Typiskt...
Då var den muntliga tentan avklarad...eller om den är klarad vet jag inte än. Det gick ju åt pipan kan jag säga!
Helt käpprätt åt Helsingland gick det förstås inte...men jag är inte nöjd med vad jag framförde. Svammel, svammel.
För det första valde min lärare det ämne som jag trodde han skulle välja för min del, Unit 4 om Uniqlo och Muji...såklart.
Det var himla tur att jag hade letat upp vissa specifika kläd-ord som jag kunde använda inför det ämnet. Saken var bara den att det gick jättedåligt i början, jag förstod inte hans frågor en gång! Men jag tänkte att det är bättre att säga att man inte förstår än att sitta som ett fån och säga nått helt orelaterat. Så då förenklade han det lite så att jag fattade efter ett tag, undrar om det blir minusavdrag för det...
Det gick lite bättre mot slutet i alla fall. Men han ställde givetvis frågor som handlade om Göteborg och Sverige och då var man ju tvungen att tänka till vad som finns där i japanska företags-väg (som om man inte vore nervös och tankspridd nog). Sista frågan lydde "om Uniqlo skulle öppna en butik i Göteborg, på vilket sätt skulle man bäst göra reklamföring?"
Jag är inte alls inbegripen i allt vad advertisment innebär så jag drog till slut till med att man kunde visa reklamfilm om det före en biovisning.
Inte mycket grammatik blev det heller, jag tyckte mest jag sa samma sak hela tiden. Fasen alltså! Meccha-usch!
Jag som mådde så bra igår eftersom jag fått så bra respons på min japanska och kände det som om jag kommit över den där jobbiga tröskeln och äntligen kan konversera lättare...nu mår jag bara skit igen p.g.a detta.
Blanda det med oro inför framtiden och extrem hemlängtan, där har ni mitt tillstånd nu.
Det är nu som jag behöver mentalt stöd.
Nåja, det blir bättre snart igen. Det brukar vara så, jag fattar inte varför jag är så lätt att slå till marken, varför fokuserar man bara på vad man gjort dåligt istället för det som faktiskt gått bra?
Efter tentan gick jag till konbinin och köpte mig en onigiri och satte mig på trappan utanför. Då kom det upp en tjej till mig och började prata, bara sådär rent spontant. Hon hette Eri och var gymnasieelev från Kobe och ville bara prata för att hon såg att jag var utlänning och ville utbyta lite info. Om jag fattade det rätt så gick hon i första ring! För hon skulle nämligen börja på Gaidai om tre år sa hon. När jag var 16 hade jag inte vågat gå fram till en främmande universitetsstudent och bara börjat prata sådär...strongt av henne.
Så jag pratade en stund med henne innan r&w-lektionen började. Hon ville veta vad Sverige var för typ av land...och i mitt ganska utmattade tillstånd fick jag fram att Sverige är ett avlångt, kallt land med mycket skog och monarki och 9 miljoner människor (fast vi kanske är fler nu?, har inte koll på siffrorna). Eri var intresserad av alla möjliga länder sa hon, och när hon fick veta att jag har en finsk pojkvän sa hon glatt att hon lärt sig lite finska i en studiecirkel här på Gaidai (!).
Där ser man.
Jag har fått kontakt med en annan tjej här på Gaidai som heter Naho som gärna vill öva på sin engelska, så vi ska träffas nångång i nästa vecka tror jag. Tänka sig att Facebook kunde bli så användbart.
Imorgon har jag inga lektioner, ledighet eller? Nä, skulle inte tro det. Har en massa jobbig text att läsa och så är det ju Sp-tenta på torsdag och r&w-tenta på fredag. Så det är bara att sätta klockan på 8 och börja repetera. Fast jag behöver knappat sätta klockan, jag vaknar ändå alltid första gången vid halv sju numera.
Typiskt...
Inte vill datorn bränna mina bilder på cd-skivor heller, jag kastar snart ut eländet genom fönstret av ren ilska. Varför ska tekniken krångla jämt? Ytterligare ett skäl till varför jag skulle vilja spendera en tid i ett buddhistiskt tempel och bara leva i harmoni med naturen. Då skulle man slippa sådana materialistiska problem.
Helt käpprätt åt Helsingland gick det förstås inte...men jag är inte nöjd med vad jag framförde. Svammel, svammel.
För det första valde min lärare det ämne som jag trodde han skulle välja för min del, Unit 4 om Uniqlo och Muji...såklart.
Det var himla tur att jag hade letat upp vissa specifika kläd-ord som jag kunde använda inför det ämnet. Saken var bara den att det gick jättedåligt i början, jag förstod inte hans frågor en gång! Men jag tänkte att det är bättre att säga att man inte förstår än att sitta som ett fån och säga nått helt orelaterat. Så då förenklade han det lite så att jag fattade efter ett tag, undrar om det blir minusavdrag för det...
Det gick lite bättre mot slutet i alla fall. Men han ställde givetvis frågor som handlade om Göteborg och Sverige och då var man ju tvungen att tänka till vad som finns där i japanska företags-väg (som om man inte vore nervös och tankspridd nog). Sista frågan lydde "om Uniqlo skulle öppna en butik i Göteborg, på vilket sätt skulle man bäst göra reklamföring?"
Jag är inte alls inbegripen i allt vad advertisment innebär så jag drog till slut till med att man kunde visa reklamfilm om det före en biovisning.
Inte mycket grammatik blev det heller, jag tyckte mest jag sa samma sak hela tiden. Fasen alltså! Meccha-usch!
Jag som mådde så bra igår eftersom jag fått så bra respons på min japanska och kände det som om jag kommit över den där jobbiga tröskeln och äntligen kan konversera lättare...nu mår jag bara skit igen p.g.a detta.
Blanda det med oro inför framtiden och extrem hemlängtan, där har ni mitt tillstånd nu.
Det är nu som jag behöver mentalt stöd.
Nåja, det blir bättre snart igen. Det brukar vara så, jag fattar inte varför jag är så lätt att slå till marken, varför fokuserar man bara på vad man gjort dåligt istället för det som faktiskt gått bra?
Efter tentan gick jag till konbinin och köpte mig en onigiri och satte mig på trappan utanför. Då kom det upp en tjej till mig och började prata, bara sådär rent spontant. Hon hette Eri och var gymnasieelev från Kobe och ville bara prata för att hon såg att jag var utlänning och ville utbyta lite info. Om jag fattade det rätt så gick hon i första ring! För hon skulle nämligen börja på Gaidai om tre år sa hon. När jag var 16 hade jag inte vågat gå fram till en främmande universitetsstudent och bara börjat prata sådär...strongt av henne.
Så jag pratade en stund med henne innan r&w-lektionen började. Hon ville veta vad Sverige var för typ av land...och i mitt ganska utmattade tillstånd fick jag fram att Sverige är ett avlångt, kallt land med mycket skog och monarki och 9 miljoner människor (fast vi kanske är fler nu?, har inte koll på siffrorna). Eri var intresserad av alla möjliga länder sa hon, och när hon fick veta att jag har en finsk pojkvän sa hon glatt att hon lärt sig lite finska i en studiecirkel här på Gaidai (!).
Där ser man.
Jag har fått kontakt med en annan tjej här på Gaidai som heter Naho som gärna vill öva på sin engelska, så vi ska träffas nångång i nästa vecka tror jag. Tänka sig att Facebook kunde bli så användbart.
Imorgon har jag inga lektioner, ledighet eller? Nä, skulle inte tro det. Har en massa jobbig text att läsa och så är det ju Sp-tenta på torsdag och r&w-tenta på fredag. Så det är bara att sätta klockan på 8 och börja repetera. Fast jag behöver knappat sätta klockan, jag vaknar ändå alltid första gången vid halv sju numera.
Typiskt...
Inte vill datorn bränna mina bilder på cd-skivor heller, jag kastar snart ut eländet genom fönstret av ren ilska. Varför ska tekniken krångla jämt? Ytterligare ett skäl till varför jag skulle vilja spendera en tid i ett buddhistiskt tempel och bara leva i harmoni med naturen. Då skulle man slippa sådana materialistiska problem.
Kommentarer
Trackback
