regntass

Jag undrar just detta... :P

 

Men, det är nog så många andra regagerar på ett helt nytt jobb med väldigt annorlunda rutiner och massor med nya saker att lära sig. 

 

Jag har så många intryck att hantera att jag inte orkar vara så skriftlig idag. 

 

Jag har dock precis upptäckt en ny musikalisk sensation: The Struts. Ganska nytt brittiskt band som spelar retro-glam-rock och har en sångare som andas Freddie Mercury till den grad att det nästan är kusligt. Han är till och med lite lik en ung Freddie på 70-talet. Inte bara det, vem tror ni designar hans scenkläder? The lady in pink, Zandra Rhodes. ^^

 

Jag tror att detta är ett band att hålla ögonen på under några år framöver. 

 

Listen!

 

 

 

Pappa - Jag tänkte såga lite nu medan du är hemma.

Jag - Okej. 

Pappa - Om jag råkar såga av mig armar och ben så kan väl du ringa ambulansen?

Jag - Javisst....men du, försök att undvika det. Okej?

 

Hade telefonintervju idag. Det gick väl så där, som det brukar göra när jag drabbas av inställningen: nu ska jag låta avslappnad och vara mig själv fast ändå försöka vara outstanding. De sa dock att de fått en bra bild av mig...hur nu det gick till. Nåja, jag har inga höga förhoppningar om det. De vill ju trots allt kunna tillsätta någon redan nästa vecka.

Varför är det så många arbetsgivare som inser helt plötsligt att de behöver folk redan imorgon, helst igår? Vad hände med "Gösta ska gå i pension om ett halvår, vi letar därför efter en lämplig efterträdare"? 

Det är ju hopplöst för folk att flytta till andra jobborter om man inte får en vettig tid på sig för att faktiskt lösa det praktiskt. Det är FÖR spontant och strukturlöst enligt mig! Människor är inte hur flexibla och förändringsbenägna som helst, speciellt inte omedelbums. 

 

Men...det blir nog bra till slut. 

 

 

 

 

 

 

Den där jobbiga känslan som uppstår när man skapar en ny profil på en dejtingsida, skriver in egenskaperna för sin idealpartner, matchar...och får upp sitt ex som nummer ett på listan. -_- 

 

Det är bara sorgligt. Fattar inte varför jag gav mig in på detta igen. Jag har till och med testat Tinder några dagar, men jag inser att det bara är för jobbigt att engagera sig i. 

 

Nåja, imorgon ska jag på två timmars medicin-utbildning inför nya jobbet som omsorgsbiträde. Har även bokat in mig på tre dagar då jag ska gå bredvid. Är både nervös och förväntansfull inför det. 

 

Här är förresten en bra Queen-låt där trummisen Roger sjunger. :) 

I'm all for Queen these days. 

 

 

 

Plötsligt regnar det in samtal från olika arbetsgivare som vill prata med mig. Comin' up: skypeintervju för ytterligare ett skribentjobb, denna gången i Göteborg. Yey!

 

 

 

Jaha, då har man börjat på Kommunen som omsorgsbiträde också. Det blir det ena timjobbet efter det andra. Bättre än inget. 

 

När jag ser andra människor bryta upp och följa sin drömmar, då blir jag lyrisk och vill göra samma sak. Då längtar jag bort. Det är väl märkligt, det är nästan som om alla brustna samboförhållanden i Växjö följer en och samma mall: den ena parten lämnar stan och flyttar till Göteborg. 

Jag önskar också att jag kunde flytta dit. En dag ska jag tillbaka dit. Det kommer säkert dröja några år till, men en vacker dag ska jag sätta bo på västkusten. Lämna allt bakom mig och börja om på nytt. 

 

Someday...

"Det är inga hörlurar...det är ett cykelställ!" 

Too much death going on these days...too much. 

 

And yet, it's like it has always been. It's sad...too sad. 

 

Den årliga tandläkarkontrollen är alltid kantad av lite spänning.

...Hur mycket kommer slutnotan hamna på den här gången?

Va? Skulle vi ta röntgenbilder idag? (Nej!) 

Vadå "litet irriterat område, bäst att vi lagar det"?! (Nooo!) DX

 

Jag som hade tänkt kolla rean inne på Karl-Oskar och Kristina. Nu bidde det inget med det. -_- 

 

By the way, bedövat ansikte, det var ett tag sedan. Alltid lika glamoröst. Man pratar som om man håller på att få en stroke. 

Det kanske man skulle inkludera i det där testet för att utesluta stroke. Kan personen lyfta på armarna? Kan personen le? Kan personen uttala en enkel mening? Kan personen intyga nyligen genomfört tandläkarbesök?

 

 

 

 

 

 

Jag vet inte om det är en illusion av att saker går framåt, eller om det faktiskt går framåt. Huvudsaken är kanske att jag inte står helt still i alla fall. 

Jag är så glad att jag känner vissa personer i min närhet. De kan få mina ögon att tåras av glädje, eller få mina magmuskler att ömma av skratt. Personer som man är själaglad över att få ha lärt känna. 

 

M and R, I love you guys! ^^

Jag hatar att vara singel. 

Speciellt under högtider.

 

Nog för att Halloween inte är mycket till högtid (vi firar ju faktiskt den stillsammare Alla helgons dag egentligen), den har under tidigare år mest inneburit krystade utklädnader, krystade fester med krystade alkoholintag som bara lett till illamående och magont...men ändå. 

Det hade varit trevligt att ha någon att spendera denna paradoxala helg med... 

 

I år kollade jag Scary Game Squad köra igenom Until Dawn, ensam, i ett mörkt rum. För att vara lättskrämda mig är det faktiskt något av en bedrift. 

 

Det är tur det finns annat på Youtube än sånt som skrämmer livet ur en. Sånt som dessutom blir extra roligt när man är trött :P