Missriktad ilska
Min ilska var riktad mot fel håll. Det var vårdcentralen som gjort ett stort misstag och gett mig falsk information. För första gången i mitt liv har jag skickat ett upprört mail där jag skäller ut läkaren ifråga.
Blandade känslor eftersom läkaren var en väldigt vänlig person, men sådana här fel får de banne mig inte göra!
Vaknade tidigt för att gå till gymmet vid 9 idag. Jag börjar tycka att det är riktigt roligt.
Efter gymmet åkte jag in till bibblan och lämnade in tre böcker, kommer kanske att behöva låna dom igen snart. Kände mig pressad av ett Shintorelaterat problem...men det löste sig när jag kom hem.
Jag skrev en sida igår, rent textmässigt måste jag skriva ca 13 sidor till. Suck...det är inte lätt detta. Jag börjar förstå uppsatsskrivandets konst (för det är det helt klart) bit för bit. Jag känner mig lite som en gröngöling eftersom det är min första riktiga akademiska text som jag skriver...med start på E-nivå.
Idag har jag inte skrivit nått, men en del problem har i alla fall röjts ur vägen. Jag våndas nästan inför tiden efter den sista tentan, då jag måste ägna mig åt uppsatsen fullt ut. Jag borde känna mig glad för att jag ändå hunnit såhär långt...men det känns som om det verkligt jobbiga börjar nu. Jag kan inte slappna av. Jag har uppsatsen i tankarna nästan hela tiden, jag våndas.
Mamma undrar varför jag är så lättirriterad nu...hehe, hon skulle bara veta alla orsaker. Men jag kan inte uppge alla. En del orsaker försöker jag fortfarande hålla inom stängda dörrar för mig själv. Men det vet man ju hur det blir med den saken till slut.
Blandade känslor eftersom läkaren var en väldigt vänlig person, men sådana här fel får de banne mig inte göra!
Vaknade tidigt för att gå till gymmet vid 9 idag. Jag börjar tycka att det är riktigt roligt.
Efter gymmet åkte jag in till bibblan och lämnade in tre böcker, kommer kanske att behöva låna dom igen snart. Kände mig pressad av ett Shintorelaterat problem...men det löste sig när jag kom hem.
Jag skrev en sida igår, rent textmässigt måste jag skriva ca 13 sidor till. Suck...det är inte lätt detta. Jag börjar förstå uppsatsskrivandets konst (för det är det helt klart) bit för bit. Jag känner mig lite som en gröngöling eftersom det är min första riktiga akademiska text som jag skriver...med start på E-nivå.
Idag har jag inte skrivit nått, men en del problem har i alla fall röjts ur vägen. Jag våndas nästan inför tiden efter den sista tentan, då jag måste ägna mig åt uppsatsen fullt ut. Jag borde känna mig glad för att jag ändå hunnit såhär långt...men det känns som om det verkligt jobbiga börjar nu. Jag kan inte slappna av. Jag har uppsatsen i tankarna nästan hela tiden, jag våndas.
Mamma undrar varför jag är så lättirriterad nu...hehe, hon skulle bara veta alla orsaker. Men jag kan inte uppge alla. En del orsaker försöker jag fortfarande hålla inom stängda dörrar för mig själv. Men det vet man ju hur det blir med den saken till slut.
Trackback