regntass

Nu har jag varit mamma i snart sju månader. Tänk så fort tiden går! Tänk också så mycket man utvecklats själv i sin nya roll under den här tiden. Att gå från osäkerhet och hormonellt kaos...till att tycka att man i alla fall har hyfsat bra koll på läget.

 

Här kommer en liten lista över observationer jag har gjort på den slingrande stigen in i föräldraskapet.

 

 

1. Du går klädd i mjukiskläder, hela tiden, överallt. Tiden efter förlossningen är komfort allt man bryr sig om. Inte bara tiden efter förlossningen förresten, faktiskt större delen av första året...typ.

 

2. Du har inte sminkat dig eller fixat ditt hår på flera månader. Nej, för när skulle du har tid till det?

 

3. Du går utanför dörren i ovansagda osminkade mjukistillstånd...och det känns faktiskt helt okej. Rätt gött att slippa lägga tid på stilfulla klädval, foundation, hårstyling och allt det där som tydligen var så viktigt innan.

 

4. Du är lite kissnödig nästan hela tiden. Ungefär som under graviditeten, men istället för att springa flera gånger per timme så får du numera vara glad om du kan få gå på toaletten några gånger per dag.

 

5. Det ligger leksaker, mjukdjur, nappar och barnkläder ÖVERALLT i hemmet. Det som förr kallades matbord byter raskt namn till avlastningsyta. Städning blir avsevärt nedprioriterat, undantagsfallet är sporadisk "plockstädning", något som du inser ska komma att ta stor del av din tid under det närmsta decenniet.

 

6. Du kastar i dig maten (när du väl får möjlighet att äta när bebben sover). Detta gör du främst under dina första månader som mamma eftersom du inte vet hur länge din bebis kommer att sova, det kan vara allt från 30 sekunder till 3 timmar.

 

7. Du stör dig något oerhört på andra (ofta människor ur den äldre generationen) som gärna påpekar att du äter väldigt fort. Just nu finns det inget mer irriterande än andra människor som småskrattande säger till dig att "lugna ner dig".

8. Du stör dig för övrigt på det mesta som andra människor tar sig friheten att tycka till om och råda vad gäller ditt barn (om du inte har bett om det). Inte helt sällan kommer andra människor med råd och rön om vad eller hur du bör göra eller inte göra när du tar hand om din bebis. Det må vara i all välmening, men alla barn är olika och reagerar inte på exakt samma sätt i alla lägen. I slutändan är det du som vet vad som funkar bäst för dig och ditt barn eftersom du har testat dig fram tills du knäckt koden. Barn föds ju som bekant inte med manualer...eller jo, på ett sätt gör de väl det. Man kan säga att ta hand om en bebis är lite som att sätta ihop en IKEA-möbel med hjälp av en instruktion där hälften av bilderna är borttagna och ersatta med text på ett språk du inte behärskar. Du förstår att det i slutändan ska bli en byrå, men det kommer ta lite tid att få ihop. Då kan det vara nog så irrierande att ha någon över axeln som ifrågasätter varför du sätter skuvarna till vänster, när de minns att de satte skruvarna till höger när de byggde ihop en liknande byrå för 30 år sedan.

 

 

9. Du får lägga band på dig för att inte lägga ut fler bebisfoton i sociala medier. Minns du hur du sa, innan du fick barn, att du minsann inte skulle bli en sådan som lägger ut massa bilder på din unge hela tiden? ...Hehehe, think again! :P Du kanske inte lägger ut bilder varje dag eller ens varje vecka, men när hen för första gången håller i skeden helt själv, då blir du så stolt som mamma och lägger upp på Instagram direkt för OMG DETTA UNIKA UNDERVERK MÅSTE JU HELA VÄRLDEN FÅ TA DEL AV!!!

 

10. Att skriva ett blogginlägg tar numera osedvanligt lång tid. Bara att få ner detta på pränt i sin färdiga form har tagit mig ca två månader, eftersom man får skriva lite i taget på lediga minuter. ;)