hannaijapan

Jag sa igår att jag inte skulle röra mig från huset idag, men icke. Eftersom vädret så så lockande ut och jag dessutom hade ganska tomt i kylen drog jag på mig skor och jacka och gick mot Makino Station för att handla på Life. Vilket väder sen! Varmt var det, redan efter 300 meter insåg jag att jacka hade varit väldigt onödigt. Gräset var frodigt och grönt utmed cykelvägen, fåglarna kvittrade, en gammal man satt och spelade dragspel utmed ån, underbart.

På vägen till affären såg jag för första gången sen jag kom till Japan, en katt sitta och lura vid en bro. Den var brunspräcklig och såg ut att ha minst 10 år av mösstrakasserier bakom sig. Den satt och tittade genom broräcket. Förmodligen hade den dålig hörsel, eller så var det den mest arroganta katt jag mött. Den brydde sig inte om att jag stod 1 meter bakom den, jag gick då fram framför den och genast när jag skymde sikten för den (vad det nu var den tittade på) så började den gnälla irriterat åt mig precis som om den sa "men IDIOT! Flytta på dig!".

Jag gick och handlade och sen när jag gick tillbaka samma väg så satt katten kvar, den här gången satt den och tittade ut över ån. Jag stannade och hälsade på den igen, då tittade den på mig ett kort ögonblick och så fnös den åt mig sådär som bara en katt kan, sen återgick den till att titta på åns alla fåglar och fiskar igen, som för att återgå till viktigare saker. Haha! Så himla go attityd!

Jag såg ännu en katt efter det, den var lite rädd av sig och slank snabbt in i en trädgård. Kommer katterna bara fram på lördagar här? I övrigt så ser man bara hundar överallt. Hundar i koppel, i tröja, i klänning, i rosetter, i blöja, i rosa stickat och i alla andra möjliga förlöjligande utstyrslar. Skulle inte förvåna mig om katterna ser ner på dom och i dubbel bemärkelse använder uttrycket "ägd!" om dom.

Har även handtvättat lite idag, då man inte av nån konstig anledning kan få varmvatten ur kranarna fick jag improvisera lite och hämta varmvatten i en plastpåse från duschrummet och hälla i ett handfat. En del saker är bara för opraktiska här.

Alla mina läxor är gjorda, jag kan ägna mig åt att göra ingenting, men ändå känner man sig aningen rastlös...
Imorgon blir det SPA-world med min homevisit familj och döttrarnas speaking partners, S hänger också på, ska bli roligt och relaxande.

Påminn mig om att jag INTE ska dricka kaffe! Dels så är det alltid superhett och dels så har inte koffein nån verkan på mig, snarare tvärt om, jag blir om än sömnigare.
Jag tog en cappucino med Edouard och hans kompis från Mexico imorse. Det var tänkt så att vi skulle följa med Edouard & co till ett karaokeställe som heter The Ring idag, men då han trodde att hans gäng skulle dyka upp där runt 22-tiden tyckte vi (jag, S, Chiharu och Sayaka) att det skulle vara lite sent. Så då gick vi fyra till Jankara istället och sjöng karaoke i två timmar ungefär. Roligt, roligt.

Imorgon ska jag inte göra nått, ska inte röra mig från det här seminarhuset. Ska i och för sig tvätta lite och plugga, that's it. Så kommer väl S över med pannkakor eller nått tror jag. Det är att göra ingenting, eftersom att "göra" nånting alltid innebär att man åker  ifrån Hirakata och är borta hela dagen. Men det har man varken tid, pengar eller ork till varje helg.

Ska bli gôtt att slippa sätta klockan ikväll, men jag gissar på att jag lik förbannat kommer att vakna vid sju imorgon. Edouard undrarde om jag sökt läkarhjälp för det där fenomenet att vakna vid samma tidpunkt oavsett hur lång tid man sovit...men ärligt talat, det är väl inte direkt ett problem...eller?

Jag är kluven, det är aldrig skoj. Ska jag satsa på nått nytt eller dra tillbaka till den gamla vägen? Oavsett vad jag väljer så måste jag offra nånting. Hur många människor har inte suttit i den här situationen före mig...? Ska man tänka med hjärtat eller huvudet?

Suck, man ska aldrig tänka på sånt här när man är trött, jag får lägga av.

Snart börjar mars, tänka sig...tiden går fort. Snart är det White Day (Vita dagen) då killar som fått choklad på Alla hjärtans dag svarar med att ge godis till tjejerna. Ofta är det nått i stil med Marshmallows, därav dagens namn. Grymt att behöva vänta i en hel månad på ett sådant svar egentligen :). Hehe, "vita dagen" låter som om det är en officiell nykterhetsdag.

Bland japaner är det brukligt att fråga "genki desuka?" (mår du bra?) så fort man ses, av samma artighetsskäl som vi svenskar frågar "hur är det med dig?" utan att bry oss det minsta om vad svaret blir. Vår lärare i Body com. säger alltid: You're in Japan now, so you're always genki, right? (Ni är i Japan nu, så ni mår alltid bra, okej?)
Likaledes säger man ju alltid att "det är bra med mig", även om det kanske inte är det alla gånger när nån frågar.
Jag tror att det där är ett globalt fenomen, att alla SKA må bra...ALLTID, annars blir det "jobbigt".

Hade prov idag, det var ord och inga visor...för man får ju inte sjunga i klassrummet. (suck, varför slängde jag in det för?....)
Nåja, vad jag menar är att det var SVÅRT! Även om vi fick höra hörförståelsedelen tre gånger så var det banne mig inte lätt att svara på frågora därtill. Jag tror att jag lyckades hyfsat, men en del saker var en ren gissning baserad på logik i kontext med (säger man så förresten?) det som stod skrivet på pappret.

Jag skulle vilja läsa lingvistik och retorik nån gång.

På tal om att läsa och vad man vill, jag har börjat snoka runt lite bland alla universiteten därhemma och börjat tvivla på om jag ska söka E-kursen i japanska till hösten. Den ges i Göteborg vet jag, jag mailade läraren för säkerhets skull. Men jag har också hittat en två-årig turismutbildning i Kalmar där man kan få chans att söka praktik i Tokyo. Jag vill ju gärna kunna kombinera mina språkkunskaper med nått inom turismbranschen. Vad vore väl bättre än det? Men samtidigt så vet jag inte om jag vill ta ett avbrott från japanskan under så lång tid och sedan återgå (om det behövs), E-kursen ska ju vara "väldigt krävande" enligt en lärare på GU.  Plus en del andra faktorer som spelar in....därför befinner jag mig lite i kläm nu kan man säga.
Varför kan man inte både behålla kakan och äta den?

På tal om att förtära,  mina senaste upptäckter inom den kategorin är:
1. Tuggummi med smak av rosor (smakar precis som de doftar i allmänhet, aningen märkligt och parfymerat)
2. Grönsaksjuice

  Den här grönsaksjuicen har inriktningen morötter/gula morötter.


För att återgå till min rubrik, jag är inte alltid genki, jag är faktiskt trött ibland och vill tillåtas vara det, det här är ett praktexemplar på min trötta "look". V, den busen tog den här bilden under vårt senaste samtal utan att jag visste det.


Imorgon är det CIE-möte för alla studenter från Europa, Mexico och Afrika. Vi ska representera våra länder och prata med dom japanska studenter som ska på utlandsstudier nästa år i respektive länder.

På söndag ska jag gå på SPA-World med Aki och hennes vänner, ska bli skoj!

Nä, jag äter inte semlor...för mycket grädde och annat ovidkommande.

Jag äter onigiri istället, det har blivit mitt favoritsnack här. Jag prövade en ny sort idag, kyckling & majonäs. Himla gott. Det märkliga är bara att så fort antingen tonfisk eller kyckling finns i onigiri så smakar det kattmat, tonfisk tyckte jag redan från början att det smakade så, men med åren har jag faktiskt lärt mig att tycka om det. Kattmatsmak eller inte, gott är det i alla fall. Onigiri och kallt te, eller café latte. (Förresten, jag vet faktiskt hur kattmat smakar, fick det i munnen av misstag en gång när jag skulle öppna en burk och utfodra katterna därhemma....oxfilé i gelé).

En utav tjejerna här i huset ska hela tiden pracka på mig massa sötsaker som hon köpt och inte "orkar äta upp själv".
Köp dom inte då, tänker jag. Nä, jag vill faktiskt försöka bli nyttig här. Vill få bort det där sötsuget som stör koncentrationen ibland.
Mitt fullkornsbröd är slut och snart är knäckebrödet slut också =(...vad fasen ska jag nu ha till frukost? Jag får förlita mig på yoghurt, de har bulgarisk och turkisk här (tror jag att det är i alla fall).

Imorgon har vi kapitelprov, 5% av mitt betyg.
Det ska nog gå hyfsat bra tror jag. Jag fick förresten tillbaka mitt reaction paper från Sexcult-klassen. För att vara första gången jag skrev en sådan grej på engelska så var betyget väldigt förvånande, jag tyckte inte att jag var särskilt strukturerad....ändå fick jag A-. Vår professor hade dessutom bara visat på bra saker jag skrivit och inte anmärkt på bristfälliga punkter, så som så ofta är brukligt hemma. En positiv start på dagen.

På fredag blir det karaoke med Edouard & co:
Hoppas att S har blivit kry då. Ska försöka dra med mig Chiharu och hennes kompisar med, om dom har tid.
Vi ska tydligen gå till nått karaokeställe som är lite dyrare än det vi har varit på innan, anledningen är att man för en dyrare summa får dricka obegränsat med alkohol under tiden. Men jag fattar inte riktigt grejen med det, sprit och sång har visserligen en lång historia tillsammans...men knappast en av skönsång. Fast, det är kanske inte grejen med karaoke från början heller. Karaoke= "tom orkester"....tomma glas, tomma tunnor skramlar mest.

Jag vaknade inatt av att jag fick akut kramp i ena vaden, sånt händer mig ganska ofta, störigt och så jämrandes smärtfullt. Är det brist på salt eller vad? Det räcker med att jag böjer eller sträcker benet en aning felaktigt så är det kört. Min högerfot började krampa sig för en stund sen, kändes som om tårna slagit knut på varandra.
Jag vill börja jogga. Vill bara ut och springa runt i parken och tänka på nått annat än nästa kapitel på 30 sidor som ska läsas tills nästa lektion. Jag vill ha vår och värme! NU!

Har börjat söka sommarjobb lite varstans i Götaland.  Jag fick svar på en ansökan från Norge som vill intervjua mig...på hotellet i Norge om tre dagar. Eftersom de vill prata med alla sökande öga mot öga sa de att jag kunde höra av mig när jag kommer tillbaka till Sverige, det vore ju toppen om de kunde intervjua mig även om det sker lite sent. Lite hoppfull får man väl vara...inte mycket, men lite.

Hm, om vi får i läxa att skriva en halv sida på rutat papper...och vi inte har fått nått rutat papper, hur ska man göra då?
Ska se om jag kan göra det på datorn.

I lördags åkte jag, S och Yasu iväg till IKEA i Tsuruhama. Det tog en timme att ta sig dit med tåg + skyttelbuss (ja, de har särskilda IKEA-bussar). Att sitta där på bussen kändes ungefär som om man var med i Sällskapsresan 1.

IKEA såg utvändigt ut precis som hemma.


Och även invändigt. Allting var precis som i Älmhult eller Kalmar. Yasu blev helt lyrisk när vi gick igenom alla sektioner med sovrum, kök och småpryttlar, allt var ju så "billigt" och IKEA var "så enormt stort". Jag och S visade på en osthyvel och frågade om han visste vad man hade den till, givetvis gissade han på att det var nånting att ta tårta med. Är det bara vi i Sverige som använder osthyvlar?
Jag köpte mig en riktig nackkudde och ett mörklila örngott, några presenter till Maki och min homevisit-familj (svenskt godis och ljuslyktor med doftljus) och sen fick det vara bra. Yasu blev även impad av diskborstar, sådana används inte så frekvent här heller (på seminarhuset diskar vi med tvättsvampar), så han köpte en åt sig, hehe.
I alla bokhyllor i de inredda sektionerna stod svenska böcker (ofta många av samma) med titlar som Röster ifrån Jämtland, I väntan på döden och jag tror att jag skymtade Håkan Nesser nånstans.

Givetvis åt vi lunch på restaurangen, jag och S tog hederliga svenska köttbullar med gräddsås och lingon :). Yasu tog laxrätten. Portionerna var avsevärt  mindre än hemma, jag tog 5 köttbullar...men jag borde ha tagit 10 kändes det som. Så hade vi en lång diskussion med Yasu om svenska traditioner, matkultur och alla de kulturkrockar som vi upplevt hittills.
Efter kassorna gick vi in till Svenska matmarknaden, de sålde alla typiska svenska grejer, ABBA-sill, gravad lax, hjortronsylt, chips, snaps, marabou, tunnbröd, flädersaft, pepparkakor i mängder (till och med pepparkakshus!) och glögg. Jag undrade lite varför de sålde sånt fortfarande, julen är ju ganska förbi.
Yasu kollade i IKEAs kokbok för svenska maträtter, han skrattade hjärtligt åt det mesta.

Det var en rolig dag.

På söndagen åkte jag och S in till Kyoto för vi ville till Kinkakuji (Den gyllene paviljongen)...bara att ta sig dit tog tre timmar. Mycket beroende på att vi gick lite vilse och missade hållplatser på tåget.
Men när vi väl kom dit var det mödan värt.
    Templet ligger vid en liten sjö med koifiskar i, vackert.
     De här stora rackarna är så vana vid turister att de tittar upp ovanför ytan och ser ut som om de...idisslar medan de stirrar på en, lite obehagligt.
    Här kunde man slänga en slant och önska sig något, träffade man skålen i mitten så skulle ens önskningar slå in...det var åtminstone vad jag kunde utröna. Jag kastade en slant och träffade faktiskt...men jag vet inte riktigt om det var mitt mynt som studsade ut ur skålen eller om jag stötte ut nån annans mynt med mitt...hm.

Under dagen såg vi många kvinnor gå omkring i kimono, förmodligen var det deras "bli-myndig-dag", alltså den dagen de fyller 20, för då kläs tjejerna i kimono och killarna i kostym och invigs i det vuxna livet under högtidliga ceremonier.
Visserligen kan det ha varit geishor vi såg också, Kyoto är ju känt för det...men jag tror inte att de vi såg var nybörjargeishor, de skulle vart sminkade isåfall.
Jag vill hitta en kimono eller en yukata här, under Kyotos festivaler som hålls en gång varje månad kan man hitta begagnade kimonor (eller hur man ska uttrycka det i plural) till så lågt pris som 2000 yen (strax under 200 kr). Vår italienska vän Lisa hade hittat just en sådan.

Det var också en rolig dag.

Idag var däremot en mindre rolig dag, jag ska inte säga att den var tråkig dock. Idag ledde jag och Matt i min klass en diskussion i klassen om tåg/bussmanér i Sverige/Japan/USA. Jag hade inte räknat med att jag skulle stå för det mesta av pratet, Matt skötte det mesta och jag insköt bara vissa grejer då och då, jag är ju inte så bra än på att prata sammanhängande, jag pratade mest med gester och kroppsspråk kändes det som, när förmågan att uttrycka mig inte räckte till. Men alla i klassen fick prata väldigt mycket och Matt hade gjort en jätterolig powerpoint-presentation, så alla i klassen och vår lärare tyckte att vi gjort jättebra ifrån oss. Han berömde till och med lilla mig för min insats, hur liten den än kändes. Blygsamhet är ju en gemensam nämnare för både Japan och Sverige.
Visst, ja må ha väldigt bra uttal, men man kommer inte långt med enbart det. Det får bara andra att tro att man är bättre än man egentligen är...

Men som min gamla svensklärare på Norrevång sa en gång "Det viktigaste är inte att vara flitig, utan att se flitig ut" Bättre råd av en lärare har jag nog inte fått.

Så nu är det avklarat i alla fall. Nu kan jag andas ut lite, jag var väl inte så nervös inför det egentligen, men det kändes bra att veta att Matt också var nervig inför det. Allt känns mycket enklare om det märks att man sitter i samma båt.

...smakar precis likadant har jag märkt.

Finns det ingenstans de säljer koucha på flaska...det kanske är det som är Straight tea...?
Ichigomiruku? Hm, låter suspekt översött i mina öron (men om du rekommenderar det Backslick så får jag testa det sen).

Jag sitter och väntar på att klockan ska närma sig halv elva, då ska jag ut och möta S och sen blir det två lektioner. Vi har prov idag på r&w-lektionen...jag borde ta en sista koll på allt innan jag ger mig iväg.

Jag ska ta och kolla på lite Let's Dance klipp på svt:s hemsida nån gång ikväll tror jag. Morgan är fortfarande med i leken, yii! Till och från måste jag se på lite svensk underhållning hemifrån för att inte gå helt förlorad här, hemlängtan har blivit ett mer frekvent inslag i min vardag på senare tid. Jag har varit här i en månad nu...tre kvar, ena sidan av mig räknar ner dagarna tills hemfärden och den andra sidan klamrar sig desperat fast vid den lilla tid jag har kvar här.

Mina favoriter i Japan just nu:
1. Onigiri (omeraisu)
2. Café Latte (av märket Boss)
3. Katsudon
4. Lipton Lemon Tea (kall)
5. Yakitori

...är inte så gott som jag trodde. Smakar precis som kallt te med mjölk, fastän massa socker OCH honung i...huah. Nä, lite för kvalmigt för mig.

Idag testade jag också glass med smak av grönt te...det behöver jag heller aldrig göra om.
Änna' puckat av mig att tro att grönt te-glass skulle smaka bra när jag inte ens tycker om grönt te.

Bästa uttrycket för idag:
- Häagen Dazs är ju glassens Porsche.
- Jaha, och vad är Ben & Jerry då?
-......Ferrarin?

Idag färdigställde jag mitt reaction paper på filmen vi såg i sexcult-klassen. Jag må inte ha strukturerat upp det alltför väl, jag kan redan se lärarens kommentarer framför mig, men han måste åtminstone ge mig godkänt på den tycker jag.
Det är ett under hur mycket man tycker att man har att göra under en dag, och hur mycket man faktiskt kan åstadkomma innan 11 på kvällen.

Det har tagit mig tre veckor att förstå mig på vår r&w-lärares pedagogiska system, nu börjar jag äntligen fatta galoppen här. Innan har jag alltid känt mig som den där eleven som läraren nästan drar sig för att ställa en fråga till för att hon vet att man inte kan svara vidare bra/alls. Men nu fasen så!
Men ärligt talat, om det ska ta sån tid för en ny elev att begripa sig på hur läraren tänker, är det ett så vidare bra system då?
Det går framåt i sp-klassen också, jag tror ofta att det är en fråga om vem man sitter med. Därför byter jag alltid plats inför varje lektion för att få lite variation på dialogen.

Idag skrev jag och S upp oss på en Hiroshima-tur den 7 Mars. Ca 700 kr kostar shinkansenbiljetten dit, men det får det vara värt. Det är egentligen en fältstudie för historiastudenterna här, men andra som vill får också följa med. Och jag tror inte att vi hade tagit oss till Hiroshima annars, man ska ju uppleva vad man kan medan man är här.

Nu är det torsdag om tio minuter, så jag bör krypa till kojs.

Jag bör egentligen sova vid den här tiden så jag får fatta mig kort idag.

Om ni undrar varför jag översätter det som står på engelska så är det för min lilla mormors skull ;)

Igår kväll gick jag och S till ett japanskt badhus, för det måste man uppleva medan man är här tänkte vi. Tidigare på dagen hade vi letat efter det utan att hitta det tills en japansk medelålders herre i kostym kom fram till oss och frågade om han kunde stå till tjänst...eftersom vi stod och såg borttappade och utländska ut. Han var rätt skojig, han sa "Can I help you? I speak English...a little." (Kan jag hjälpa er? Jag pratar engelska...lite)

Han visste exakt vart badhuset låg och visade oss vägen ända fram. Han undrade vart vi var ifrån och när vi sa att vi var ifrån Sverige sken han upp och sa "Oh Sweden really? I have been in Sweden more than 30 times, I worked for Panasonic...15 years ago! Yes, so I know Stockholm" (Åh Sverige verkligen?! Jag har varit i Sverige mer än 30 gånger, jag jobbade för Panasonic...för 15 år sen! Ja, så jag känner till Stockholm).

Vi steg in i badhusets entrée och mannen förklarade hur vi skulle bete oss och vad man skulle göra i tur och ordning, att man inte behövde baddräkt och vad allt kostade och hela faderullan. Han skulle själv tydligen just in på badhuset (vet inte om han hade planerat det innan eller om det bara var ett infall) så han tog av sina skor, köpte sin biljett (de har ett mycket bra biljettsystem för nästan allt här för att underlätta för alla parter) och vi tackade honom för hjälpen och så försvann han in till herravdelningen. Vilka hjälpsamma japaner det finns. Det skojiga är att så fort de kan lite engelska så vill de mer än gärna söka upp en för att hjälpa en om de kan. Samma sak hände faktiskt när jag och S var vid Osaka slott, då kom det också fram en karl som kunde lite engelska och ville hjälpa oss med direktioner.

Så senare på kvällen gick vi som sagt dit igen och fick uppleva japanskt bad, man tvättade sig noga innan man klev i det heta vattnet, för här badar man för att bada, inte för att tvätta sig. Inomhus fanns det bassänger med olika massagefunktioner och till och med en liten bassäng där vattnet genomfors av elektriska vågor  eller nått (kändes det som om man stack ner handen i alla fall). Det var väldigt varmt vid inomhusbassängerna och det var så mycket vattenånga att jag blev yr och hade lite svårt att andas i början...det var då vi upptäckte att man kunde gå ut utomhus också. Det var absolut det bästa, att sitta i hett vatten under bar himmel där stjärnorna blinkade, huvudet må ha dunkat lite grann på grund av kollisionen mellan den kalla luften och det heta vattnet, men nästan gång jag går dit ska jag ut direkt.
Jag vet inte om det var yrseln eller vad det var men jag kom att tänka "vad synd att man inte kan ta kort här" hahaha!

Mannen som visat oss vägen hade rekommenderat att man inte stannade i mer än 2 timmar....vi klarade inte mer än 45 minuter. Det finns ingen tidsbegränsning på det där stället, priset är alltid detsamma. Men vi var redan som yra röda russin så vi tyckte det var dags att traska hemmåt. Väldans vad mjuk man kände sig.
Jag hade dock glömt att ta med mig nån fuktkräm så jag lånade Ss bodylotion, jag borde inte ha användt den i ansiktet, för när jag vaknade imorse såg jag ut som om jag blivit misshandlad, helt rödspräcklig. Inte kul.

Jag har ett "reaction paper" på en film att färdigställa tills i övermorgon...har skrivit ungefär 2 sidor, behöver minst en till...men det ska nog gå bra....om jag bara kan få mig till att sova tillräckligt.

För att redogöra för Alla Hjärtans Dag....

Vid 9.00 mötte jag upp S utanför huset och så gav vi oss av med tåg mot Osaka. Vi kände nämligen för att turista runt lite som man bör göra när man ändå är på andra sidan jorden. Vädret var väldigt varmt och luften så fuktig att det nästan var tungt att andas, det kändes som en svensk sommarmorgon ungefär.

Väl framme i Osaka var det i princip bara raka spåret och så var vi framme vid Osakajou, Osaka slott.
Slottet ligger beläget på en kulle med massa slottsgårdar och trädgårdar nedanför som man måste ta sig igenom först. Eftersom det nu är tid för plommonträden att blomstra gick vi igenom "umeniwa" plommonträdgården. Nog för att körsbärsblommor ska vara fagra att beskåda, men vad vi fick se var då rakt inte illa. Det var en paradisaktig upplevelse för både öga och nos.

       

Det sägs att  "inom varje japan bor en liten amatörfotograf", det kan nog stämma i många fall, för när man ser äldre damer runt 70 klädda i skärmmössa och joggingdress bära omkring på stora proffsiga Nikon-kameror med stativ, då vet man att det finns ett gedigert intresse. Vet inte hur många sådana damer (och herrar) vi såg i trädgårdarna. Men förresten får jag nog säga att det minsann bor en liten amatörfotograf inom oss allihop, åtminstone mig, med tanke på hur många bilder jag tog den dagen och har tagit hittills.
        Ett litet tempel.

Efter plommonträdgården kom vi efter ett tag upp till slottet, det kostade 600 yen att gå in, men in skulle vi.

Väl inne kunde man välja att antingen ta hissen upp till högsta våningen eller ta trapporna, vi tog trapporna såklart, för det ska kännas att man gör nått kulturellt. Efter åtta trappor var vi uppe...och andfådda. Men utsikten var fin. Det blåste mycket, så jag var tacksam för att det fanns stängsel uppsatt kring utsidan.
 
På varje våning fanns det utställningar som handlade om historiska människor under Japans feodaltid, där fick man tyvärr inte fotografera. Många fina föremål från 1600-talet fanns inglasade, massor av små modeller av slottet och staden samt vissa historiska slag och kända människors släkthistorier fanns uppradade längs väggarna. För 300 yen kunde man bli fotad med rustning, hjälm, svärd och hela kittet om man ville, jag ville inte.

När vi kollat alla våningar gick vi ut och bestämde att det var dags för lunch. Eftersom Osakajou är ett sådant berömt turistmål finns där givetvis allting en tursit kan önska sig, allt från takoyaki till Mc Donald's.
Takoyaki verkar vara en specialitet här i Osaka, det är alltså bläskfiskbollar...kan man säga. Jag vet inte om jag vill våga prova det eller inte. Vi lät takoyakistånden vara i alla fall, vi tog oss ett yakitorispett istället (svindyrt egentligen, ett spett för 400 yen!)
Ett takoyakistånd.

Efter det tyckte vi att vi kunde stället och gick mot utgången, på vägen ut passerade vi en munk som stod med en skål i handen, jag lade i 50 yen och han tackade för gåvan och...hm, välsignade mig tror jag. Han viftade i alla fall över mig med en stav prydd med strimmlat papper. Hehe, och de säger att man inte kan köpa sig lycka, pff!

Vårt nästa mål var Osaka Aquarium. En stor byggnad som går 500 m ner under havsytan. Det påminde mycket om Oceanopolis i Frankrike. Men här var sektionerna indelade efter alla de sju världshaven tror jag. Det blev mycket fisk på foto. Förutom fisk fanns där också en och annan apa och en liten krokodil. Undebart.
  Jag tog inte många kort alls där inne, jag fann det mer humant att filma för om det skulle bli nån bra bild där inne med det ljuset som var skulle jag vara tvungen att använda blixten. Så det blir filmvisning hemma sen.

Innan vi överhuvudtaget gick in där så åkte jag och S denna attraktion som stod utanför:
112 meter högt. Ett av världens största ska det vara tydligen.
Det kändes att det blåste högst upp för vagnen vaggade till ordenligt, lagom kusligt så högt över marken. Men oh vad skoj det va! Och ja...jag vet, jag gör V-tecknet för ju längre man är i Japan desstom mer anpassar man sig till hur folk beter sig, detta inkluderat kroppsspråk och gester. När jag är hemma i Sverige igen kommer det nog att kännas som en reflex i handen så fort man ser en kamera.

Eftersom det var Alla Hjärtans Dag var det fullt av par precis överallt, matchande i stil och allt. Givetvis var det många par som åkte Pariserhjulet. Innan man klev in i vagnen kunde man gratis bli fotad av personalen med sin partner hållandes ett hjärta om man ville. De frågade mig och S om vi ville bli fotade...vi tackade snällt nej och sa att det inte behövdes.

Efter akvariet var det dags för middag inne på ett varuhus i närheten, det blev Kentucky Fried Chicken. Sen gick vi omkring i affärer ett tag, sen ville vi ha glass. S ville köpa glass på nedervåningen men jag ville köpa min på andra våningen där det var billigare. Jag beställde Tiramisu och kaffe-smak, två kulor. Hon bakom disken tittade konstigt på mig och frågade "daburu?" (dubbel), tja tänkte jag, jag sa ju två stycken smaker. Vad är det för konstigt med det? Är det vanligare att tjejer bara köper en? När hon skulle räcka över glassen till mig frågade hon mig om jag ville ha två skedar....
Förvirringen for genom huvudet, vadå två skedar? Vad ska jag med en sked till i första taget? Jag sa "irimasen" (det behövs inte) och tog glassen och gick med S ned till första våningen igen där hon skulle köpa sin.
Först på vägen hem på kvällen fattade jag. Kvinnan bakom disken hade förmodligen trott att jag och S var ett par.
Hehe, med tanke på att det var Alla Hjärtans Dag och det fanns hundratals andra par omkring oss så var det kanske inte så konstigt.

Det var en rolig Alla Hjärtans Dag.

Så för att redogöra för idag:

Idag var jag på besök hemma hos min Homevisit-familj. Jag mötte Aki på Hirakata Station och så tog vi tåg hem till henne. Hon bodde långt bort, det tog en timme att ta sig dit. Hemma hos henne hälsade jag på hennes mamma och hennes storasyster Mami. Pappan jobbade, han äger en tårtbutik som de lovat ta mig till nästa gång jag kommer.
Deras lägenhet var väldigt liten med ack så mysig och så japansk hehe.
Eftersom Mami talar lite svenska och hela familjen verkar intresserad av Sverige (det var svenska flaggor här och där i lägenheten och mamman ägde till och med en gammal ABBA-LP) blev vår konversation mest på japanska men också lite på svenska. Kändes märkligt att sitta och prata svenska och bli förstådd. Vi diskuterade japanska och svenska dialekter. Mami har varit i Sverige två gånger. Jag frågade om Mami förstår skånska, det tyckte hon var väldigt svårt sa hon. Jag demonstrerade en mening...och gud vad de skrattade! XD
Jag försökte konversera på japanska så mycket jag förmådde, ändå blev det tysta moment här och var. Men jag hade wordtanken med mig så det brukade lösa sig. De bjöd på lunch, hemmalagade yakitorispett! :) Yakitorispett, misosoppa och sallad med tonfisk och majonäs. En typisk japansk måltid. Himla gott!

De hade efterrätt också, en sorts tjock pannkaka med te till. Sen fick vi också av mamman nybakade kakor. Det är ett under att de kunde göra så mycket gott i det extremt lilla köket.

Efteråt gick vi på en promenad till en park där vi spelade badminton en stund, det var jättekul. Eftersom det är söndag var parken smockad med barnfamiljer som lekte och sparkade boll än hit än dit.
  Bambuträd.
Vi hittade något som påminde om ekollon på marken, men kunde inte hitta nån ek...det är ett mysterium.

När vi passerade tågstationen på väg hem igen tyckte jag att det var dags att tacka för mig. Vi satte datum för nästa visit och så tackade (och bockade) jag så hemskt mycket för dagen, Aki följde med mig på tåget fram till Kashiyama varifrån jag kunde fortsätta själv. Jag må inte kunna tala japanska i så sammanhängane långa meningar än, men jag vet att Aki och hennes familj kommer att bli en stor hjälp för det ändamålet. Jag fick ett väldigt bra intryck av dom :).

att inte ha hört av dig än, siilini. Hanashitaiyo!


Igår var jag och S i Kuzuha och gick runt i det stora varuhuset. Det var våning på våning med butiker, efter tre plan orkade vi inte kolla runt mer. Jag hittade mig en kjol i alla fall, så nu har jag gjort mitt klädinköp här i Japan, det får räcka nu om ekonomin ska gå ihop. Jag hittade kjolen på en butik som hette Care tror jag. Klädsortimentet påminde ganska mycket om Kappahl eller H&M, dock tristare färger. Modet här är ganska neutralt vad gäller färg. Inte mycket jag skulle kunna ta på mig utan att se åksjuk ut ungefär. Men kjolen jag hittade var faktiskt i en mellanmörk lila färg som jag föll för direkt, jag ville köpa en till likadan i mörkgrått för den var himla snygg också...men tid är pengar, och jag har inte all tid i världen.

Hittade mig också en liten spegel, för det saknar jag på rummet.
Min spegel jag köpte, till höger en laxonigiri jag köpte på tågstationen.


Jag och S ville äta yakitori till lunch, men det gick banne mig inte att hitta nått ställe som serverade det! Hur svårt kan det vara egentligen?
Så vi fick äta på ett ställe inne i själva varuhuset, decibelstyrkan var inte trevlig men det fick duga, vi hittade åtminstone något i köttväg att äta. Det blev detta, märk väl hur lite pommes man får till. De har inte samma uppfatting om potatis här.


Vi skådade även en häger under dagen.


Idag hade jag min långa 9 till 5-dag. Vi återfick våra reviewtest ytterligare en gång i r&w, läraren hade rättat rätt den här gången. Jag hade inte 63 utan 70, läraren hade nämligen missat att lägga till poängen för en sida av provet.
Jag kunde i alla fall tänka klart på dagens lektion, jag gjorde förvisso grammatiska fel när jag svarade på lärarens fråga...men jag svarade åtminstone.
Sp-lektionerna börjar bli lite lättare, det är mycket att stå inför hela klassen i par och öva den nya grammatik man lärt sig...på ett ganska improviserat sätt, lite knepigt men det brukar fungera.

Vår nya grammatik för dagen: tabi(ni)
vilket betyder: varje gång jag...

"Ongaku wo kiku tabini odoritai."
= Varje gång jag lyssnar på musik vill jag dansa.

Vi fick också tillbaka våra review-test i Sp idag, jag hade 91,4% rätt! Det skojiga var att när jag plockat upp resultatet från min mailbox så mötte jag E, hon hade fått exakt samma antal rätt som jag på provet, vet dock inte om hon gjort samma fel som jag. Hehe, men lustigt var det.

Det har fixat sig med nattproblemet nu, jag behöver inte ha nått lyse på under natten mer. Efter att ha förklarat vansinnet i detta för min rumskompis imorse måste hon ha insett problematiken. Hon sa skojandes att de lika gärna kan lägga en futon i datarummet för hennes räkning, så mycket tid under natten hon spenderar där med att plugga.
Nattugglor va... S är tydligen likadan, hon pluggar bäst mellan 01.00 och 05.00 på morgonen.
Jag förstår aldrig när de har tid att sova. Jag kan förvisso vara väldigt konstruktiv mellan 20.00 och 23.00 på kvällen, men sen sinar min pluggkompetens och sömnimpulserna tar över.

Idag träffade jag även på Chiharu och pratade en timme med henne och hennes kompis Haruka (som händelsevis ska studera i Åbo 2010). Imorgon ska jag träffa Yasu och ha vår enbart engelska-dag, vi har gjort det så att vi skiftar mellan bara engelska och bara japanska under de gånger vi ses.

Nu ska jag nog ta mig ner och äta nånting tror jag, sen blir det lite läsning och förmodligen det flesta timmar av sömn på ganska många dagar.

Min mornar är ganska rutinmässiga. Jag vaknar nån gång vanligtvis vid 7.00 (oavsett när jag somnade), ligger kvar en halvtimme ungefär och går sedan upp. Tar på mig morgonrock och tofflor, lägger ner allehanda artiklar för morgontoaletten i fickorna. Min rumskamrat Hyuong (jag vett inte hur det stavas riktigt) sover alltid längre än jag, därför tassar jag tyst över tatamimattorna. Går ur i korridoren, går på toaletten, går in i duschrummet och ställer mig att göra rent ansiktet. Trots att det står kallt/varmt på kranarna går det aldrig att få varmvatten, därför tvättar jag mig med kallvatten (iskallt) i ansiktet varje morgon, man vaknar till lite extra av det.
Går därefter in i vårt rum igen där Hyuong ännu inte har vaknat. Jag klär på mig, går ner till köket, hälsar godmorgon på någon av de över 100 personerna som bor här, spisar frukost och ser på tv, antingen är det nån anime, dorama eller nått av de tusen lekprogram/frågesportprogram som de älskar så mycket här. Eller så visas det reportage av nån kvinna (oftast är det kvinnor) som äter råa ostron och tycker det är himelskt eller provar nån annan konstig maträtt och blir lyrisk. Och så får man se hur det lagas från grunden. I vissa fall ända från när fiskebåten drar upp en gigantisk bläckfisk från havet och tentaklerna kämpar för fulla muggar för att klamra sig fast i durken. Allt detta med stora rosa undertexter på japanska för att framhäva vad som sägs.

Så förflyter morgonen. Det är ungefär samma på kvällen fast i omvänd ordning.

Nu är klockan snart tolv här, jag undrar när S hade tänkt ge ett livstecken ifrån sig...
Mina jeans är fortfarande inte torra, så jag har fått inviga kjolen och tightsen. Mörkrosa kjol, mörkgröna tights underst och så lite tjockare svarta över, det är trots allt inte så varmt här än.
Vädret är förrädiskt. Men jag tror inte att det ska regna idag åtminstone.

Idag gick jag och S och kollade kläder. En butik påminde ganska mycket om H&M, mycket färg, mycket mönster och små fluffiga bollar på allting. Jag prövade en randig sak som jag tyckte såg snygg ut...men även om det var storlek L såg jag ut som en beklämd falukorv ungefär...S och jag fick gå till sektionen för "generous size" för att hitta nått som kunde vara i närheten av passform. Men även där var kläderna väldigt...korta på nått sätt. Så det blir till att leta vidare nån annan stans om jag ska hitta nått som passar.
I Japan är det dessutom populärt med kläder med engelsk text på. I princip alla kläder i affären vi var i hade nån form av engelskt budskap på sig. Grammatisk rätt? Logik i texten? På båda frågorna får jag svara ett bestämt NEJ.

Efter det åkte vi in till stan och åt lunch på en restaurang.
Vid tretiden mötte vi upp Ss speaking partner Saki och hennes kompis Yurika vid Hirakata Station. Även den italienska tjejen Lisa dök upp. Så begav vi oss alla till ett ställe som jag och S kikat in tidigare som serverade väldigt inbjudande desserter. Det var dags att spisa parfait till Ss ära (hon fyller 24 idag)!
Jag beställde en "chokopafee" (chokladparfait) som bestod av chokladglass, banan...och cornflakes (?), himla gott!



I en affär hittade jag äntligen duschkräm och shampo, det kan vara ett himla företag att hitta rätt grejer här där det finns tusen sorter av allting. Dessutom hittade jag fina chopsticks och ett mobilsmycke i en 100-yen-affär.
 

Sen bar det av till ett karaokeställe som heter Jankara. I ett litet rum (stort som en medelsvensk toalett) pressade vi fem pers oss in och började sjunga för fulla halsar. Min speaking partner Yasu anläde efter nån halvtimme och alla japanska tjejer i rummet gjorde stora ögon och undrade varför jag inte sagt att min speaking partner är en kille (jag hade upprepat "he will arrive later" ett antal gånger men förmodligen hade det inte uppfattats riktigt). Men vad skoj vi hade! ^_^
Jag fick mycket beröm för min "otroliga sångröst"...hehe, känns bra.
Jösses, det här kommer vi göra om många gånger!

Idag vaknade jag vid åtta, ville inte gå upp då så jag sov en timme till. Åt lite frukost och kollade anime på tv.

Gick till CIE-byggnaden för att möta S vid 11. Varken Yasu eller Saki kunde dyka upp för den ena var sjuk och den andra hade baito (deltidsjobb).
                                                            
Här är CIE-byggnaden, själva hjärtat av universitetet.         Söta sittplatser eller hur?


Så S och jag gav oss på att köpa japanska mobiler själva utan nån som eventuellt behövde agera tolk. Då mobilhörnan i konbinin inte var öppen blev vi hänvisade till en annan SoftBank-affär längre ner på gatan utanför maingaten. Vi gick in där och sa att vi ville köpa mobiler....och sen skötte sig allt av sig självt nästan. Hon bakom disken ville bara se våra pass och sen fyllde hon i alla nödvändiga blanketter åt oss och bad oss bara underteckna. Lätt som en...ja, ni vet...med sylt.

Så nu har jag en prepaid Softbank/Samsung 730SC. Äntligen kan man kontakta alla människor man stött ihop med.


S är fortfarande krasslig, själv har jag nog lyckats hålla mig frisk...hittills i alla fall.
Jag hittade tvättmedel idag på 7Eleven...ska kanske försöka tvätta ikväll.
Imorgon ska vi kolla några klädaffärer som har lite rea. Sen blir det karaoke på kvällen för att fira Ss födelsedag. Hoppas bara att både hon och Yasu blir någorlunda friskare tills imorgon. Det är verkligen jättemånga som bara däckat av på grund av influensan som går här just nu.

Det här åt vi idag, pasta carbonara! (Omöjligt att äta med pinnar)

Gôtt med lite "riktig mat" som S sa, haha.

Ja, så säger i alla fall en amerikansk tjej här i Seminarhuset. Hehe, tack för det.

Idag var det längsta dagen i veckan, var slutkörd redan efter de två första lektionerna. Jag träffade Yasu och åt lunch med honom (glömde att ta kort den här gången med såklart) men förmodligen ska vi träffas och göra nått på lördag så då ska jag banne mig komma ihåg!. På söndag ska vi fira Ss födelsedag med att gå på karaoke har vi tänkt, bara S frisknar till. Hon har legat sjuk hemma med feber och halsont idag. Själv har jag drabbats av nån konstig, irriterande hosta, måste vara något som väldigt många lider av här, för jättemånga går runt och hostar då och då. Kan bero på torr luft...eller alla avgaser från fordon man får i sig när man går till universitetet om morgonen.

Imorgon har vi placeringstest nr 2, för att se om några av oss ska hoppa upp ett steg eller ner ett steg i level (låter som om vi vore pokemons eller nått) eller om vi klarar oss på den nivån vi är. Jag fasar lite för skrivtestet, vi kommer att få skriva en liten uppsats (oförberett ämne såklart) och ha grammatikprov, det sistnämnda tror jag kommer att gå ganska bra ändå.

Idag träffade jag dottern från min Homevisit-familj, Aki. Hon kan ingen engelska alls i princip....det kunde inte vara bättre! Helt plötsligt fann jag mig i lång konversation helt på japanska...och det gick bra! Det går faktiskt, bara för att man verkligen måste anstränga sig. Visserligen var det inte så avancerat, men det var banne mig det bästa jag åstadkommit i pratväg sen jag började lära mig japanska. Ni kan ju gissa om mitt självförtroende "levlade upp" något, hehe.
Så den 15:e ska jag hem till hennes familj och lära mig göra yakitori :). 

Nu är klockan tjugo över elva på kvällen, jag som hade tänkt söka lite sommarjobb, men jag vet inte om jag orkar det nu. Det får bli imorgon efter all textläsning jag har att ta mig igenom.

Idag satt jag mest i Student Lounge och pluggade, men det betydde inte att man blir besparad det arbetet även när man kommer hem inte. Jag känner mig riktigt duktig som gör alla läxor samma dag man får dom och läser all invecklad högakademisk engelsk text utan att fatta vart tredje ord....men jag gör åtminstone vad jag ska.
Idag kändes det inte lika hopplöst på Speaking-lektionen, jag kunde hänga med lättare nu. Även om jag märker att alla andra (det kanske inte är precis alla men ändå) klarar av våra skrivuppgifter mycket snabbare än jag hänger jag inte med huvudet för det. Jag klarar åtminstone av det.

Imorgon är min längsta dag med start 9.00 med Sp-lektion, sen ska jag träffa Yasu vid 10.00 och snacka med honom lite. Vid 12.00 är Rw-lektionen och sen följer Body Comm på det kl. 13.00, sedan är det Sexuality and Culture (jag förkortar det Sexcult) kl.16.00 och sen....får jag inte gå hem än, utan jag ska träffa min Homevisit-familj 17.45 också. Det är min agenda för imorgon, mycket böcker att släpa på, känns som att bära på 100 kg tegel på ryggen. Visserligen har jag inte den erfarenheten (och det är nog fysiskt omöjligt för mig) men jag kan tänka mig att man kan göra den liknelsen.

Idag åt jag och S på samma ställe igen, vi kallar det numera för Shokudou 3, eftersom det är den tredje restaurangen på Campus, men som inte alla riktigt känner till eftersom den liggar aningen undangömd bland byggnaderna. Därför är det aldrig mycket folk där och det är tyst och lugnt. Hög klass på maten och servicen är det också. Det är visserligen lite dyrare än på de andra ställena men vadå? Jag tycker att det är ganska lyxigt om man endast behöver betala ca 43 kr för detta:



En trerättterslunch, förrätt: Misosoppa, varmrätt: Ris, klyftpotatis, sallad, nån god majonäsröra, en friterad räka, en friterad kycklingbit och nån sorts biff med sås till, efterrätt: apelsin och ananas.

Det var det godaste jag ätit hittills! Oishikattayo! ^_^
Vi älskar det där stället, hehe.

Nu måste jag nog lägga mig, måste vila mitt lilla huvud. Och som man säger
 "Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya"

Många av mina klasskamrater i sp.5C är så himla duktiga på att prata japanska! Själv satt jag och kände mig hopplös idag, eller nästan hopplös. Jag som inte "pratat" så mycket med japaner kan språket bättre teoretiskt än praktiskt...i alla fall känns det så under lektionerna. Det märkliga är att det är mycket lättare att prata japanska med japaner än inför ickejapaner i ett klassrum, jag undrar varför. Men det är klart, många har varit här förra terminen och en del bor till och med hemma hos japanska familjer. Så det är väl inte så konstigt, men huah att det känns jobbigt när man sitter och måste tänka länge innan man kan få fram nått vettigt. Press är vad det är.
Skriftlektionen ska vi inte prata om. Plugga kanji är vad som gäller.

Efter skolan åkte jag och S in till Hirakata City Hall och ansökte om våra Alien Registration Cards, det gick oväntat smidigt och lätt. Sen åkte vi hem, S för att sova, hon börjar nog bli sjuk stackarn. Jag satte mig att plugga/läsa i 3 timmar i sträck (vilket antagligen kommer att bli en daglig rutin eftersom vi har myyycket läxor och saker att läsa), sen vi halv åtta åt jag min middag. Det var en pastasoppa på burk som var väldigt god...men gissa vad jag upptäckte. Det stod "Knorr" på burken, haha! Det hade jag totalt missat. Sveriges kulinariska armar har även sträckt sig hit.

Jag hade Body and Communication idag, det kommer att bli super! Helt underbar lärare har vi! Vi lärde oss lite japanskt teckenspråk, himla intressant. Så nu kan jag säga "hur mår du?", "jag mår bra", "man/kvinna", "okej", "broder/syster", "mamma/pappa" och "goddag" på japanskt dövspråk.
Det roligaste är ändå  tecknet för "hur många bröder har du?"
Det går till så här: håll båda dina händer som om du räckte fuck-you åt någon och vifta med dom upp och ner framför dig.
Det är sant.
Asroligt XD

Det är ganska många som vill följa med till IKEA, hittills är det säkert fem pers som vill följa med oss.
Vi kommer att bli en hel liten grupp på vår IKEA-tour hehe.

Imorgon ska jag stiga upp tidigt, gå till bokaffären på campus och köpa alla böcker vi behöver för våra kurser. Jag hade trott att man skulle få lägga ner 20000 yen på textböcker, men mina kommer bara gå på 5700 yen (ca 490 kr). Det är ganska bra för fyra böcker.
Sen ska jag sitta i Student Lounge i princip hela dagen och läsa, har bara en lektion vid 11 på hela dagen.
Man har verkligen kommit att uppskatta tid här...och den är knapp.

Att tvätta här i huset kostar 200 yen (ca 18 kr) per tvätt. Jag vet inte om jag ska tycka att det är dyrt eller billigt.



 

Nu känner jag mig piggare än jag gjort på länge. För ett tag sen var jag och S till Top World och handlade lite mat, så nu är man lite mer näringsberikad. Jag åt prinskorvar till lunch hehe! Känns bra att ha frukost till imorgon också. Men så dyrt det är att handla mat här! För att inte tala om frukt! Det är priser så man sätter inköpslistan i halsen! Nåja, vill jag ha bananer så vill jag! Även om ett knippe kostar 27 kr...
Nått vettigt bröd hade dom inte. Men tack och lov finns det yoghurt. Sen köpte jag också nån pastasoppa på burk till att ha som kvällsmat imorgon.

Imorgon ja, då börjar våra lektioner, mina måndagar är rätt konstiga. Jag börjar vid 10.00, slutar 10.50 och har inte nästa lektion förrän vid 16.00! Där emellan har man mycket tid för pluggande....eller skitsnack....eller inget alls. Gissar på att det kommer bli en del av alla tre. Jag och alla inblandade i rumbytena imorgon ska träffas vid CIE vid 11.00 och prata med personalen och skriva under ytterligare papper och byta nycklar för att kunna flytta in i de rum vi ska. Hoppas bara att de andra dyker upp, det känns så begränsande att inte ha mobil!

Det här är i alla fall det rummet jag befinner mig i nu.
 

Det här är min hårfön och plattång, båda av märkena Koizumi. På båda paketen står följande "Don't be shy. You surely have a "seed" to be beautiful. Wash up and style yourself. Soon your life will be changed." 


...right.

Idag hade vi ut och incheckning, under den första veckan bodde vi bara temoprärt, så idag flyttar alla in i sina riktiga rum och en del flyttar in till sina Homestay-familjer. Jag fick på morgonen reda på att min blivande rumskompis Leslie inte alls kommer bli min rumskamrat eftersom en av hennes kompisar från förra terminen kom hit igen, så då ville hon såklart flytta in med henne. Så jag ska bo med Leslies temporära rumskompis Han, hon tycker tydligen att det är lite kallt utan ac:n på på natten, men hon sa att hon bara skulle klä sig varmare om jag inte ville ha den på, snällt av henne.
Jag tycker att det är varmt till och med utan ac:n.
Alla som inte är från Europa här har uppfattningen om att Sverige är ett kallt land...jag börjar förstå varför. Vi måste framstå som ättlingar till snögubbar eller nått...

Så klockan 9 började alla flytta ut ur sina rum, byta sängkläder och fylla i blanketter, man måste fylla i blanketter för minsta lilla grej här, det kan kännas lite omständigt. Men vad som är mest störigt nu är att jag och Leslie först måste flytta in i ett specifikt rum för att det är registrerat så i pappren, för att imorgon gå till CIE och begära flyttanmälan till de rummen vi vill ha...eller vad fasen man nu måste göra, nåja...det är änna ett flängande hit och dit i alla fall. Men jag har min packning ganska komprimerad så det ska gå lätt att flytta imorgon.
Klockan 12 ska vi ha Seminar House Meeting, hoppas att det inte tar mer än 30 min, för sen så väntar S på mig. Men det blir antagligen samma för henne.

Pratade med mina kära snögubbar hemifrån igår för första gången via skype. Jag kom på en sak som ni (kära familjen) kan skicka hit med mail, det är visserligen lite tungt för ett paket, men lite fullkornsrågbröd (sånt där fyrkantigt) vore önskvärt. Det går inte att hitta smör här men vi har faktiskt hittat köttpålägg och marmelader finns det ju miljontals av.
V har dock inte hört av sig än eftersom han inte har tillgång till nät än (tydligen har inte grannens router kommit fram eller vad det nu kan bero på), hörru ifall du hade tagit min nätdosa hade du haft nät nu! Vill ju snacka med dig siilini!
Saknar dig...

Nä, om man skulle gå och titta på tv lite innan mötet.