Lapdance i cykelaffären?

Felhörning på bussen "Vi går till en cykelaffär först och ser om vi kan ge dom en lapdance".


Hade seminarium idag. Opponerade på en i stort sett problemfri artikel. Min opponent hade inte fått några artiklar att läsa alls på grund av att vår studentwebmail pajat för hans del...och inte hade han bemödat sig med att meddela mig om det eller fråga om jag kunde skicka min artikel på annat sätt. Lathet, that's what!

Som tur var hade givetvis vår seminarieledare synpunkter på allas alster. Jag var rädd att mitt eget hastverk skulle sågas brutalt....men icke. Jag blev lovordad av gruppen för mitt rika språk och ledaren hade inga smärtsamma hugg att dela ut. Han gav mig konstruktiv kritik och tips på hur jag skulle förbättra den (för vi ska skriva om den). Det var första gången vi mötte GP. Mitt första intryck av honom var "....wow". Han kommer nog att bli en av de mest uppskattade lärarna på utbildningen. Han kan sina saker och han förklarar så alla fattar och har en enorm entusiasm för journalistik. Det är få lärare jag haft som tänt den där kreativa gnistan som sätter igång nissarna på hjärnkontoret.

Nu har det trillat in intressanta debatter från mina gruppmedlemmar. Mycket roligare att läsa än nyhetsartiklar. Allra roligast är att hon som jag ska opponera på har skrivit om exakt samma ämne som jag, fast från andra hållet. Hon skriver för att det gamla betygssystemet ska vara kvar medan jag prisar det nya systemet. 

Vad är det för fel på mig? Jag lade mig igår kl. 22.00 och kunde ändå inte somna förrän strax efter 02.00!!! Jag orkar inte med detta snart! Önskar att jag vore en Disneyfigur som bara behöver en stor slägga för att göra processen kort.



Ännu ett månvarv

Månen pinar min mage, ajajaj. Min vän som tjatar om bisfosfat och fosforylaskinas och puttefnaskinas hade nog sagt "du har inte ont i magen". Jag vet, men man säger ju så! Tjôta...

Min debattartikel är på analys hos hemmagänget. Imorgon ska den lämnas in och då ska vi även ha seminarium över våra nyhetsartiklar skrivna på ett dygn.

Idag ska jag åka in till stan, kanske gå på Lidl eller Överskottsbolaget.
Måste hur som haver skaffa mer havre. Man skulle kunna tro att det var mitt kylskåp som gick på universitet och inte jag.

Nu är mina Norrlandsvänner nere i Puttgarden och hamstrar billig sprit tillsammans med Skåne och Västkusten. Såg att det fanns två biljetter kvar igår till bussen, men allvarligt talat, jag hade inte fungerat om jag skulle släpat mig upp vid fyratiden på morgonen. Med mina konstiga sovrytmer är jag glad om jag kan komma upp innan tio.

På fredag ska jag åka till farmor, förhoppningsvis följer far med också.

Usch, nu är mitt morgonkaffe kallt. Solen skiner ute, dags att gå ^_^



Varför man inte bör köra traktor

En intensivkurs i hur man blir sjuksköterska och ambulansförare samtidigt. Jag känner mig tappad bakom en vagn när L agerar proffsigt när vi stöter på en skadad flicka ute i snön, jag är kanske inte rätt placerad här. Ls syster E och jag ska köra en traktor in i skogen. Hon vill inte köra för hon hittar inte bromsen. Jag testar, hittar bromsen men så fort jag börjar köra så välter traktorn. Äntligen fattar vi varför traktorer alltid kör så långsamt i trafiken, de är så lätta att de kan svepas omkull med vinden ifall man kör för fort. Överger traktorn och går till fots i snön.

Åker spårvagn i Göteborg, byter kors och tvärs för jag hittar inte hem. Tänker ta sexan över till Hisingen, men jag bor ju inte där längre. Har lägenhet nånstans vid Götaplatsen tror jag. Ska möta upp några kompisar men tappar bort dom, åker spårvagn åt fel håll. Besöker en vän som samlar på skorpionliknande kräftor, han bekänner sin kärlek för mig men det hör jag inte för inget ljud hörs när han talar, läget blir intimt. Det blir även oroväckande intimt med en viss känd författare. Vad sysslar jag med?

Ut på spårvagnen igen. Hamnar på ställen jag aldrig varit på. Försöker ta mig tillbaka. Möter en vänlig man på stationen. På grund av en farlig konstruktion som gör att golvet rör sig mot väggen när spårvagnen går, slungas jag ut på andra sidan stationshuset och får min ena sko fördärvad. Den vänlige mannen tycker att jag ska be om ersättning. Jag vill inte vara till besvär men blir övertalad att gå med in till konduktören. Konduktören (Tommy Körberg) sitter inne i ett litet bås och har sett vad som hänt. Han vinkar till sin kassörska (Lena Nyman) att hon ska plocka fram lite sedlar. Han slänger så åt mig runt 500 kr och verkar inte allt för oroad av vad som hänt, trots den vänlige mannens klagomål på den vanvettiga golvkonstruktionen.
Går ut ur stationshuset. Får en tvättservett av Magnus Betnér. Tittar ut mot Älvsborgsbron.


Alltså, vad i hela friden får jag allt ifrån?!!! Det här är den längsta drömmen jag haft på flera månader.

Brasilianska rytmer

Har just lyssnat på M & Mu på Café Fontaine. En dynamisk duo kan jag säga. Herregud vilken underbar människa Mu är. Det märks att han har musiken i blodet och rent av i hela själen. Det var en upplevelse att lyssna. M briljerade (som vanligt) med sitt skickliga strängarbete. Det märks så väl när människor har hittat rätt.
Synd bara att det inte fanns fler dansvilliga lyssnare hehe.

Har skrivit halva debattartikeln. Måste gräva mer i den rödgröna politiken tror jag.

Världen är full av rara människor. Faktiskt.

Illusionerat färgskifte

Nu har jag så smått börjat skissa på min debattartikel. Herregud, vad jag känner mig blå! Det här kan ju bli riktigt skoj. Jag måste bara sätta mig in lite mer i skolverkets regler och Alliansens politik. Kanske skulle ringa Björklund och ta ett litet snack.

Saken är den att vi ska skriva en debattartikel där vi argumenterar för en sak som vi egentligen inte står för. Jag har valt att argumentera för varför det är bra att införa betyg redan i sjätte klass, eller helst redan i fyran eller till och med ettan som våra blåklintar i kostym tycker.

Sen ska vi även argumentera för vår sak i ca 10 minuter framför klassen om två veckor. Jag visste väl att de tre estetåren inte var bortkastade!

Det känns bra att veta att det finns fler än jag som hellre skriver än pratar framför folk. Det är fler än jag trodde från början. Känns bra.

Idag var jag inne i stan och köpte mig en liten svart klänning eller vad man ska kalla det. En långärmad sak för den lite kallare årstiden. Mötte brittiskan Sarah på på bussen in. Lade märke till att jag pratar extremt dålig engelska när jag är trött.

Har satt upp en tvättlina i lägenheten. Det är så trevligt när tvätt hänger lite överallt, men sängkläder tar ju så stor plats, så det var en klok investering.

Läser på facebook om det sedvanliga festgänget, alla ska ut för jämnan nu för tiden. Funderar på om jag ska hänga på, men jag tror hellre jag sätter mig i bibblan och letar fakta. Tids nog får man dansa och kolka nervgift. Jag gör helst bådadera i sällskap med någon som jag litar på.

Som att släpa på ett piano och en död åsna

"Domna domna bort, livet är kort" sa en grupp vitklädda ungdomar med färglada handskar en gång i tiden.

Jag mår inte bra. Det känns som att jag vill fly. Fly bort och kasta mig i en famn som vill ta emot mig.
Lämna allting och sluta tänka. För jag är så förbannat stressad av allting nu! Jag får knappt nån riktig sömn för att jag drömmer om alla inlämningsuppgifter vi har. Tankarna på allt man ska göra och den beklagliga medvetenheten att jag suttit vid datorn sen halv åtta imorse för att hinna få allting rätt...och så får man inte det ändå, det gör mig frustrerad.
Jag vågar inte slappna av. Det är så mycket som krånglar.

Jag behöver kärlek. Jag behöver energi. Jag behöver någon som kramar mig och säger att allt kommer gå fint.
Jag vet att jag klarar av detta, men det känns så tungt...


Jag bor tydligen granne med en polisaspirant. Trevligt med lite män i uniform i huset.

Kom tillbaka om 40 år, då har vi expanderat

Nu är jag klar med artikeln, 6088 tecken. Undrar hur man gör en artikel exakt 6000 tecken lång, är nog svårt. Så jag kan väl vara nöjd med min bedrift. Får se vad vår lärare H ger för feedback.

Man ska inte vara perfekt från början, det kan man omöjligt vara. Jag utgår ifrån att jag kommer lära mig massa och utveckla mitt språkliga sinne under den kommande tiden.

Idag åkte jag en sväng till Samarkand. Köpte en långärmad topp på H&M och gick in på Dechman eller vad det nu heter. Roliga och billiga skor har de. Jag får åka dit igen och pröva lite fler nån gång. Ett par "ute-skor" måste jag ha...och jag pratar inte om fodrade stövlar.
Sen köpte jag lite ljus och mer hasselnötkaffe på Indiska. Mamma har ju rätt i att man ska plocka fram ljusen när hösten kommer. Jag älskar den mörkare årstiden. Jag hatar förvisso vintern av olika skäl, men hösten är i alla fall vacker...ett tag.

Snart fyller jag år igen... det känns som om jag gör det ofta nuförtiden. Hehe, hur många säger inte så? Jag undrar hur länge man kan åldras med behag. Det ska man ju alltid göra sägs det. Och jag åldras faktiskt med behag nu, det är inte lika skrämmande att bli 24 som det var att bli 18. 20 var ännu värre. Men det har börjat reda upp sig nu. Däremot kan jag tycka att just denna åldern är ganska jobbig, jag tyckte inte att tonåren var särskilt jobbiga alls. Att tampas med puberteten, klara nationella proven och ta körkort är ju ingenting mot att försöka avgöra vad man ska göra med sitt liv!
Men det blir nog bra med den saken. Mitt arkiv har ju ännu blott 24 hyllor, inte mycket att gå efter om man vill skriva uppsats i ämnet Livet.

Struntprat

Det är väl bara att finna sig i eländet. En olycka kommer sällan ensam som det heter. Jag vill inte tjafsa om politik i min blogg. Men i det här läget är det svårt att sitta oberörd.

Mannen med de fagra rådjursögonen kommer fortsätta att styra vårt land, det får jag vackert finna mig i under ett par år framöver. Men det är ju inte det värsta. 
En liten ungtupp från söder har nässlat sig in i riksdagen med sina muntra anhängare som påminner om en full supporterklubb på väg till stadion. Enligt fjäderfäts rödvita idol är Sverige nu ett "normalt land". Nu är vi precis som alla andra.
Är det inte förnöjsamt så säg.

Nog om detta.

Idag har jag fått min artikel någorlunda färdig. 6299 tecken...kanske man får börja med nedskärningar. Min utbildning kommer ge mig exakt de verktygen jag behöver för mitt drömyrke, vilket det nu är. Det är sånt man känner av längre fram.

När humöret tryter, oavsett vad det gäller så hjälper Tage Danielssons Grallimmatik. Läs den om ni får möjlighet. Att prata strunt är faktiskt en konst som alla kan ha nytta av.




Rödgrön är en fin nyans

Skönt att vara hemma lite. Röstningen är avklarad...nu väntar bara resultatet.

Jag vet inte vad jag ska tro...

Ack, vad jag längtar tillbaka till scenen!

Från svart/rosa till grönt

Vem hade trott att byte av sängkläder kunde göra så stor skillnad?
Jag bytte igår till en grön kreation...då gick det bättre att sova.

Idag har jag börjat knåpa på artikeln som ska vara klar på tisdag. Det är inte jättelätt att överföra ett radioinslag på 35 min till en text på 6000 tecken som ska vända sig till en medveten vuxen målgrupp. Det är kanske inte så krångligt med sån tid det tar! Jag är redan trött på att lyssna på det där inslaget om och om igen. Suck...jag är tvungen att ta lite paus då och då.

Det ska bli gôtt att komma härifrån lite. Jag kan inte undgå att tycka att livet på campus känns lite instängt. Imorgon ska farmor firas med pompa och ståt. Så då får man uppleva lite folkligt nöje och kultur (farmor ska tydligen bjuda oss på teater).

Ofta kan jag känna att jag befinner mig i fel livssituation nu. Jag borde vara sambo och bo i en tvåa och ha jobb och en katt, handla på systemet om helgerna och titta på Så ska det låta. Det är åtminstone något jag drömmer om. Att bo i en studentetta när jag snart är 24...jag sticker inte under stol med att jag längtar efter tvåsamheten. Givetvis är allt detta inte möjligt än eftersom det jobb som jag skulle vilja ha inte är tillgängligt utan adekvat utbildning, så jag får vackert ge mig till tåls.

Nu ska jag kolla vidare på Raskens.

Höstbarnets förbannelse

Kärlek är en härlig känsla. 5 veckor må kanske vara en lång väntetid, men jag är van.

Höstens intågande gör sig påmind genom mitt förändrade yttre när jag vaknar och ser mig i spegeln om morgonen. Även detta är jag van vid, att vakna av att man intensivt gnuggar labbarna mot varandra och det röda sprider sig som en löpeld över armarna, låren och upp på halsen och kliar sporadiskt under dagens gång. Det har lugnat sig runt ögonen i alla fall, de dagar som det når ansiktet och blommar ut fullständigt...då är det inte kul att visa sig bland folk.

Men det spelar ingen roll egentligen att folk jämt säger att jag ser trött ut (oavsett mitt energimässiga tillstånd). Jag har orsak att le och då försvinner det mesta utav eländet.

Men det kanske vore på sin plats att skaffa en fuktgivande foundation? Så kan jag i alla fall dölja det mesta när det är som värst.
Det bästa vore om jag bara kunde bosätta mig i en regnskog...eller ett växthus hade till och med varit nog.


Jag har börjat kolla på Raskens på youtube. Vilka repliker där finns! Vilka roliga karaktärer sen! Jag bara älskar kaptenen XD.

Högt över havet (alldeles för högt)

Nog för att miss S är bra rent pedagogiskt sätt när det gäller körledning, men vad i hela friden tänker hon och hennes medarbetare när de väljer en låt med så infernaliskt hög sopranstämma som California Dreamin?!!! Jag klarar inte det, mina stämband gör ont bara jag sjunger! Jag är mezzosopran för fasen! Vackert lät vi ju inte direkt...

"Vi kommer att sjunga låtar som går ännu högre längre fram". Herregud...mitt intresse för studentkören sjönk som en sten efter gårdagens röstklyveri. Jag tycker att man ska börja lite försiktigare vad gäller låtval och anpassa det efter körens förmågor. Men jaja, nu var jag ju trött som bara den igår också. Men jag vet inte om jag kommer fortsätta.

Jag får leta vidare bland aktiviteterna.

Det blir nog ingen Tysklandsresa för min del. Nationerna drar ner till Puttgarden om några veckor för att "fylla på förråden". Visserligen är det väldigt mycket billigare att handla sprattelvatten där och skulle säkert löna sig, men när allt kommer omkring så konsumerar jag ju inte så mycket. Hade jag handlat några liter så skulle jag klara mig hela min studietid här. Men, det hade vart en kul grej rent socialt att åka med ner. Dessvärre går biljetterna åt som bara den, först till kvarn gäller. 350 kr bara för att ta sig ner...we'll see.


赤鳥ちゃん、私にとってあなたが必要だ。お願い、来てください!
あなたがいなければ、私の魂が泣いているよ。

Clourine och tzatziki

Igår var jag med L & co: på Aqua Mera här i stan. Trevligt med lite omväxling i vardagen. Sedan dinerade vi grekiskt så smaklökarna sjöng. En perfekt eftermiddag.

Nu sitter jag i min lilla tygigloo och undrar vad jagska göra härnäst. Jag har skrivit lite på min paruppgift...vilket är svårt eftersom det ska göras i par och jag vill ju inte skena iväg med enbart mina idéer. Jag har gått och handlat, kommit hem igen och lyssnat ett antal gånger på Tage Danielsson och Monica Zetterlunds underbara "Vi passar så bra isär".

Ett litet tidsfördriv för mig är att försöka skapa låtlistor på spotify, men det är inte lätt ska jag säga. Det tar evigheter för mig att leta fram gamla och nya goingar som jag tycker passar just nu.
Jag får gå igenom hela album om jag ska hitta nått kul. Ibland snubblar man över fina alster, som Ted Gärdestads "Nobody loves you now" eller Tomas Ledins (jo, faktiskt) "Galen i dig".

Om jag hinner imorgon så ska jag ta mig ned i Bunkern och ansluta mig till Studentkören.


?

Det är inte så att jag våndas över det eller ser det som ett problem...men varför går jag ner 4 hg vartannan dag? Vad är det jag gör?

Är jag stressad? Är det för att jag sover dåligt? Äter jag konstigt?
Det kanske är en kombination av alla tre.
Jag måste göra av med en massa energi på nånting, men varför är jag då hela tiden rastlös och inte trött?

Det måste vara den här introduktionskursen som gör det. Kan inte nån komma och lugna ner mig?!

Inspirerad utav dig

En knapp timme med dig i ena örat, ditt skratt, det störiga bakgrundsljudet av bussar, din varma röst i den tilltagande kylan. Det rör min själ. Det framkallar mitt innersta leende. Det räcker för att göra mig glad resten av veckan.

Idag hade vi vår lilla gruppredovisning. Jag har kommit på vad mitt problem är. Jag har inte direkt svårt att prata inför folk, jag blir bara så himla nervig precis innan jag ska prata. När jag väl börjar prata så försvinner nerverna direkt. Det är precis som när jag står på scen, allt försvinner när man väl har börjat (nerver alltså, inte replikerna). Så varför måste jag ha den här känslan varje gång? Varför måste jag idogt kämpa för att svälja ner hjärtat till sin rätta plats igen innan jag öppnar munnen? Jag fattar det inte.

Ikväll var jag på Norrlands nations Mingelkväll. Det var avslappnat och helt i min stil. Man kunde faktiskt prata med folk eftersom musiken bara hörde till som en liten audiell dekoration i hörnen. Grönsaksstavar, dipp och laxsnittar. Perfekt! Det blev lassokastning på uppstoppad ren, potatisskalning i sann MacGyver-anda (fråga inte) och lite annat skoj. Jag kommer defenitivt att trivas i den nationen.

Nä, nu måste jag försöka sova.
Hehe, vem försöker jag lura egentligen?

Even their powerplants smell more like a sauna

I count your eyelashes secretly
With everyone whipser I love you


Redovisning imorgon. Varför tror jag jämt att jag är dålig på att prata inför folk?
Är det bara nått jag fått för mig...eller?
Suck...

Två gästföreläsare idag, en konkret kvinna och en levande, rolig och något stressad man. Med det menas alltså att kvinnans info var av värde, men att hon i allmänhet var ganska tråkig. Jag ska inte bli nån tråkig informatör.
Man ska göra saker annorlunda om folk ska komma ihåg vad man säger. Mannen var något tjôtig på vissa punkter, men jag kommer alltid att minnas vad han sa.

Idag var det mässa med massa folk. Jag blev medlem i Norrlands nation och fick gratis nudlar av Socialdemokraternas representanter. Varför nudlar? Jo, för "vi vill höja studiemedlet så att ni slipper äta nudlar". Visserligen är inte jag fattig att jag måste äta nudlar. Men de har en poäng där. För första gången ser jag fram emot valet.


Om jag hade vetat

Akatori...ibland är du bara för underbar för att vara sann. ^^

Varför visste jag inte att Informatörsprogrammet även fanns på Södertörn?!!! Känns som om saker hade kunnat vart annorlunda...

Kärleken ska inte styra ens liv, bara ge krydda åt tillvaron säger farmor.
Är det dumt att önska sig en kryddstark tillvaro?
...Men kärleken finns i alla fall i mitt liv. Folk märker det, de säger att jag ser mycket gladare ut nuförtiden. Amors pilar gör ont när de träffar från långt håll, men det är värt smärtan när det är en sådan skicklig skytt.

Fy fasen, nu är det snabba ryck i "skolan". Min rara rödhake hade rätt när det gällde den första tiden...vilket jäkla tempo! I övermorgon ska vi redovisa vårt arbete på seminariet men redan idag har vi fått nästa uppgift som ska vara klar onsdag nästa vecka. Vi ska hinna med att intervjua en informatör inom någon sfär och skriva 3 sidor som sammanställer vad man kommit fram till via det. Låter kanske inte mycket...men det känns som om man får reda på saker med ganska kort varsel.
Bara att vänja sig.

Jag ska gå med i Norrlands nation, hehe. Grillkvällar och bastukvällar liksom, who can resist? Nästan alla andra har gått med i Skånes. En kräftskiva i veckan lockade mig att gå med också...men Norrland verkar vara mer min grej.



25-årskris?

Mådde inge vidare igår egentligen. Är det 25-årskrisen som närmar sig tro? Men saker och ting blev bättre under dagen. Kaffe och bullar gör mig glad, wadididididaj...

Idag kom jag in i ett studieflow och kände mig pigg på utbildningen. Det är otroligt vad lite gruppmöten kan göra.
Jag har i princip skrivit klart bakgrundsdelen till vår rapport, så får de andra sköta resten.

Snart ska jag gå och handla lite så jag får röra på mig. Kroppen brukar bli rastlös vid den här tiden. Det är ganska härligt att ha  en kropp som själv säger till när den vill ut och gå/jogga. Då slipper man hitta på nån motivering att tvinga in i sitt huvud och samvetet behöver man inte ens dra in i diskussionen.

Jag fick just veta en bra och en dålig nyhet.
Den dåliga är att filminspelningen på polisskolan är inställd på grund av att det inte fanns några pengar. Men jag är i alla fall uppsatt på en hel del dagar fram i december.

Den goda nyheten är att jag fick högre snittbetyg från mitt sommarjobb i Norge än vad jag väntat mig. Med 1 som lägsta och 5 som högsta poäng bedömt i olika kategorier (vänlighet, skönhet, hurtighet, säkerhet m.fl) så fick jag 4,17...vilket automatiskt ger mig anställning även nästa sommar om jag vill! ^_^ Jag fick 5:a i vänlighet och 4:or i resten, känns bra.

Jajamen.

Med Niklas Ek framför mig

Har jag gjort rätt egentligen...?
Jag borde trivas som det är...men det känns så tungt.
Varför måste du vara så långt bort?
...Och varför skulle den här utbildningen finnas just här.


Lyssnar på Le sacre de printemps av Stravinsky...
Jag tycker att början är bäst av hela stycket. När jag var liten hade vi en videoband där mamma hade spelat in en dokumentär om Igor Stravinskys "Våroffer" som följdes av en balettuppsättning från 1987. Jag brukade alltid spola över dokumentären för det intresserade mig föga när jag var 8 år, det var dansen jag ville se. Niklas Ek spelade Den utvalde. Så varje gång jag lyssnar på stycket ser jag honom. Jag minns nästan hela koreografin.

Så är nollningen över. Igår började förfesten redan vid tre. Sittningen varade från halv sex till åtta. Vi i dansbandsgänget gjorde vårt bästa med Rolandz "Jajamen". Men hip hop-gänget tog hem segern med 50 cents "In da club". Jag får hålla med om att de var duktiga och samspelta...men jag tycker ändå att vi fick den svåraste musikstilen att framföra i fråga om uppträdande. Tydligen hade många sagt att vi borde vunnit och att juryn haft fel...så det känns ju bra i alla fall. Jag är ingen dålig förlorare men en del av mina bandmedlemmar (som dessutom fått i sig lite) var rejält missnöjda och var nära att slå sönder sina gitarrer i marken.

Sedan följde mellanfest hemma hos två av våra kickers. Det var väl sådär...många av oss satt och gäspade i takt. Jag hade tänkt gå ut med de andra på kvällen, men av nån anledning så tar det folk så hiiimla lång tid innan de rör på sig. Klockan blev halv elva och då bestämde jag mig för att bara dra därifrån...för jag var rejält trött. Det funkar inte så bra att festa från klockan tre på eftermiddagen, vilket många höll med om. Så jag gick hem och la mig, vilket i och för sig känns lite tråkigt eftersom jag inte varit med ut en enda gång hittills. Men kroppen har ju ett och annat att säga till om. Man är ju faktiskt inte 18 längre. Större delen av min klass är mellan 19-21 år, så de orkar väl lite mer...de små liven. Hehe.

Texter som träffar hjärtat

"Som jag hade dig förut" Lars Winnerbäck & Melissa Horn

Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår

Jag försöker träffa andra
men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig
på alla sätt
det är dags att lägga på
men att stanna känns så rätt

Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut


Elegi

Sitter och lyssnar på Winnerbäcks underbara alster.

Det har varit en jobbig dag på ett sätt. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad, men det känns som om jag haft för mycket tid och för lite att göra idag. Steg upp halv åtta för att hinna först till en dator i bibblan. Skrev ut mina enkäter till min grupps lilla undersökning, lyckades få 7 pers att skriva på. Tre kvar.
Satte mig att ögna igenom vår uppgift lite bättre, insåg att det var lite mer än vad jag fattat så jag läste om vissa kapitel i vårt kompendium och började skriva på bakgrundsdelen på rapporten. Efter två timmar var jag rätt trött och klockan var bara halv elva, det kändes redan som om det var eftermiddag.

För första gången kände jag mig ensam i lägenheten, ensam och lite vilsen...över allting. I brist på annat så tog jag bussen in till stan, träffade en dansbandsmedlem och gick in på Indiska och köpte den sista pricken över i:et åt våra kostymer. Sen strosade jag runt lite och köpte en present åt farmor. Hon blir 87 år om några veckor.

Idag fick jag så äntligen kontakt med polishögskolan. Om några veckor ska jag spela in informationsfilm under en hel dag! Ska bli riktigt skoj och utmanande att agera framför kameran igen ^_^.

RSS 2.0