Kerstin gästbloggar

Tja, Kerstin här!
Jag får väl berätta lite om mig själv här då. Eh... för det första är jag bäst. Jag är bäst på att sova på höga höjder, jag är bäst på att springa utomhus (när husse eller matte så vänligt öppnar dörren till balkongen), jag har den bästa och mjukaste pälsen, jag tror att jag springer snabbast av alla vi fyra katter som bor här och...jag är bäst på att prata...så det hörs. Så ja...jag är bäst på det mesta. 
Jag har en hel del intressen. Jag älskar att busa runt med Ofelia (hon springer nästan lika fort som jag). Jag petar gärna på husses LG-tv när han inte ser på. Jag tycker om att prata i badrummet, för det hörs bättre där. Jag har fått ett växande intresse för camping, gillar att tälta i husses säng. Jag tycker om att vara i mörka små utrymmen. Den som närmar sig får en smäll på nosen. Mister brukar sitta utanför mina små krypin och irritera mig, då brukar jag slå honom. Man jiddrar inte med mig ostraffat! 
Sen tycker jag också om att vara ute på balkongen, leka med snö, titta på duvor och följa byggarbetsprocessen utanför fönstret. Men, min största passion här i livet är väskor! Jag fullkomligt älskar alla typer av väskor, stora som små! Ställer du in en väska i mitt hem så får du räkna med att jag inspekterar den både ut och invändigt. 
Jag älskar Sessan. Hon är som en mamma för mig. Det är bara hon som får tvätta mig, vilket hon gör varje dag. Det är förmodligen därför min päls är så mjuk. Ofelia är skoj, men Sessan är goast! 
Chillin' with Sessan BFF style!

Här är lite saker som jag inte gillar. Jag tycker inte så mycket om stora framtassar utan päls som ska hålla på och klappa mig. Ska du klappa mig så använd dina baktassar istället, det är trevligare. Lyft för bövelen inte upp mig! Om du tvunget ska göra det så se till att jag har något kul att titta på där uppe. Jag ser ingen mening med att bli upplyft för sakens skull, men ger du mig någon visuell underhållning stretar jag inte emot. 
Jag gillar inte regler i allmänhet, men om husse säger till mig tillräckligt många gånger så kanske jag lyder. 
Fast varför ska jag lyda egentligen? Jag är ju bäst och gör som jag vill. Jag är ju katt. Jag är nog bäst på att vara katt också. 
Ja, så är det nog. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0