Tillbaka till verkligheten
En vecka i Kroatien förflöt ganska snabbt. Kom hem i onsdags och kände mig lite trött. Trött med tanke på att jag återvände till verkligheten. Verkligheten som nu består av idogt arbetssökande och en massa mail i inkorgen med nej-besked. Men nåja, det ska väl bli något av mig en vacker dag.
Får väl dra en liten resumé av veckan i Seget Donji då. Så hette byn vi bodde i. Det var hyfsat vackert där (inte i stil med Grekland, men ändå). Något som däremot var mycket bättre än i Grekland var vattnet. Grönt, klart och rent. Och jättesalt. Man flöt som en kork, behövde liksom inte göra så mycket. Vi simmade inte så mycket, vi flöt mest omkring. Vi bodde i fina nyrenoverade lägenheter 50 m från stranden, väldigt lyxigt. Om man bortser från de nätter då strandbarerna spelade musik på högsta volym till fyra på morgonen...så skulle jag gott säga att läget var perfekt.
Solstolar kunde hyras för en billig peng vid stranden.
Vissa dagar var det så varmt som 35 grader. Luften var dessutom fuktig. Det klimatet och allt saltvatten gjorde underverk för min torra hud, men bitvis var det lite ansträngande att andas.
Hela veckan hade vi hyrbil, praktiskt taget det enda sättet att ta sig runt i Kroatien om man inte vill sitta på bussar eller tåg som tar onödigt mycket tid. Vi märkte att det råder en helt annan trafikmentalitet där. Skyltar som säger att du inte får köra om? Det struntas det i. Skyltar som anger förbud mot infart? Spelar ingen roll, kör på bara, alla andra gör ju det. Jag tror mamma var det enda som faktiskt körde efter trafikreglerna. Dumt att ta risker när man kör en sprillans ny hyrbil för dyra pengar.
Det blev en hel del utflykter, bland annat till staden Split där vi letade oss fram till varuhuset City One.
På sådana här skyltar anges det ganska väl vart saker och ting ligger...
En klar utmaning med Split var inte att hitta köpcentret, det var att hitta ut ur staden senare. Vi irrade runt i en timme innan vi kom ut på stora vägen tillbaka. Det är nämligen så här, i Split finns det väldigt många korsningar. Ca fyra av fem korsningar saknar helt anvisningar om vart vägarna leder. Inga skyltar alls! Alltså måste man vara lokalbo för att fatta vart man ska.
I Split kör man ofta i blindo.
Det var hyfsat billigt att leva i området. Bra mat kunde man få för under 50-lappen (svenska kronor alltså). Dock får jag väl säga att matkulturen inte var så unik för landet. Väldigt mycket italienska influenser, mycket pasta och skaldjur. Jag och mormor beställde en gång in något som kallades för little fried fish i tron om att det skulle vara en mindre fiskportion...där fick vi ju oss en överraskning.
Bokstavligt talat små friterade fiskar. Det som ut som spigg med pomme frites. Mysigt att äta något som tittar på en. Jag åt fem-sex stycken, sedan fick det vara.
Höjdpunkten på hela resan var vår utflykt till byn Primosten och nationalparken Krka. I Primosten hittade jag en fin klänning (som mamma köpte till mig så snällt).
2007 fick Primosten ett pris för renaste vatten och vackraste stad. Jag kan förstå varför. Åker jag till Kroatien fler gånger så kommer jag definitivt att bo i Primosten.
Vattenfall i Krka. Dit ut åkte vi med båt. Lokalbefolkningen sa till oss att vattnet var alldeles för kallt för att man skulle kunna bada. Vi tyckte det var precis som i sjön hemma, kallt men uthärdligt hehe. Kändes lite underligt att bada i sötvatten i en barrskog när det var så varmt. Härligt!
Restaurang nära Krka. Undrar om de serverar rumpstek?
De flesta kroatier vi mötte kunde inte så bra engelska, de körde istället på tyska så fort de fick syn på oss. Tyska utblandat med lite italienska. Så det var bara att nicka akademiskt och gissa sig till vad det var de menade ibland. Lärde mig säga tack (hvala) och god dag (dobre dan) på kroatiska.
Grönt vatten i staden Trogir, några kilometer utanför Seget Donji.
Köpte med mig lite godis hem som jag trodde var typiskt kroatiskt. Enligt J kunde man tydligen köpa det på ICA här hemma...men WTF?! XD Fick i alla fall med mig en liter Slivovica hem, kroatisk plommonkonjak. Starkt och bra för förkylningar tänker jag.
Känns bra att vara hemma nu, en vecka i hetta räckte gott och väl för min del. Får se om jag har råd att åka någonstans med J, han vill ju också ut och resa lite på sin semester. Ser inte så ljust ut för flygresor dock, alldeles för dyrt för oss nu. Det kanske blir en bussresa till Tyskland istället.
Dags att fortsätta med jobbsökandet och boka några pass på gymmet. Mina ben har inte kört spinning på ett bra tag nu. Hoppas många är på semester nu så det inte är så högt tryck på passen.
Kommentarer
Trackback
