regntass

Problem väntar på att bli lösta. Förändringar till det sämre sker. Jag väntar på någonting som inte tycks vilja hända, jag undrar varför det inte sker. Små sting av nedslagenhet i hjärtat.

Det är lätt att vara efterklok, men det tjänar ingenting till. Ödet får avgöra.

Ska försöka springa runt sjön ikväll. Måste få upp konditionen lite efter att ha slöat över påsk.

Igår var det Kommedias sittning med tema Till Havs. Klart den bästa sittningen jag varit på hittills. Starkt intro i sann pirates-anda, god mat och trevliga bordsgrannar. Fina och påhittiga dräkter fanns mången att beskåda.

Sedan mellanfest med skojiga samtal och sedan utgång. Kvällen avslutades med efterfest hos några gröna figurer. Som det alltid blir när J sover över så blir det sen hemkomst. Strax innan halv fyra kom vi hem.

Jodå, jag var trött imorse när vi skulle ha seminarium. Men det var det många som var ;)... ett sluddrigare seminarium har jag då inte vart på XD.

Nu är det fokus på sista seminariet och så tentan i nästa vecka. Fast inte just nu...

ZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.................

Jag hade ju tänkt gå som badvakt, men faktum är att när jag väl testade min look idag... så såg jag mer ut som en matros. Bara en marinblå scarf som fattas tänkte jag. Så jag får väl se vad det blir imorgon, förmodligen jobbar jag på en båt och inte på en strand.

Nä, nu får en sova... ska upp tidigt imorgon och sätta ihop ett paper.

Nåja, jag har i alla fall lyckats läsa över 100 sidor i De Klerks "Att hantera konflikter - specialutgåva utan korrekturläsning". Den heter inte så, men den borde.

Så har jag repeterat Aggerholm och skrivit min paperdel. Det känns bra att vara tillbaka på campus och ha saker för händer igen. Eller det är väl mest saker att ha för huvudet kanske.

På tal om Monica Zetterlund, under tiden jag läser den slarvskrivna De Klerk så tittar jag på Utvandrarna. Kanske hinner med att se en bit av Nybyggarna också. Lite kultur måste en ha mellan pdf-sidorna. Jag tycker det är enklare att läsa böcker på datorn.

Imorgon ska jag ut och leta sandaler, solskärmar och kikare. På onsdag är det sittning, då måste min outfit vara klar.

Julen varar ända fram till påska... då julmusten byter etikett.

Undrar vad utomjordingar skulle tänka om de betraktade jorden under påsk. Vi kapar av delar av träd och tar med dom in i vår boning, sätter dom i vatten och hänger små ägg och fjädrar i. Sedan går vi ut och sätter fjädrar, kycklingar, ägg och små klockor i träd och buskar utanför våra boningar också. Ifall barnen är små (eller stora) ger vi bort godis i konstgjorda jumboägg till dom. Kanhända finns det en hare med i spelet också som sägs placera ut dessa färgglada ägg i grönskan utanför vår boning. Sedan klär ungarna ut sig till den sortens kvinnor som för 700 år sedan ansågs samarbeta med den onde, flög till Blåkulla och därför brändes på bål. Iklädd denna mundering går sedan barnen runt och önskar folk Glad Påsk! och förväntar sig ännu mer godis i gengäld.

Vi människor är roliga tycker jag.

Jag tänker ta det lugnt nu, pluggandet kan gott vänta några dagar. Jag hinner nog läsa ändå. Är det helg så är det.

 

 

 

Nu läser jag om ogräs och lyssnar på Svea Hund. Funderar över mina inre ogräs som jag sått själv, en del sår man själv men ofta sås de i möte med andra människor. Vi måste rensa ogräs varje dag, fast vi tänker inte alltid på det. Man måste inte ha en fullkomligt ren rabatt heller, det går för övrigt inte. Den som rensar bort maskrosor vet att de dyker upp på annan plats i närheten inom kort. Bara man tar bort de allra största och mest illavarslande så klarar man sig för stunden. Det går inte att sitta med pincett och pilla bort allt ovidkommande. Vad vore livet utan lite ogräs?

Den som har en till synes helt perfekt rabatt och gräsmatta har förmodligen rakat jord över ogräset så att det inte syns... eller så är det nått väldigt lurt med det hela.

Igår satt vi informatörer ute på slottsängen och grillade i solnedgången. Det blev filosofisnack utan vin (inte så lyckat), prat om kärlek, munspel och Per Gessle.

Just nu vill jag bara sova ända fram till imorgon, lyssna lite halvt på föreläsningen och sedan åka hem till katter och äppelträd som säkerligen har fjädrar nu. Äppelträden alltså, inte katterna.

Det har varit en något ansträngande dag. Seminariet gick smärtfritt... men jag blir så trött av all denna oro och bristfälliga kommunikation. Take it away Ernst Hugo!

Öppnade min mail nyss och hade fått ett svarsmail från SJ. Jag hade ansökt om värdebevis som ersättning eftersom mitt tåg till Götet för några dagar sedan hade blivit försenat över en timme.

Idag skickade dom koden till ett värdebevis vars sista förbrukningsdag var....igår.

Är inte SJ för roliga?

Det får mig att tänka på nedanstående.

Ur: Morgonsoffan

Imorgon är det seminarium på den danska boken. Suck säger jag. Förvirring råder på mer än ett plan. Hoppas inte läraren förväntar sig att vi ska redovisa kapitel 7 när vi har ägnat arbete åt kapitel 3. Det är problemet med kommunikationen här, på pappret vi fick under lektionstid stod det att vår grupp skulle ha kapitel 3. Men på vårt intranät står det att vi ska ha kapitel 7! Jag fick lite smått panik när jag såg det igår. Den läraren kan då konsten att röra till det för sig... och för oss. Är det 3 från början så är det!

 

Idag har inriktningen sin temadag. Jag gick på första gästföreläsningen... men jag höll på att somna. Inte för att ämnet inte var intressant utan för att föreläsaren lät som en skiva med hack i. Så vaknade jag rätt tidigt också. Det sista jag minns innan ögonen slogs upp var att jag provade en dyr klänning i en butik där ägarinnan försökte pracka på mig ett par svindyra spanska handgjorda klackskor som matchade. Så hade jag varit på pantbanken och fått min konfirmationspresent värderad till 97 000 kr. Jag hade dock behållt presenten... så jag fattar inte varför jag stod och provade en dyr klänning sen. Drömvärlden är märklig och rätt rolig ibland.

 

Så nu sitter jag hemma igen och har provat mitt nya rooiboste (mitt första faktiskt) med jordgubb och havtorn. Jag tänkte söka ett jobb på Drottningholms Slottsteater som salongsguide... men insåg att jag bara skulle arbeta 11 kvällar på hela sommaren... och det går inte. Synd. Att bemöta gäster i ett teaterhus från 1766, med tidsenliga arbetskläder och höra operans toner studsa ut i publiken... låter som himmelriket för mig.

På tal om gamla hus och teater, jag upplevde en doft-flashback när jag åkte upp till Stockholm. Det var gamla tågvagnar vi åkte med, så fort jag satt mig ner på det röda dammsamlande sätet gick det upp för mig varför allt verkade så bekant. Vagnen doftade precis som salongen på Folkets Hus i Mörrum. Med ens var jag 14 år och stod redo bakom byxbenen med brödkaveln i högsta hugg, för att med mina pöbel-kollegor driva K och G av scenen till ljudet av Green Sleeves på gitarr.

... Det spelade inte längre någon större roll att tåget var 70 minuter försenat.

Städa, fixa håret, läsa, ta en sväng ner till 7Eleven, åka hem med 6-tåget... det är väl min plan för dagen. Jag tycker verkligen om den här staden. Men Stockholm får vänta på mig några år till.

Igår fick jag se Uppsala för första gången. Vackra hus, SR, en underbar tebutik men höjdpunkten var nog domkyrkan. Åsgränd får vänta till nästa gång.

 

Säg mjau till livet, för det börjar... nu.

Föreläsning om sociala medier idag.

När jag kom hem började jag rensa i min sociala garderob. Det visade sig att jag hade 81 "vänner" på fb som jag inte hade en aning om vilka de var egentligen... och än mindre träffat, massa människor som delar mitt efternamn från Ungern, Texas, Tyskland, Frankrike, Holland och massa andra ställen. Lite onödigt, så de fick faktiskt åka. Från och med nu ska jag bara adda människor som jag åtminstone pratat med först.

Allt började med en kille från Tyskland som ville starta en grupp med alla som delade hans efternamn och variationer på det, men han fanns inte ens med på min vän-lista längre, så han måste också ha gett upp tanken på det hela. Hehehe. Gotta catch´em all...eller? Nä, tror inte det.

 

 

 

 

Idag hade vi TJ som föreläsare, trevligt återseende. Kan ni gissa vilket yrke han pratade om? Hehehe. Det var bland det bästa jag hört på länge.

 

Åh, jag blir galen på den danska boken! Jag blir trött bara jag ser meningarna. Tur att vi bara har två kapitel i den till tentan. Tror jag ska läsa mer i boken om kön och organisation istället, den är roligare... man blir så härligt feministiskt småilsken varje gång man läser hehe. Det finns till och med ett kapitel i slutet med syfte att lugna ner läsaren lite eftersom författarna räknar med att man blir emotionellt påverkad av vad som står XD.

 

Nu kommer en kallfront igen. Brr! Det får mig att längta tillbaka till Japan, där firar de Hanami just nu. Såg fina bilder på fb från Osaka Slott. いつか必ず日本に戻る！ぜったいに！

Jag borde börja skriva min blogg helt på japanska egentligen. Det vore en bra övning i sig. Men då skulle väl mina läsare tröttna fort ;).

 

Nu ska jag lägga i en tvätt.

 

Så var det seminariet avklarat! Inte kul att vara näst sist för då lyssnar ingen längre, så då gäller det att gå in med energi. En utav grupperna slutade jag lyssna på efter 30 sekunder, personen som pratade gjorde det med en monoton låg röst och läste dessutom innantill från deras paper under nära 10 minuter. Då är det svårt att engagera sina öron. 

Nästa vecka är det seminarium på vår danska bok. Jag har börjat läsa lite ur den, långsamt för att inte snubbla i danskans luriga fallgropar. Danska borde ju inte vara nått problem för mig som som jobbat där under några säsonger och dessutom för mig som bleking, jag är ju typ dansk som en norrman sa till mig förra sommaren. Nej, men det kan vara nog så knepigt när man läser om kommunikationsteorier med facktermer som ska bli en sammanfattning på svenska.

2005

Här har vi ett vackert historiskt kärleksdrama som utspelar sig i England 1895. Serien är baserad på mangan Ema (エマ) och handlar om den till synes omöjliga kärleken mellan över och underklassen. Emma kommer från en fattig by på landet och får anställning som piga hos en snäll dam i London. När hennes husmor dör kommer Emma i kontakt med den tyska familjen Mölder som ger henne anställning som jungfru. Fru Mölder tar ofta med Emma på olika resor och besök. Under ett av dessa möter Emma den rika medelklassmannen William Jones, vars familj försöker ta sig upp till överklassen.

Emma och William blir genast kära i varandra. Detta ses inte med blida ögon av Williams familj som vill att han gifter sig med den högt ansedda familjen Campbells dotter Eleanor. Familjen Campbell tillhör den traditionella överklassen men är i behov av pengar varför de väljer att gifta bort sin dotter till en rik man trots att han har lägre status.

Eleanor avgudar William och önskar inget annat än att bli hans fru, men vet om att han älskar en annan. Hon väntar enträget på att han ska inse fakta och ge upp Emma.

Emma förstår att deras romans är omöjlig, olämplig och att hon skapar problem för Williams rykte. Därför börjar hon undvika honom och intala sig själv att hon ska vara nöjd med livet som det är. Men William ger inte upp i första taget.

Den här serien skildrar livet och kärleken hos herrskap och tjänstefolk i det gamla London på ett mycket detaljerat sätt. Det är en mycket vacker serie rent tecknarmässigt. Londons exteriörer är extremt välgjorda och människornas utseenden är förhållandevis naturtrogna. Liksom i Candy Candy finns här mängder av överklassmode att beskåda. Emma - A victorian romance är uppdelad i två säsonger, Act I och Act II och utgör tillsammans 24 episoder. Varmt rekommenderat för alla som gillar kostymdramer i Jane Austen-anda och serier i stil med Downton Abbey.

Skrev paper idag med hela gruppen. Tog inte mer än 75 minuter den här gången. Blir lite knatte-fnatte-tjatte-stil på upplägget imorgon på seminariet, men jaja.

Jag var inne i stan några timmar och letade upp ett linne och scarf som matchade mina örhängen... sen om den matchar mig helhetsmässigt vet jag inte helt säkert. Men jag ser inte sjuk ut. Får ta en sväng med mamma och C i Karlskrona nån gång så får C göra en färganalys.

Handlade på ICA. Noterade att busstidtabellerna och sektionerna som bussarna stannar vid hade

ändrats helt från och med idag. Nu stiger man på buss 7 precis intill stationen, vilket ju är fördelaktigt då man har närmare till tåget.

Just nu mår jag bra, solen skiner, termometern visar 16 grader, fåglarna kvittrar, underbart. Jag ska gå igenom lite mer vad jag ska säga imorgon, men det är inte mycket. Ibland vill man bara sitta och existera, andas. Njuta av det som är. Någonstans långt bort hör jag rösterna från en fotbollsmatch... förmodligen uppe ifrån Melrose Place, ett ställe på Campus med extra dyra och stora lägenheter. En del ställen får smeknamn som går i arv flera årtionden. Sockerbitarna är ett exempel, vita tegelbyggnader som ser aningen tråkiga ut men som är billiga.

I vårt hus har vi ganska bra ljudisolering, det är relativt nybyggt. Men istället för ljud som färdas mellan lägenheterna så kommer grannarnas matos och hälsar på via luftventilerna med jämna mellanrum. Just nu tror jag nån lagar köttfärssås eller möjligtvis korv stroganoff nånstans. Jag avskyr när folk lagar thaimat med massa citrongräs och kokosmjölk. Det är trevligt när nån använder vitlök, pannkakor är också en hit. Om bara någon kunde baka bullar nån gång, vore mysigt. Kanske jag får göra själv.

(Det kan inte vara lätt att uppfostra barn idag när föräldrar inte ens kan hålla koll på sina egna värderingar. Notera mellersta delen.)

-------------------------

Konversation över telefon mellan två förmodade gymnasiekillar på buss 7.

(Det är alltså numera oacceptabelt att sitta utan alkohol i blodet under veckans sjätte dag. Fylla är lika med socialisering och relationsstärkande. Medelåldern för tröstdrickande sjunker dramatiskt. Att tjabba är att tjata, vilket var nytt för mig. Och... var det inte meningen att han inte skulle tjata mer på den andre som inte ville? Varför har han då så svårt att sluta? Modeord just nu: lame.)

Torsdag: Forma-dagen. Först arkeologdravel med dinosaurie-referenser... sedan säger de rätt ut att utbildning egentligen inte behövs. God lunch. En föreläsning som jag redan hört, dock mer upplivande än förmiddagens. Sist en kulturelitist som malde på om sin konsthall. Jag var inte lika körd som resten av åhörarna, eftersom de var kulturmänniskor som inte skulle få några jobb... sas det.

Satte mig på ett tåg till Göteborg. 90 minuter försenat vid framkomsten. Övernattning hos K.

 

Fredag: Sov tre timmar, upp vid fem. Satte mig på en buss till Oslo. Framme i Oslo lyckades jag ta mig till Hagegatan där likningskontoret låg... eller hade legat fram till precis nyligen enligt mannen i godisaffären. Det nybyggda kontoret låg i själva verket precis vid busscentralen. Det var bara att knalla tillbaka. Mannen rådde mig att ta t-banan tillbaka. Det hade tagit mig 9 minuter att ta mig från busscentralen till Hagegatan... så det var ju bara att gå 9 minuter tillbaka, var ju inte så långt. Dessa norrmän tycks uppleva långa distanser i stadsmiljö som väldigt krävande.

In på det massiva moderna skattehuset. Aningen lång väntetid, men servicen var inget att klaga på. Tvärt om.

Bussen tillbaka till Götet. Mission accomplished. Fika på stan med K. Exorcisten, te, kakor och filosofi på kvällen.

 

Lördag: Vandring i Botaniska Trädgården, många gröna skott och söta tillskott med tillhörande föräldrar. Sushi på Linnégatan. Tåg tillbaka till Växjö. Ett glas vin framför Top Gear...perfect ending.

 

Nu ska jag bara ta en dusch och sova ut ordentligt så kan jag börja med verkligheten imorgon.

Snart ska jag gå på ett DIK-möte, blir intressant att se vad de har att säga. Mycket cv-prat förmodligen. Får se om jag tar mig en tur bort till kulturskolan och lyssnar på musiktävlingen som D ska delta i sen. Vore en "kul tur" som en lutfisk sjöng en gång på Östersjö.

...Ja, that´s it.

Tänk, ibland tror jag att saker händer enbart för att jag vill att de ska hända. Mysko, oförklarligt, magiskt?

Jag tänker en tanke där jag uttrycker en önskan om något, så tar det inte många sekunder innan det slår in...precis så som jag vill. Jag kan inte förklara hur det sker. Måhända är det nån sorts undermedveten telepati.

 

Det duggar lite smått utanför, typiskt vårväder. Härligt är det. Ljudet av regn som faller mot marken är mitt favoritljud här i världen.

Jag såg Tangled igår. Trevlig film. Jag diggar hästen, han äger.

 

Jag längtar till torsdag, då är det Forma-dagen här med en massa gästföreläsningar. Jag ska gå på en som heter "Varför man inte ska jobba med kultur", låter helt i min stil. Svara mig på det, varför ska jag inte jobba med kultur? ^^

Så ska jag packa lite lätt och sätta mig på tåget till Götet på kvällen sen. Tror jag ska åka i mina sneakers, aldrig att jag travar omkring i Oslo med klackar igen! Förra gången kunde jag nästan höra fötterna kvida.

Varför ska alla ha migrän stup i kvarten?! Många i klassen som har det tydligen.

Vad beror det på? Måste vara oerhört jobbigt. Idag var det bara jag och S som satt och skrev ihop vårt paper för en hade migrän, en hade magsjuka och en hade drabbats av en resa till Barcelona.

Vi fick ihop det i alla fall. Imorgon är det seminarium.

 

Nu skiner solen, termometern visar nästan 12 grader ute. Jag känner mig som Lilla Ida och vill bara springa runt utomhus. Är det vårkänslor eller nervositet inför kommande tider eller dåligt samvete för att jag inte sitter med näsan i en bok just nu?

 

Mitt gröna gunpowder står och drar på golvet. Tackar mänskligheten för upptäckten av te.

Tänker på te hemma hos L under mellan och högstadiet. Te, nudlar...och mackor stekta i smör och socker! Vad i hela friden tänkte vi med?!!! Det må vara hur gott som helst men man sabbar ju magen och tänderna totalt! Anna Skippers värsta mardröm! XD Hehehe... those were the days.

Då var vi ännu barn som inte behövde tänka på Glykemiskt Index, kalorier och allt det där som räknas som så viktigt nu. Överallt ser jag det, uppmaningar till att bli "plattare, slimmare, tajtare, tappa 5 kg på endast två veckor om du köper vår tidning och får en ful scarf för 29 kr". "Så äter du rätt/ så förbränner du fett/ så äter du rätt fett". "Sov dig smal/ät dig smal/ tänk dig smal (?)"

Nästan samma rubriker på alla tidningar och modemagazin. Det är väl bra i sig, den här hälsovågen som ligger och kluckar mot vår strand och tar sig in med tidvattnet längre och längre. Men ibland kan man känna sig något översvämmad.

 

Jag tänker så här, jag är ute och går/springer några gånger i veckan... och så tar jag mig en kaka och är glad.

 

 

Idag har jag skrivit ut biljetter och kartor på bibblan, läst lite här och där, lagat version 1 av en currysås, lyssnat på regnet och tittat på Stockholm-Båstad. Rätt märklig dialog men det verkar vara värt att se resten av. Det är allmänt grått idag. Ikväll ska jag ta en runda runt sjön.

Nu längtar jag efter sommaren. Var jag än befinner mig tror jag livet kan bjuda på en och annan solglimt. På torsdag bär det av upp till Götet och sen vidare "över gränsen" hehe. På lördag blir det nog Botaniska Trädgården med K. Får se vad vi kan hitta på.

 

Såg Toy Story 3 häromdagen. Jag hade inte förväntat mig att en barnfilm kunde vara så hemsk och så mörk som den är vid många tillfällen. Jag skulle blivit livrädd och storgråtit om jag satt som liten i en biosalong och såg den. Fördömda apa...

 

Idag har jag fyndat lite. Skaffade mig träningskläder på Åhléns för ett väldigt bra pris. Nu börjar kvällarna bli så ljumma att jag kan springa runt sjön.

 

Nu har jag nästan alla böcker, bara dansken kvar att invänta. Kände mig stressad över att läsa fem tegelstenar på en månad, men med våra seminarieupplägg lär det inte bli för svårt...hoppas jag. Läsviljan tryter just nu, men jag har åtminstone gjort vad jag ska till första seminariet.

Jag var tvungen att ställa in en hel dag på länsmansakademin för ett seminarium längre fram, lite synd...mycket extra slantar som försvann där. Men studierna måste ju gå först.

Just nu vädrar jag lägenheten från ugnens stekos. Lagade vitlökskyckling och ris till middag. Jag tror jag ska försöka mig på att göra en currysås imorgon till resterna. Kokboken kan vara nog så inspirerande. Allvarligt, jag måste lära mig att laga mer mat. Hur många år har jag inte sagt det då? Många.

Utifrån hör jag glada röster. Folk har väl börjat förfesta inför att gå ut på Sivans.

Nä, nu blir det snart The Big C. Men innan dess ska jag sätta färgglada klisterlappar i mina böcker.

Nej, jag har inte blivit lurad idag. Men jag har läst ett och annat kul i tidningarna. Att Sweden Rock-deltagare kommer få gratis hårvård för att få bort festivalens "smutsiga" rykte. Att de ska använda sten från Blå Jungfrun att tynga ner Baltic Cable med...samt att Oskarshamn ska byta namn till Juholtsvik.

Hehehe, det måste vara extra kul att vara journalist den här dagen på året.

 

M ska tydligen ha tatuerat Chewbacca på sin arm...men det vette´fasen om inte det också är ett skämt.

Nu har jag skrivit min del av vårt paper som ska in på tisdag, men det är inte lätt att hålla sig till formatet. Vår grupp ska lämna in ett paper på 2 sidor, min del är lite över en sida som det är nu...och då står jag ändå bara för en femtedel. Jag måste försöka komprimera på nått sätt, rejält.

2002

Här är en musikalisk serie i genren magical girl, supernatural och romance. Det handlar om 12-åriga föräldralösa Mitsuki som vill bli pop-sångerska. Hon har dock en tumör i halsen som hindrar henne från att besanna sin dröm. En dagfår hon reda på av två shinigami (varelser som samlar in själar) att hon bara har ett år kvar att leva. Hon ingår ett avtal med dom, de lovar att hjälpa henne att förverkliga sin dröm ifall hon lovar att stillsamt följa med när hennes tid är inne.

De båda shinigami heter Meroko (kaninen) och Takuto (katten) och kan anta både mänskliga skepnader med vingar samt uppträda i mjukdjursform för att inte bli igenkända. Mitsuki är den enda som kan se dom i sina shinigamiformer. Med Takutos hjälp kan Mitsuki förvandla sig till ett 16-årigt jag där hon är helt frisk, för att lyckas komma in på en audition.

Givetvis blir hon antagen och börjar sin karriär som artisten Full Moon. Hennes motiv till att bli sångerska är att med sin sång lyckas nå ut med sina känslor till pojken Eichi som bor i USA sedan ett par år tillbaka.

Takuto och Meroko är med henne på vägen mot idol-skapet. Komplikationer uppstår dock när Takutos krafter börjar tryta vilket påverkar Mitsukis möjlighet att förvandla sig till Full Moon. Dessutom måste Mitsuki hålla sitt artistskap hemligt för sin farmor som hatar musik. Farmodern propsar också på att Mitsuki ska genomgå en operation för sin halstumör, en riskfylld operation som kan skada hennes stämband. Det är mycket som Mitsuki måste hinna med på ett år. För att göra saken ännu värre börjar hon få känslor för Takuto.

Serien är väldigt feel-goodig och har 52 episoder. Mot slutet blir historien dock allt mörkare och får en rejäl vändpunkt. Kärleken är drivkraften hos Mitsuki och den får henne trots allt elände att fortsätta kämpa på. Det är ingen serie man tar sig igenom torrögd.

Liksom Mermaid Melody har Full Moon wo sagashite gett publiken vackra låtar att minnas och säkerligen skapat mången trevlig stund i karaokerummens dunkel ^^.