regntass

Hemma igen. Gött. Dock inte lika trevligt att komma hem till en skrikande Kerstin. Men J och jag kom för ett tag sedan på att hon konstigt nog tystnar (ett tag) om man frågar "Kerstin, vill du se på film?".

 

Det fungerar bara några gånger tyvärr. En dialog kan därför låta ungefär så här. 

 

Kerstin - Määää! Maooo!

Jag - Kerstin, vill du se på film?

Kerstin - ......(?)......mm.

Jag - Vill du se på film, Kerstin?

Kerstin - .....mmm. 

Jag - Vill du SE på film? 

Kerstin - .....mm (Seriöst, tror du jag är dum eller?)

Jag - Vill du se på FILM, Kerstin?

Kerstin - .......(Allvarligt, sluta fråga mig samma sak!)

Jag - VILL du se på film, Kerstin?

Kerstin - MAAAOO! (Men det var då ett jäkla tjat!!!) 

Nu är brorsan installerad i sin nya lya. Det tog i princip hela dagen att flytta ut allting, köra till andra sidan stan och ställa in allt igen i hans nya boning. Jag skulle ju önska att den som byggt lägenhetshuset hade tänkt lite mer på hur lägenhetsdörrarna skulle placeras. Brorsans dörr öppnas nämligen till synes åt fel håll, vilket gör att man blir inträngd mot trappräcket när man ska in med grejer. Fånigt misstag där!

 

Igår tog jag en minst sagt stärkande promenad med A. Backe upp och backe ner traskade vi runt hela Södermalm. Jag undrar om jag någonsin kommer kunna kalla Stockholm för min hemvist, en liten del av mig hoppas på det. Det vore kul med ett år eller två i alla fall. 

 

Brorsan har hjälpt mig att förbättra mitt cv. Han borde nästan börja jobba som coach tycker jag. Jag fick mer hjälp av honom än alla mallar och tips man kan hitta på nätet. Tack brorsan! :)

 

Nu har jag varit på min första gruppintervju för ett jobb. Kändes hyfsat okej ändå, även om jag inte fick sagt allt det som jag hade planerat innan. Det är ju lite knepigt att flika in precis allting man har tänkt sig. Men jag kanske har en liten chans att bli kallad till en andra omgång på plats på företaget, åtminstone hoppas jag på det.

Ah...hur ska min generation överleva med alla dessa nervåkommor som lär uppstå av det beklämmande arbetsklimatet?

De som är yngre ändå verkar i alla fall ha detta klart för sig redan. Jag hörde en gång hur två gymnasiekillar på bussen diskuterade framtidens arbetsutsikter. Den ena gjorde en ganska bra jämförelse mellan dåtiden och nuet. "Jag menar förr så kunde man ju gå en utbildning och sedan få jobb direkt inom det man hade utbildat sig till, inom samma postnummersområde som man bodde i till och med. Nu måste man söka över hela Sverige för att ha en liten chans för att överhuvudtaget få jobb."

Ja, killar, det måste man. 

 

På tal om saker jag hört på bussen, imorse hörde jag en rolig grej på väg in till stan. Bussen var packad med skolelever som den alltid är strax innan åtta. Snart klev det också på en mormor med tre barnbarn som hon följde till skolan. Jag förstod att hon var på tillfälligt besök. Damen fick sittplats medan många runt henne fick stå. Ungarna fick trängas på två små säten, vilket gjorde att de snart började bråka. Damen blev irriterad över detta och försökte ideligen få slut på gnabbet med olika hot om att chauffören skulle slänga av dem om de inte skötte sig. Hon uttryckte sedan högljutt sitt missnöje över bristen på sittplatser och om folk hon tidigare sett som inte flyttat sina väskor till förmån för stående medresenärer. Just då var alla platser upptagna dock. Det roligaste damen sa var ändå "Vilket stolleprov! Växjöborna har då ingen hut i kroppen." 

Jag menar, vem vågar säga något sådant högt på en buss full med just Växjöbor, förutom en mormor? XD

Det är en sak jag ser fram emot med att bli gammal. Jag kommer kunna klaga och säga så mycket oförskämt utan att någon säger emot. :P

 

Det gör ont när man vet att en liten vän snart ska få änglavingar.

Har slitit mitt hår över hur en viss CMS-plattform fungerar och inte fungerar. Men nu har jag i alla fall lyckats få lite mer förståelse för det. Det tar bara så lång tid att fixa till allting eftersom det tar musten ur en!

 

Jag ska på inte mindre än TVÅ arbetsintervjuer under veckan och veckan som kommer. Först händer ingenting och ingenting, sen händer allt på en gång. Kära nån. 

Så imorgon blir det att knata till Tråkstället och kräva lite resebidrag.

 

Nu blev det mycket i att stå i plötsligt. 

 

Snälla solen, kom fram lite till! Jag vill ha solsken och vårvärme nu! 

När det blir vår säger man i Japan att det känns som om själen får tillbaka något den saknat. Jag börjar förstå det där mer och mer. När solen kommer fram och det dystra vintermörkret avtar, då blir man lättare till sinnet. Man väcks upp på nytt, likt en utslagen sakura i sin skära skönhet. 

 

För ett tag sen fick jag ett ryck och skrev världens (okej, inte världens, men min hittills) längsta och mest ambitiösta jobbansökan. Får se om de hör av sig. Man måste ju testa många olika metoder för att nå framgång, right? 

Nu är de dock dags för dator-paus och lunch. 

Var på bio igår som sagt och såg The Hunger Games: Catching fire.

Jag tycker att filmen var bra, helt klart bättre än första delen (vilket andra också hade sagt). Men det var något som störde mig genom större delen av biobesöket: mina två grannar till höger. Tillåt mig gnälla. Om det nu är så att en av er inte har sett första filmen, by all means, se andra filmen på bio ändå. Men sitt för farao inte och förklara högljutt för den andra vad som händer och varför genom HELA FILMEN!!! Seriöst, viska om ni tvunget måste diskutera varje detalj av handlingen, men tänk på att det sitter andra personer i salongen! 

 

Igår fick jag också mer klarhet i saker av den knepiga, webbiga sorten. Så nu är mitt tåg på spåret igen! Ser fram emot att syssla mer med detta! ^^ 

 

Idag har det varit en slappar-söndag med morgonrock och Zelda-spel. Nu blir det middag i form av korv i ugn "på höjden", med lite inspiration från omeraisu, hehe. 

Var på vattenträning igår. Första träningspasset på flera veckor. Kändes bra. Motion är oerhört verksamt mot ångest. Ja, jag får det ibland numera. Det är en ny erfarenhet för mig. Jag hade ingen aning om hur det kändes innan, men nu vet jag det också. Livets alla små egenheter berikar oavsett om de är positiva eller negativa, det är så jag ser det.

Jag vet inte varför jag försöker lösa alla problem på en gång hela tiden. Varför ställer jag så höga krav på mig själv? Undra på att det blir jobbigt.

Det är tur att jag vet att det alltid blir bättre.

Allting blir bättre om man ser världen (och sig själv) med rätt glasögon.

Det gäller bara att ta fram optikern inom sig.

 

Ikväll blir det andra delen utav Hunger Games. Folk säger att den ska vara bättre än första filmen. I do hope so.

 

 

Nu fick jag plötsligt en hel del ansvar. Det kommer bli en nyttig erfarenhet. Jag kan snart börja kalla mig för webbkonsult rent av, hehe. Skämt åsido. Känns bra att ha något att göra om dagarna.

 

Kersins vrålande går mig på nerverna. Jag får ju inte ens sova en hel natt i sträck. Det kan inte vara bra för hälsan. 

Måtte vi kunna sterilisera henne snart!

 

 

Så har man varit på dop i Örsjö kyrka. En väldigt fin kyrka som är sexkantig till formen. Prästen var förvånansvärt modern och öppensinnad. Barnen var snälla (i den mån de satt still). Lilla L som var dagens mittpunkt följde spektaklet kring henne under stor förundran och tystnad. Hon förde knappt ett ljud under hela ceremonin. Inte ens när prästen lyfte henne högt (likt Rafiki med Simba) gjorde hon annat än tittade fundersamt på den skäggige mannen som upprepat lovprisade hennes existens. All in all, ett väldigt vackert dop. 

Efteråt blev det kaffe hemma hos föräldrarna. Vi hade köpt en dopgåva, en mjuk liten vovve vars nos L gladeligen började bita på direkt. 

 

Dagen därpå bilade jag och "svärfar" upp mot Inga Lindström-staden. Rekryteringsmässan var kanske inställd, men jag var inställd på att åtminstone få svar på varför och även lämna in mitt cv på en annan plats som sökte personal. Efter en liten sightseeing stegade jag in på Nyköpings Tråkställe. Vilken skillnad det är på Tråkställena från stad till stad! Jag fick svar på mina funderingar av en mycket hjälpsam Tråkmåns som dessutom gav mig värdefulla tips och önskade mig lycka till. Jag lämnade också in mitt cv där jag hade tänkt. Det blev ingen lång intervju direkt, men min långa resa dit enbart för att visa upp mig på plats måste ju ha gett ett visst ambitiöst intryck. 

 

Jag sov över hos svärfar och hans fru i deras trivsamma villa. Vi tittade på Idrottsgalan och gladdes åt att Zlatten inte fick Jerringpriset. Det var det andra som inte gladdes åt. När jag steg på tåget i Eldkvarnens näste hörde jag hur en mobilpratande man framför mig diskuterade detta med irriterad stämma. 

Zlatten har ju gjort så mycket under så många år. Ska han aldrig nå sin kulmen? Är det inte bra snart?

Jag är glad att priset gick till en man som jag aldrig hade hört talas om. Det var något nytt det. Vettig verkade han också. Fast, vilka vettiga människor spelar golf egentligen? 

Det är klart, det verkar vettigare än att slåss och få sina öron demolerade. Eller Themaulerade kanske det ska vara. 

Ser man på, jag fann en ny anledning att åka till Nyköping. Tänkte stövla in på ett ställe som söker personal. Det kan ju vara uppskattat att man faktiskt visar sig på plats.

 

Nu har lilla Kerstin börjat skrika igen. Det verkar som om hon kör jämna veckor och Ofelia udda. Kul.

 

2004

Här skulle jag på rekryteringsmässa i Nyköping i nästa vecka. Pretty excited. Men vad gör de? De ställer in! DX En tågbiljett i sjön, det är vad det är. Suck...

J tycker att jag ska åka dit i alla fall, så får jag se Nyköping och hälsa på hans föräldrar. Nåja, varför inte?

 

J och jag fixade de sista julklapparna idag. En del får man ju ge retroaktivt så att säga. Vi köpte en söt liten dopgåva till lilla L också. Det är inte klokt hur mycket barnleksaker kostar! Vi var inne på en av stans barnbutiker (låter skumt) för att kolla vad som fanns. J undrade spontant vem som egentligen har råd med barn numera. Jag började undra detsamma efter att ha storknat vid åsynen av prislapparna. Vem betalar nära 200 kr (eller mer!) för ett designat mjukdjur till en bäbis? Lite Odd Molly över det hela. Det som föreståndaren visade oss kanske var lite gulligt, men mest opraktiskt i mina ögon. Handsydda dockor med små fina kläder, rosetter och en massa detaljer på. Inget passande för småttingar. Småttingar biter och drar i sina leksaker. Den där dyra kreationen håller då inte länge i händerna på en sådan. Nog för att det är en dopgåva, men jag tycker att den ska kunna användas och inte bara sitta orörd i ett skåp tills jäntan är gammal nog att börja "samla på serien" som föreståndaren sa. 

 

Får jag barn någon gång så vet jag att undvika alla specialdesignade grejer, man blir ju ruinerad! I och för sig borde jag inte vara förvånad. Efter min c-uppsats så borde jag ju veta en hel del om ämnet.

 

Vi hittade en betydligt billigare och bättre present i en helt annan affär. ;)

Tre dagar i kyla och regn. Idag öste det ner och mina tår blev stelfrusna. Dagen har vädret till trots bjudit på diverse lustigheter. En del borde verkligen öva på att parkera sitt tjänstefordon på ett säkert sätt. Jag trodde att jag hade sett alla stolligheter på den fronten, men nej. Jag älskar mitt extraknäck. 

Imorgon blir det presenthandling, cv-utskrift och alla andra små ärenden som ligger och skräpar. Ska bland annat hämta ett paket på posten, min beställning från bonprix! Jag brukar alltid kika efter snygga kläder där i jakten på färgklickar till min sobra vintergarderob. För några dagar sedan bestämde jag mig. Efter mycket om och men så blev det...ett par nya gästhanddukar. 

 

Imorse blev jag inkallad till jobbet. Jag var uppskriven som reserv. Jag låg ännu i sängen när telefonen ringde. "Kan du komma hit?" "Öh ja, det kan jag." "När kan du vara här, om 5 minuter?" "Njaej, räkna med 45 i alla fall, jag bor på andra sidan stan". Det var bara upp och hoppa, sätta på mig ett ansikte, fixa håret, försöka få i mig frukost, göra lunchlåda och klä på mig...samtidigt. Jodå, det gick. 50 minuter senare var jag på plats. Jag fick jobb imorgon också, kanske till och med i övermorgon. Yey!

 

I helgen var jag och J på grisfest hos grannarna. Jag säger det eftersom vi spelade olika spel, bland annat kasta gris (inte den analoga versionen som jag växte upp med dock). Tre ljudliga plastgrisar förhöjde dessutom stämningen med flera takhöjder. Ack, vilka galna upptåg man kan hitta på när man snart närmar sig 30. Att leka ryska posten tillhör tydligen också spektaklen...även om det kändes som om det var 20 år för sent. Hrm. 

 

Tråkigt väder vi har. Jag har inget emot regn, men måste det vara kallt samtidigt? 

Nä, om man skulle ta och sova. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så var det nytt år igen. För närvarande har jag fullt sjå med att vända på dygnet. De senaste dagarna har jag vaknat vid 12.30 och det känns inte så bra i längden. Våra kära nyårsgäster ville inte ge sig av förrän klockan närapå klämtade tre på natten. Men det var en trevlig nyårsfest vi hade. Det var första gången vi var värdar för nyårsspektaklet. Vi kanske inte har så bra möblemang för att husa ett större antal gäster. Vi kanske inte heller har världens snyggaste inredning, men vi har ett himla bra läge för att avnjuta fyrverkerier! Från vår balkong såg vi hela Araby skjuta raketer som om det inte fanns någon nyårsdag. Grannskapets barn och ungdomar har smällt smällare under flera dagar i förväg (till min ständiga oro för hörsel-och brännskador). Varje år tycker jag att det är ett slöseri med fyrverkeripjäser, något ska ju vara kvar till nyår tänker jag. Men här sparas det sannerligen inte på krutet ;)

 

Framöver blir det dop och en tripp till Nyköping. Mitt liv har tagit många vändor och har fått mig att upptäcka nya sidor av mig själv. Jag ska gå på min magkänsla och se om jag inte kan få användning för en specifik sida...

 

Jag ser fram emot ännu ett år med J.

J som tröstar mig när jag är ledsen. J som alltid får mig att skratta. J som alltid går att prata med. J som alltid är sig själv. J som låter mig vara mig själv. J som älskar katter lika mycket som jag. J som alltid köper mer yoghurt än vi hinner äta upp. J som bakar världens sötaste och mest kompakta Dumle-kladdkaka. J som klagar om filmen inte är i perfekt HD-kvalitet. J som snart har lika långt skägg som en ZZ Top-medlem. 

J som jag älskar av hela mitt hjärta ^^.