regntass

Efter att ha knatat omkring i ovisshet de senaste två åren...har jag så kanske kommit fram till något. Ett steg bort ifrån det här som jag har nu, det vill säga inte mycket till jobb, en ekonomiskt osäker framtid och ett allmänt oroligt tillstånd på grund av att jag i princip aldrig kan planera något. 30-årskrisen ska jag inte ens prata om... 

Jag trivs alltså inte så bra med tillvaron just nu. Anyway...

 

Nog för att min senaste utbildning var rolig att gå, men i efterhand så känns det som ett felaktigt val. Det har varit tungt att erkänna...inte minst för mig själv. Jag har alltid nytta av allt som jag fått lära mig, men det blev liksom inget konkret av det hela. Det började gå åt skogen när min tänkta praktikplats slank mig ur greppet...och idag kommer man ingenstans utan praktisk erfarenhet. Har man ingen så får man heller ingen. Reality is a bitch. 

 

Dessutom...vill jag ens jobba som det jag är utbildad till? Jag vet faktiskt inte, eftersom jag de facto aldrig har fått pröva på det. Men jag vet en sak: jag älskar att skriva, dokumentera och hålla ordning på saker. Det är jag bra på. 

 

Därför har jag börjat fundera på att utbilda mig till medicinsk sekreterare. Tvåårig yrkesutbildning (här i stan) med inkluderad praktikplats (som utbildningen fixar, jag behöver alltså inte jaga plats själv).

Det kan vara steget jag behöver ta för att komma någonstans. För just nu står livet still rent ut sagt. 

 

Det är i alla fall ett alternativ som jag starkt överväger just nu. 

Vi får se vad framtiden har att visa. Än kan det komma nya idéer längs vägen, man vet ju aldrig, som det så vackert heter.

 

 

 

 

Varför knackar det alltid på snygga hantverkare precis när jag är förkyld, osminkad, iklädd mysbyxor, glasögon och Stig Helmer-frisyr?! WHY?!!!

 

 

Yesterday: Partying, meeting new people and trying to solve the mysteries of the universe.

Today: Eating ice cream, talking with a friend,  watching Montefjanton...and Jessie Cox. 

 

A very productive and awesome weekend. 

Det var tydligen lite till att göra i köket...suck. Nåja, jag har en snygg målare som donar i köket, så jag kan väl inte klaga. Jag kan bara klaga på att han är redan är upptagen :P Hehe. 

 

Skämt åsido...jag är så trött på killar. 

 

Jag vill träffa en MAN. 

Någon gång...i framtiden. 

I guess turning 29 isn't so bad. 

 

Tuff dag på jobbet igår. Det är nog så illa att behöva jobba på sin födelsedag :P (nä, skämt åsido). Mestadels var den tuff för att det var min sjätte arbetsdag i rad och kroppen sade ifrån. Idag tar jag det lugnt, äter godis och vilar huvudet. I need it. 

Mitt vardagsrum kommer kanske bli klart i slutet av den här veckan. Men om jag får gissa så kommer det dröja ytterligare innan det händer något. Min stackars målare krockade tydligen med ett vildsvin häromdagen, så jag förväntar mig inte att han kommer stå på benen direkt. Otäckt det där. 

 

Jobbar mitt fjärde vårdpass i rad idag. Nu händer det grejer.

 

Jag har börjat titta på Monarch of the Glen igen (eller Karl för sin kilt som det hette i Sverige). Som 15-åring föll jag pladask för karaktären Duncan.

Tydligen har inget förändrats på den fronten. ;)