regntass

Det är lika hemskt varje gång någon av ens föräldrar ringer och säger att nått tråkigt har hänt. Man kan tycka att det är tur att det bara var en katt, det finns så mycket annat som det skulle kunna vara... men ändå gråter hjärtat en bra stund.

Nu har Sasse fått vingar...han trivs nog bra där uppe. Han tyckte om att befinna sig högt upp. Han hade sin favoritplats näst längst upp i trappan där han ofta satt, kanske mest för att det är där varmluften strömmar upp underifrån.

Du var så go. Du gjorde inte mycket väsen av dig. Du var så snäll och visste att om du låg still på kökssoffan så fick du vara inne en längre stund. Du hade så fin och fluffig päls.

Farväl min lille vän.