regntass

Suck, sabla katt! Under mina senaste år som student har jag sällan kunnat sova utan öronproppar. Detta har berott på allt ifrån festande grannar, personer som snarkar eller pratar i sömnen till rumsmässiga audiella störningsmoment (högljudda frysar eller kylskåp). Saken är den att alla dessa ljud har kunnat dämpas med hjälp av mina proppar. Men, det går banne mig inte att dämpa en löpande katthona! Kerstin har hållit både mig och J vaken större delen av natten. Hennes gnäll spränger alla ljudbarriärer om jag säger så. Öronproppar hjälper inte! Om ni har sett något i stil med "talking cats" på YouTube så kan ni nog förstå hur Kerstin låter om nätterna (och hela dagarna). Kerstin låter ungefär så här, fast mycket mer gnälligt och uttdraget. 

 

Vid ett tillfälle inatt lät det som om Kerstin sa "Hanna... Hallå!....HALLÅ!"

Så...idag är jag rätt sliten. 

J och jag ska dra ut på Kulturnatten som är i stan idag. Kan vara bra att gå ut och spatsera lite för att få igång hjärnan. Sen är vi bjudna på hemmafest ikväll med...så då stänger man väl av hjärnan igen antar jag. Fast språkdelen måste vara aktiverad för som jag fattar det så kommer det vara en del amerikaner närvarande. Hoppas jag orkar.

 

Jag var på klassfest häromkvällen. En så kallad reunion efter hösten. Vi var hemma hos M och alla var glada i hågen. Min språkhjärna verkade fungera då i alla fall. Pratade med en amerikansk kille och en fransman som några bjudit med. Lite franska fick jag fram, men för det mesta så blev det engelska med akademiska nickar, ljudnivån var sådan att det knappt gick att höra vad man tänkte. Det märks när man blir äldre. Jag känner mig så "vuxen" när jag vill att ljudet sänks eller när klockan blir 23 och jag tänker att "det är en dag imorgon också". Men det var ju faktiskt, en dag som dessutom innehöll en föreläsning från kl 10. Med den motivationen gick jag hem lite halvnykter medan de övriga 21-åringarna höjde volymen och fortsatte festa några timmar till. Jag fattar inte det där. Vad är det för kommunikationsstrategi?! Vi höjer musiken så vi måste skrika till varandra för att överrösta den!

 

Har det med ålder att göra egentligen? Ljudkänslig har jag alltid varit och förnuftet har sällan lämnat min sida när det gäller prioriteringar. Jag vet alltför väl hur viktig sömnen är för att jag ska kunna fungera normalt. Man lär sig allt den hårda vägen, ofta under de gånger som förnuftet har tagit tillfällig semester. Är det föreläsning kl 10 morgonen efter så lägger man sig helst innan midnatt och med ganska små mängder nervgift i systemet (vid festtillfällen alltså). Annat går inte. Minns en gång när vi hade seminarium kl 10 och jag inte kom i säng förrän kl 4 samma morgon. Jag fungerade inte den dagen kan jag säga. Det gjorde i och för sig ingen annan heller så hela seminariet blev väldigt komiskt. Haha...

 

Nu sitter Mister bredvid mig. Han är snäll...för han är tyst (förutom att han är täppt i näsan och piper varje gång han andas ut).

 

Vill sova...

 

R och jag beslöt att dela på oss. Så nu ska jag skriva min C-uppsats själv. Det är nog bäst i längden även om det också är skrämmande. Jag har nämligen inte en konkret idé om vad jag ska skriva om. Jag har vissa områden som jag känner för, men jag har ännu inte hittat ett problem. Men det löser väl sig med tiden. Vi hade en givande föreläsning med GP igår (är så glad över att vi har GP den här sista terminen!) och då föll många bitar på plats. Tydliga, klargörande, inspirerande, varför kan inte alla lärare vara så? GP går i pension nu i vår. Det har varit ett privilegium att ha honom som lärare, jag tycker synd om ettorna och tvåorna som inte får fortsätta med det i höst. Jag hoppas vi i klassen kan koka ihop någonting för att avtacka honom, jag har redan en idé om vad vi kan ge i present. 

 

Över helgen ska jag läsa ett kompendium och försöka sätta ihop ett paper. Idag blir det vattenträning danz på gymmet och kanske spinning imorgon. Jag står som reserv nr 23 så det blir nog inte av. Det är inte klokt vad stort tryck det är på spinningpassen. Man kan boka plats tre dygn i förväg från och med midnatt. Jag tänkte boka ett pass nu på söndag. Loggade in tjugo i sju imorse...tror ni inte att det redan var fullsatt med över 30 reserver!!! Tydligen så finns det folk som ställer klockan på någon minut efter midnatt för att gå upp och sno åt sig en plats och sedan lägga sig igen. Det var det en instruktör på easy line som sa en gång. Ge mig styrka...suck. 

 

Kerstin har börjat löpa igen, jättekul. Hon blir väldigt gosig men också väldigt mycket tjatigare än vanligt. Hon går omkring och gnäller som en sur och trött 4-åring. Hehe, vänta bara tills Ofelia också fattar det här med drifter. Då får vi två katter som tjôtar dagarna i ända. 

Kom att tänka på ett nytt begrepp appropå det. Katter kan ju vara olika pratiga rent generellt. Om man kan mäta kötthalten i en korv, borde man inte kunna mäta tjôthalten i en katt? 

 

 

Igår firade vi far och bror som fyller år idag samt på onsdag. Jag var också på min allra första vernissage. Mamma ställde ut sina tavlor och allehanda kreativa alster på bibblan tillsammans med sina penselkollegor. Hela familjen gick runt och betraktade hästar, björkskogar och småblåsiga stränder utan ubåtar. Brorsan och jag kände oss lagom ambitiösa då vi försökte analysera verken utifrån ett konsthistoriskt perspektiv. Vi tyckte oss se vissa penseldrag som inspirerats av forna tiders konstnärer, men vi kom ju aldrig på varken vad konstnärerna eller "ismerna" hette. Själv hade jag MVG i konsthistoria på gymnasiet, men kommer jag ihåg någonting? Nope. 

 

Idag blir det hjort till lunch. Två tv-apparater står på och visar skidskytte utan ljud. Pappa lagar maten och försöker följa skidåkningen samtidigt, det går så där. Vi såg ett intressant program igår om hjärnans förmåga att göra flera saker samtidigt, så kallad multitasking. Det är ju så attraktivt på arbetsmarkanden numera att kunna multitaska, men det är inte så effektivit egentligen. När vi gör flera saker samtidigt så koncentrerar vi oss enbart på en sak i taget och skiftar fokus mellan de olika sakerna vi försöker göra. Så egentligen är det mer effektivt att göra en sak i taget, för när vi skiftar fokus fram och tillbaka hela tiden så tar allt längre tid och vi presterar sämre. Så är det i alla fall om man tillhör majoriteten. Det är därför man inte bör prata i mobilen eller skriva sms till någon medan man kör bil. Minns hur min vän M brukade skicka sms medan hon körde bil, det var inte kul. 

 

Jag försöker förbättra min ergonomiska nacksituation, ska försöka räta ut mina översta ryggkotor så jag slipper se ut som en gam som det som vackert heter. 練習練習！

 

 

 

 

Simma idag? Eh njaej, det blev ju inte riktigt så. Vaknade rätt utvilad trots en väldigt märklig dröm där jag var en gravid och otrevlig överklasstjej (?). Tänkte att jag skulle äta lite frukost och sen dra iväg till simhallen....rörde på mig och insåg att jag hade ont i vartenda muskel i kroppen. Iiii aaa ooh! Tränade easyline igår och kände av resultatet idag. Har man inte tränat vissa muskler på väldigt länge så får man skylla sig själv XD Så nej, jag hoppade simmandet idag, har lite problem med att ta mig fram så att säga. Valde att spendera timmarna hemma hos J istället. Kommer ju ändå åka ifrån honom några dagar nu. Visserligen så innebär "spendera tid med J" ofta att han ligger och sover fram tills efter lunch, alternativt kollar grejer på sin surfplatta medan jag spelar Skyrim på hans dator. På det sättet är vi tillsammans fast vi är åtskilda, jättesmidigt ^^. 

 

Tänka sig, med lite planering fixar man allting. Jag har haft hjärnsemester sedan söndag. Har lämnat in allt som ska lämnas in...en vecka innan deadline. Måste nog vara rekord för min del. Med undantag för två presentationsseminarier där jag bara suttit och lyssnat på andra så har jag inte haft någon uppgift värd att anstränga huvudet för. Mina kurser är härmed avslutade, nu väntar jag bara på betygen. Semester är rätt gött. Men en vecka går tyvärr fort. På tisdag börjar vårterminen.

 

Jag får njuta av det som är. Igår var vi på fest hos S och L. Vi var inte fler än sex personer så det hela blev en väldigt trevlig myskväll i dryckenskapens tecken. Träffade två nya personer, V och M. Vi spelade Wii och hade musikquiz. Jag höll i ett quiz där syftet var att para ihop en låt med ett årtionde, vilket blev mycket uppskattat :) Jag blev stolt över att J fick så många poäng som han fick, han lyssnar ändå inte alls på samma musik som jag XD

 

Fick ett trevligt meddelande på fb från min gamla badvaktskollega E som ska ha sin praktik här i stan. Kul att hon kommer hit! :)

 

Snart ska jag iväg till gymmet och köra easyline. Har inte gjort det på säkert tre månader, men det kan vara gött att gå igenom hela kroppen ibland och inte bara träna ben som på spinning.

Imorgon blir det några längder i simbassängen innan jag drar hem till skogen för att fira far och bror.

Tja, Kerstin här!

Jag får väl berätta lite om mig själv här då. Eh... för det första är jag bäst. Jag är bäst på att sova på höga höjder, jag är bäst på att springa utomhus (när husse eller matte så vänligt öppnar dörren till balkongen), jag har den bästa och mjukaste pälsen, jag tror att jag springer snabbast av alla vi fyra katter som bor här och...jag är bäst på att prata...så det hörs. Så ja...jag är bäst på det mesta. 

Jag har en hel del intressen. Jag älskar att busa runt med Ofelia (hon springer nästan lika fort som jag). Jag petar gärna på husses LG-tv när han inte ser på. Jag tycker om att prata i badrummet, för det hörs bättre där. Jag har fått ett växande intresse för camping, gillar att tälta i husses säng. Jag tycker om att vara i mörka små utrymmen. Den som närmar sig får en smäll på nosen. Mister brukar sitta utanför mina små krypin och irritera mig, då brukar jag slå honom. Man jiddrar inte med mig ostraffat! 

Sen tycker jag också om att vara ute på balkongen, leka med snö, titta på duvor och följa byggarbetsprocessen utanför fönstret. Men, min största passion här i livet är väskor! Jag fullkomligt älskar alla typer av väskor, stora som små! Ställer du in en väska i mitt hem så får du räkna med att jag inspekterar den både ut och invändigt. 

Jag älskar Sessan. Hon är som en mamma för mig. Det är bara hon som får tvätta mig, vilket hon gör varje dag. Det är förmodligen därför min päls är så mjuk. Ofelia är skoj, men Sessan är goast! 

 

Jag fick redovisa först av alla på seminariet igår. Jag vet inte vad ni andra tycker om sånt, men jag föredrar faktiskt att vara allra först. Då får man det gjort snabbt och slipper sitta och tänka på vad man ska säga och vara nervig medan andra redovisar. Det gick ganska bra för min del, jag missade lite här och var men det är det ju ingen annan som märker. Jag fick till och med beröm i pausen av läraren, hon tyckte att mitt ämne var jättespännande. Mitt ämne var konvergens mellan dator/tv-spel och film. 

Kändes bra att få det avklarat. Idag skickade jag in det skriftliga underlaget. Shakespeare-essän skickade jag in för några dagar sedan. Nu är det bara hemtentan kvar...sen kan jag andas ut en liten stund innan vårterminen sätter igång. 

Jag känner mig lite som Bilbo just nu (alltså när han är 111 år gammal), tunn och utsträckt som för lite smör på för mycket bröd. Det är tur att det bara är en termin kvar. 

Har varit ifrån J i fyra dygn, börjar får abstinens. Men jag får åtminstone en hel natts sömn, utan några katter som kliver på en och vill sova på ens rygg. Fast jag börjar sakna det också. 

Idag sålde jag lite böcker till M i tvåan, sedan mötte jag upp R för sushi på stan. Vi har ännu inte klart för oss vad vi ska skriva om i vår, men det ger sig nog till slut. CSR är ett brett ämne och det finns massa olika aspekter att utgå ifrån.

R har praktiserat hela hösten och jag frågade henne om hon kände sig trygg i sin roll på företaget. Hon sa att det blev väldigt tydligt att vår utbildning faktiskt har gett något. Det kändes betryggande att veta. Men det är också en stor skillnad mellan teori och praktik som hon sa. I vår akademiska värld blir vi upplärda att alltid kunna förklarar hur man gått till väga och hur man har kommit fram till ett resultat. Ute i arbetslivet så är det enbart resultatet som räknas, hur man gått till väga...det är inte intressant. 

Det tror ju jag kan bli en liten omställning när jag väl börjar jobba. Att ständigt behöva förklara att man behövs kan nog också bli lite motigt, men det beror ju på vart man jobbar. Informatörer är en relativt ny yrkesgrupp som har mycket varierande uppgifter och områden, undra på att varken vi eller andra i samhället kan förklara exakt vad vi sysslar med eller varför vi behövs. Jo förresten, varför vi behövs, det vet jag. Vi behövs bland annat för att se till att all viktig information når alla anställda/berörda parter så att det inte blir grus i maskineriet på grund av att person Ö inte fått veta vad person A har bestämt. 

 

Imorgon har jag min muntliga presentation i min rörlig bild-kurs, jag ska prata om hur spel konvergerar med film. Jag har säkert vridit och vänt på det hela i två veckor nu, bestämde mig för att ta bort ett stycke nyss som ändå inte ledde någonstans. Som vanligt när man ska hålla föredrag på 15 min så är man aningen nervig inför vad de andra ska tycka. Då ligger man vaken på nätterna och går ingenom allt och får svårt att sova. Som vanligt så tror man att man är den enda som känner så. Som vanligt visar det sig att alla i klassen är lika oroliga inför det som en själv. Som vanligt säger läraren (om läraren nu är schysst) att det inte är något att oroa sig för. Det är bara att ta det lugnt och se det som en rolig grej. Hon är rätt soft vår lärare. En soft filmvetare. 

Hehe, jag blev inte förvånad när jag såg att det är hon som håller i den omtalade sommarkursen Harry Potters värld ^^. 

Vi är sju personer som ska redovisa imorgon. Jag står som nr 2. Resten av klassen ska redovisa nästa vecka. Känns rätt bra att få det gjort tidigt, så kan jag fokusera på att skriva hemtentan och få färdigt mitt skriftliga underlag. Busy times. 

 

Hej! Jag heter Ofelia. Jag bor här med mina kompisar Sessan, Mister och Kerstin. Kerstin är min bästa vän, vi busar varje dag. Vi brukar busa mest på kvällen och natten för då är inte husse och matte i vägen. Matte har varit här ganska länge nu, hon verkar nästan ha flyttat in hos husse. Hon är snäll och så men hon har fört in massa dåliga saker i huset. Jag har kommit fram till att dåliga och otäcka saker ofta har ett snöre och om man förstör snöret så tar man bort det dåliga. Så jag har fått vidta åtgärder den senaste tiden.

Människor verkar inte förstå när de gör dumheter, men de ska ju inte behöva lida för att de inte vet bättre. Husse till exempel, han verkar vara besatt av stora svarta lådor som låter och blinkar konstigt. En gång skaffade han en en liten smal låda som han satte på den stora blinkande lådan, så ställde han sig framför och började vifta med en mindre vit låda i tassen. Jag tyckte inte det såg vettigt ut så jag gjorde processen kort med snöret som var fäst i den smala lådan...då kunde inte husse vifta mer. När husse upptäckte min åtgärd blev han arg, men så där kan man ju faktiskt inte hålla på!

Matte håller som sagt också på med dumheter. Hon sitter framför sin svarta lilla låda dagarna i ända. Jag ger mig på snöret till lådan då och då, men lådan verkar fortfarande fungera. Måste komma på bättre teknik för avlägsnande av snöret. Samma sak med den där vita lådan i köket som matte gör konstigt brunt vatten i. Detta märkliga häller hon i sig, vidrigt! Tro mig, mina ansträngninar kommer bära frukt en vacker dag, snöret kommer ge vika. Matte håller också på med den obehagliga vanan att blåsa sin päls med en högljudd manick som hon fäster med ett snöre i väggen. Varför begriper jag inte. Man blir ju torr om man springer runt ett tag. Hon har också en hemsk jättevarm sak som hon använder för att förstöra och platta till sin fluffiga päls! Matte ska inte behöva lida för att hon är dum, så jag försöker avlägsna snöret så att hon förstår att hon inte behöver den där grejen. Jag hjälper matte och husse så gott jag kan. Man behöver inte massa lådor med snören. Det är onödigt och dumt. 

Husse och matte är rätt arga nu, men jag vet att de kommer tacka mig en vacker dag.