Min helg
Fest och triangeldrama på dansgolvet. Skrivande. Tänkande. Två timmars promenad i skogen. Pizza. Förhoppningar. Förberedande inför morgondagens fokusgrupp.
Min helg.
Barndomen, den framför data-skärmen
Idag har vi klarat av två fokusgrupper, one more to go. Som sagt blev det andra bullar. Gymnasieelever är inte alltid lätta att få igång när det gäller diskussioner, hur mycket julmust och pepparkakor man än bjuder på. Men det kom fram en del interssanta aspekter minsann.
Blev så inspirerad av samtalet med A på bussen hem. Vi pratade om saker vi växt upp med, allt från julkalendrar och dataspel. Mycket dataspel blev det ju. Jag tänkte jag skulle räkna upp lite av det jag växte upp med. Jag tillhör ju den första generationen som mer eller mindre växte upp framför dataskärmen.
1. The Lion King, på den tiden då spelen fortfarande kom på disketter som man fick mata in en efter en när man installerade. Man spelade Simba både som ung och vuxen som tog sig igenom olika banor som representerade olika sekvernser i filmen, från flykten undan gnuerna (minns att den banan var extra svår) till att slåss mot Scar i slutet.
2. Aladdin, samma princip som Lejonkungen fast man spelar Aladdin. The final boss var Jafar (som kunde vara jäkligt svårt att träffa med svärdet så man fick kasta äpplen istället).
3. Vinyl Goddess from Mars, detta var en demoversion av ett spel som jag fick av en grannpojke. Man sprang runt som en mycket lättklädd och storbystad ung kvinna som fightades mot aliens. Med tanke på innehållet var det kanske inte så lämpligt för mitt 9-åriga jag att spela, men spelade gjorde jag likväl.
4. Whacky Wheels, ett underbart racerspel där man spelade olika djur som körde gokart. Man kunde plocka upp och skjuta igelkottar på motspelarna för att sinka dem. Igelkottarna var utplacerade överallt på banorna... och dessa igelkottar gjorde i princip ALLT ifrån att spela golf på stället till att sitta på toaletten (det förekom även lite grövre saker... vilket jag idag kan tycka är märkligt eftersom det var ett spel för barn).
5. Den magiska biografen, ett av de första spelen vi hade på CD. Man skapade filmer med hjälp av olika figurer och penslar, oerhört roligt. Många filmer har skapats där, som jag fortfarande kan i huvudet utantill.
6. Villes värld, ett spel för ganska små barn men som jag tyckte var jättekul ändå. Man klickade sig fram i Villes (som var en orm) värld. Man kunde sätta ihop en film, lära sig om naturen och simulera olika väderlekar. Mycket roligt spel, som dessvärre inte går att spela på modernare datorer eftersom spelet var anpassat för Windows 95. Synd.
7. Poccahontas, CD-spel där man fick gå igenom filmens handling, vid varje scen kunde man klicka på olika saker så att nått kul hände.
8. Jungle Spelling, ett spel där man fick lära sig amerikansk stavning genom att lösa olika gåtor och banor med en liten man som paddlade en flotte uppför en flod. Mycket lärorikt, men spelet hängde sig alltid om man spelade för länge.
9. Pippi Långstrump, ett av mina favoritspel där man fick klicka sig igenom Pippis hus och läsa tre olika historier om henne på en rad olika språk.
10. Pettson och Findus i snickargården, man fick klicka sig runt i snickargården och spela små spel, gissa gåtor och lyssna på rolig musik med Bröderna Slut. Loved it!
11. The Neverhood, ett spel som utmärkte sig genom att hela designen var gjord av lera, miljö som spelkaraktärer. Ett typiskt tänkarspel som krävde strategi och logik... jag klarade aldrig av det, fastnade alltid på ett visst ställe.
12. Our house, amerikanskt spel där man kunde gå igenom alla rummen i ett stort hus och klickan på allting för att lära sig om hur saker fungerar, spis och toalett osv. Varje klickbart objekt hade också en historik, där man kunde få veta hur det fungerade en eller flera generationer tidigare.
13. Populous The Beginning, ett strategispel från 1998 där man spelade en kvinnlig Schaman som ledde sina undersåtar att bygga byar och kriga mot rivaliserande klaner. Kul och utmanande spel... som jag fortfarande spelar än idag.
14. Virtual Fighter 2, ett spel där man kunde välja olika karaktärer och slåss antingen mot en annan spelare eller mot datorn, oerhört skoj att spela med lillbrorsan.
15. Sailor Moon, det första Sailor Moon-spelet till PC som gjordes 1993. Man fick välja en av de fem hjältinnorna och spela sig igenom olika banor med monster och dylikt. Sista bossen Queen Beryl minns jag var jättesvår att klara av.
16. Rayman, historien om Rayman som måste rädda världen från den onde Mr Dark! Underbart spel helt igenom, dock lite svårt... jag har fortfarande inte klarat av det. Man måste beundra spelet för dess design och musiken framför allt! Bäst tycker jag var när man kom in i Band Land och fick slåss mot illvilliga noter och bossen Mr Sax.
Ack... vilka minnen.
Idag var det lussebullar, imorgon blir det andra bullar
Har skrivit två sidor om teori och metod. Suck... det lär bli några sidor till men inte just nu. Det så kallade "pluggflowet" slutar nånstans runt femtiden och kommer inte igen förrän kl nio ungefär.
Idag testade vi våra frågor på M, J och F. Det gick smidigare än väntat, men det lär bli andra bullar när vi kör på riktigt imorgon med gymnasieelever. Men det ska bli intressant.
Nu får det vara en kopp vaniljte tror jag.
Kramsnö, pojkar vs vuxna män
Steg ut genom ytterdörren, tog några steg i snön och så hörde jag det där bekanta ljudet. Kramsnö! Medan jag gick mot bibblan och passerade Trumpeten (konstverk som står framför huvudentrén) så tänkte jag på hur annorlunda skolatmosfären är nu jämfört med förr om man relaterar till snö. Under hela grundskolan innebar ljudet av kramsnö under fötterna att man instinktivt förberedde sig mentalt på vad som komma skulle. Ända från ettan till nian och i viss mån på gymnasiet innebar kramsnö att skolgården förvandlades till en fullständig krigszon. Inte bara där. Överallt där det befann sig unga människor av manligt kön riskerade man att träffas av vinande snöbollar. Av någon anledning lyckades de alltid träffa mig, avsiktligt eller inte. Detta ljud av kramsnö satte igång reflexen hos mig att hålla blicken i skyn och samtidigt försöka göra mig så liten som möjligt, för snöbollarna kunde göra riktigt ont. Speceillt om de träffade ögonen. I en bok (var det Populärmusik från Vittula?) berättas det om unga pojkar som kastar snöbollar på tjejer för att få deras uppmärksamhet. Kanske var det så också. Nog för att man kunde vara kär i några killar under resten av året, men på vintern förvandlades de alltid till idioter.
Nu viner inga snöbollar i luften längre. Här på universitetet är folk "vuxna". De unga pojkarna som förr tyckte om att krama snöbollar har nu vuxit upp till unga män som har backslick, dyra märkeskläder och fina dokumentportföljer. Nåja alla utbildar sig inte till ekonomer, men ni fattar. Nu tycker de också bättre om att krama oss tjejer istället för snön. Slanten har så äntligen trillat ner ;)
I brist på annat
Nämn något som gjorde dig glad igår: Chatt på fb.
Vad gjorde du kl 08 imorse: Försökte fatta hur man stänger av alarmet på min Xperia.
Vad gjorde du för 15 min sedan: Kom hem från ICA.
Det sista du sa högt: Ha det!
Det senaste någon sa till dig: Hejdå.
Vad har du druckit idag: Vaniljlatte.
Vad var det senaste du åt: Banan.
Vad var det senaste du köpte: Vitlök.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Beige.
Vad är det för väder hos dig nu: Halvklart och 5 minusgrader.
Godaste glassmaken: Kokos.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej, det verkar inte rimligt.
Sover du tungt: Nej.
Drömmer du mardrömmar: Ja.
Trivs du med ditt jobb: Jag jobbar inte.
Favoritklädsel: Sommarklädsel.
Favoritlåt just nu: Stjärnorna med Lena PH.
Vad ser du om du tittar till höger: En pläd.
Vad gör dig glad just nu: Konversation.
Vad ska du göra härnäst: Defragmentera hårddisken.
Höger eller vänsterhänt: Höger.
Humör just nu: Trött men glad.
Favoritgodis: Twix.
Kläder just nu: Svart, jag har ångest.... nej det har inte men alla mina myskläder är svarta ;)
Sommarplaner?: Jobba i Norge, eller på Skansen, eller i Växjö.
Hur många kuddar sover du med: En.
Spelar du något instrument: Nej.
Morgon eller nattmänniska: Förmodligen nattmänniska numera.
Vad är viktigast för dig: Att leva i nuet.
Är du kittlig: Ja.
Snarkar du: Det vet jag inte.
Stjärntecken: Våg.
Äckligaste insekten: Gråsuggan.
Längtar du mest efter just nu: En kram.
Idag kom förresten den första snön och la sig över regnpölarna. Så kom solen och allt började droppa. Så frös det lite över dagen och imorgon kommer det vara världens halka. Lovely.
Nu ska jag skriva lite om Uses and Gratifications.
Det verkar som att jag har mycket i huvudet just nu
Jag hade en jobbig dröm inatt. Jag sprang runt och letade efter massa grejer. Saker tog tid och jag kom aldrig fram nånstans och jag blev uppehållen. Jag sprang runt i ett stort hus med massa duschrum. Jag brukar drömma om det rätt ofta, att jag springer runt på ett badhus och hittar massa små dörrar och gånger som leder till fler duschrum som alla är nersläckta och öde. Det droppar vatten överallt från trasiga ledningar och rummen verkar inte varit använda på flera år.
I ett sånt hus sprang jag omkring ett tag. Sedan blev badhuset en stor teatersalong, jag sprang runt i garderoben. Efter det hamnade jag i en hetsig diskussion med en av killarna i min nuvarande klass, huruvida blonda tjejer är dumma i huvudet eller inte. Jag blev arg, för han hävdade att det var sant. Så skulle jag leta efter en person, förmodligen Lollipop. Jag hamnade på min gamla låg och mellanstadieskola. Jag försökte ta mig in i den stora huvudbyggnaden men det var inte lätt att ta sig upp på andra våningen. Jag fick gå in i klassrummen och balansera på plankor som låg över golven...eller ja, där det skulle varit ett golv i alla fall. Nu var det bara ett hål rätt ner. Rena hinderbanan. På en avsats invid en vägg satt en av mina kurskamrater från Göteborg. Jag frågade honom vart jag kunde hitta mitt schema nånstans. Han sa att det fanns på väggen på andra våningen, bredvid hans klassrum (han gick förmodligen i en parallellklass). Så kom jag upp till andra våningen, tio minuter försenad. Lektionen hade redan börjat och jag försökte hitta på en ursäkt medan jag närmade mig dörren. Jag kunde se in i klassrummet genom ett fönster och därinne stod S. Han fick syn på mig och sa "vad gör du HÄR? Ni skulle ju ses nere på stan!" Han tecknade irriterat att jag skulle skynda mig ner medan han ringde nån på mobilen, förmodligen Lollipop. Så hastade jag neråt och började leta efter bilen som Lollipop skulle sitta i.
Jag undrar hur mycket man rör sig när man drömmer. För när jag vaknade så kändes det lite i musklerna på nått sätt. Jag tycker inte man ska behöva anstränga sig när man sover.
Nåja, jag är glad att jag inte ska lära ut hur man spelar flöjt i alla fall ;)
På tal om att göra och säga saker i sömnen. Vill man få sig ett gott skratt ska man gå in på familjeliv.se
"En gång trodde jag att min katt var instängd i våran tv. Jag stog och drog i sladdarna och letade efter en lucka på baksidan, jag insåg vad jag höll på med när jag vände mej om och katten låg i sängen."
"Måste bara säga en sak min sambo gjorde för några dagar sedan. Helt plötsligt mycket tidigt (fortfarande mörkt ute) så rusar han upp ur sängen och springer bort till hörnet och säger skrämt: Det ligger en klump i sängen!
Den "klumpen" han refererade till var vår son som jag lagt emellan oss."
Prinsesstårtor och tomheten som försvann
"Nån som har svarta kläder och... pratar om ångest" Lalehs beskrivning av en konstnär.
Älskar Så mycket bättre ^_^
Laleh uttryckte även att Eva Dahlgren är som en prinsesstårta.
Jag har känt mig så underligt tom hela hösten. Jag är en typisk Våg. Jag känner mig halv när jag inte har någon kär. Nog för att det är nödvändigt att vara singel ibland... men jag tappar bort mig själv till slut. Livet känns så tråkigt. Men igår så upptäckte jag en sak. Tomheten försvinner... bara det finns någon i tankarna. Man behöver inte befinna sig i tvåsamhet, det räcker att man vet att den där andra personen finns.
Det räcker. Jag känner mig som en människa igen :)
Förresten, i min jakt på bilder på prinsesstårtor hamnade jag på en blogg som tillhörde en fyraårig tjej. Hon skriver att hon önskar sig en prinsesstårta när hon fyller fem om några veckor. Bloggen skriver hon helt själv med lite hjälp av mamma...
Bloggandet börjar i sanning tidigt för vissa.
Dröm om lycka och en vän som är snäll
信じれば全部は大丈夫になる
Ibland vill man bara drömma sig bort och sjunga på låten som finns i nedanstående klipp.
Första december
Nu är det något på gång hoppas jag. Har fått svar från Kungsmadskolan här i Växjö. Eventuellt ska de försöka sätta ihop fokusgrupper åt oss... men det är nästan för bra för att hoppas på. Men hoppas gör jag likväl.
Idag har jag haft lite rensardag i lyan. Tömt pappersinsamlingen och plastinsamlingen, så nu blev det plötsligt lite mer utrymme vid bokhyllan. Eftersom det också är första december har juldekorationerna åkt upp. Jag har tänt juldoftljuset så nu doftar lägenheten av.... sött.
Imorse upptäckte jag en grej med min xperia. Väckarklockan ringer inte om mobilen är avstängd. Vad är det för larv?! Den skulle ringt vid sju, jag hade tur som vaknade halv åtta av mig själv. Måste man ha mobilen på hela dygnet eller?
På grund av det missade jag julkalendern på tv imorse. Det är ju en speciell känsla att vakna tidigt och slå på tv:n och kolla på julkalendern invirad i täcket. Fick se det på svt-play istället. Går ju lika bra det men det är inte samma sak....riktigt.
Årets julkalender verkar vara en riktig hit. Tänka sig, andra året i rad som de lyckas få fram ett bra koncept! Charles Dickens-inspirerat... kan ju inte bli juligare än så :)
Kära läsare, kan ni hjälpa mig?
Kära läsare! Nu vänder jag mig till er och ber om hjälp. Min b-uppsatsgrupp är i behov av folk som kan tänka sig delta i våra fokusgrupper. Vi söker 9 tjejer och 9 killar som går på gymnasiet. Om ni känner någon som går på gymnasiet eller har vänner som har syskon som går på ett gymnasium i Småland, Skåne eller Blekinge, snälla tell me! Vi börjar bli något tidspressade och har hittills inte fått napp någonstans, det är därför jag går ut med den här infon på min blogg.
Så här är det. Vi vill genomföra tre fokusgruppintervjuer med sex personer vardera, en grupp med sex tjejer, en grupp med sex killar och en tredje grupp med hälften killar och tjejer. Helst ska de som sitter i en grupp vara kompisar/känna varandra. En intervju med en grupp tar ca 60 min. Vi spelar in intervjuerna, enbart ljudupptagning.
Våra frågor kommer kretsa kring kriskommunikation. Vi vill få en diskussion om hur unga människor ser på kris och hur de skulle vilja att krisinformation förmedlas så att den når ut till ungdomar.
Vi bjuder alla deltagare på fika. Notera också att vi hoppas kunna genomföra dessa intervjuer under någon av dagarna 8:e till 15:e december. De som intervjuas behöver inte åka till Växjö, utan vi tar oss till dem.
Jag ber er, om ni vet någon vi kan kontakta, så skriv en kommentar!
Lugn i stormen
Stormen har bedarrat. Även den inombords. Som sagt, det finns alltid människor som gör livet lite lättare när det ser mörkt ut. En del människor har förmågan att sprida positiv energi kring sig bara genom att finnas till. Många hinder finns att skåda ännu, de ligger likt plockepinn-träd över vägen efter stormen Gudrun. De går att röja bort, men det tar tid. En del är åtminstone borta idag känns det som.
Stormen som rasade igår kallas tydligen för Lill-Berit och orsakade inte så stor skada. Inte om man jämför med Gudrun och Per.
Idag skickade vi iväg rapporten till lab 3 och uppsatsdesignen. Jag och A har suttit i bibblan med lab 4 och försökt vara konstruktiva, men det är inte så lätt när man har hundra andra saker i huvudet och uppgiften i sig känns löjlig och löjligt pretentiös till upplägget. Skriv 10 enkätfrågor, argumentera för varje liten detalj i enkäten och håll en redovisning om det på 15 minuter.... alltså, vad tänker karln egentligen? (Vår lärare i statistik, han som inte kan prata utan att "föreläsa" och som verkar vara van att göra det inför 200 pers i en stor aula... och glömmer att vi är ca 27 pers och sitter två meter från honom i en liten lokal)
Nu blir det dusch och te.
Mumindialog och the botten is nådd
Muminpappans rika faster Jenny är på besök i Mumindalen. Muminpappan gömmer sig för han är rädd för fastern och hennes pengar. När hon till slut får tag på honom ber hon honom att ta hand om hennes pengar när hon dör. Muminpappan säger då "kan du inte ge bort dem till folk som gillar pengar?"
varpå Jenny blir rosenrasande och muttrar "Bolsjevik!"
Livet är som en bergodalbana. Ibland går det upp och då känns allt jättebra. Ibland går det ner och allt känns bara allmänt outhärdligt. Just nu är jag nere. Nu är ett sådant tillfälle då jag helst av allt bara vill lämna studentlivet, bosätta mig i en stuga i skogen och odla grönsaker. Tack och lov går det alltid uppför när man nått botten. Det finns alltid människor som ser till att man åker upp igen.
Det är storm där ute.
Ge mig ork...
Testar mobilkameran
Mamma och pappa är på IKEA och shoppar loss. Jag har beställt lite doftljus.
Maxe ligger på kökssoffan. Musse härjar över hela köket med en liten leksak. Couscous och Bugge sover i min säng. Jag undrar om det är så att katter faktiskt ändrar personlighet när de blir äldre. Något har hänt med Bugge, innan har han varit ett energiknippe som aldrig håller tyst eller sitter still. Nu är han en helt annan katt, tyst och stillsam. Undrar varför det har blivit så. Har han haft nån livskris?
Maxe och Couscous har inte förändrat sig genom åren, de är sina vanliga jag.
Couscous är en självständig lady som är kelsjuk ibland.
Maxe är stor, lite blyg och tystlåten som han alltid varit.
Idag har L 25-årsfest. Det ska bli roligt att bevista.
Vår moderna värld
Nu är den här lilla raringen på väg till mig. Första gången på fem år som jag skaffar ny mobil. Jag har insett att man är tvungen att handla nytt då tekniken kräver det. Jag upptäckte det när jag skulle åka buss idag och köpte en sms-biljett. Jag höll upp sms:et för chauffören som tittade skeptiskt på det och sa att "nej, det fattas någonting här. Det ska vara en bild i början".
Ja... nu är det ju så att min mobil inte kan visa mms-bilder på displayen, så omodern är alltså min lilla Samsung. Nu förväntas det alltså att man har en mobil som kan visa och ta emot bilder för att man ska kunna åka buss när man inte har kort eller kontanter. Det visar hur mycket tekniken och telefonimarknaden styr samhället. Man måste vara modern och uppdaterad för att kunna åka buss...
Jag som trodde det räckte med att köpa ny mobil när den gamla slutat fungera... men världen snurrar inte längre på det sättet.
Jovisst kunde jag åka på den sms-biljetten till slut när jag förklarat läget. Men ändå, jag tycker det är lite fånigt. Jag är ingen bakåtsträvare vad gäller teknik. Det blir bara en ekonomisk fråga för mig. Men jaja, det var väl så dags ändå.
Idag skrev jag och A klart lab 3. En grej klart bland allt annat i högen. Jag hatar laborationer just nu. De tar tid och energi som vi kunde lägga på b-uppsatsen istället.
Nu ska jag sova. Det blir en lång dag imorgon. Förmodligen en väldigt intressant sådan också.
Krisövning
Tar en paus från Dialogisk Analys och tar mig några salta kex och en kopp Maja Gräddnos. Tung för sinnet har dagen varit. Mycket oro, vilsenhet och nervcellerna har inte vetat åt vilket håll de skulle springa. Men så äntligen fick jag och A tag i E som tränar löpning nere i Sydafrika just nu. Konstruktiviteten kom igång, planering av nästa steg... och lugnet blev återställt igen.
Imorgon ska vi få krisövningsscenariot klart för oss på Länsstyrelsen. På torsdag smäller det! Då kommer hela min klass sitta på Länsstyrelsen och agera journalister, upprörd allmänhet och bloggare m.m hela dagen då den fiktiva krisen slår hårt mot Kronobergs Län! Ska bli riktigt intressant att vara med.
Att åka karusell hos tandläkaren
Det smärtar i överkäken. Det ömmar så till den milda grad att jag bara kan öppna munnen såpass mycket att det går att pula in en sked eller gaffel lite försiktigt. Förkylning på det, yes livet leker! Nåja, det kunde vara värre. Önskar bara att benet och tomrummet läker snabbt. Men tänk vad mycket lättare det har blivit att gå till tandläkaren. Så känner i alla fall jag. När man var liten så var man livrädd, bara den där doften av ångest och oro i väntrummet satte nerverna i spinn. Tandläkarna var snäsiga, irriterade eller bara allmänt intetsägande vilket också kunde vara otäckt. När man skulle ta röntgenbilder (när man röntgade hela huvudet) så placerades man i ett sterilt rum med den där konstiga manicken som snurrade runt en och tandläkarna sa "det här är inte farligt", tryckte på en knapp och fick väldigt bråttom ut ur rummet. Ingreppen ska vi inte tala om, många tårar har fällts genom åren.
Idag så är allting hypermodernt. Det är nästan roligt att gå till tandläkaren (om man bortser från den ekonomiska aspekten). Väntrummen är mysigt inredda med mjuka soffor, växter och HD-skärmar som visar naturprogram. Alla tandläkarrum har egen stereoanläggning och ett skivutbud med allt ifrån klassiskt till valsång, ytterligare HD-skärmar i taket och tandläkarna är trevliga, glada och har dessutom humor (!). Bedövning, borrning och tandutdragning är relativt smärtfria och går väldigt fort. En annan utveckling jag märkte vid ett av mina senaste besök var just angående röntgenmanicken. Jag skulle "placera hakan här" och "bita tag i plastgrejen där" och "stå alldeles still", så satte tandsköterskan igång apparaten och gick ut i normal takt. Så börjar manicken cirkulera runt mitt huvud... och den spelar musik! Om ni tänker er musiken från en merry-go-round-karusell, ungefär så lät det. Alltså...hur lätt är det att stå alldeles still när man bara vill skratta?
Så det har defenitivt blivit lättare att gå till tandläkaren, rent mentalt i alla fall.
Jag brukar slå mig ner i stolen och säga "gör vad ni ska, jag sover så länge".
Jag vill göra lite reklam för Hi Fi Consults nya hemsida som ni finner i länken Månadens Sladd Hi Fi Consult här på min blogg (ner till vänster). Jag har fått äran att vara med och skriva skiv/musik-tips där ^^. Alla musiktips finnes under fliken Musiken. Mycket nöje!
Bye bye wisdom tooth...
Kaffedoften letar sig in i tv-rummet. Jag sitter invirad i en filt för det är alltid så förbenat kallt här hemma i skogen. Mamma och pappa lät installera AC för en tid sen med syftet att det just skulle bli lite varmare i huset under den kalla årstiden. Det är bara det att alla värme samlas i trappan, så där är det varmt och gôtt.
Vad tycker ni om serien Anno 1790? Jag hade höga förhoppningar inför den... men jag måste nog hålla med pappa när han sa "skådespelet är ju inge bra... alltså det... jag vet inte... det är bara dåligt".
Ton av tyger och dyra scenerier väger tyvärr inte upp för den platta dialogen. Jag är ledsen SVT men det här gjorde ni inte bra.
Imorse tog jag farväl av min visdomstand. Det gick snabbare att få bort den än jag räknat med, så blev det inte så dyrt heller. Synd bara att det ska värka så efteråt när bedövningen släppt.
Mamma och jag kollar på Project Runway. Mamma drömmer om syprojekt och jag önskar att jag också kunde svänga ihop en klänning över en helg sådär som de gör på tv.
Fyra michelingubbar
Nattvandringen var lugn och kall. Det var jag, C, R och F som anmält oss. Glada i hågen patrullerade vi campus, fyra michelingubbar i orange. Jag kände mig i alla fall så med tröja, vinterjacka, mössa, halsduk och så Vårt Campus-huvtröjan ovanpå det. Det var inte mycket folk ute. Vi såg två kaniner och ett gäng fulla killar som skrålade fram bland träden, en av dem lät lite som Björn Ranelid.
En timmes cirkulerande på campus, en timmes te-paus hemma hos C och så en timmes patrull igen. Halv två kom jag hem.
Var lite trött idag på lab-redovisningen (obviously)... men eftersom det var EL som höll i det hela så förväntades ingen överambitiös framställning, vilket är tacksamt då man inte är helt på topp.
Man märker att man börjar bli gammal när ens lillebror blivit vuxen och önskar sig whiskey + glas i julklapp. Jag kan ge mig på att den ska vara amerikansk också ;)
Oktober: älgjakt, November: diktafonjakt
Är på jakt efter en diktafon. Är det någon (kanske du brorsan) som hittar en för under 349 kr så säg till mig. Visserligen tror jag inte man kan få nån vidare bra kvalitet om man går under det priser. De säljer en för 349 kr på Claes Ohlson. Jag var inne och kikade i deras katalog på nätet... och de är bra på att luras, eller få kunden att tro att nånting är billigare på nätet än att köpa direkt i affären. Den lilla manick jag hittat var nedsatt till 299 kr ifall man beställde den på nätet... men så kommer ju frakten på 89 kr till. Lika bra att köpa direkt i affären då.
B-uppsatsarbetet verkar ta form! Vi hade handledning idag och kom fram till mer konkreta ytterligheter. Jag knåpade ihop ett informativt mail till en högstadierektor här i området och frågade om vi får komma och göra vår fokusgruppstudie bland deras sjundeklassare. Förhoppningsvis får vi ett ja.
Jag har suttit och skrivit ner opponeringssynpunkter inför morgondagens lab-redovisning. Jag sitter och skriver med bläckpenna i den andra gruppens rapport som vi ska opponera på. Jag skriver kommentarer och stryker under här och var, skriver plus och minus-kommentarer i slutet... och kommer på mig själv med att tycka det är fruktansvärt roligt. Tänk, jag kanske skulle bli en bra lärare ändå? Fast jag får öva på att skriva slarvigare handstil i så fall, nu kan man fortfarande läsa vad som står.
Ikväll ska jag patrullera campus tillsammans med andra nattvandrare. Det blir skoj... och förmodligen kallt. Folk hostar ikapp på föreläsningarna och en drös ligger hemma. Än har jag lyckats undvika att bli förkyld, hoppas det håller i sig.
Red velvet cake... undrar hur man gör en sån. (Ni får ursäkta, men det är min mage som väljer bilder nu).
Kanske dags för mat?
Vaniljte
Två saker jag tycker mycket om just nu: vaniljte och hasselnötskaffe. Kaffe på morgonen och te på kvällen.
En sak jag inte tycker om: När det är söndag sju på kvällen och det ringer på dörren. Utanför står en kille från ett för mig okänt elbolag som försöker övertyga mig om att deras bolag är bättre än det jag har nu. Han pratar så snabbt att jag inte uppfattar hälften och avslutar med ett "förstår du?". Nej, det gör jag inte. Adjö!
Alltså allvarligt talat, jag önskar hellre att religiösa grupper ringer på dörren än dessa förbannade bolagsiglar!
Yrket som "säljare" skulle förmodligen vara det sista jag skulle ge mig in på. Det verkar som om dessa människor alla har en gemensam nämnare, eller en egenskap som man får i den branschen: illa dold bitterhet. Ordet säljare får mig att tänka på stenhård konkurrens och en oförskämd envishet. Hela livet tycks bli ett race mot en själv och alla andra i samma bransch.
Du måste vara snabbare, hungrigare, ambitiösare, fyndigare, mer målmedveten och sälja, sälja sälja!!! Du ska vara positiv, ha massor av energi och egna idéer och vara positiv och ha ännu mer energi och du KAN gå långt för du SKA gå långt för du MÅSTE gå långt för att tjäna några pengar på det här jobbet! Men du vill ju inte bara tjäna pengar, du vill ju ha jobbet för att du är så förbannat POSITIV och har så mycket ENERGI!!!....
Men när de möts av ett "nej" från en potentiell kund så får de genast den där smått irriterade blicken och gnälliga stämman. Purkna säljare stryker omkring i trapphusen och när man öppnar dörren på tredje plan så har de redan fått så många "nej" att de ser ut som "jag hatar mitt jobb, är du intresserad av bolaget som jag representerar?".
Usch...det kan inte vara roligt.
"Är du lycklig men känner att du vill utveckla dina negativa sidor - bli säljare!"
"Har du många vänner men känner att du vill bli anonymt masshatad - börja hos oss på telemarketing redan idag!"
