regntass

Jag ville inte ens skriva om det här på bloggen, för det hade skapat onödiga förväntningar, som så många gånger förr. Det var så jag tänkte i alla fall. Jag resonerade som så, att om jag inte yppade ett ord om det för någon...så kanske universums makter skulle agera annorlunda, frammana ett annat resultat. 

 

And it did!

 

Jag har fått mitt första heltidsjobb. 

Det är helt otroligt.

Jag börjar på måndag. Jag börjar jobba som kommunikatör på ett företag här i stan som arbetar med energibesparing och som utbildar företag, myndigheter och skolor i detta ämne. 

 

Det gick väldigt snabbt, från intervju till beslut. Det tog inte ens en vecka. Jag har fått säga adjö till mina övriga timarbetsplatser, inte utan vemod och vacklande sinne. Jag som precis hade börjat komma in i rutinerna på boendet. Jag som precis hade beslutat mig för att sadla om och satsa på en KY-utbildning. 

Men nä...det var tydligen meningen att jag skulle få en chans ändå. Till slut. 

 

Det var nog egentligen först idag som allting gick upp för mig. Alla känslor kom fram. Inte bara inför det nya jobbet förresten, för idag fick jag träffa Sir Sockless föräldrar för första gången. De var väldigt trevliga och det kändes lätt att umgås. Ser fram emot att få introducera Sir Sockless för mina föräldrar. :)

 

Jag känner mig så himla lycklig just nu. Jag är nästan rädd för att det ska vara för bra. Rädd att jag ska mista något viktigt. Så himla mycket känslor just nu. Så mycket kärlek, förväntningar och oro...allt på samma gång. 

 

Är det nu som livet börjar på riktigt?