regntass

Jobbat en vecka som skribent. Fått givande feedback och beröm för mitt flitiga arbete. Känns bra.

 

Idag ljuder jazziga toner från mina högtalare. Solen skiner. Trallgolv och utemöbler är på plats. Kvällen kommer spenderas i trevligt sällskap under något onyttiga förhållanden. Känns bra. 

 

Det ska nog gå vägen till slut. Även om sinnet stundom sviker så hittar alltid solen in genom själens persienner. 

Har precis blivit klar med alla helgdagar i Kanada. Nu väntar Kina. Men det tar jag imorgon. 

Jag måste fixa nya skor imorgon med, inför mitt jobb på mässan i Stockholm. Har testat skorna jag tänkte ha från början, men kom fram till att det nog blir ganska outhärdligt att jobba i klackar, om även låga. 

Hoppas att jag kan hitta några bra (och snygga) arbetsskor. 

 

I fredags fick jag jobb som frilansskribent på ett förlag. Det är bara ett extrajobb vid sidan av, men det känns bra att åtminstone få jobba med något. Saken är bara att jag måste skriva ett visst antal texter varje vecka, vilket tär lite på orken så här i början. Men jag börjar få upp tempot så smått. Jag har börjat med att skriva minst tio texter per dag. Förhoppningsvis kan jag snart skriva mellan 20-30 per dag, då kommer det att gå undan. Jag skriver om olika länders helgdagar. Det är drygt 700 st. Det kräver sin research. Väldigt allmänbildande är det. Nu känner jag till traditioner och helgdagar som jag aldrig hade hört talas om innan.

 

Så om jag inte skriver här på längre så beror det på att jag är lite upptagen :)

Är äntligen frisk från halseländet. Fyra dagar med halsont, en så långdragen pina har jag inte haft sedan körtelfebern. Hittade Esberitox-tabletter igår, de gjorde underverk.

 

Var på intervju idag för ett jobb som "representant" för ett grönt företag. Jag hade mina aningar om vad "representant" egentligen innebar, men ville ändå se vad det var för jobb. Jag hade dock rätt. Det finns många ord för säljare. Även om företaget lät bra, produkterna var trovärdiga och lätta att stå bakom så hade jag ändå inte kunnat ta jobbet. Jag har ju inte bil. Utan bil är det inte så lätt att åka runt till kunder ute i smålandsskogen. 

Det är väl ironiskt egentligen. Här ska man kränga miljövänliga grejer för att spara på just miljön. Ändå måste man köra bil.

 

Nåväl, jag har fortfarande morgondagen att se fram emot. 

Mår bättre idag. Kan prata utan problem. Tur det. Förlaget ringde nämligen igen och ville att jag skulle komma till kontoret under veckan så att vi kan skriva kontrakt. Yes, they want me! ^^ Det är inget heltidsjobb, men det kommer ge mig lite slantar och så får jag jobba med det jag älskar: att skriva. Sweet. 

Fick mitt lönebesked från hotellet idag, den här månaden kommer jag att bli lite rikare än vanligt. Sweet. 

All in all, sweet. 

 

Så roligt blev det inte igår. Så mycket okända människor. Det är ironiskt hur ett helt rum med människor kan orsaka socialt stiltje. Det blir bara en massa grupperingar med tydliga gränser. De som sitter mer än två meter ifrån en gitter man inte hälsa på eftersom man knappt hör sig själv tänka över elgitarrslingorna som dånar ut från den brusiga högtalaren. Så det blev ganska mycket stillasittande inknödd på en sängkant för min del. Det hände totalt sett inte så mycket förrän en tjej däckade över mina fötter och folk började röra på sig utåt. Vi hade ingen lust att gå ut i ovädret så jag och J stannade kvar hos värdinnan och såg efter den däckade gästen.

Kvällen mynnade ut i en natt av tårar och samtal om livet. Jag vet alltför väl hur kärleken kan ställa till det när båda parterna i ett förhållande inte vill samma sak. När man älskar varandra, men ändå inte är på samma sida. Jag vet hur det känns att offra allt för den andre och knappt få något tillbaka. Anpassning, uppoffring, bråk, försoning, anpassning, tvivel, uppoffring, bråk, försoning, tvivel, hopplösthet, tystnad. 

Därför är det så svårt när jag ser någon annan gråta så hjärtat närapå brister. Därför kan jag inte låta bli att lägga mig i, erbjuda min axel och mitt öra.

Jag hoppas att det löser sig...

 

 

 

 

Ack ja, det går upp och ner. Livets cirklar sluts och öppnas på nytt. 

 

Idag har jag sökt en del jobb, skrivit och skickat in några arbetsprover, fått telefonsamtal från ett förlag och gjort mig fin inför kvällens begivenhet: en inflyttningsfest i en studentetta. Kommer det månne att kännas nostalgiskt och roligt eller bara trångt och syrefattigt? Jag gissar på en mix av båda aspekterna. Det brukar som regel bli en eller två gäster per kvadratmeter. 

 

Imorgon blir det länsmansjobb och sedan bär det av uppåt landet...mot nästa äventyr. 

Nu har jag fått lite mer fast mark under fötterna och känner mig mer energisk inför det hela. 

Hur ofta får man åka över 80 mil för en jobbintervju? Hur ofta blir man utvald av 900 sökande? 

Jag vet inte vad detta kommer att innebära, men om det känns rätt så kommer jag att få ett "riktigt" jobb för första gången. Synd bara att jag måste flytta så långt bort. Det gör redan ont. 

Men...jag går ofta händelserna i förväg, jag är sådan. 

Min sambo spelar Diablo 3 samtidigt som han lyssnar på Babymetal, ett japanskt metalband bestående av tre söta högstadietjejer som studsar runt i lack-outfits och sjunger om choklad. 

Jag vet inte varför men... it makes me love him even more! XD

 

私の彼氏は最高！