körtlar lite varstans på kroppen svullnar upp. (här fick jag äntligen starkare medicin)

dag 17: Balansproblem. Febern stiger.

dag 18: Svullnaden går ner lite tack vare medicinen. Börjar se ljuset i tunneln. Minskat tryck i öronen, mindre smärta i halsen. Kroppen utmattad, får blodtrycksfall av att gå i trappan. Men det är lite lättare att leva...

Är lite hoppfull om att det kanske blir bättre nu.

Snälla smärta... försvinn nån gång så jag får mitt vett tillbaka.

Inte ens här kan man undfly danska läkare. Den här däremot var mycket äldre och långt mer erfaren än puckot jag råkade ut för i Norge.

Det går lättare att andas nu, även om gommen fortfarande är igensvullen, men jag har inte konstant ont i alla fall. Men vad händer när mina fem dygn av max-dos med Ibumetin tar slut? Vad ska jag dämpa smärtan med då?

Jag vill köpa ny mobil, köpa nya kläder.

Längtar efter mina högtalare.

...längtar efter någon som bryr sig.

Jag drömde att jag skrek "Ett halvt kungarike för lite morfin!". Vaknade med en smärta i hals och öron som skulle kunna knäcka vem som helst.

Tack och lov att Ibumetin finns... det har varit det enda som hjälpt hittills. Känner att jag börjar leva igen. Imorse kändes det nästan som om en giljotin vore lockande.

 

Mitt i allt detta elände ska jag skämma bort mig, ska köpa ny mobil. Brorsan har letat upp en perfekt åt mig, precis enligt mina önskemål. Det är på tiden att jag skaffar ny... den jag har är ju lastgammal som mamma säger.

 

Musse har lärt sig att komma upp på den blå segelduken på verandan. Det lär inte pappa bli glad åt. Jag fick hämta ner Musse två gånger... men han lär nog fnatta upp dit igen.

 

Jag dåsar i soffan och tittar på Rederiet. Men jag ska försöka orka ta hand om disken snart.

Det är nått visst med att gå till läkaren här i byn. Folk verkar ha en annan inställning till att gå till doktorn här. Speciellt kvinnor i 40-årsåldern märker jag det på... de svassar in till läkaren. Glider över golvet i sina vackra dyra långkjolar med en sorts uppburen stolthet i sina leende ansikten som de gärna visar alla andra i väntrummet. De har en utstrålning som säger "Nu ska jag till min läkare, jag känner honom, underbar människa. Vi ska prata lite han och jag om mina problem. " Nästan som om de var på väg till sin "life coach". Som om de vore drabbade av något... bättre och viktigare än oss andra XD.

Aj min hals...

Varför vill mig ödet så illa den här sommaren...?

En ljusglimt har jag i alla fall fått idag, oväntat. En bön från en dröm blev besvarad...

Beskådar kvällshimlen som skiftar i blått, lila, rosa, orange och gult. Blir romantisk till sinnet. Saknar honom...

 

Tre dagars bakfylla och elände är över, jodå det höll i sig till och med idag. Men nu har även mina ögon slutat göra ont. En hård dag i solen med ömmande rygg och lågt blodsocker, det löste vi med fett och protein. Nu behöver jag bara mer salt också så att mina krampande kroppsdelar slutar fjanta sig. Det blev mycket vatten idag.

Imorgon ska det falla vatten från himlen i mängder... som brukligt är förr eller senare. Då är det också S sista dag på jobbet. Det kommer bli tomt utan henne. Inga fler cigarettsamtal på trappan (hon röker och jag lyssnar).

Vad är det med karlar på sick-sack-sklien egentligen? Idag kom det tre män runt 40 och skulle ta sklien i mitten.(Sklie är rutschbana ifall nån missat det.) En av männen vände sig till mig och sa lite spjuveraktigt "Eg er litt redd. Kan du ikke bli med meg?"

Suck... Jag har en tes om att vuxna karlar blir barn igen när de kommer in i parken. De blir testosteronstinna stora skitungar.

K åkte precis. Bye bye.

 

Likaså har min baksmälla gjort äntligen.

Känner mig lugn, allt är okej. Inget att oroa sig för.

Tog en promenad i regnet, funderade.

Pratade med M på andra sidan jorden.

 

Imorgon är det jobb igen. Nio dagar kvar. Dessa dagar går nog fortare än jag tror.

Vilken sommar det har varit...

Såg Harry Potter igår med SK och S. Jag storlog genom slutscenerna, det var så fenomenalt bra! Feel good feel GOOD! Mindes tillbaka när jag var 15 och såg den första Harry Potter-filmen... ack vad tiden går.

 

Sedan blev det lite stillsamt drickande och prat på kvällen. Ns tequila är inte att leka med, det känner jag fortfarande. Har haft ont i huvudet hela dagen. Sörplar vatten och kaffe för att få bort tröttheten. Fick ledigt imorgon för att en kollega ville ta min vakt mot att jag tar hans på söndag. Det innebär en tredje ledig dag. Inte mig emot.

 

 

Gick in på byns lilla gatukök. Följande konversation utspelar sig.

 

Jag - Hej! En softis i bägare tack.

Mannen - Softis ja. Bägare eller kex?

Jag - Bägare.

Mannen - ..... kex?

Jag - BÄGARE.

 

.... Jag fick en mjukglass i kex. Notera att jag sa bägare inte mindre än tre gånger. Men det ska tydligen vara så svårt att nå fram med information ibland.

Nej, jag sa ingenting utan tog glassen och gick. Kex är ju ändå miljövänligare än en bägare av papper som man bara slänger.

 

Min romantiska sommarsaga är slut. Det är synd att det måste ta slut... men det är så det är. Det är tur att människan är anpassningsbar efter rådande miljö och omständigheter, annars skulle väl alla gå under av brustna hjärtan hela tiden.

 

Oavsett om det gäller fiktion eller det verkliga livet så gäller det att gå vidare. Tårkanalerna får jobba lite på vägen, men det är ju faktiskt bara hälsosamt.

 

 

 

 

Satt på barneanlegget idag för första gången i sommar. Det är alla badvakters mardröm... får man intrycket av i lunchrummet. Jag satt visserligen bara en halvtimme men så farligt var det inte. Den nya post 2 där är mycket bättre än dess föregångare med endast en pinnstol och ett parasoll man fick sitta och hålla i. Nu har vi en riktig vaktstol med egen träbro så det blir lättare att överskåda och rycka in ifall det behövs. Det blir en del upprepat tjafs men det kan jag stå ut med. Idag var det mycket icke-norrmän i parken. Många tyskar och holländare... och till och med en svensk familj ^^.

 

Nu är jag ledig två dagar, äntligen. Imorgon blir det nog Harry Potter med SK och andra som vill följa med.

Gissa om jag har bonnabränna nu. Jag får försöka rätta till det lite när jag kommer hem, hoppas de har sol hemma i blekingska skogen.

Varför är det som det är? Varför ska livet kännas så svårt ibland?

Jajaja, gnäll gnäll. Jag kommer över detta stundande avsked. Men innan dess... :(