Höstbarnets förbannelse

Kärlek är en härlig känsla. 5 veckor må kanske vara en lång väntetid, men jag är van.

Höstens intågande gör sig påmind genom mitt förändrade yttre när jag vaknar och ser mig i spegeln om morgonen. Även detta är jag van vid, att vakna av att man intensivt gnuggar labbarna mot varandra och det röda sprider sig som en löpeld över armarna, låren och upp på halsen och kliar sporadiskt under dagens gång. Det har lugnat sig runt ögonen i alla fall, de dagar som det når ansiktet och blommar ut fullständigt...då är det inte kul att visa sig bland folk.

Men det spelar ingen roll egentligen att folk jämt säger att jag ser trött ut (oavsett mitt energimässiga tillstånd). Jag har orsak att le och då försvinner det mesta utav eländet.

Men det kanske vore på sin plats att skaffa en fuktgivande foundation? Så kan jag i alla fall dölja det mesta när det är som värst.
Det bästa vore om jag bara kunde bosätta mig i en regnskog...eller ett växthus hade till och med varit nog.


Jag har börjat kolla på Raskens på youtube. Vilka repliker där finns! Vilka roliga karaktärer sen! Jag bara älskar kaptenen XD.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0