Tillbaka från storstaden
Så var jag tillbaka i lilla Hirakata igen då.
Min vistelse i Tokyo blev något förkortad p.g.a ett missförstånd vad gäller datum, så jag åkte hem redan idag istället för imorgon. Men jag hann med ganska mycket på fyra dagar ändå.
Tråkigt nog dog mitt kamerabatteri under första dagen, hade jag tagit med mig laddaren? Nä. Inte hade jag det inte. Men J och F bistod med sina kameror, snällt av dom. Detta har gjort att alla tagna bilder inte ens har nått min dator än. Så dagens bilder blir något få. De som vill se resten får helt enkelt vänta tills jag kommer hem till Sverige. Sorry.
Jag började i alla fall min resa tidigt på söndag morgon, klev upp vid 7, stegade iväg med min stora gravida väska (datorn fick inte ens plats så den fick jag lämna hemma), tänkte köpa frukost på Life, märkte att Life inte öppnar förrän 9.30, så jag fick vackert vänta tills jag var framme i Kyoto 40 min senare för att inskaffa lite morgonmat som danskarna säger. Det blev lite yoghurt och två onigiri. Ställde mig att vänta på shinkansenspåret, mitt tåg avgick 10.16 mot Tokyo.
Efter ungefär en timme fick jag se det som alla som åker till Japan måste se, nämligen detta:
Mt. Fuji, Japans högsta berg.
Efter två timmar och tjugo minuter var jag framme i Tokyo. Jag möttes av J och F som tog mig till Akihabara, Tokyos centrum för maidcaféer (vad jag förstod), spelhallar och affärer där de bl.a säljer plastfigurer av olika karaktärer från animeserier och filmer. En hel del hentai-stuff fanns ju också om jag säger så. *Jag ska förklara vad hentai är när jag kommer hem...känns inte lägligt att diskutera det här i detalj.
En gata i Akihabara.
Tokyos Pokémoncenter...som jag trodde skulle vara mycket större. Men där ser man.
Efter att vi spisat lunch på en restaurang och gått runt lite bland alla konstiga affärer så åkte F hem till sig och jag åkte med J hem till hans studentlya eller vad man ska säga. Mysigt var det i alla fall, han bor åtminstone ensam och har egen toalett. På kvällen åt vi middag tillsammans med de andra studenterna i det kollektiva köket, ALLA pratade japanska! Hela tiden! Ni kan ju gissa om jag kände mig avis (när jag själv bor i ett hus fullt med engelsktalande människor), jag kände mig också väldigt underlägsen rent språkligt, det var inte alltid jag uppfattade allt i deras kvicka konversationer.
På måndagen åkte vi till Tokyo Tower, och åkte uppför till 150 m höjd, man kunde fortsätta upp till 250 m men då kostade det ytterligare extra och det kände inte jag att jag hade råd med, utsikten var fin nog ändå. I tornet fanns givetvis också caféer och affärer av alla de slag. Vi hittade ett chockrosa ställe som sålde belgiska våfflor (billiga dessutom), så där fastnade vi en stund. Jag tror att stället hette nått i stil med Pink Dot eller nått, kommer icke ihåg. Det fanns ett annat ställe vars namn jag minns dock, Café Motherfarm. Allvarligt talat, vem kommer på ett sånt namn? Det låter som ett namn taget ur en skräckfilm som F sa, hehe.
På kvällen åkte vi hem till Fs hemvist, ett guesthouse. Där åt vi middag och lärde känna några andra svenskar som bodde där. Mycket trevligt. När jag och J skulle ta tåget hem vid 11-tiden gick vi lite vilse och fick springa som galningar för att hinna med sista tåget hem. Det var precis att jag hann innanför tågets dörrar innan de stängdes.
På tisdagen gick jag och J igenom följande stadsdelar:
Ginza: Tokyos stora shoppingcentrum, vi fick leta i över en timme innan vi hittade fram till H&M, jag ville inspektera priserna och färgvalen för att kunna jämföra med Sverige (om det nu är det min muntliga tenta kommer att handla om). Jag konstaterade att H&M i Ginza var något dyrare än hemma i Sverige, färgerna var också något dämpade, men ändå mer utsvängt än vad som verkar vara standardfärgerna i japansk mode: svart, vitt, brunt och beige.
I Ginza åt vi också mycket goda hamburgare på en kedja som heter Lotteria. Blir det mycket spring på stan hit och dit så vill man ju inte äta nudlar direkt.
Vi gick också till Hibuyaparken och kollade på folk och alla blomor och importerade träd som fanns planterade där. Vi såg också tre katter där, måste vara vilda som lever i parken antar jag, söta små ting. Förutom den tredje som satt och tvättade sig i en rabatt, han var nämligen smutsig och dyblöt från svans till örspets, han måste ha ramlat i den lilla sjön som låg bredvid parken. Stackarn.
Efter parken gick vi upp och satte oss vid grindarna till det kejserliga palatset. Man såg inte mycket utav palatset i sig, men med tanke på vakternas uniformer kände man att vi var nära.
Shibuya: Tokyos folkrikaste stadsdel. Visserligen är det folk överallt i Tokyo, men vid ett visst stort känt övergångställe kunde man faktiskt se den oändliga mängden som passerade varje gång det blev grönt. Till Shibuya åker man för att handla det senaste inom modet och för att titta på människor som bär alla dessa kläder av alla möjliga stilar. Där var det knappt nån som bara beiget eller vitt, mycket rosa, lila, prickigt, glitter osv.
Där hittade jag en CD/DVD-affär där jag hittade en CD till mamma med traditionell japansk samisenmusik. Funderade över att köpa en singel med Arashi också, men eftersom en singel kostar med än 100 kr så fick det vara, när jag blir rik så ska jag köpa deras skivor hemifrån, tänkte jag.
Harajuku: Från Shibuya tog vi oss en stärkande promenad bort till Harajuku, stadsdelen som nog är mest utmärkande för just Tokyo. I Harajuku finns alla neonskyltar, cosplayers, mängder av affärer för alla möjliga smaker och stilar, allt man kan önska sig. Här mötte vi upp med F och många av de svenskar vi mött föregående kväll, pasta&pizzabuffé på restaurang La Pausa stod på menyen. För ca 145 kr fick man äta hur mycket man ville inom loppet av 2 timmar. Det blev en hel del, i buffén ingick en bläckfiskförrätt, jag testade faktiskt...och det var inte så farligt, visserligen var det inge' vidare gott heller, det smakade ingenting, men det var inte värre än sniglar.
Efter att de två timmarna gått rullade vi ut genom dörren och (nä, så mätt var jag inte, lite måtta får det ju vara) sa adjö till gänget och begav oss hemmåt på ett fullknökat tåg, det ska man ju också uppleva nån gång när man är här. Den största skillnade mellan Osaka och Tokyo är att det i Tokyo är mycket mer folk och tågvagnarna stinker alltid som om nån katt gått och skvätt där inne nånstans. Det är inte många tåg som har AC heller verkar det som, i alla fall inte påslagen.
På onsdagen (igår): Åkte vi förbi Shinjuku så att jag fick se den stadsdelen också, det var bara som genomfart så jag fick inget större intryck. 13.00 var det karaoke som gällde. Jag hade bjudit in Backslick (en kille från min japanskaklass i Götet) som åkt hit i höstas. Det var kul att träffa honom igen. Jag, Backslick, J och F gick in på karaokestället och gick ut därifrån sju timmar senare! Det är otroligt vad tiden kan gå ifall man har en mic, billig mat och obegränsat med dricka (alkoholfritt för de som undrar). Mången gamla goda låtar blev det, samt en hel del pokémonintron som J och F sod för :), Backslick körde de mest bizarra låtarna och många låtar översatte J och Backlisk till svenska, gud vad vi skrattade!
Jag körde en del låtar från Sailor Moon. Det är rätt lustigt, de låtarna som jag sjöng hörde jag för första gången när jag var 15 år och hade hittat dom på nätet. Jag minns att jag tänkte att jag själv skulle vilja framföra dom nån dag...och så satt jag nu nästan 10 år senare i Tokyo och sjöng dom på karaoke...tänk så det kan bli.
Tja, det var min Tokyosemester det. Nu sitter jag åter i seminarhuset och pluggar inför tentorna. Det är åtminstone lika varmt här som det var i Tokyo, idag var det 23 grader! Mer regn väntar dock bakom hörnet...som alltid här i den lilla småstaden. Det var det första jag tänkte när jag klev av på stationen för att gå hem, "så lite folk det är här", "det är ju som om man bor på landet här" hihi.
Min vistelse i Tokyo blev något förkortad p.g.a ett missförstånd vad gäller datum, så jag åkte hem redan idag istället för imorgon. Men jag hann med ganska mycket på fyra dagar ändå.
Tråkigt nog dog mitt kamerabatteri under första dagen, hade jag tagit med mig laddaren? Nä. Inte hade jag det inte. Men J och F bistod med sina kameror, snällt av dom. Detta har gjort att alla tagna bilder inte ens har nått min dator än. Så dagens bilder blir något få. De som vill se resten får helt enkelt vänta tills jag kommer hem till Sverige. Sorry.
Jag började i alla fall min resa tidigt på söndag morgon, klev upp vid 7, stegade iväg med min stora gravida väska (datorn fick inte ens plats så den fick jag lämna hemma), tänkte köpa frukost på Life, märkte att Life inte öppnar förrän 9.30, så jag fick vackert vänta tills jag var framme i Kyoto 40 min senare för att inskaffa lite morgonmat som danskarna säger. Det blev lite yoghurt och två onigiri. Ställde mig att vänta på shinkansenspåret, mitt tåg avgick 10.16 mot Tokyo.
Efter ungefär en timme fick jag se det som alla som åker till Japan måste se, nämligen detta:
Mt. Fuji, Japans högsta berg. Efter två timmar och tjugo minuter var jag framme i Tokyo. Jag möttes av J och F som tog mig till Akihabara, Tokyos centrum för maidcaféer (vad jag förstod), spelhallar och affärer där de bl.a säljer plastfigurer av olika karaktärer från animeserier och filmer. En hel del hentai-stuff fanns ju också om jag säger så. *Jag ska förklara vad hentai är när jag kommer hem...känns inte lägligt att diskutera det här i detalj.
En gata i Akihabara. Tokyos Pokémoncenter...som jag trodde skulle vara mycket större. Men där ser man. Efter att vi spisat lunch på en restaurang och gått runt lite bland alla konstiga affärer så åkte F hem till sig och jag åkte med J hem till hans studentlya eller vad man ska säga. Mysigt var det i alla fall, han bor åtminstone ensam och har egen toalett. På kvällen åt vi middag tillsammans med de andra studenterna i det kollektiva köket, ALLA pratade japanska! Hela tiden! Ni kan ju gissa om jag kände mig avis (när jag själv bor i ett hus fullt med engelsktalande människor), jag kände mig också väldigt underlägsen rent språkligt, det var inte alltid jag uppfattade allt i deras kvicka konversationer.
På måndagen åkte vi till Tokyo Tower, och åkte uppför till 150 m höjd, man kunde fortsätta upp till 250 m men då kostade det ytterligare extra och det kände inte jag att jag hade råd med, utsikten var fin nog ändå. I tornet fanns givetvis också caféer och affärer av alla de slag. Vi hittade ett chockrosa ställe som sålde belgiska våfflor (billiga dessutom), så där fastnade vi en stund. Jag tror att stället hette nått i stil med Pink Dot eller nått, kommer icke ihåg. Det fanns ett annat ställe vars namn jag minns dock, Café Motherfarm. Allvarligt talat, vem kommer på ett sånt namn? Det låter som ett namn taget ur en skräckfilm som F sa, hehe.
På kvällen åkte vi hem till Fs hemvist, ett guesthouse. Där åt vi middag och lärde känna några andra svenskar som bodde där. Mycket trevligt. När jag och J skulle ta tåget hem vid 11-tiden gick vi lite vilse och fick springa som galningar för att hinna med sista tåget hem. Det var precis att jag hann innanför tågets dörrar innan de stängdes.
På tisdagen gick jag och J igenom följande stadsdelar:
Ginza: Tokyos stora shoppingcentrum, vi fick leta i över en timme innan vi hittade fram till H&M, jag ville inspektera priserna och färgvalen för att kunna jämföra med Sverige (om det nu är det min muntliga tenta kommer att handla om). Jag konstaterade att H&M i Ginza var något dyrare än hemma i Sverige, färgerna var också något dämpade, men ändå mer utsvängt än vad som verkar vara standardfärgerna i japansk mode: svart, vitt, brunt och beige.
I Ginza åt vi också mycket goda hamburgare på en kedja som heter Lotteria. Blir det mycket spring på stan hit och dit så vill man ju inte äta nudlar direkt.
Vi gick också till Hibuyaparken och kollade på folk och alla blomor och importerade träd som fanns planterade där. Vi såg också tre katter där, måste vara vilda som lever i parken antar jag, söta små ting. Förutom den tredje som satt och tvättade sig i en rabatt, han var nämligen smutsig och dyblöt från svans till örspets, han måste ha ramlat i den lilla sjön som låg bredvid parken. Stackarn.
Efter parken gick vi upp och satte oss vid grindarna till det kejserliga palatset. Man såg inte mycket utav palatset i sig, men med tanke på vakternas uniformer kände man att vi var nära.
Shibuya: Tokyos folkrikaste stadsdel. Visserligen är det folk överallt i Tokyo, men vid ett visst stort känt övergångställe kunde man faktiskt se den oändliga mängden som passerade varje gång det blev grönt. Till Shibuya åker man för att handla det senaste inom modet och för att titta på människor som bär alla dessa kläder av alla möjliga stilar. Där var det knappt nån som bara beiget eller vitt, mycket rosa, lila, prickigt, glitter osv.
Där hittade jag en CD/DVD-affär där jag hittade en CD till mamma med traditionell japansk samisenmusik. Funderade över att köpa en singel med Arashi också, men eftersom en singel kostar med än 100 kr så fick det vara, när jag blir rik så ska jag köpa deras skivor hemifrån, tänkte jag.
Harajuku: Från Shibuya tog vi oss en stärkande promenad bort till Harajuku, stadsdelen som nog är mest utmärkande för just Tokyo. I Harajuku finns alla neonskyltar, cosplayers, mängder av affärer för alla möjliga smaker och stilar, allt man kan önska sig. Här mötte vi upp med F och många av de svenskar vi mött föregående kväll, pasta&pizzabuffé på restaurang La Pausa stod på menyen. För ca 145 kr fick man äta hur mycket man ville inom loppet av 2 timmar. Det blev en hel del, i buffén ingick en bläckfiskförrätt, jag testade faktiskt...och det var inte så farligt, visserligen var det inge' vidare gott heller, det smakade ingenting, men det var inte värre än sniglar.
Efter att de två timmarna gått rullade vi ut genom dörren och (nä, så mätt var jag inte, lite måtta får det ju vara) sa adjö till gänget och begav oss hemmåt på ett fullknökat tåg, det ska man ju också uppleva nån gång när man är här. Den största skillnade mellan Osaka och Tokyo är att det i Tokyo är mycket mer folk och tågvagnarna stinker alltid som om nån katt gått och skvätt där inne nånstans. Det är inte många tåg som har AC heller verkar det som, i alla fall inte påslagen.
På onsdagen (igår): Åkte vi förbi Shinjuku så att jag fick se den stadsdelen också, det var bara som genomfart så jag fick inget större intryck. 13.00 var det karaoke som gällde. Jag hade bjudit in Backslick (en kille från min japanskaklass i Götet) som åkt hit i höstas. Det var kul att träffa honom igen. Jag, Backslick, J och F gick in på karaokestället och gick ut därifrån sju timmar senare! Det är otroligt vad tiden kan gå ifall man har en mic, billig mat och obegränsat med dricka (alkoholfritt för de som undrar). Mången gamla goda låtar blev det, samt en hel del pokémonintron som J och F sod för :), Backslick körde de mest bizarra låtarna och många låtar översatte J och Backlisk till svenska, gud vad vi skrattade!
Jag körde en del låtar från Sailor Moon. Det är rätt lustigt, de låtarna som jag sjöng hörde jag för första gången när jag var 15 år och hade hittat dom på nätet. Jag minns att jag tänkte att jag själv skulle vilja framföra dom nån dag...och så satt jag nu nästan 10 år senare i Tokyo och sjöng dom på karaoke...tänk så det kan bli.
Tja, det var min Tokyosemester det. Nu sitter jag åter i seminarhuset och pluggar inför tentorna. Det är åtminstone lika varmt här som det var i Tokyo, idag var det 23 grader! Mer regn väntar dock bakom hörnet...som alltid här i den lilla småstaden. Det var det första jag tänkte när jag klev av på stationen för att gå hem, "så lite folk det är här", "det är ju som om man bor på landet här" hihi.
Trackback
