regntass

När du är liten sitter du i en stol och blir körd runt av någon, likaså när du blir gammal. Enda skillnaden är att vissa äldre människor har rullatorer/rullstolar som de kan styra själva med knappar, tänk er om små ungar kunde styra sina barnvagnar själva.
Det kanske till och med kan bli så i framtiden. Jag menar, barnvagnarna har ju redan fått registreringsskyltar! Överallt på stan ser jag föräldrar som kör sina barn...och jag kan alltid se vad dom heter, där är Patricia, där körs Pelle och där skriker lilla Anna. Jag tycker inte om det alls. Jag skulle inte vilja skylta med vad mina barn hette sådär inför alla. Det känns intigritetskränkande på nått sätt. Barnvagnsmode va? ...*suck*

Idag var jag med mormor på en Röda korset-auktion med massor av lotterier. Mormor går ofta på sådana aktiviteter. Givetvis var där många pensionärer, men också många barnfamiljer, packat och syrefattigt var det.  De ungdomar jag såg i byggden var utanför och stod samlade runt en EPA-traktor där föraren (troligtvis en 16-åring av Fordonstyp) stolt stod på flaket. En del av hans beundrare var några yngre killar i cykelhjälm som såg mycket drömmande ut när de betraktade förarens verk. I EPAns bakfönster satt en grön skylt "fyllekörning".
Ack pojkar, bara vänta. En dag...en dag är ni också där.


Var en sväng i Trollhättan igår med mormor, hennes man och hans syster. Vi sprang runt i en massa affärer. På Indiska hittade jag en fin rökelsehållare i form av en mediterande Buddha, lite rökelse och några doftljus. Mormor undrade varför jag köpte nått som föreställde Buddha. Då jag sa att jag är intresserad av Buddhismen reagerade mormor som om jag bett henne råna en bank. "Näe H, det är inte bra, det är avvikande. Det är inte kristet."
Jösses, får man inte tro som man vill eller?
Det finns grejer som jag inte kan prata med min mamma och mormor om. Jag har aldrig sagt rent ut att jag inte tror på gud, för det skulle säkert ta hus i helvete (om man säger så). Mormor må vara mer troende än mamma men varje gång jag pratat om sånt här med mamma har det alltid slutat i yttersta allvarsamhet.
Det är som att jag måste känna dåligt samvete för att jag vill gå mina egna vägar och tänka i mina egna banor.
Jaja...det är väl bäst för husfriden att hålla tyst egentligen.
Men fasen att det har blivit roligt på senare tid att se reaktionerna när man gör eller säger nått som går emot förväntningarna. Antingen så har jag hamnat i en försenad ungdomsrevolt eller så har jag bara lärt mig att säga nej och säga vad jag faktiskt tycker. Eller så har jag blivit lite som V, haha.

Jag och V spelade Lotto igår, vi vann hela 20 kr...yippi.

Så typiskt att jag skulle åka på en förkylning precis när han kom hit. Hade ont i halsen hela torsdag-fredag, nu är det bara snuva som gäller. Vi hade mysigt i alla fall, tittade i princip på tv hela tiden. Kollade på The Visitors, hyfsat bra film. En av de få filmerna jag sett där en katt inte utgör en slug/elak karaktär.

Känns så trist att gå tillbaka till verkligheten så fort V åker, nu måste jag ägna mig åt japanskaglosor igen och plugga kanji.

Varför görs det sällan bra musik nu för tiden? På 80-talet kunde man göra musik, nu låter allt så likartat, inget sticker ut längre.
På tal om det, det är nästan så man inte längre vill se Melodifestivalen för man vet att de som går vidare kommer vara råsminkade, silverinplastade donnor som sjunger om...ingenting och allt därtill. 

Nä, nu får jag sluta sitta här. Back to reality.

Jag och S har lyckats hitta väldigt billiga flygbiljetter till Japan, tur och retur inkl avbeställningsskydd för under niotusen.
Inte illa må jag säga. Då blir det avresa från Landvetter och byte i Helsinki och därifrån direkt till Osaka. Nu riktigt längtar man efter att få åka iväg. Iväg...till den uppåtgående solens land.


                                                                              

Var nära att sätta eld på lägenheten för en stund sen tror jag. I alla fall kunde det ha gått illa. Det är med sorg i hjärtat jag får konstatera att min kära brödrost har gått hädan.
Jag skulle göra lite te och mackor, la i två skivor bröd i rosten och satte mig vid datorn. Det brukar ta ca 1½ minut innan dom är klara. Plötsligt känner jag av en stark doft av bränt bröd. Hoppar ut i köket och får se brödrosten spy ut osande rök som redan har fyllt hela köket så att man knappt ser taket. Brödskivorna är svarta som en vinternatt i Jukkasjärvi, antagligen måste de ha fastnat i rosten och så fick väl den gamle manicken kortslutning eller vad vet jag. Brödrosten måste vara minst 10 år gammal som den ser ut, jag kommer aldrig att använda den mer kan jag ju säga. Så jag får adera den till listan över saker här i lägenheten som hittills gått sönder.
1. Ett durkslag (säkert 15 år gammalt eller mer)
2. En brödrost (i pensionsåldern)

Så nu sitter jag här i kylan (jag var tvungen att öppna alla fönster för att vädra ut oset). Har tänt på oljebrännaren lite med pepparminstolja (den samma jag fick i present av R en gång). Men det hjälper inte jättemycket (det var bara en droppe kvar). Det är vid sådana här tillfällen då man önskar att man hade jättestora doftljus att sätta ut överallt i lägenheten. Jag har vädrat i snart en halvtimme och det börjar "klarna upp". Det värsta är ju att man själv osar av det. Kläderna verkar ha klarat sig bra med håret slapp inte undan lika lätt. Det är som "förr" i världen när man varit ute och dansat och kom hem med kläderna stinkande av cigarettrök, kläderna kunde man ju byta men håret stank ju likförbannat.
Det är väldigt längesen jag var på nått uteställe. Jag tror inte att jag har klätt upp mig, åkt in till nått ställe, betalat entré och betett mig dansaktigt sen Molkomtiden. I Växjö var jag bara på fest två gånger med japaner. Sedan jag kom till Götet har jag ideligen fått VIP-sms från Trädgårn' i stan men jag har aldrig gått dit. Dels känner jag inte för att gå ensam, dels har jag knappt tid. Jag må inte vara nån utemänniska men NÅN gång då och då kan det faktiskt vara givande. Någon gång ska jag gå dit, hade vart sååå kul att gå dit när Sven Ingvars var där och spelade. Ja, jag tycker faktiskt om dom, dansband rent generellt är väldigt tacksam musik eftersom det där bara finns två taktvariationer (som man KAN dansa till).
Vem har inte drömt om en romantisk date där man går ut och faktiskt dansar? (Okej, det kanske bara är jag men ändå).
Jag ska hålla utkik efter riktiga dansställen med live-band där jag och V kan gå ut en kväll och dra en vals eller två. Ska inte dansbandskampen komma till Götet? Isåfall hade det vart kul att vara med i den dansande publiken. 

Har skickat iväg min hemtenta nu, vår sensei kanske inte bedömmer den som extremt bra (den liknar en bokredovisning från högstadiet till upplägget). Men förhoppningsvis är det inte jättesvårt att få G, att få VG däremot är ett stort kliv.

I nästa vecka ska jag kolla flygbiljetter till Japan, det är hög tid att beställa dom nu. Ska gå in på KilroyTravels, det verkar vara det enda bolaget där man kan avboka sin biljett när som helst och få pengarna tillbaka ifall man inte skulle kunna åka.

Åh, nu kommer det duster av tvättmedelsdoft in genom fönstret, ibland är det tacksamt att man bor precis bredvid tvättstugan. Det kanske kan bidra ytterligare till att få bort oset. Fasen, jag hade nästan föredragit tobaksrök istället för detta.