Nu är jag tillbaka

i gamla goa Sverige. Hemfärden gick väldigt smärtfritt. Lite turbulens över Finland men bara man skrattar så känns det ju bättre i magen sa jag. Lite knasigt hade jag ändå fixat för mig. Hade fått för mig att vi skulle landa i Sverige på tisdagen...men vi kom ju fram på måndagen (man drar ju tillbaka 10 timmar när man åker det hållet). Så mina föräldrar som förberett sig på tisdagen kunde ju inte ta sig upp till Landvetter med kort varsel, men mormor och B kunde ju ta sig dit i alla fall. Ibland tänker jag inte hela vägen...tyvärr.

 

Så jag är i alla fall hemma nu, svängde förbi Växjö på hemvägen så jag fick säga ett kort hej till V, han har så mycket att plugga nu inför proven så vi kommer inte träffas ordentligt på ytterligare en och en halv vecka...men det gör inte så mycket, nu har jag sett hur han bor i alla fall.

 

Hade tänkt strunta i Norge och bara köra på Danmark...men påpressningar från den äldre generationen människor i hemmet fick mig att åtminstone maila Norges hotell och fråga om de vill ha mig för intervju. Får se vad de svarar.

Hur som helst, jag har lärt mig mycket av tiden i Japan, jag kan numera konversera om det mesta på japanska, jag kan lite japanskt teckenspråk och så har nog engelskan blivit bättre också tror jag. Många fina vänner har jag skaffat mig, många kulturutbyten har skett och jag har nog upplevt allt man kan i Japan, till och med jordskalv.

 

Så det är slutet på den här Japanbloggen, nu återgår jag till min gamla http://regntass.blogg.se/
där ni som läser kan fortsätta att följa min vardag...eller inte. Valet är ert.


Min nyckelring Totoro

Den där tidningsarikeln jag läste var felaktig, det är inte 1000 smittade med influensa i Japan, det är blott och bart 200 pers. Vilken lättnad ändå.

Igår fick vi ta emot våra diplom från skolans Dean, han och några fotografer kom till seminarhuset och delade ut dom. Tur att de inte stannade länge, fotograferna alltså, för de flesta av oss var fortfarande klädda i pyjamas eller såg ut som uteliggare där vi stod i loungen hehe.

Idag ska jag äta lunch med Chiharu. Yasu svängde förbi här utanför vid 8.30 och gav mig en present, en liten nyckelring med en söt liten Totoro och så ett vykort med en fin dikt på. Han tycks inte vilja släppa taget han, han vill träffas imorgon med och äta middag med mig och hans kompis Hiro på en liten restaurant här i närheten. Det är inte det att jag misstycker, men jag avskyr utdragna avsked bara. Skulle vilja ha allt det där avklarat så man slipper känna sig sentimental och bara kan fokusera på hemfärden och allt man måste tänka på nu.

Jag vill hem!
Hem till V, hem till familjen, hem till CousCous, Maxe och Gusse!
Snart sitter jag där på planet i försök att bli packad på Baileys eller nått så jag kan tuppa av lite åtminstone under den 10 timmar långa resan till Helsinki. Sen kommer jag att stappla ombord på den yttepyttelilla planet hem till Göteborg, det där lilla planet som skakar så på uppvägen. Så kommer jag då till slut att hasa ut på Landvetter, jet-laggad, illamående och yr, redo att möta min kära familj med ett ansträngt leende. Vem det nu blir som kör bilen hem till mormor, se till att köra snällt och varsamt, okej? ^-^


Glittrande träd i Umeda

Mötte Yasu idag inne i stan. Maria skulle möta två japanska tjejer och så bestämde vi oss för att äta lunch ihop. Gissa vart vi hamnade? På samma okonomiyaki-ställe som vi var på första dagen i Japan! Jag beställde Omusoba för jag står inte ut med smaken av okonomiyaki...det dumma var bara att pastan var kryddad på samma sätt...så det smakade fortfarande okonomiyaki, men det var lite godare i alla fall, så det mesta gick ner.

Efter det satte vi oss bredvid ån. Yasu fick min present och var nog ganska glad över den, killar visar ju inte känslor i övrigt så bra och japanska killar är snäppet sämre, men jag har lärt mig ganska mycket här så jag tror allt att han var ganska nöjd och tacksam...hehe. Det märks ju om man har lagt ner tid på något. Yasu vill träffas en gång till innan jag åker hem, det kanske blir på lördag om han kan. Ska fråga Chiharu om han kan komma med oss då vi ska träffas.

Jag, Maria och en tjej som hette Ann åkte vidare till Umeda och joinade ett annat gäng där på Outback Steakhouse. Äkta fake Australiensk mat, ganska starkt för min del men det var gott i alla fall. Tog mig en drink också, en Strawberry Lava Flow, alldeles för gott. På restauranten spelade de ganska bra musik, allt ifrån Thriller till Nothing's gonna change my love for you med Glenn Medeiros, en speciell låt för mig och V, det fick mig bara att längta hem ännu mer!

På väg hem började det regna så smått, men luften var varm så det var ganska mysigt. De hade satt upp små skarpa lampor i träden i Umeda, så de såg ut som om de glittrade utmed gatorna. Fint.

Igår spenderarde jag hela dagen med Yuri. Gick med henne till Kappasushi och sen kollade vi lite klädaffärer och sen  satte vi oss på ett café här i närheten och tittade på folk. Jag lade märke till ytterligare en lite kulturell skillnad då, något som jag faktiskt inte hade väntat mig. Ute på en kulle i parken utanför satt några killar från mitt hus och solade i bara shorts. Yuri tittade på dom lite konstigt och frågade mig: "Dom där på kullen, vad gör dom?"
.............Jag blev alldeles paff för en sekund, solar dom inte i Japan?!
Tydligen inte.

Imorgon ska jag stanna hemma och bara ta det lugnt, slänga skräp och allt som man inte ska ha med hem, tvätta och börja packa...ja, jag ska ta det lugnt.

Den är här...

Svininfluensan!

Universitetet är stängt, proven och avslutningsceremonin inställda.
Vi råds att stanna inomhus och bära mask ifall vi måste gå ut.

Över 1000 pers har smittats i Japan hittills, varav 46 fall i Osaka-regionen.

Ett trevligt sätt att avsluta en termin på eller hur...

Då vi inte kan göra alla slutproven så avgörs våra betyg av det vi gjort hittills. Något som grämer det flesta, jag blev asförbannad när jag fick veta igår!

Skulle haft mitt sista slutprov idag...men istället får man sitta som i karantän inne i seminarhuset.
Alla masker är slutsålda överallt.
Hoppas få tag i en då jag ska träffa mina japanska kompisar på stan under veckan, en sista gång innan jag far hem.
Jag har i alla fall skrivit klart och skickat iväg mina paper...så nu är det inget kvar att göra.

Överhuvudtaget tycker jag att det hela är lite väl uppblåst, men det är klart att man ska akta sig. Vill ju inte bli sjuk, finns redan en i mitt hus som tydligen har blivit satt i karantän p.g.a influensa-symptom...sägs det.

Nu vill man verkligen bort ifrån den här röran! 6 dagar kvar...

Jasminte

smakar parfymerat. Som ett jasminträd.

Idag var sista sp-lektionen, vår lärare visade ett roligt klipp från nätet och delade ut godis. Vi som haft full närvaro under hela terminen fick var sin present...närmare bestämt bara jag och Datze från Lettland. De två enda europeerna i klassen, säger rätt mycket hehe ^_^. Min present var ett litet fotoalbum från Muji. Kommer säkert till pass nån gång.

Imorgon är det uppsatsprov och Sexcult-quiz. Har inte pluggat mycket inför det alls. Orkar inte riktigt nu, känner mig så energiberövad. Kommer nog ihåg det mesta ändå.

Vill bara sova, sova i min igelkotts famn...han fyller 24 år imorgon!

Snart bär det av hemåt! Längtar så!

Som ett växthus

Det regnar utanför just nu, plus att det har varit ca 30 grader idag och värmen ligger kvar i luften. Att titta ut genom det öppna fönstret är som att sticka in huvudet i ett växthus.

Gick upp vid 6.15 och sprang idag. Det hjälpte igång hjärnan rätt bra kan jag säga. På sp-lektionen pratade vi med japaner om det vi ska prata om på den muntliga tentan. Min japanska fågeholk har aldrig hållit igång såpass på ett bra tag.

Åt lunch med Tatsuro och satt och pratade med honom i tre timmar om kärlek, dating, japanskt mode, Australien och filmer med Brad Pitt. Det är hans idol nummer ett.
Såg förresten att Brad Pitt gör reklam för Softbank här. Men jag fattar inte varför han har lagt till sig med den där fula mustaschen, han ser ju ut att platsa i en tysk porrfilm!

Tatsuro pratar helst engelska med mig, det blir så mycket enklare att uttrycka sig då säger han. På japanska måste man alltid anpassa sig till vem man pratar med, vilket man slipper på engelska på samma sätt.

Jag får intrycket av så många japanska studenter att de inte gillar den japanska kulturen och det sociala systemet. Jag förstår faktiskt varför. Undra på att så många sticker utomlands så fort de kan.

Måste nog lägga in ett antal punkter till i mitt paper, trodde att jag skrivit klart det...men så kom jag på att jag kanske inte svarat på alla frågeställningar...hm, knepigt.

Imorgon ska jag träffa Yasu och gå igenom saker inför min muntliga tenta på fredag.

Nu är det 12 dagar kvar tills hemfärden...det känns faktiskt både glädjande och lite sorgset.
Det finns så många underbara människor här!

28 grader

har det varit idag och ska bli imorn' med. Var ute och sprang igår morse i 25-gradig hetta, det tog...

Jag måste börja springa regelbundet, måste tappa lite höfter. Inte kul att gå runt med knytnävstora skavsår på insidan av låren. Har gått alldeles för mycket med strumpbyxor i den här hettan också...aj aj vad ont det gör!

Så var det bara två veckor kvar här i Japan. Jag pluggar för fullt inför alla tentor och skriver papers hit och dit. Men samtidigt tar jag det ovanligt lugnt. Är inte lika nervös inför muntliga tentan på fredag som jag var första gången. Nu vet jag ju ungefär hur det går till...och kanske känner jag mig lite säkrare.

Var på en sushirestaurang igår med S och Aki, en riktig sån där sushirestaurang där sushin roterar på ett rullband runt om bland alla gäster. Riktigt skojigt och gott. Aki fick min present till henne och hennes familj, doftljus och ljuslyktor från IKEA ^_^
Jag tror att jag måste gå till den restaurangen en gång till innan jag far hem.

Måste kontakta Yasu också, har inte sett honom på över två veckor. Sayaka vill bjuda hem mig till sin lägenhet och laga mat. Yuri vill träffas. Tatsuro, Moeko och Mami vill säkert också träffas nån gång. Suck...så upptagen man blir.

Osaka Utage

Idag var jag med Fukumichi på Osaka Utage, en matfestival som hålls vart fjärde år. Fukumichi har tjatat på mig så länge om att jag ska gå så jag fick till slut ge med mig, han hade en extrabiljett som jag fick köpa billigt.

Festivalen består av mat från hela världen, tanken är att Osaka ska bli matens huvudstad i Japan med så många influenser som möjligt från andra delar av jordgloben. Tyvärr fanns det ingen svensk sektion, bara tysk öl och korvar, belgiska våfflor och italienska pizzor. Man fick gå runt på det enorma området (samma område där Doushinji-konventet hölls) och smaka på alla möjliga konstiga grejer. Idag har jag satt i mig småplock från Ryssland, Turkiet, Uganda, USA, Thailand, Korea, Japan, Indonesien och Tyskland...fler minns jag inte. Fick smaka Thailändsk sake, smakade jäst men var drickbart.

Där strövade vi runt i 7 timmar...är rätt slut i fötterna. Vi såg på ett Soran Bushi-framförande, Kinesisk folkmusik, dans och sångnummer framförda av Takarazuka-folk, flamenco, en klarinettspelande kattkvartet och en hel del andra grejer.


Det är svårt att tro att det är socker, eller hur? ^_^


Världens största ätpinnar.

Som en svensk camping

Hade grillfest med S, Kana och Saki med familj på ett fint grönområde i Osaka idag. Trevligt och mysigt, påminde lite om svensk camping, folk grillade överallt och hade tält uppsatta här och var. Saki bor i en familj på 7 pers, det är inte så att hon har fyra syskon utan de bor alla tre generationerna under ett och samma tak: mamma, pappa, Saki, syster, bror, farmor och farfar. Hennes bror visade inga som helst tecken på intresse för oss utlänningar, han hälsade inte ens. Var väl lite blyg antar jag...men jag tycker ändå att det är märkligt.
Pappan var intresserad av Sverige och ställde många frågor. Farfarn instruerade oss hur man bättre håller ätpinnar och farmorn låg mest nere i gräset och vilade och höll diskussion med Sakis bror. Mamman lagade pizza på ett litet gaskök (den blev alltid kolsvart undertill men det fick man stå ut med) Systern var inte med.
Det blev mycket kött grillat och så fick jag då äntligen äta shitake för första gången, jag fattar då inte varför vissa inte tycker om det, smakar precis som vilken annan svamp som helst.

Många japaner jag träffat säger att den japanska  maten är nyttigast i världen...jodu, chips med socker på...nyttigt sa ni?
Okej, det är ju bara ett litet tilltugg och onyttiga chips och godis finns ju överallt, men det finns så himla MYCKET av det här.

Imorgon bär det av till IKEA med Chiharu och Sayaka, så ska de få en försmak av svensk design och matkultur yeah!

Min lille älskling är sjuk, ligger i nån magsjuka tydligen, kanske är nån tidig sommarkräksjuka. Varför är jag här när jag ska vara hemma och rå om honom?! Nåja, flyttar vi ihop nån gång så kommer jag säkert få den chansen ett antal gånger. När karlar är sjuka så är dom ju jättesjuka och ynkliga. Kan inte vara lätt att vara man och sjuk samtidigt.
I och för sig är hög feber inte nått man önskar sig, själv får jag så ont i njurarna att jag måste ligga i förlossningsställning och andas stötvis som om jag låg på BB. Det var i alla fall så älsklingen beskrev det senaste gången jag hade feber.

Har pluggat lite idag för första gången på säkert fem dagar. Tar emot att plugga under ledigheter, men det måste man ju ändå. Men nu blir det nog lite mer Eddie Izzard tror jag, han är helt genial den mannen.

Upptagen

Åkte med S till Kobe och Himeiji i onsdags...sen dess har det varit ganska upptaget, slutproven närmar sig. Därför blir jag kanske inte så långdragen här numera.

Jaja, jag lägger upp lite bilder i alla fall.

Kobe, Japans modernaste stad.

Till Kobe ska man åka om man vill shoppa skor...och handväskor...och ännu mer skor.



Vita slottet i Himeiji.

Uppe på Mt Rokko, utsikten kvällstid kan inte beskrivas med ord av denna värld.

RSS 2.0