regntass

Idag tänder jag ljus för er som inte längre finns bland oss. Med oss finns ni dock alltid, på något sätt. Jag tänker ofta på hur ni skulle ha reagerat på vissa saker om ni fortfarande fanns här.

 

Jag tänder ett ljus för dig morfar. Dig som jag inte riktigt hann lära känna ordentligt innan du gick bort. Dig som jag istället fått lära känna via andra människors historier i efterhand. Du som alltid faschinerade mig med dina tuggummiautomater, enarmade banditer, flådiga bilar och flodhästar som läckte olja. Jag undrar vad du hade tänkt om mina livsval som jag har gjort. Vilka nya lustigheter hade du dragit för mig om du visste vad jag jobbar med, hur jag bor och vem jag är gift med?

 

Jag tänder ett ljus för dig farfar. Dig som jag heller inte riktigt kunde förstå mig på alla gånger, förrän nu långt senare i vuxen ålder. Jag undrar vad du hade sagt om du visste att jag lagt över 3 års studier på ett språk som jag lärt mig enbart för nöjes skull. Jag undrar om du hade ifrågasatt mitt val, eller om du rent av hade applåderat min ambition, min förkovran i det som har varit viktigt för mig, just där, just då. Precis som du.

 

Jag tänder slutligen ett ljus för dig farmor. Jag kan fortfarande höra dig säga "gullepulle-unge", sådär som du alltid sa till oss barnbarn, även långt efter att vi blivit vuxna. Saknaden efter dig kommer alltid att vara stor, men du hann faktiskt att ge mig förvånansvärt många livsråd och dela dina livserfarenheter medan tid var. Jag undrar mest av allt vad du skulle säga om allt som hänt mig de senaste tre åren. Jag tror du hade varit glad för min skull. Du hade definitivt tyckt bra om min man, det är jag säker på. Du hade varit lättad över att jag äntligen fått ett jobb. Du hade nog varit nöjd på det hela taget. Det tror jag.