regntass

Jazz passar till regn som till solsken.

Kan deppig musik gynna mig ifall jag känner mig nere? undrade jag igår. Och jag kom fram till att blues och stilla jazz kan det. På nått sätt gör ljuva trumpet och saxofontoner mig så väl till mods. Så det finns en anledning till varför jag så gärna passerar antikbokhandeln i stan. Speciellt en varm sommardag. Då flödar musiken ut från de gamla högtalarna vid ingången, mycket Miles Davis. Och just då känns det lite som om man befinner sig i filmen Adam & Eva. 

Det är banalt att tycka allt är trist när mörka skyar gör entré.
Nä, man ska tänka med glädje på gröda och på skörd.
Men är man ur humör och solokvist så blir det lätt en fixidé.
Och den har gått mig på hjärnan, denna nederbörd

Regn regn regn. Varför trillar dropparna på mig?
Regn regn regn. Jag vill ha en plats i solen.
Dropp dropp dropp dropp. Gråa moln närhelst jag tittar opp.
Snälla dumma droppar, stopp! Jag vill se en skymt av solen.

Mitt liv var så ljust men så fort du försvann föll det regn regn regn.
Jag har en idé om att fann vi varran blev min himmel blå som violen.
Men tills dess vandrar jag i droppande tristess. Regn regn.
Aldrig minsta skymt av solen.

P. Ramel

Undrar när jag får läsa Es uppsats. Ifall jag ska opponera på den nästa torsdag så vore det bra om jag fick den nu!