Saxföringens ädla konst

Jag önskar jag vore bättre på att klippa min egen lugg. Ibland blir det bra, ibland mindre bra...som nu. Det får jag väl leva med ett tag. Men det är läge för en klipptid väldigt snart. Det är nackdelen med att bo här, den frisör man känner och som man vet gör ett bra jobb finns i Karlshamn. Senast jag klippte mig här i Växjö förstod jag inte vad frisören tänkte med.
Idag är det solsken ute igen, ska ta och gå en sväng snart. Jag verkar inte få in mer Paolo Roberto-info för nuvarande ändå.
Så har sommarjobbsjakten börjat också. Jag börjar inse hur viktigt bilinnehav verkar vara för de anställda på Arlanda, jag har inte gett upp än...men det ser ju inte ljust ut. Jag har riktat in mig på hotellen i närheten istället.

Hellre rysa av rädsla än av kyla

Nej...det spelar ingen roll vart man åker. Jag ger upp min klädjakt för ett par veckor nu tror jag.
Inhandlat i Kalmar idag:
1. En scarf (halva reapriset på Indiska) ^^
2. Veckorevyn
3. Guillermo Del Toros Barnhemmet (för 59 kr på Åhléns) ^^
4. En latte
 
Så nu blir det till att läsa ut GPs bok och sedan blir det lördagsmys med Barnhemmet. Inte så stark betoning på mys kanske, men jag sitter hellre och darrar framför tv:n än står utanför Sivans och köar i minusgraderna. Det får bli utgång en annan gång, när temperaturen har stigit lite.
 
Frihet är att stänga av mobilen och stiga på ett tåg.

Sockersött mode

Jag trodde att Paolo Roberto hade föreläsning imorgon i Kalmar, men det visade sig att det var idag. Nu hinner jag aldrig dit för att lyssna på honom. Tusan också! Där hade jag ju verkligen fått inspiration!
Jag tror jag ska ta tåget in till Kalmar imorgon ändå, jag har fått intrycket av att de har fler affärer där än här. Min klädjakt fortsätter.
På tal om kläder, igår såg jag en tjej iförd Cute Lolita-mode här på Campus. Inte ofta man ser det. Kattöron hade hon också, man kan ju undra vad hon studerar ^^.
Om jag nån gång flyttar till Harajuku så ska jag också gå klädd så. Där vimlar det av Lolita-fashion-människor och cosplayare om kvällarna.
Opraktiskt? Ja. Risk för att bli utstirrad? Definitivt ja. Men ack vad sött! ^^
(Alla bilder tillhör http://www.fanplusfriend.com)

Gör en pratbubbla med Zzzz över mitt huvud

Jag säger då det, vad trött man kan bli när allt sker samtidigt.
 
På tisdag ska vi låta "pressen" få veta att en viss tv-kändis tänker starta parti.
Allting känns uttömmande. Det ska bli gôtt med lite Stockholmsvistelse efter den kursen.
Just nu vill jag bara sova. Men först måste jag läsa några sidor i Nygrens bok.
 
To sleep, perchance to dream...

Och så var de bara 44

Så har ytterligare en student lämnat skaran. Tråkigt...men för att se det från den ljusa sidan, nu blir vi åtminstone jämna grupper när vi delas in för arbeten.
 
Idag skrev vi klart Rapport-arbetet. Imorgon är det redovisning, det känns hyfsat bra...det är otroligt vad mycket lättare det känns att redovisa nånting nu när man gjort det tusen gånger. Eller så är det bara min inställning som har ändrats, jag känner inte längre nån större nervositet inför att stå där framme och prata, kanske beror det på att jag inte har tid att vara nervös längre för att det är så mycket annat vi har att tänka på samtidigt.
 
Idag sken solen, himlen var blå och det kändes riktigt vårigt. Jag uppskattar de små tingen i livet, det är så lätt att bli lycklig av bara vädret. När vi var klara i bibblan strosade jag iväg till ÖoB och handlade schampo och duschkräm för 100 kr. Man kan hitta så mycket roliga märken där. Någon skrev en gång nånstans att kvinnors badrum (till skillnad från mäns) ofta doftar som en regnskog...och allvarligt talat stämmer det ganska väl ^^. Mitt badrum kommer snart att dofta honung, gurka, lotus och granatäpple.
 
 
Hört på bussen idag: "Man kan inte göra tacos ensam".
Handlar det om ren oförmåga, att man inte klarar av att göra tacos helt själv? Eller går det ensliga tacoslagandet emot den socialt konstruerade regeln att man normalt gör tacos för fler personer?
Märkligt, hade jag velat ha tacos själv nån kväll så hade jag gjort tacos. Men när man tänker på det så verkar vissa maträtter ha specifika sociala regler för förtäring. Viss mat bör man tydligen inte äta helt själv. Man sitter inte med tacos själv, man äter inte tårta själv. Smörgåstårta är också en sån där grej, men det kan vara gränsfall. Man äter heller inte ett pepparkakshus själv (visserligen har jag aldrig sett någon förtära det i större mängder).
Det är mycket saker man kan fundera över här i världen...
- Äter du tacos själv? Har du inga vänner?
 

Colin Firth is king!

Jag tog just ett IQ-test på nätet...svaret blev något förödmjukande. Visst, chansen att jag kommer med i Mensa har aldrig varit stor...men SÅ korkad är jag inte! Nåja, sånt där ska man ju inte ta på allvar direkt ;)
Jag kom hem för en stund sen. Jag och de flesta i klassen har tittat på The King´s Speech på bio. Det var en sån där feel good film. Jag förstår varför Colin Firth är Oscarnominerad för den rollen.
Jag måste börja gå mer på bio, jag har ju ändå ett rabattkort.
Men nu är det åter tid för pluggande.

"Det är bara stockholmare som kan simma"

Livet flyter på, snön smälter. Det är nästan som om våren redan stod i hallen och började hänga av sig vinterjackan. När jag vinkade av R vid stationen idag så kändes det extra tydligt. Solen sken och staden var tyst och närapå tom. Fåglarna sjunger lite försiktigt i träden, jag tror att de sjunger några takter för tidigt. Men det spelar ingen roll. Det känns som att vakna till liv när man smilar mot solen genom stängda ögonlock. Att andas in den varma solskensdoften som ligger i luften, känna att allt börjar om. Framför allt en början på nått nytt.
Jag börjar redan längta efter sommaren. R och jag tittade på S.O.S - En segelsällskapsresa igår. Den mest perfekta lördagen jag upplevt hittills. Jag vill också ut och vara kär i skärgården, bland syrener och högt gräs medan vågorna klucka mot stenhällarna. Det är nästan så jag får lust att åka båt.
 
Mycket läsning återstår innan tentan, men jag har nästan hunnit igenom halva GPs bok, mer än hälften av Nygrens bok och hälften av det juridiska i tredje tegelstenen. Nu har jag äntligen fixat med bostadsbidraget också, ska bara lägga brevet på lådan. Snart är det mediaträning, väntar med spänning på det.

En liten värld

Vilken kanonstart på en helg ^^
Igår var jag och J på förfest hos en kille hon träffat på Tysklandsbussen. Vi blev en glad skara...och så händer något helt random, vem kliver in geonom dörren om inte en kille jag gick med på låg och mellanstadiet! Det tog honom några sekunder att känna igen mig, hehe...kära gamla FB. Världen är liten ibland.
Sen gick vi ut på Sivans och dansade och träffade nytt folk. Riktigt skoj.
Det var en yster blandning av vanliga fredagsdansare, märkliga typer i rutiga skjortor och till med en och annan stekare.
 
Jag och J dråsade sen hem vid tre. Sen var det upp till brunch klockan 11 idag. Brunchen på Sivans är något jag ska gå på fler gånger, där finns i princip allt. Mätt blir man också. Jag står mig nog till ikväll.  Så nu är jag rejält trött...

Mera skräp

Snart kommer J hem med drullfullbussen och då blir det förfest och sedan utgång.
 
Hon steg upp kvart i fyra imorse, att hon orkar!
 
Just nu tittar jag på ett program som heter Konferensresan. Seems like skräp.
Backar från tv:n när jag ser en grupp kvinnor som jobbar på en Beauty Parlor eller vad det nu är. Jag ser bara blondering, plast och botox...jättevackert, verkligen.

Hopp och studs så tegelpannorna rasar

De moderna Bond-filmerna verkar bara handla om att springa på tak och osäkra byggställningar.
 
Snart kommer J hit, hon ska sova över och stiga upp tidigt imorgon för en Tysklandsresa över dagen. Jag har inköpslistan klar. Medan hon klirrar med kassar ska jag göra ytterligare ett försök att hitta mer kläder på stan. Jag var inne idag och fick väl tag i nått aningen varmt, men jag vill ha en cardigan...som inte är beige eller sitter konstigt. Modet är helkasst nu tycker jag. Beige, vitt, tegel, naturgrönt, ljusgrått, puderrosa, ännu mera beige och dessa hopplösa blommönster....it does not work for me.
 
På tisdag kommer min drömprins! ^^
 

Ägg

Så var den andra långa dagen till ända. Nu känner jag på allvar att jag börjar lära mig saker av den här utbildningen. Nu sätts vi sakta men säkert in i yrkesrollens faktiska uppgifter, verklighet och synsätt. Vi börjar formas till informatörägg som man skulle sagt i Japan. Känns bra, väldigt bra.

コミュニケーション担当卵
Nu är det sista delen av Bibliotekstjuven...undrar hur det slutar för honom.

"Förr var det gamla gubbar med whiskeyglas, cigarrer och djupa röster"

Konfrontation...så var det avklarat. Men allvarligt, vad var oddsen?
Idag hade vi vår första lektion för terminen. Den här terminen verkar väldigt lovande med tanke på innehåll. Vi ska göra en nyhetsanalys, förmodligen komma i kontakt med en redaktion eller medieorganisation och hålla en fiktiv presskonferens bland annat. Det blir också en del lagskrift att ta sig igenom, men det måste man ju också hålla lite koll på som framtida informatör.
GP hade tillfrisknat någorlunda från sin influensa (jag visste väl att det skulle till nått extra) och var glad över att bli av med "tramset". Han gjorde reklam för sin bok som ingår i kurslitteraturen med orden "Den här boken har blivit så populär att den inte går att köpa längre. Jag har åtta stycken exemplar ifall någon vill köpa. Detta säger jag inte för att på något sätt försöka höja mitt självförtroende, det är ju jämt på topp. Den här boken är alltså jävligt användbar!"
En annan smått chauvanistisk kommentar under dagen var:
"Idag är de flesta journalisterna kvinnor. På chefspositionerna är det dock fortfarande som det ska va."
En feminist som inte förstår ironi hade inte klarat fem minuter i hans klassrum XD.

Vardagens små guldkorn

Ibland gör man ganska roliga felhörningar.
Här är nog mitt bästa exempel hittills, hört över en brusig telefonlinje:
Vad personen verkligen säger "Jag funderar på att tatuera mig igen."
Vad jag hör "Jag funderar på att kastrera mig igen."
....Igen? XD
Min bror och jag har allt annat än tråkiga föräldrar. Bara en stund runt middagsbordet har under åren framkallat många garv.
- Tycker du inte om vinet?
- (irriterat) Jag vet inte, jag fryser om fötterna.

Inriktning?

Snart blir det kinamat och tårta. Pappa fyller så ojämt han kan idag. Brorsan fyller jämnare på söndag.
Varje morgon är det samma sak, halsen värker och det kliar ända ut i öronen. Så är rösten kass (obefintlig) ett par timmar. Det blir alltid bättre framåt kvällen...men Det blir alltid värre framåt natten ;)
Funderar på om jag ska göra den här bloggen lite mer inriktad, kanske ska jag börja lägga in lite anime-recensioner här och var. Det är ju trots allt ett av mina stora intressen. Folk som bloggar skriver ju ofta om just nånting. Fast det är klart, det finns många som skriver om ingenting också. Min blogg fungerar ju främst som ett medium för mina närstående som kanske inte alltid står så nära geografiskt att hålla lite koll på vad jag gör nu för tiden. Plus lite allmänt tjôt som föga bidrar till någons allmänbildning. Inte för att animeserier gör det i så stor skala heller, men detta är något jag känner för. Ska jag bli kåsör måste jag börja nånstans.

Lite whiskey skulle sitta fint nu

Itakute, itakute, tamaranakute.
 
Så här långdagen halsvånda har jag inte haft på flera år. Att det aldrig försvinner...
Massor av text och massor av tid, men ytterst lite vilja och ork. Så ser vardagen ut nu.
Snart kommer brorsan hem, då ska vi fira honom och far på deras födelsedagar. Det blir åtminstone skoj.
Såg på en film om Monica Zetterlund igår...från 1989 var den väl. Störde mig otroligt på att de visade fel årtal vid några tillfällen, filmen Att angöra en brygga är ju från 1965 och inte från 1974! Hur kan man göra en sån tabbe? Liksom, bara titta på kläderna!
Dåligt.

Inställt

Imorgon iställt också. Typiskt. Nä, då får det vara. Jag drar hem igen. Ledigt en vecka till.
Det var då ett låååångt jullov.
Jag vill att min hals ska bli bra nån gång!

För kärleken på två ben och fyra tassar

Halsen ännu sämre idag. Jag ligger vid datorn och knaprar riskakor, läser kurslitteratur, söker sommarjobb, tittar på Svenska Hjärtan och skrattar åt Mongo och Myspersson.
 
Är irriterad på det norska skattesystemet. Jag kan inte beställa nytt skattekort via nätet tydligen, jag måste dit personligen (igen!) för att få ett nytt! Jag vet inte ens om jag orkar bemöda mig med det där... jag vill ju inte ens jobba där längre. Jag börjar tänka att jag kan jobba med vad som helst under sommaren...bara jag är i Stockholmstrakten. Vad som helst så länge det lönar sig.
När jag så äntligen får en chans att bli sambo (och dessutom bli matte åt en katt) så vill jag slåss med alla mina klor för att det ska bli så.

Etta på Svensktoppen 89-09-17

Vageln tycks dra sig tillbaka snabbare än den kom. Istället blev jag sjuk. Alltid ska det vara nånting.
Med halsont, muskelvärk och trötthet är jag tillbaka i småländska skogen. Fick veta för nån timme sen att föreläsningen är inställd imorgon eftersom GP också är sjuk. Fast han måste vara rejält sjuk för det ska mycket till innan han viker sig, av vad vi fått erfara i alla fall.
Jag har nu läst en tiondel av hans bok vi ska ha den här delkursen. Det är nog bara han som kan skriva om EU-journalistik och få det att låta roligt.
Nu har jag lånat mammas mixer ^^, ska nog göra en bananshake snart.
Usch, jag mår inget vidare. Varför sitter jag här?

Suck...inte nu igen

Nästan vart femte år drabbas jag av denna förbannelse. Fast jag blir inget monster efter solnedgången, utan jag drabbas av en liten irriterande sak. Vid 15, 19 och nu 24 år så får jag en liten vagel i ögat! Varför!? Förra gången fick jag operera bort dom, jag hoppas det inte går så långt den här gången. Ish...
 
Snart blir det passions&apelsin-marängpaj. Jag måste börja göra paj hemma i lyan. 

Det tog sig vid citronen

Har blivit rejectad av två redaktioner, som förväntat egentligen. Men de svarade åtminstone.
 
Sasse har tagit Maxes plats på soffan, att Maxe finner sig i det!
 
Lekte framför tv:n med Kinect hos L idag, jag kommer kanske ha lite träningsvärk imorgon. Hopp och studs och fläng.
 
Såg Världen är full av dårar. Briljanta N, skönsjungande V, alltid lika strålande P och otroligt lysande C (du hade rätt Ester).  Åter grips jag av längtan tillbaka till scenen, men bara för några timmar. Sen försvinner känslan och ersätts av verkligheten. Tråkigt, men så är det.
 
Alltid ska man ha något som gnager.
Men det finns alltid tankar som lindrar. Tankar om ungdomlig beundran och förälskelse som rann ut i sanden, för att sedan blomstra igen på ett nytt sätt. Det finns många människor jag beundrat och fortfarande beundrar för olika saker. Jag har i princip alltid fallit för folk som skapar nånting. Kreativa själar. Jag är lycklig som har en särskild Trubadur som håller om mitt hjärta. Han inspirerar mig. ^^
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0