regntass

Den här sommaren har varit full av både dåliga och bra händelser. Tänk inte på de dåliga, minns bara de bra så blir allt lättare säger han.

Sucka mitt hjärta men brist dock ej... försök i alla fall.

Sakta men säkert börjar hemlängtan göra sig påmind. Nu har jag 15 dagar kvar här. Det är nu som tiden kommer börja masa sig fram. Jag borde nog köpa tåg-o-bussbiljett snart. Åtminstone över till Sverige. Sen får jag se hur jag gör. Känner att jag vill hem till mina nära och kära. Vill se hur stora Igor och Musse blivit. Vill komma hem till verkligeheten igen. Förbereda för terminen. Starta om på nytt.

Idag löd musiken såhär: overtyren var het och molnlös, ett ännu hetare intermezzo där graderna säkert steg upp till nästan 30... och så avslutades stycket med ett skyfallande crescendo!

Hur är det med mig då? Jodå, det är bättre nu. Men jag fattar inte varför jag råkar ut för idiotläkare... eller slarvläkare snarare. Det var nämligen så att jag fick utslag kring mina läppar för ca en vecka sedan. Jag gick till en läkare (en dansk den här gången) som konstaterade att jag hade fått munsår. Oj va kul. Deppade hela vägen till apoteket där jag fick min Vectavir. Undrade samtidigt om det hela ändå inte var ett misstag. Det gick tre dagar... morgonen den fjärde dagen vaknade jag upp och hade förvärrad situation, gul stelnad substans runt hela munnen! Nej tänkte jag, det här stämmer inte. Ringde läkaren på direkten och fick rekommendationen att sluta med Vectavir och börja med Lamisil istället. Jaha, ner till apoteket och leta upp.... Lamisil? "För fotsvamp mellan tårna". Ringde läkaren igen, "är du säker på att det är Lamisil jag ska ha?". Fick ett vimsigt svar om att nej det var ju fel, det märkte han nu när jag sa det. Blev aningen irriterad och bad att han skulle kolla på eländet igen. Fick tid. Han kollade med stark liten lampa på mig och konstaterade den här gången att det definitivt INTE var munsår... utan något han kallde brennkoppor (svinkoppor). Stafylokocker igen surprise surprise! Det var nästan det jag hade misstänkt.

Iväg till apoteket igen och fick ut Fucidin. Och den här gången hjälper det. Det läker jättefint men usch vad jag har sett ut på jobbet de senaste dagarna. Jobbigt när folk frågar om det. Men nu verkar det vara på väg att försvinna. Den här sommaren har varit otursam för mig.

Idag skulle jag vart ledig men vaktledare T frågade igår om jag kunde tänka mig att jobba heldag idag. Visst, jag behöver pengarna så varför inte. Men det innebär att jag kommer jobba åtta dagar i sträck, det kommer kännas lite.

Varför sker allt dåligt på en gång? En olycka kommer sällan ensam som det heter. Det passar bra just nu. Så mycket elände...

 

Får väl glädjas åt de små tingen i vardagen. Jag fick den märkligaste kommentaren hittills igår av två tjejer som simmade runt i flow-älven: "Du har ninja-powers!"

 

....eh, va? Ninja-powers?

Funderade över detta när jag gick hem. Kanske berodde denna udda kommentar på att jag numera runt älven inte längre använder visselpipan så mycket. Det brukar räcka med att jag tittar ut den eventuellt regelbrytande gästen och gör små gester med händerna av olika klara betydelser. Det är min bästa teori. Ett litet lyft finger och en bestämd blick och gästerna gör exakt som jag vill. Hehe, DET är respekt. Då är det som bäst på jobbet, när det råder samförstånd mellan gäster och oss badvakter.

På tal om märkliga kommentarer. En del gäster ställer då väldigt rara (konstiga) spörsmål...förlåt, frågor.

Häromdagen kom det en man och undrade vilken av vattenrutschbanorna som gick fortast (jag satt vid tre stycken). Jag sa att den i mitten förmodligen gör det. Mannen ville ta den längst till vänster och frågade exakt hur fort den gick. Jag sa att jag inte visste precis eftersom jag inte åkt den. Då sa han med ett flin "Vill du ta den? Du kan väl sitte på? Sitt i fange mitt"

..... ursäkta mig?! Jag påpekade med tillgjord skrattande stämma att det ikke er lov att åka två samtidigt. Speciellt inte med en badvakt. Vad tänkte karln med egentligen?

Det är inte varje dag man tar taxi till jobbet, men det var värt slantarna att komma i tid.

Regn idag med som ovanligt. Femte dagen jag gick med blöta fötter på jobbet. Inte så mycket folk, ca 500 kanske.

Igår fick jag träffa J´s bror... och idag hade de med sig fadern också. Tre flygande holländare på surfingbrett.

Imorgon är jag ledig... och så skall jag förbli. Annars jobbar jag nio dagar i rad och det orkar jag inte. Dessutom måste min tvättade uniform få chans att torka lite.

Ena dagen är allt bra, nästan 5000 gäster i parken och strålande sol. Andra dagen öser regnet ner, det är kallt och blåser småspik och man blir så våt och kall på jobbet att man på allvar tror man ska tuppa av eller svimma av utmattning. Samma dag smäller en idiot av en bomb i centrala Oslo och skjuter ihjäl massa ungdomar ute på en ö...

22 juli kommer från och med nu vara en sorgedag i Norges historia... och en arbetsdag jag sent kommer glömma.

 

Idag flaggade hela Norge på halv stång. Alla tidningar har gärningsmannen på förstasidan. "Han er tatt". Folk pratar om det som hänt på jobbet, men vardagen fortsätter som vanligt. Vi väntar på vår badvaktskollega som överlevde massakern på ön. Jag är glad att han lever.

Lite folk var det i parken. Temperaturen var mycket högre än igår, så det spelade inte så stor roll att regnet vräkte ner och gjorde mig till en blöt katt.

Man måste försöka tänka positivt, försöka se små ljusglimtar... oavsett hur mörkt allt ser ut.

God natt Norge

Idag: stekhett och sol!!! Överslagsräkning på antal besökare samtidigt: ca 4000. Mycket att göra? Jodå. När det är så mycket folk kan man inte vänta sig annat än att tvingas bada lite plötsligt åtminstone en gång under arbetspasset. Jag fick hoppa i efter unge nr 3 idag.

Men folk var goa i allmänhet och det rådde munter stämning. På matpausen kom E till mig och sa att jag fått pris. Jag tvivlade, han måste ha sett fel tänkte jag. Men ute i ansatt-korridoren satt det en inplastad lapp bland många andra.... med mitt namn ^^. Jag vann priset "Best på hurtighet" den här veckan!

Vi anställda ska nämligen fokusera på områdena sikkerhet, hurtighet, vennlighet och skönnhet.

SK vann priset "Best på sikkerhet".

En härlig dag.

Idag fick jag plaska i och rädda en unge till. Klädd i full mundering med flera lager kläder och i småkyligt väder... då är det jättekul att bli blöt. But that´s my job. Tiden gick förhållandevis fort idag.

J har besök av sin bror så jag lär inte se honom på ett par dagar. De ska kolla på The Dubliners som kommer hit och spelar på fredag. Då blir det nog stor fest i byn.

 

 

Ännu en regnig dag. Vår chef är inte så glad direkt, häromdagen kom han till mig och frågade om det var samma väder i Sverige. Detta är det sämsta året i parkens historia tydligen. Norges bästa badväder, jo jag tackar.

 

Tvätten hänger på tork i mitt rum. Såg nyss filmen Never let me go med SK. Lite långsam och obegriplig till och från, utan undertexter kan det vara rätt knepigt med brittiska dialekter som släpar i marken.

 

Nu ska jag jobba fem dagar i rad. Det blir pengar det, men förmodligen också mer regn... kyla och hutter. Kul tanke egentligen, jag jobbar på ett "Sommarland" men måste ha tjocka tröjor och skidunderställ under uniformen.

Snart ska jag på Vårrullkväll här i ett grannhus. Det blir trevligt.

 

Igår gick jag och J på fjälltur. Benmusklerna fick visa vad de gick för. Det var strålande väder när vi började vandringen uppåt Glexefjell, men ack när vi väl kom upp till fjällsjön som vi tänkt bada i försvann solen och blåsten tog i medan mörka moln hopade sig. Så vi struntade i att bada för vi skulle nog blivit rejält sjuka annars. Vi satt ett tag längst uppe på toppen, det var så tyst där. Det enda som hördes var bjällrorna från alla de får som gick fritt och betade gräs. Hela fjället var täckt med kort gräs och blåbärsris... och sten, massa sten. Gyttja fanns där också, så på nervägen halkade jag och snubblade ett par gånger. Det kunde ha slutat illa med tanke på alla stenar, men man ska väl ha lite tur på tur ;)

(De ställde upp sig så fint och tittade nyfiket på oss)

(Det tog en timme att ta sig ända upp, otympligt var det... men värt vartenda flås)

En härlig dag rätt och slätt. Dagen avslutades med en BBQ för att fira vår vaktledare M som fyller år snart och ska dra till Australien om några dagar. Det blir trist utan honom i parken. Undrar vem som fyller hans plats. Det spekuleras redan om ett flertal kandidater bland badvakterna. Jag vet i alla fall vem jag tycker skulle passa bäst.

Jag fick en present av honom: en lååång nätkabel XD.

Imorgon ska vi uppåt fjället och leta reda på en fjällsjö ifall vädret blir varmt. Yr.no har lovat 21 grader och sol. Men man kan aldrig veta. Idag är det kallt och det har ösregnat hela min arbetsdag. Kanske strax under 100 pers i parken. Sådan dagar är det gött att vara tidig-vakt.

Imorgon jobbar jag tidigt skift, sen är jag ledig hela helgen. Då kanske jag och J ska ut på tur och fjällbada :) Låter himmelskt.

Jag borde känna av lite Harry Potter-nerver nu, men det gör jag inte konstigt nog. Får se om den har premiär här i den lilla norska byn den 13:e. Jag tvivlar på det men jag hoppas kunna se den här i Norge i varje fall.

I början ville jag att den här sommaren skulle gå fort. Nu önskar jag att tiden inte gick så fort, jag vill inte att dagarna ska bli till nätter så kvickt. Oh my.... det kommer bli så svårt att åka härifrån sen.

Imorse: Vaknar 06.30 för att ta min medicin. Mår jättedåligt, kroppen värker av hunger och sömnbrist. Efter att min medicin åkt ner i magen dröjer det inte länge förrän den verkar vilja komma upp igen. Magen lugnar sig dock snart. Försöker äta något men det går bara inte, tvingar i mig två skedar yoghurt mellan kollapsningarna på sängen. Mår illa som sällan förr. Tänker nästan sjukanmäla mig, men ger mig fasen på att stiga upp och gå till jobbet!

Idag: tar det lugnt och klarar faktiskt av arbetsdagen. I am back in business.

Men ikväll ska jag lägga mig tidigt, vill inte må sådär en gång till.

Regnet fortsätter. 1998 och 2006 var regniga somrar och jag tror jag kommer räkna 2011 som ett regnår också.

 

Idag har jag tvättat och dammsugit större delen av huset här. Det blir smutsigt oerhört fort här.

Imorgon får jag börja jobba igen, ska bli gött med lite aktivitet. Jag slutar med antibiotika på måndag... jag är så trött på alla piller nu!

2004

 

Det här är en yuri-serie med inslag av så kallad mecha (robotar) och magical girl. Kannazuki no miko handlar om flickorna Chikane (t v) och Himeko (t h) som en dag får reda på att de är reinkarnationer av månens och solens två prästinnor vars uppgift är att beskydda jorden från de attackerande åtta Orochi som slåss med hjälp av robotar. Ett grymt öde där historien är dömd att sluta på samma sätt varje gång.

Souma som går på samma skola som flickorna är en utav de åtta Orochi i mänsklig skepnad. Detta vet han förstås inte om själv förrän han blir uppväckt av de andra. Han blir den första att försöka döda Himeko, men stoppas av sin kärlek till henne och lovar att slåss vid deras sida mot de andra Orochi.

(Chikane i fight med en utav Orochi)

En utav de bästa serier jag sett, jag som inte gillar mecha-genren blev ganska positivt överraskad.

Fem av fem getingstick.

 

 

 

Hahahahaha!

Ja jösses...

Realismens värld är en tråkig sådan. Men man vänjer sig alltid.

 

Regnet faller igen över det bergiga landskapet. Jag ser vår hyresvärd irra runt där utanför fönstret, ständigt på g med mobilen vid örat.

Pat Metheny spelar sina toner på gitarren... det passar oerhört bra till den här stämningen och miljön.

Tidigare idag var jag och E ute på en liten shoppingtur, då var det bra hett. Men regnet kommer alltid förr eller senare.

Jag får lust att ut och gå i regnet, sakta under mitt lila paraply och låta tankarna sväva fritt. Eller vandra upp till toppen någonstans bland fjällen. Det tar dock tid. Men nån dag ska jag upp dit.

 

(Saybia - The day after tomorrow)

....Jag ska börja lyssna på Saybia. Den här låten kommer att etsa sig fast i mitt minne. Underbara J.... tihihi. ;)

 

Jag ville skriva det till J på skype. Eftersom vi kommunicerar bäst på norska ville jag också skriva på norska, men det är inte lätt alla gånger. Därför använder jag google translate väldigt ofta. Men jösses vilka roliga förslag sidan kan komma med ifall man stavar fel eller använder ett ord som inte är bekant!

Min svenska mening "Nu är det fest här igen på Breisås" blev inte riktigt godkänd av sidan som då frågade menade du "Nu är det fest här igen på Brunsås?"

Fest på brunsås va? XD

Jag pratade med en vaktledare idag och enligt reglementet måste jag besöka läkare för att få ett friskintyg om jag vill börja jobba tidigare än föreskrivet. Jag ser ändå rätt hyfsad ut nu. Men efter konsultation med högsta ledningen (det vill säga mamma) har jag kommit fram till att det är bäst att jag väntar med att jobba tills alla spår av stafyklocker eller vad det nu heter försvinner. Så det blir inget jobb för mig på ytterligare fyra dagar.

Idag gjorde jag och J pannkakor. Vi plockade blåbär innan. Jo, det finns lite buskage här runt husen... så det är finfint ^^. Imorgon tycker han vi ska göra en kaka/tårta (det heter samma på norska). Jag läser receptet och han bakar.

2006

Ett romantiskt drama med övernaturliga toner. Serien kretsar kring 17-åriga Yuichi och hans kopplingar till fem olika tjejer i en mystisk stad. Serien börjar med att Yuichi återvänder till staden efter att ha varit borta i sju år. Han minns inte mycket av staden eller vad som en gång hände där. Framför allt hans kusin Nayuki (t h) och den något udda flickan Ayu (t v med vingar) hjälper honom att minnas.

Serien är mycket vacker och dramatisk. Men de övernaturliga elementen rör till det ganska mycket. Man är sällan säker på om vissa karaktärer de facto finns eller inte.

(Mötet med flickan Makoto och hennes historia är hjärtskärande)

Romantik, övernaturlighet, dramatik där ingenting är svart på vitt och med en stor nypa komik... där har ni en bra och spännande serie ^^.

Ett ställe i Norge: Flateland

Ett efternamn (dock inte norskt men roligt ändå): Kuka

Men min stilige holländare bryr sig inte om hur jag ser ut... underbara ängeln min. Mitt i allt elände finns han där för att trösta mig.

Nu börjas det igen.

:( :( :(