regntass

För er som inte haft det... så här kan det se ut. Så här har det sett ut för mig hittills.

dag 1: Märker att ena halsmandeln är något svullen. Tänker inte mer på det.

dag 5: Halsmandeln fortfarande svullen, börjar bli orolig.

dag 7: Båda halsmandlarna svullna.

dag 8: Upptäcker vita beläggningar på halsmandlarna. En onaturlig trötthet sätter sig i kroppen, gäspar från morgon till kväll. Kroppen allmänt seg, oförmögen att springa. Huvudet tungt. Blir väldigt lätt andfådd. Halsen börjar värka.

dag 10: Svårigheter att svälja föda. Febrig känsla i kroppen. Halsmandlarna svullnar ytterligare.

dag 12: Halsen halvt igensvullen. Oerhört svårt att svälja föda och dryck. Konstant värk i hals och tryck mot hörselgångarna. Svårigheter att artikulera. Mentalt nedbruten, tankar på döden.

dag 14: lätt feber.

dag 16: Smärtan peakar. Omöjligt att sova en hel natt. Halsen bucklig av svullna lymfkörtlar och nästan helt igensvullen gom. Kan inte längre prata. Körtlar lite varstans på kroppen svullnar upp. (här fick jag äntligen starkare medicin)

dag 17: Balansproblem. Febern stiger.

dag 18: Svullnaden går ner lite tack vare medicinen. Börjar se ljuset i tunneln. Minskat tryck i öronen, mindre smärta i halsen. Kroppen utmattad, får blodtrycksfall av att gå i trappan. Men det är lite lättare att leva...

Är lite hoppfull om att det kanske blir bättre nu.

Snälla smärta... försvinn nån gång så jag får mitt vett tillbaka.

Inte ens här kan man undfly danska läkare. Den här däremot var mycket äldre och långt mer erfaren än puckot jag råkade ut för i Norge.

Det går lättare att andas nu, även om gommen fortfarande är igensvullen, men jag har inte konstant ont i alla fall. Men vad händer när mina fem dygn av max-dos med Ibumetin tar slut? Vad ska jag dämpa smärtan med då?

Jag vill köpa ny mobil, köpa nya kläder.

Längtar efter mina högtalare.

...längtar efter någon som bryr sig.

Jag drömde att jag skrek "Ett halvt kungarike för lite morfin!". Vaknade med en smärta i hals och öron som skulle kunna knäcka vem som helst.

Tack och lov att Ibumetin finns... det har varit det enda som hjälpt hittills. Känner att jag börjar leva igen. Imorse kändes det nästan som om en giljotin vore lockande.

 

Mitt i allt detta elände ska jag skämma bort mig, ska köpa ny mobil. Brorsan har letat upp en perfekt åt mig, precis enligt mina önskemål. Det är på tiden att jag skaffar ny... den jag har är ju lastgammal som mamma säger.

 

Musse har lärt sig att komma upp på den blå segelduken på verandan. Det lär inte pappa bli glad åt. Jag fick hämta ner Musse två gånger... men han lär nog fnatta upp dit igen.

 

Jag dåsar i soffan och tittar på Rederiet. Men jag ska försöka orka ta hand om disken snart.

Det är nått visst med att gå till läkaren här i byn. Folk verkar ha en annan inställning till att gå till doktorn här. Speciellt kvinnor i 40-årsåldern märker jag det på... de svassar in till läkaren. Glider över golvet i sina vackra dyra långkjolar med en sorts uppburen stolthet i sina leende ansikten som de gärna visar alla andra i väntrummet. De har en utstrålning som säger "Nu ska jag till min läkare, jag känner honom, underbar människa. Vi ska prata lite han och jag om mina problem. " Nästan som om de var på väg till sin "life coach". Som om de vore drabbade av något... bättre och viktigare än oss andra XD.

Aj min hals...

Varför vill mig ödet så illa den här sommaren...?

En ljusglimt har jag i alla fall fått idag, oväntat. En bön från en dröm blev besvarad...

Beskådar kvällshimlen som skiftar i blått, lila, rosa, orange och gult. Blir romantisk till sinnet. Saknar honom...

 

Tre dagars bakfylla och elände är över, jodå det höll i sig till och med idag. Men nu har även mina ögon slutat göra ont. En hård dag i solen med ömmande rygg och lågt blodsocker, det löste vi med fett och protein. Nu behöver jag bara mer salt också så att mina krampande kroppsdelar slutar fjanta sig. Det blev mycket vatten idag.

Imorgon ska det falla vatten från himlen i mängder... som brukligt är förr eller senare. Då är det också S sista dag på jobbet. Det kommer bli tomt utan henne. Inga fler cigarettsamtal på trappan (hon röker och jag lyssnar).

Vad är det med karlar på sick-sack-sklien egentligen? Idag kom det tre män runt 40 och skulle ta sklien i mitten.(Sklie är rutschbana ifall nån missat det.) En av männen vände sig till mig och sa lite spjuveraktigt "Eg er litt redd. Kan du ikke bli med meg?"

Suck... Jag har en tes om att vuxna karlar blir barn igen när de kommer in i parken. De blir testosteronstinna stora skitungar.

K åkte precis. Bye bye.

 

Likaså har min baksmälla gjort äntligen.

Känner mig lugn, allt är okej. Inget att oroa sig för.

Tog en promenad i regnet, funderade.

Pratade med M på andra sidan jorden.

 

Imorgon är det jobb igen. Nio dagar kvar. Dessa dagar går nog fortare än jag tror.

Vilken sommar det har varit...

Såg Harry Potter igår med SK och S. Jag storlog genom slutscenerna, det var så fenomenalt bra! Feel good feel GOOD! Mindes tillbaka när jag var 15 och såg den första Harry Potter-filmen... ack vad tiden går.

 

Sedan blev det lite stillsamt drickande och prat på kvällen. Ns tequila är inte att leka med, det känner jag fortfarande. Har haft ont i huvudet hela dagen. Sörplar vatten och kaffe för att få bort tröttheten. Fick ledigt imorgon för att en kollega ville ta min vakt mot att jag tar hans på söndag. Det innebär en tredje ledig dag. Inte mig emot.

 

 

Gick in på byns lilla gatukök. Följande konversation utspelar sig.

 

Jag - Hej! En softis i bägare tack.

Mannen - Softis ja. Bägare eller kex?

Jag - Bägare.

Mannen - ..... kex?

Jag - BÄGARE.

 

.... Jag fick en mjukglass i kex. Notera att jag sa bägare inte mindre än tre gånger. Men det ska tydligen vara så svårt att nå fram med information ibland.

Nej, jag sa ingenting utan tog glassen och gick. Kex är ju ändå miljövänligare än en bägare av papper som man bara slänger.

 

Min romantiska sommarsaga är slut. Det är synd att det måste ta slut... men det är så det är. Det är tur att människan är anpassningsbar efter rådande miljö och omständigheter, annars skulle väl alla gå under av brustna hjärtan hela tiden.

 

Oavsett om det gäller fiktion eller det verkliga livet så gäller det att gå vidare. Tårkanalerna får jobba lite på vägen, men det är ju faktiskt bara hälsosamt.

 

 

 

 

Satt på barneanlegget idag för första gången i sommar. Det är alla badvakters mardröm... får man intrycket av i lunchrummet. Jag satt visserligen bara en halvtimme men så farligt var det inte. Den nya post 2 där är mycket bättre än dess föregångare med endast en pinnstol och ett parasoll man fick sitta och hålla i. Nu har vi en riktig vaktstol med egen träbro så det blir lättare att överskåda och rycka in ifall det behövs. Det blir en del upprepat tjafs men det kan jag stå ut med. Idag var det mycket icke-norrmän i parken. Många tyskar och holländare... och till och med en svensk familj ^^.

 

Nu är jag ledig två dagar, äntligen. Imorgon blir det nog Harry Potter med SK och andra som vill följa med.

Gissa om jag har bonnabränna nu. Jag får försöka rätta till det lite när jag kommer hem, hoppas de har sol hemma i blekingska skogen.

Varför är det som det är? Varför ska livet kännas så svårt ibland?

Jajaja, gnäll gnäll. Jag kommer över detta stundande avsked. Men innan dess... :(

Den här sommaren har varit full av både dåliga och bra händelser. Tänk inte på de dåliga, minns bara de bra så blir allt lättare säger han.

Sucka mitt hjärta men brist dock ej... försök i alla fall.

Sakta men säkert börjar hemlängtan göra sig påmind. Nu har jag 15 dagar kvar här. Det är nu som tiden kommer börja masa sig fram. Jag borde nog köpa tåg-o-bussbiljett snart. Åtminstone över till Sverige. Sen får jag se hur jag gör. Känner att jag vill hem till mina nära och kära. Vill se hur stora Igor och Musse blivit. Vill komma hem till verkligeheten igen. Förbereda för terminen. Starta om på nytt.

Idag löd musiken såhär: overtyren var het och molnlös, ett ännu hetare intermezzo där graderna säkert steg upp till nästan 30... och så avslutades stycket med ett skyfallande crescendo!

Hur är det med mig då? Jodå, det är bättre nu. Men jag fattar inte varför jag råkar ut för idiotläkare... eller slarvläkare snarare. Det var nämligen så att jag fick utslag kring mina läppar för ca en vecka sedan. Jag gick till en läkare (en dansk den här gången) som konstaterade att jag hade fått munsår. Oj va kul. Deppade hela vägen till apoteket där jag fick min Vectavir. Undrade samtidigt om det hela ändå inte var ett misstag. Det gick tre dagar... morgonen den fjärde dagen vaknade jag upp och hade förvärrad situation, gul stelnad substans runt hela munnen! Nej tänkte jag, det här stämmer inte. Ringde läkaren på direkten och fick rekommendationen att sluta med Vectavir och börja med Lamisil istället. Jaha, ner till apoteket och leta upp.... Lamisil? "För fotsvamp mellan tårna". Ringde läkaren igen, "är du säker på att det är Lamisil jag ska ha?". Fick ett vimsigt svar om att nej det var ju fel, det märkte han nu när jag sa det. Blev aningen irriterad och bad att han skulle kolla på eländet igen. Fick tid. Han kollade med stark liten lampa på mig och konstaterade den här gången att det definitivt INTE var munsår... utan något han kallde brennkoppor (svinkoppor). Stafylokocker igen surprise surprise! Det var nästan det jag hade misstänkt.

Iväg till apoteket igen och fick ut Fucidin. Och den här gången hjälper det. Det läker jättefint men usch vad jag har sett ut på jobbet de senaste dagarna. Jobbigt när folk frågar om det. Men nu verkar det vara på väg att försvinna. Den här sommaren har varit otursam för mig.

Idag skulle jag vart ledig men vaktledare T frågade igår om jag kunde tänka mig att jobba heldag idag. Visst, jag behöver pengarna så varför inte. Men det innebär att jag kommer jobba åtta dagar i sträck, det kommer kännas lite.

Varför sker allt dåligt på en gång? En olycka kommer sällan ensam som det heter. Det passar bra just nu. Så mycket elände...

 

Får väl glädjas åt de små tingen i vardagen. Jag fick den märkligaste kommentaren hittills igår av två tjejer som simmade runt i flow-älven: "Du har ninja-powers!"

 

....eh, va? Ninja-powers?

Funderade över detta när jag gick hem. Kanske berodde denna udda kommentar på att jag numera runt älven inte längre använder visselpipan så mycket. Det brukar räcka med att jag tittar ut den eventuellt regelbrytande gästen och gör små gester med händerna av olika klara betydelser. Det är min bästa teori. Ett litet lyft finger och en bestämd blick och gästerna gör exakt som jag vill. Hehe, DET är respekt. Då är det som bäst på jobbet, när det råder samförstånd mellan gäster och oss badvakter.

På tal om märkliga kommentarer. En del gäster ställer då väldigt rara (konstiga) spörsmål...förlåt, frågor.

Häromdagen kom det en man och undrade vilken av vattenrutschbanorna som gick fortast (jag satt vid tre stycken). Jag sa att den i mitten förmodligen gör det. Mannen ville ta den längst till vänster och frågade exakt hur fort den gick. Jag sa att jag inte visste precis eftersom jag inte åkt den. Då sa han med ett flin "Vill du ta den? Du kan väl sitte på? Sitt i fange mitt"

..... ursäkta mig?! Jag påpekade med tillgjord skrattande stämma att det ikke er lov att åka två samtidigt. Speciellt inte med en badvakt. Vad tänkte karln med egentligen?

Det är inte varje dag man tar taxi till jobbet, men det var värt slantarna att komma i tid.

Regn idag med som ovanligt. Femte dagen jag gick med blöta fötter på jobbet. Inte så mycket folk, ca 500 kanske.

Igår fick jag träffa J´s bror... och idag hade de med sig fadern också. Tre flygande holländare på surfingbrett.

Imorgon är jag ledig... och så skall jag förbli. Annars jobbar jag nio dagar i rad och det orkar jag inte. Dessutom måste min tvättade uniform få chans att torka lite.

Ena dagen är allt bra, nästan 5000 gäster i parken och strålande sol. Andra dagen öser regnet ner, det är kallt och blåser småspik och man blir så våt och kall på jobbet att man på allvar tror man ska tuppa av eller svimma av utmattning. Samma dag smäller en idiot av en bomb i centrala Oslo och skjuter ihjäl massa ungdomar ute på en ö...

22 juli kommer från och med nu vara en sorgedag i Norges historia... och en arbetsdag jag sent kommer glömma.

 

Idag flaggade hela Norge på halv stång. Alla tidningar har gärningsmannen på förstasidan. "Han er tatt". Folk pratar om det som hänt på jobbet, men vardagen fortsätter som vanligt. Vi väntar på vår badvaktskollega som överlevde massakern på ön. Jag är glad att han lever.

Lite folk var det i parken. Temperaturen var mycket högre än igår, så det spelade inte så stor roll att regnet vräkte ner och gjorde mig till en blöt katt.

Man måste försöka tänka positivt, försöka se små ljusglimtar... oavsett hur mörkt allt ser ut.

God natt Norge

Idag: stekhett och sol!!! Överslagsräkning på antal besökare samtidigt: ca 4000. Mycket att göra? Jodå. När det är så mycket folk kan man inte vänta sig annat än att tvingas bada lite plötsligt åtminstone en gång under arbetspasset. Jag fick hoppa i efter unge nr 3 idag.

Men folk var goa i allmänhet och det rådde munter stämning. På matpausen kom E till mig och sa att jag fått pris. Jag tvivlade, han måste ha sett fel tänkte jag. Men ute i ansatt-korridoren satt det en inplastad lapp bland många andra.... med mitt namn ^^. Jag vann priset "Best på hurtighet" den här veckan!

Vi anställda ska nämligen fokusera på områdena sikkerhet, hurtighet, vennlighet och skönnhet.

SK vann priset "Best på sikkerhet".

En härlig dag.