Rusks (?)
Jag trodde jag hade vart i ett förlamat tillstånd hela hösten, igår insåg jag att det inte stämde. Det var bara en illusion. Jag förstår bara inte varför jag blir dissad vartenda gång. Det är ett Mystery, men jag tycker det är otrevligt.
Det var förmodligen sista festen för mig hos Yukina igår, det är väl så att hon stannar till sommaren. Men jag vet ju inte när jag kommer tillbaka till Sverige. Jag hade roligt igår med, även om det var ett märkligt upplägg på festen. Det var meningen att vi skulle fira en finsk tjej som fyllde år, men det var väl mera så att hennes gäng höll sin födelsedagsfest och vi hos Yukina bara hade...fest.
Jag kom dit allra först. Kändes ganska bra för då fick jag prata med Yukina själv ett tag, då släppte liksom den språkliga spärren något. Det gick faktiskt mycket lättare och spontanare att prata igår, jag vet inte vad jag är rädd för egentligen. Det kändes bättre i alla fall. Jag fick stifta bekantskap med en ny tjej, Mariko (som jag ska försöka hitta på facebook om jag kommer ihåg), samt en finsk tjej som hette Johanna. Mycket trevlig själ. Jag fick lite användning för mina ynka finskakunskaper och hon berömde till och med mitt uttal.
Som sagt vet jag inte när jag får träffa gänget igen...ska ju nämligen till Norge under obestämd tid. I alla fall hoppas jag det blir så. Idag ringde jag fjällstugan i Norge och chefen verkade jättetrevlig. Hon tyckte det kändes lite konstigt att anställa folk på telefon, så vi bestämde att vi skulle ses för intervju i Drammen. Så det bär av till Norge i början av januari! ^^ Första gången jag kommer vara på lusekoftisk mark. Jag hoppas verkligen på det här, det verkar ju som om det kommer gå vägen. Dessutom har jag inga rivaler heller tydligen. Vad jag förstår så kommer jag bli en sorts allt-i-allo, allt från snöskottning till servering.
Chefen sa att jag pratade väldigt förståelig svenska, hon var glad att jag inte var från Skåne XD
Så jag är glad idag. Äntligen börjar det hända lite saker i livet. Mitt enda huvudbry är uppsatsen, men det ska nog gå vägen också. Lånade två böcker till idag och ska börja skriva på mitt sista kapitel, sen är det bara sammanfattningen kvar och massa finslipning.
Testade ett sushiställe på Eriksberg idag. Det var faktiskt väldigt behagligt i mitt tycke: Tyst, lugnt, billig och rätt hyfsad sushi och väldigt god misosoppa. De tar kort vilket var väldigt bra. Mitt favoritställe hittills tar inte kort.
Men nu blir det gym. Dags att få igång hjärnan så jag kan skriva sen.
Det var förmodligen sista festen för mig hos Yukina igår, det är väl så att hon stannar till sommaren. Men jag vet ju inte när jag kommer tillbaka till Sverige. Jag hade roligt igår med, även om det var ett märkligt upplägg på festen. Det var meningen att vi skulle fira en finsk tjej som fyllde år, men det var väl mera så att hennes gäng höll sin födelsedagsfest och vi hos Yukina bara hade...fest.
Jag kom dit allra först. Kändes ganska bra för då fick jag prata med Yukina själv ett tag, då släppte liksom den språkliga spärren något. Det gick faktiskt mycket lättare och spontanare att prata igår, jag vet inte vad jag är rädd för egentligen. Det kändes bättre i alla fall. Jag fick stifta bekantskap med en ny tjej, Mariko (som jag ska försöka hitta på facebook om jag kommer ihåg), samt en finsk tjej som hette Johanna. Mycket trevlig själ. Jag fick lite användning för mina ynka finskakunskaper och hon berömde till och med mitt uttal.
Som sagt vet jag inte när jag får träffa gänget igen...ska ju nämligen till Norge under obestämd tid. I alla fall hoppas jag det blir så. Idag ringde jag fjällstugan i Norge och chefen verkade jättetrevlig. Hon tyckte det kändes lite konstigt att anställa folk på telefon, så vi bestämde att vi skulle ses för intervju i Drammen. Så det bär av till Norge i början av januari! ^^ Första gången jag kommer vara på lusekoftisk mark. Jag hoppas verkligen på det här, det verkar ju som om det kommer gå vägen. Dessutom har jag inga rivaler heller tydligen. Vad jag förstår så kommer jag bli en sorts allt-i-allo, allt från snöskottning till servering.
Chefen sa att jag pratade väldigt förståelig svenska, hon var glad att jag inte var från Skåne XD
Så jag är glad idag. Äntligen börjar det hända lite saker i livet. Mitt enda huvudbry är uppsatsen, men det ska nog gå vägen också. Lånade två böcker till idag och ska börja skriva på mitt sista kapitel, sen är det bara sammanfattningen kvar och massa finslipning.
Testade ett sushiställe på Eriksberg idag. Det var faktiskt väldigt behagligt i mitt tycke: Tyst, lugnt, billig och rätt hyfsad sushi och väldigt god misosoppa. De tar kort vilket var väldigt bra. Mitt favoritställe hittills tar inte kort.
Men nu blir det gym. Dags att få igång hjärnan så jag kan skriva sen.
Trackback
