regntass

"Jag börjar redan bli nervös inför allt som måste göras!" säger J. Jag tänker "Är DU nervös? Välkommen till min värld. Nu vet du varför jag är en sådan tidspessimist."

 

J bakar kladdkaka. Jag har flängt runt hela stan hela dan´ för att köpa de sista ingredienserna till imorgon. Jag har till och med fått stå i kö till Systemet. Helt otroligt. Hur ofta måste man stå i kö för att komma IN till Systemet? Bara dagen innan nyårsafton och troligtvis imorgon. 

Ack. 

Igår gjorde vi vår första runda på mellandagsrean i stan. Mellandagsrea betyder mycket människor och lite syre. Trots att värmen i butikerna gjorde mig vimmelkantig och J frustrerad så lyckades vi båda göra några fynd. Jag köpte äntligen den lila klänningen som jag så länge velat ha! J hittade fyra par byxor för 1300 kr. Inte illa. 

Idag åkte vi in på en andra runda. Jag hittade en ny foundation på förvånansvärt kort tid, tack Lindex!

Vi tog också en fika med E och J som är på besök i stan. Mycket trevligt!

 

Än är inte festligheterna slut. Nyårsfirande ska vi hinna med också. Det blir en del att förbereda, men i år blir vi åtminstone fler än två som firar ihop. Enda nackdelen är att jag förmodligen kommer att missa Grevinnan och betjänten. Ja, jag tycker fortfarande att det är roligt :P 

 

Jag håller på att lära mig CSS, syns det? ;) 

Okej, det är kanske inget avancerat, men jag tycker att det är nödvändigt att kunna! 

Jag ska lära mig mer om HTML också. Jag ska gräva ner mig i webbdesign ett tag.

使命があります！

 

Jag undrar varför så många avskyr att julhandla. Överallt skriver och twittrar folk om hur jobbigt det är att köpa julklappar. Jobbigast är det att göra det dagen innan jul. Usch och fy vilket elände!

 

Till alla er som känner likadant har jag ett litet tips inför nästa års jul: BÖRJA I TID!

Om man inte vill trängas med tusen andra personer i samma affär och försöka tänka ut vad man ska köpa till sin fasters halvkusins svärfar i julklapp, då behöver man inte. Det finns enklare sätt som gör att man slipper den ständiga julmusiken i alla högtalare, alla trötta expediter i tomteluvor och alla skrikande barn som inte får allt de pekar på.  

Börja planera julklapparna under sommaren så är problemen ur världen. Så svårt är det väl inte?  

 

Vet ni inte vad era släktingar vill ha? Kanske säger de "Nä, jag behöver inget" och andra dumma meningar med motsatt betydelse. Pressa era släktingar på önskelistor så tidigt som möjligt.

Man behöver dessutom inte alltid masa sig ut till butiken, det finns webb-shoppar för det mesta. Det går att kika på julklappar hemifrån. Det är inte så lätt att köpa kläder förstås, men det är generellt sett svårt att köpa kläder till någon annan, om det inte gäller strumpor eller liknande. Hoppa över mjuka paket säger jag. Ge hellre bort ett presentkort, det är mycket säkrare. 

Har man fortfarande ingen aning om vad man ska ge, så köp en bok. Är personen ingen bokmal får det väl bli en ljudbok då, så slipper han/hon använda mer än öronen. Oavsett vad så blir det hårda paket under granen och det är ju det som räknas, eller?

 

Om människor nu är så stressade över att göra julklappsinköpen i sista minuten, varför lägga tid på att klaga över det på Facebook? Gör vad ni ska istället! :P

 

 

 

Det är inte ofta man får dricka öl på jobbet. Eller snarare, det är inte ofta det ingår i ens arbetsuppgifter att dricka öl. Kanske låter det lyxigt? Men det är allt annat än lyxigt om man inte ens gillar öl och dessutom måste dricka den iskall när man sitter och fryser i en krockad bil utomhus. Men, ska alkometern visa positivt så ska den. 

Det är ett krävande jobb jag har, men jag slipper i alla fall ligga på backen. Det är jag tacksam för. 

 

Så här en vecka innan jul börjar Kerstin alltid löpa. Jag vet inte vad den katten har för tidsuppfattning!

Det innebär skrik hela dagen och halva natten. Jag vaknade vid fyratiden imorse av att hon stod och råvrôlade i badrummet. Det hörs ju mycket bättre där, det vet hon. Det är ett under att ingen granne har klagat ännu. Fast vi kanske är väldigt överseende med sådant här i huset. Vi står ut med varandras oväsen rätt bra, oavsett om det är hundar som ylar, musik som spelas eller sportfantaster som ger utlopp för sin glädje. Det är sådant som hör till. 

Men ack, jag hoppas att vi kan ta Kerstin till veterinären snart. Tycker så synd om henne när hon går och skriker efter hannekatten som aldrig kommer :( 

 

 

Mina vänner på andra sidan jorden fortsätter att gifta sig och bli vuxna. S blir mamma om hundra dagar tydligen. 

Jag undrar när jag kommer bli vuxen.

 

 

Vi 80-talister är tydligen en krävande generation har jag läst någonstans. Vi ska hinna med allt och förverkliga oss själva till fullo. Vi reser mycket, upplever, festar och "lever livet" under några år. När vi väl börjar utbilda oss så gör vi det under en allt längre tid för att specialisera oss för att kunna ha en chans på arbetsmarkanden. Vi får vårt första jobb vid 28 där vi förutom bra lön även förväntar oss att ha roligt på jobbet, trevliga kollegor och goda karriärmöjligheter, annars vill vi inte jobba där. Vi skaffar barn allt senare i livet, eller inte alls. Vi griper oss fast vid ungdomen, likt en envis Peter Pan. 

 

Jag känner mig rätt så träffad angående detta. Inte allt. Jag har till exempel inte rest så mycket. Jag har mest pluggat, för att det var roligt...och för att jag inte visste vad jag ville med livet i övrigt. Kanske låter det oansvarigt så här i efterhand, men det är sanningen. När jag gick i trean på gymnasiet så sökte jag mig till folkhögskolan i Värmland, inte enbart för att jag ville fortsätta med skådespeleri, utan också för att jag var livrädd för att gå sysslolös. Jag var tvungen att ha något att göra. Egentligen har jag väl tänkt så ända sedan dess. Jag har pluggat på universitet i 6,5 år. Dels för att det har varit berikande för mitt liv...och för att jag har varit rädd för den dagen då jag inte längre skulle ha något att göra, ingenstans att tillhöra. Jag skjöt den dagen framför mig så länge det gick. När jag var 18 år hade jag ingen aning om hur svårt det skulle vara att få jobb sen, jag tänkte bara att jag inte var redo att ta steget in i verkligheten än. Så tänkte jag även vid 20 och 23. Jag ville ha ut mer av livet, göra det som jag tyckte vara roligt. Jag tänkte "Inte än, inte än". And you know what? Jag ångrar ingenting. Rien de rien! ぜんぶ楽しかったから！

 

Nu är jag 27 år. Kanske stämmer det att jag är en krävande 80-talist som aldrig vill bli vuxen. Eller är det frågan om att våga bli vuxen? Jag vet inte riktigt. Jag vet bara att JAG åtminstone inte behöver ha "roligt" på jobbet eller jättegoda karriärmöjligheter. Jag vill kunna skilja på jobb och fritid. Jag vill ha ett jobb som känns meningsfullt där jag får göra det jag kan. Är det att begära för mycket?

 

Arbetsintervju på måndag. 

...Here we go. Again. 

 

 

 

 

Har äntligen fått iväg mina retroaktiva musiktips! Tänk att det ska ta nästan ett år innan man får något gjort. 

 

Simmade idag. Det blev bara en halvtimme för det var så mycket folk i bassängen. Jag hoppas verkligen att vi får en ny simhall här i stan. Det skulle behövas eftersom det är så många som ska trängas i vår lilla 25-metare. Vissa tider på dygnet är det hopplöst att kunna motionssimma utan att ständigt behöva simma om eller väja för människor. Just det, det finns de som simmar mycket snabbare än jag. Dessa crawlare och fjärilsimmare... 

I ögonvrån ser man dem komma. Människor med slimmade badmössor och simglasögon, farandes/guppandes framåt i vattnet med en farlig hastighet och som likt gigantiska koifiskar ljudligt drar in luft på vägen upp. När de intar bassängen vet man att det är kört.   

 

Beakta. Söker man jobb som handläggare på Arbetsförnedringen är det mycket meriterande om man är idiot. 

 

Jag har bara en fråga: Hur känns det egentligen att jobba på Titanic? 

 

 

Det verkar som om hjulen äntligen börjar rulla i rätt riktning nu. Om möjligt har jag en praktikplats på G!

 

Idag ska vi göra kyckling med matvete. Hur ofta gör man det?

Jag har städat hela lägenheten för ikväll kommer grannarna över på en box vin. Idolfinal, vin och ostbågar. Might be fun. 

 

Sven har härjat med rejäla snömassor under dygnet. Imorse kunde jag knappt se ut genom fönstret för att det var igensnöat. J brukar sluta tidigt på fredagar, så jag förväntade mig att han skulle vara hemma vid tre i alla fall. Tiden gick och jag hörde inget från honom. Med tanke på all snö, blåst och knäckta träd på vägen så började jag bli lite orolig. Messade, inget svar. Ringde till slut och fick ett kort "jag är upptagen nu". Okej, han levde i alla fall :P 

Han hade tydligen varit på ett företag och snackat med chefen om diverse tekniska prylar. Han hade haft jättekul...medan jag gick hemma och undrade om han låg klämd under en tall. Han kunde i alla fall ha skickat ett sms om att han skulle dit, så slapp jag oroa mig i onödan.   

Karlar alltså...

;)

Hittade en jobbannons idag.

"Kurslärare motorsåg, språk, dans, aktier mm"

 

Jag vet att dagens arbetsmarknad kräver bred kompetens, men det där är ju löjligt! XD

Okej, jag vet att det var en annons där de sökte flera personer för olika sorters grejer. Men läser man det bara som det är så ter det sig ganska komiskt. 

 

Imorgon ska jag jobba halvdag. Får se vad det blir, om jag får vara inomhus eller utomhus. Jag är beredd på det värsta. 

 

 

Igår drog jag med mig J på julmarknaden här i stan. Det var första gången någonsin som jag var inne på Smålands Museum. Man är så dålig på att besöka det kulturella i sin egen stad som min övningsledare sa. Det är nog sant. Jag är inte mycket för att gå på museum, om de inte är väldigt stora. Hiroshima Peace Memorial Museum till exempel, det är något som drar. Men att se vad smålänningarna hade på sig på 30-talet, det är på något sätt inte lika lockande. Men vi tog oss tid att gå runt på den varma ovanvåningen och inspektera alla de små historieberättande tingen. Julmarknaden var väl okej, det var mest hantverk och utställare av hemgjord sylt. Ett karamellstånd hittade vi. Jag köpte fudge, det kan man inte gå hem utan :P

På nedervåningen höll tomten audiens för tusen exalterade barn. Utanför såldes barrbockar (ja, kan man inte kalla dem för det?) och stickade mössor av diverse kulörer. 

Nu kan jag i alla fall säga att jag har varit där :) 

 

Jag fortsätter att söka jobb i vanlig ordning. Hittade ett idag som jag lade ner mycket möda på, hoppas på en intervju i alla fall. Jag må älska mitt jobb på universitetet, men jag tycker nog att det är dags att få något på heltid snart. Jag ska jobba imorgon och kanske även på torsdag-fredag. Det är slitsamt till och från, men jag är glad över att jag slipper jobba utomhus i kylan. Men man vet aldrig vad det blir i slutet av veckan.