regntass

Som vanligt förstår jag inte Miyazakis filmer när jag ser dom första gången. Ibland kan det verka som att man måste vara japan för att förstå vissa dolda buskap eller undertoner.

Jag tror min favortidansk måste vara Viktor Borge.

Har man det minsta tråkigt eller känner sig nere kan man kolla på hans improvisationer, fonetiska kommateringar eller inflatoriska språk-klipp.

Längst ner i vårt trapphus finns nu ännu ett fynd att snappa åt sig ifall man vill. En tv. 

Nu ska jag sova. Natti!

Minns en del av ett reportage en ung kille gjorde på svt 1996 när Ringaren i Notre Dame hade premiär. Killen var väl nån form av recensent, han sa att "det är alldeles för mycket sång och musik i den här filmen för att den ska vara bra". Det ÄR ju för fasen sångerna och musiken som gör hela filmen! Han fattade då inte ett jota den pojken.

Ringaren i Notre Dame har enligt min åsikt en utav de vackraste kompositionerna i Disneyfilmens historia.

Bara lyssna på (svenska) versionerna av Heaven´s Light och God help the outcasts så framgår det varför.

Nått annat som slår högt hos mig är ju Skönheten och Odjuret. Det stämningsfulla inledningstemat får mig att minnas när mamma tog mig med på bio när den kom 1991. Jag minns att jag blev väldigt upprörd över att odjuret blev prins igen, jag grät. Jag tror jag tyckte att prinsen inte såg så fin ut. Odjuret var bestämt gulligare! När man lyssnar på soundtracket och kommer fram till Transformation så får jag nästan alltid tårar i ögonen, men numera av mer musikaliska skäl.

Imorgon ska jag och min grupp börja rota i The Body Shop. Vi ska undersöka deras CSR-arbete, det ser jag faktiskt fram emot. Äntligen en uppgift som piggar upp lite!

Ytterligare en sak som piggade upp idag, jag hittade fina skor för ynka 124 kr på rea. Skor att gå ut i, skor att ha till vardags, de är lite allt i allo. Perfekt!

Tänkte förresten på begreppet att "gå ut". Säger man (som ung person) att man går ut idag så innebär det ju väldigt sällan att man går ut i friska luften i naturen. Nej, att gå ut innebär att man tar sig till någon form av festlighet på annan ort eller lokal. Det roliga är ju att dessa festligheter oftast hålls inomhus, så egentligen innebär ju uttrycket att gå ut att man går in. Spelar ingen roll att man "ska ut" på fest eller på dans, dansen är lik förbannat hållen på ett dansgolv under tak och oftast mellan väggar, sommar som vinter. Undantaget är väl dans på brygga eller dansbana. Men sådana bryggor och banor finns inte så många kvar av nu... och framför allt finns inte den yngre generationen där.

Kan det vara så att begreppet "gå ut" har hållit sig kvar från tiden då unga människor faktiskt gav sig ut för att gå till dessa dansbanor och dylikt som de facto var utomhus?

Det vore ju i och för sig ganska löjligt att börja säga "jag ska gå in på fredag". Visserligen är det precis det jag ska göra, men det låter bara förvirrande. In? Vartdå? Jaså ut? Jaha, då fattar jag.

Regnet öser ner, det blåser kallt. En typisk oktoberdag i Småland.

Kom nyss hem. Handlade med E på ICA efter föreläsningen om CSR. Nu ska vi sätta tänderna i någon organisation eller företag och försöka luska ut hur deras CSR-arbete ser ut. För en gångs skull vet jag vad ämnet handlar om eftersom jag så lägligt fick föreläsa om CSR för några veckor sedan, så det känns åtminstone inte helt främmande. Men vart ska vi vända oss egentligen? Det är den stora frågan som vanligt.

 

Imorgon tror jag att jag följer med E och E till Samarkand. Jag måste ha skor och outfit inför fredag! Åtminstone skor... det är det jobbigaste att hitta.

 

 

matberedare och eldrivna visp. Ska man åstadkomma något i köket så måste man ha de rätta verktygen.

Är tillbaka i Växjö. Har kollat på Ringu, Gustafsson 3 tr, Time Out och nu Partaj. Har ätit för många geléhallon. Aj.

Imorgon blir det nya tag, fältarbete om CSR. Suck... måste jag?

Utdrag ur helgen, tre generationer samlade i köket:

Nej... jag vet faktiskt inte. Det är mycket jag inte vet just nu. Fast mina problem berör inte potatisskalare, om man ska ha långa eller korta skaft på gafflar eller vilken vaskmodell som är bäst.

Fick sista boken i serien om Ayla av Jean M Auel. Efter 31 år får vi äntligen veta hur sagan slutar! Tänk om kurslitteratur kunde vara lika kul att läsa.

På tal om sagor, filmatiseringen av Bilbo är i full gång. Tydligen ska den göras i två delar, den första delen har premiär 2012 och den andra 2013. Mikael Persbrandt spelar Beorn, ska bli kul att se.

Den här dagen har börjat bra, ser fram emot resten.

Snart ska jag ge mig iväg till Kalmar och träffa R.

På tal om det så mötte jag V idag utanför bibblan.

Har inte pratat med honom på nästan två år så jag sa hej.

Det är otroligt hur stelt ett samtal kan vara med en person som man ändå delat så mycket med.

Nåja, livet går vidare.

Förresten, jag tror jag för första gången har drabbats av en arg lapp här i huset. Eller jag känner mig åtminstone träffad. När jag kom hem stod det på ytterdörren "Kan nån sluta spela musik kl 7 på morgonen! Jag får migrän!"

Jag spelade visserligen inte musik förrän 07.30 imorse, jag brukar ha på spotify när jag gör mig i ordning.

Där ser man, det hörs alltså så mycket och jag spelar ändå ganska lågt.  Jag spelade temat från Jaques Tatis film Mon oncle. Okej migrändrabbade granne, jag ska omedelbart sluta med detta. Sorry! :(

Brevbäraren verkar komma hit och lämna post i allas fack ungefär mellan halv två och tre-tiden. Så fort brevbäraren är klar och har stängt ytterdörren efter sig sker det, efter ca två sekunder hör man hur många öppnar sina dörrar för att bege sig ner mot brevlådorna. Likt gnagare kryper de ut ur sina hålor, precis efter att katten har lämnat platsen. För det är ingen som går ner medan brevbäraren fortfarande är där.

Det kanske inte är nått ovanligt med detta, men jag upplever det som komiskt när dörrar på alla tre plan öppnas samtidigt efter att brevbäraren har gått. Själv kollar jag inte posten förrän kanske vid fyra-tiden eller när jag nu kommer hem.

Detta är något som påminner mig om svenska för invandrare-sketchen i Hipp Hipp. "Nu går grannen in till sig, sen kan vi gå ut it trappen, för vi vill ju inte riskera att stöta på nån i onödan va?"

Här i huset är vi kanske inte rädda för att stöta på varandra i trappan (fast det är väl ingen som direkt rusar ut av social glädje precis när man ser en granne i trapphuset), men brevbäraren tycks alla vilja undvika. Jag undrar varför det är så.

Kanske vill man inte störa brevbäraren i sitt arbete. Det skulle ju se fånigt ut att stå och vänta bredvid medan brevbäraren lägger in posten i ens fack för att man sen ska ta ut den direkt igen. Då kan man ju lika gärna be att få posten direkt i handen, men se det kommer inte för oss heller, för då skulle vi ju frånta en del av hans/hennes arbetsuppgifter, vilket är just att lägga post i ett fack. Vi vill ju absolut inte störa någon i arbetet i onödan eller för den sakens skull bete oss omoraliskt. Frågan är ju om det ens skulle fungera att be om posten direkt i handen, då måste vi ju legitimera oss också för att bevisa att vi verkligen är den vi utger oss för att vara... och det är ju en onödig extra ansträngning både mentalt och tidsmässigt.

Nej, då väntar vi hellre innanför dörren och går inte ut förrän brevbäraren har utfört sitt jobb... och helst försvunnit, för vi vill ju inte riskera att stöta på nån i onödan va?

Jag får röra på mig lite här inomhus, ska nog ta och städa lägenheten.

Går sakta runt den mörka sjön, väntar på svar. Blickar uppåt den mörka halvmånen, ringer. Ringer igen. Ingen i andra änden. Funderar. Undrar.

Kommer tillbaka till campus.

Bestämmer mig för att inte köpa ostbågar på Pressbyrån som fortfarande har öppet. Femtilappen i fickan behöver jag bättre imorgon tänker jag. Går hem. Slänger snabbt en tanke på den nya fettskatten som införs i Danmark idag. En god tanke i sig, men förmodligen föga effektivt.

Kommer innanför dörren. Svidar om till nattklädsel och slår på tv:n. Får äntligen ett svar på mobilen!

......Hur ofta skriver man ett sms och bara glömmer att skicka det?!

Brist på information kan verkligen sätta nerverna ur balans.

Nåja, all is well. :)

Känner mig lite handlingsförlamad just nu. Får invänta nästa fas. Det är bara att intala sig själv att det kommer gå bra. Fasen att jag inte gillar grupparbeten när folk är sjuka och på olika håll!

Uah... nej, tänk positivt.

Får ta och läsa lite till i Risker i det moderna samhället... så kanskde det känns bättre. Den är inte så tråkig att läsa.

Sen blir det till att laga kyckling. En currykycklingrätt som jag inte gjort sen jag bodde i Götet. Det får bli dags att inviga den i detta köket nu.

Visserligen kom vi i duon inte så långt men det känns åtminstone lite bättre när vi fick lite mer struktur på det hela. Jag förstår inte varför man ska ha grupparbeten när det är influensatider... men det är väl detta som är ett bra exempel på kriskommunikation haha. Jag vill så gärna göra allting själv men det är ju inte tanken med ett grupparbete. Man vill så gärna göra på sitt sätt och analysera på sitt eget vis.

Jag har kommit på att jag gärna bestämmer vad som ska göras, då får man saker och ting gjort. Då kommer man fram till saker och ting. Givetvis vill jag ha andras åsikter, man vill ju inte köra över folk.

Hm, jag kanske har ledarskapsförmåga i alla fall...

Jag hoppas R kommer fram till ifall jag kan åka till Kalmar idag eller inte, jag får packa väskan och stå på standby.

Nu ska jag nog dra mig hem till lägenheten, in i värmen. Men först bort till Jalla för nått onyttigt impulsköp.

Nu ska jag snart hoppa in i duschen för att sedan ta mig till vårdcentralen. Idag är det sex veckor sedan jag tog prover och fick leverstatusen undersökt. Dags för nya för att se om de har normaliserats.

Jag är ute och går runt sjön nästan varje kväll nu, känner mig fortfarande lite trött men är glad att jag kan gå i min normala takt igen utan att pulsen höjs nämnvärt.

Vill att hösten ska sätta igång på riktigt nu. Solen skiner och fåglarna kvittrar ute som om det vore i början på April.

Det enda som riktigt vittnar om årstiden är doften, ni vet den där av fallna löv som sakta förmultnar på marken. Jag älskar den doften. Den påminner mig om min barndoms lövhögar som jag gjorde i trädgården vid tvättlinan.

Nu har mina föräldrar sågat ner det stora trädet som bidrog till mina lövhögar. Det skulle komma in mer ljus då. Jag hoppas detta nytillgängliga solljus skapar nya vackra ting att minnas.

Snart blir jag 25. Jag tror det här är är första gången någonsin som jag känner mig som åldern redan innan jag fyllt den, förstår ni vad jag menar?

Nä, nu blir det dusch! Måste se till att få lite gjort.

Måste bara tipsa om ett roligt inslag i P3s Tankesmedja som jag lyssnade på igår. "Dans kan leda till våld"

Barn kan ge så härliga svar på frågor. Smålandsposten hade intervjuat små barn om svininfluensan. En liten pojke hade på frågan "Vad är svininfluensa?" svarat:

"Det är en stor vit traktor, men den är jättesnäll."

Det är inte utan att man berörs i hjärtat som kvinna... och som framtida mamma. Hehe, ni kan vara lugna, jag menar inte så! Jag är inte ens i närheten av ett välsignat tillstånd.

Men det är bara så att jag börjat tänka i de banorna, man gör ju det tids nog antar jag.

Än lär det dröja flera år innan storken kommer. (Varför är det en stork egentligen? Vad grundar det sig i? Storleksmässigt är det ju logiskt i och för sig. En blåmes hade ju aldrig orkat.)

Jag undrar vad Victorias lilla ska heta... det är vi nog många som undrar. Så härligt att vi får en ny prinsessa! ^^

Stiger upp. Tvättar ansiktet i kallvatten, betraktar de små svarta mascararesterna i ögonvrårna, suck...att man aldrig får bort det helt.

Dricker mitt kaffe framför Vakna med The Voice. Gör mig i ordning för dagen. Ser mig i spegeln. Ser att den lilla tjejen har vuxit upp och blivit en kvinna. Det blev visst folk av mig också...

Var konstruktiv några timmar med gruppen på bibblan. Hem och la mig i soffan, blev visst lite trött.

Ska snart sätta igång med lite nyhetsvärdering på Aftonbladet. Vi ska kika på hur media (tidningarna Smålandsposten, Aftonbladet och Svenska Dagbladet) framställde och rapporterade om svininfluensan. Det blir en intensiv vecka, men den här gången är det nog inte så svårt.

Saknar en kram just nu. Saknar hans goa skratt. Eller bara känslan av hans varma trygga hand som kramar min medan han kör sin automatade.....?... äh, jag har ju inte koll på vad det är för bil han kör. Nått med många hästkrafter i alla fall.

Kärlek kan vara trygghet och värme...

att veta att det finns någon som bryr sig...

... och samtidigt kan man undra vad man i hela friden har gett sig in på.

^^

Snart klar med tentan, bara några få meningar kvar att komma på så det blir 4000 tecken. Det löser sig nog idag. Jag ska snart åka in till stan och köpa lite saker på ICA Maxi, ska hämta ut mitt gratis kaffe då också :)

 

I onsdags fick jag ett impulsryck under en föreläsning. Jag satt där och halvsov och tänkte att om jag ska vara lika trött och okoncentrerad hemma sen så kan jag lika väl vara det nån annanstans, typ hos någon som uppskattar mitt sällskap. Sagt och gjort. Skickade iväg ett sms med min tankegång och fick svar rätt snabbt. Packade mina böcker och laptop och begav mig i riktning mot östkusten.

Bland mina nu (15!) läsare är det inte många som vet, men ni som tror har gissat rätt ;) Jag är väl inte så diskret direkt. Hehe.

 

Hösten är här. Underbart!

Ikväll blir det socialt hos M.

 

Men nu får jag sätta på mig ett ansikte så jag kommer iväg nån gång.

En stor sten har fallit från mitt hjärta. Jag tror jag är på väg mot något nytt och spännande.

Ojojoj... mycket ska man vara med om.