regntass

Jag älskar dig J. Simple as that ;)

 

En vecka i Kroatien förflöt ganska snabbt. Kom hem i onsdags och kände mig lite trött. Trött med tanke på att jag återvände till verkligheten. Verkligheten som nu består av idogt arbetssökande och en massa mail i inkorgen med nej-besked. Men nåja, det ska väl bli något av mig en vacker dag. 

 

Får väl dra en liten resumé av veckan i Seget Donji då. Så hette byn vi bodde i. Det var hyfsat vackert där (inte i stil med Grekland, men ändå). Något som däremot var mycket bättre än i Grekland var vattnet. Grönt, klart och rent. Och jättesalt. Man flöt som en kork, behövde liksom inte göra så mycket. Vi simmade inte så mycket, vi flöt mest omkring. Vi bodde i fina nyrenoverade lägenheter 50 m från stranden, väldigt lyxigt. Om man bortser från de nätter då strandbarerna spelade musik på högsta volym till fyra på morgonen...så skulle jag gott säga att läget var perfekt. 

Igår var det så den stora dagen, ändhållplatsen för vår utbildning kan man säga. Jag var nära att inte gå på ceremonin och festligheterna, jag vaknade nämligen med halsont. Men när det är en sådan stor och värdefull dag så kan jag inte stanna hemma tänkte jag. Så jag klädde mig i sommarklänning, gick in på ICA och handlade ost (mitt bidrag till champagnefrukosten) och tog bussen till M, något huttrandes och ojandes över att jag förmodligen skulle vara jättesjuk dagen efter. Jag klev in hos M som höll i frukosten och fick lite te mot min ömma hals. Med vätska och halstabletter ska jag väl ta mig igenom dagen tänkte jag. Champagne hade jag ju inte tänkt på att ta med alls, jag hade överhuvudtaget inte köpt någon alkohol för dagen. Lika bra det. 

 

Runt tio-tiden hade alla samlat sig hos M. Vi pratade om framtiden, hade musikquiz och drog i oss mängder jordgubbar, choklad och frallor. Trevligt som det kunde vara. Vid halv tolv drog vi oss bort till Teleborgs slott där ceremonin hölls. Det är väl märkligt, jag har bott här i tre år och inte besökt det slottet först förrän igår. Men det kändes som en högtidlig avslutning, att sluta på slottet. Våra tvåor hade anordnat det hela. Vi fick champagne och snittar, det hölls tal och så fick vi skriva hälsningar till alla i klassen, precis som när man skrev i varandras studentmössor när man tog studenten. Sedan ropades vi fram en och en och tog emot våra diplom och en ros. Vid det här ögonblicket var det tydligen en del som var nära att bryta ihop, fick jag reda på efteråt. Själv var jag inte särskilt känslosam överlag. Det kändes bara fint och stämningsfullt. M höll ett fint tal där han läste en egengjord version av en dikt av Rikard Wolff (som i sin tur gjort en översättning av Baz Luhrmanns låt Everybody´s free to wear sunscreen). Mycket passande tyckte jag.

Sedan togs det miljoner kort utanför slottet. Solen tittade fram och värmde våra själar. Så tog vi farväl av vissa som inte skulle vara med under resten av kvällen. Vi tackade våra lärare H, EL och T (önskar att GP hade varit där) och sedan var cermonin slut. Då gick några av oss hem till E en stund och sedan gick vi tillbaka till M för mellanfest.

Vi satt på hans balkong några timmar och fick lite solbränna och några goa skratt (och spill).

 

Sedan tog vi oss in till stan för att äta middag på restaurangen 4 Krogar som ligger vackert vid sjön. Vid det här laget så var många utav oss rejält dragna, därför kom vi in på de mest absurda samtalsämnen (vilka jag inte tänker rada upp här). Det blev två eller trerättersmiddag för alla. Jag tog tre rätter. Förrätten bestod av gravat renkött (nice!), huvudrätten blev lamm och så tog jag en crème brûlée som dessert. Mycket gott och mycket dyrt. Men ska det vara så ska det.

 

Efter middagen kände jag mig rätt sliten på grund av min hals, så jag beslöt mig för att inte gå ut tillsammans med de andra. Jag tog bussen hem till J och försökte laga min hals med mer te. Så gick jag in på Facebook och såg att F hade lagt upp en video med ett tal vi inte hade fått höra under dagen. 

Som sagt, jag hade inte varit särskilt tårögd under dagens lopp, men när jag såg klippet med Fs fina tal, då brast det för mig. Han summerade våra tre år på ett så vackert sätt och liknade vår klass med Disneyfilmen Micke & Molle. Bara han kan komma på en sådan sak, underbar människa.

 

Imorse vaknade jag, helt kry utan halsont! Otroligt! ^^ 

Idag ska jag låna några böcker på bibblan och sitta en stund på Tufvanängen med Jh. Hon tyckte det skulle vara bra med ett sista änghäng där alla som vill får komma, ifall alla inte hann säga hejdå till varandra igår. Det ska bli trevligt.

 

Så var examineringen klar. Jag har några saker att komplettera, men det hade jag förväntat mig. Har en vecka på mig att fixa till allt för att uppsatsen ska bli starkare som det heter. 

Undrar varför jag alltid är bättre på att opponera på andras grejer än skriva vettigt (läs vetenskapligt) själv. Förmodligen för att det är enklare att kika på andra med lupp än att se sig själv i spegeln. 

Jag har redan börjat se över de kompletteringar jag måste göra. Som vanligt vill katterna vara med på ett hörn. Mister ville vara med i övre vänstra hörnet.

 

 

Mitt slutliga examensbevis får jag (om jag nu blir godkänd) förmodligen inte förrän i juli-augusti, Men nu ska det ändå firas att man har klarat av tre år på den här utbildningen, imorgon blir det festligheter från morgon till sena kvällen. 

 

Idag ska jag och J äta middag på stan för att fira vår ettårsdag :) Han kom hem nyss med en present till mig.

Förbereder mig mentalt inför morgondagen. Har tagit en cykeltur runt sjön och tagit en fika på stan med J. Nationaldagen till ära har jag skrattat gott åt denna underbara lektion i svenska sje-ljud. 

 

 

Suck...tja, imorgon är det så dags att lägga på locket. Imorgon slutar livet som student. Att jag påbörjar ett nytt liv som arbetslös får jag försöka bortse från, åtminstone ett par veckor, för nu ska jag banne mig ha lite sommarlov!

Varför valde jag mitt uppsatsämne för?! Massa mamma/barn-tjafs och hundra pers på facebook som annonserar sin graviditet och kompisar som funderar på att skaffa barn inom ett-två år. Undra på att jag drömmer.

 

Inatt fick jag en bebis på BB. Barnmorskan lindade in bebisen som ett litet paket och gav det till mig, sen var det bara tack och adjö, ut genom dörrarna. Mamma och pappa var givetvis där och tog emot mig. Men när jag sätter mig i bilen (pappas gamla gröna) så kommer jag på att barnmorskan inte sagt till mig om det blev en pojke eller flicka. Jag tänker att nu får jag verkligen kalla mitt barn för hen. Mamma blir förskräckt och försöker linda upp mitt lilla barnknyte för att se om det är en tjej eller kille, men konstaterar att man nog inte kan se det än eftersom hen är nyfödd. Så åker vi hem och jag våndas över att jag nu har ett år framför mig av blöjbyten och annat elände. Väl hemma så försöker jag bada den lilla/lille (jag gissar på att det är en tjej) men tappar ungen hela tiden under vatten eftersom hen är så liten och otymplig. Tänker bara nej, nej, nej, NEJ! Jag vill inte det här! Jag vill inte bli mamma nu! Det är inte detta jag ska göra!

Ingen kul dröm.