Mizu-sama...
Kollade just på en reklamfilm som min gode vän Backslick varit med i, en japansk reklam för nått sorts...kaffe? Backslick syns två gånger iförd Napoleon-utstyrsel (i alla fall ser det ut som det) haha, asroligt!
Igår var jag på Takarazuka...vilken show!
En sån här scen skulle jag vilja stå på.
Det blev en musikalisk version av Zorro, där huvudrollen spelades av Mizu Natsuki. En del av de andra bland oss från Gaidai som hade sett Takarazuka innan kallade Mizu för kami-sama (gud), efter att ridån gått upp och föreställningen satt igång förstod jag varför. Det var nästan så jag blev kär där ett tag ^_^...hur kommer det sig att kvinnor som spelar män intill perfektion är så attraktivt? För maskulin var hon, och röst hade hon så man kände vibratot ända upp till de platser vi satt (på andra våningen långt upp). Många gånger var det svårt att tro att alla på scenen var kvinnor, de som hade manliga roller förde sig och rörde sig och talade som män. Det var tydlig skillnad mellan att dansa som män och som kvinnor också. Så fruktansvärt skickligt framfört! Så där satt vi tjejer i rad med drömmande blickar medan Zorro fäktades och fick sin Lolita på slutet och alla var lyckliga. Det var intressant att se en musikal på japanska, det var ganska svårt att hänga med i vad som sades, mycket på grund av att den mesta dialogen framfördes på mäns sätt att tala och de talade ganska fort, många uttryck var man ju inte bekant med heller, därför uppfattade jag sällan de fyndigheter som publiken skrattade åt.
Men jag fick ändå ett mycket bra intryck av föreställningen, duktiga skådisar och mästerliga instrumentförare i orkesterdiket. Jag har defenitivt blivit ett fan av Takarazuka.
Förresten, jag måste berätta om mitt sätt att ta mig in till Hirakata för att möta upp professor Hester och resten av gänget som skulle på teatern. Jag gick ut och väntade på bussen utanför seminarhuset, en japansk kvinna och hennes son stod där likaså, tydligen skulle inte nästa buss gå förrän om 20 minuter, men innandess hade ingen buss kommit (vad jag förstod). Så kvinnan ringde argt till busslinjen och klagade och sedan ringde hon efter en taxi. Hon frågade vart jag skulle, när det var uppenbart att vi alla tre skulle till tågstationen sa hon att jag också kunde åka med i taxin. Jag började fråga hur mycket det skulle gå på ifall jag åkte med, men då sa hon bara att hon skulle betala alltihop och jag inte skulle oroa mig över det. Så efter en stund kom taxin (efter att hon ringt och påminnt taxibolaget om att taxin var sen, vilket jag fann ytterst roande, det hade inte gått många minuter sen första samtalet). Jag hoppade in och så började min första japanska bilresa i vänstertraffik. Och det var inte den normala vägen som chauffören körde utan han skulle in bland alla trånga smågator bland bostadshusen och körde kringelikrokigt så jag började undra ifall han visste vart han var på väg. Han frågade till och med kvinnan ibland ifall han skulle till vänster eller höger på vissa ställen!
Jag satt lite som på nålar till och från, som sagt har de extremt smala gator här och när man möter en annan bil och nästan kan höra lacken gnissla till bredvid en...då är man glad när man väl är framme sen. Väl framme vid stationen så hoppade alla ur och jag tackade så mycket för hjälpen, jag tror inte att kvinnan och hennes son hörde för de var redan hastigt på väg bortåt, hon ropade bara lycka till över axeln till mig. En spännande kollektiv färd minsann.
Idag var defenitivt inte min turdag, jag har fortfarande ont i benet och under hela dagen har jag slagit mig på saker, gjort illa tånaglar på vassa dörrkanter och annat trevligt...det har gjort ont idag, för att fatta mig kort. Något som inte gjorde så ont var i alla fall mitt tentaresultat, jag fick totalt 84,7/100. Jag blev förvånad över att jag fått så högt betyg på den muntliga tentan som jag fick...då är vår lärare inte obarmhärtig i alla fall. Men det hade jag väl inte väntat mig heller.
Så nu är det bara att öva på pratet ännu mer så jag kan komma med nått mer konstruktivt nästa gång.
Just nu håller vi på med att sätta ihop enkäter i sp-klassen, vi ska fråga ut 15 pers på skolan om ett visst ämne och sedan ska alla göra grafer i PowerPoint och redovisa för klassen en bit fram i April. Jag jobbar tillsammans med en kille som heter Eli (uttalas Ilai), vi ska undersöka hur mycket bokläsning/tidningsläsning som försigår bland Gaidais elever. Kanske inte ett så dramatiskt ämne, det var det första Eli kom på och han vill nog hålla allt så enkelt som möjligt så det är väl lika bra det. Jag misstänker dock att vår sensei ville ha en redovisning från mitt håll om vad japaner tycker om Sverige, vår lärare ger massa hintar hela tiden nämligen, hehe. Nåja, det blir allt fler tillfällen att reklamföra mitt lilla hemland.
Igår var jag på Takarazuka...vilken show!
En sån här scen skulle jag vilja stå på. Det blev en musikalisk version av Zorro, där huvudrollen spelades av Mizu Natsuki. En del av de andra bland oss från Gaidai som hade sett Takarazuka innan kallade Mizu för kami-sama (gud), efter att ridån gått upp och föreställningen satt igång förstod jag varför. Det var nästan så jag blev kär där ett tag ^_^...hur kommer det sig att kvinnor som spelar män intill perfektion är så attraktivt? För maskulin var hon, och röst hade hon så man kände vibratot ända upp till de platser vi satt (på andra våningen långt upp). Många gånger var det svårt att tro att alla på scenen var kvinnor, de som hade manliga roller förde sig och rörde sig och talade som män. Det var tydlig skillnad mellan att dansa som män och som kvinnor också. Så fruktansvärt skickligt framfört! Så där satt vi tjejer i rad med drömmande blickar medan Zorro fäktades och fick sin Lolita på slutet och alla var lyckliga. Det var intressant att se en musikal på japanska, det var ganska svårt att hänga med i vad som sades, mycket på grund av att den mesta dialogen framfördes på mäns sätt att tala och de talade ganska fort, många uttryck var man ju inte bekant med heller, därför uppfattade jag sällan de fyndigheter som publiken skrattade åt.
Men jag fick ändå ett mycket bra intryck av föreställningen, duktiga skådisar och mästerliga instrumentförare i orkesterdiket. Jag har defenitivt blivit ett fan av Takarazuka.
Förresten, jag måste berätta om mitt sätt att ta mig in till Hirakata för att möta upp professor Hester och resten av gänget som skulle på teatern. Jag gick ut och väntade på bussen utanför seminarhuset, en japansk kvinna och hennes son stod där likaså, tydligen skulle inte nästa buss gå förrän om 20 minuter, men innandess hade ingen buss kommit (vad jag förstod). Så kvinnan ringde argt till busslinjen och klagade och sedan ringde hon efter en taxi. Hon frågade vart jag skulle, när det var uppenbart att vi alla tre skulle till tågstationen sa hon att jag också kunde åka med i taxin. Jag började fråga hur mycket det skulle gå på ifall jag åkte med, men då sa hon bara att hon skulle betala alltihop och jag inte skulle oroa mig över det. Så efter en stund kom taxin (efter att hon ringt och påminnt taxibolaget om att taxin var sen, vilket jag fann ytterst roande, det hade inte gått många minuter sen första samtalet). Jag hoppade in och så började min första japanska bilresa i vänstertraffik. Och det var inte den normala vägen som chauffören körde utan han skulle in bland alla trånga smågator bland bostadshusen och körde kringelikrokigt så jag började undra ifall han visste vart han var på väg. Han frågade till och med kvinnan ibland ifall han skulle till vänster eller höger på vissa ställen!
Jag satt lite som på nålar till och från, som sagt har de extremt smala gator här och när man möter en annan bil och nästan kan höra lacken gnissla till bredvid en...då är man glad när man väl är framme sen. Väl framme vid stationen så hoppade alla ur och jag tackade så mycket för hjälpen, jag tror inte att kvinnan och hennes son hörde för de var redan hastigt på väg bortåt, hon ropade bara lycka till över axeln till mig. En spännande kollektiv färd minsann.
Idag var defenitivt inte min turdag, jag har fortfarande ont i benet och under hela dagen har jag slagit mig på saker, gjort illa tånaglar på vassa dörrkanter och annat trevligt...det har gjort ont idag, för att fatta mig kort. Något som inte gjorde så ont var i alla fall mitt tentaresultat, jag fick totalt 84,7/100. Jag blev förvånad över att jag fått så högt betyg på den muntliga tentan som jag fick...då är vår lärare inte obarmhärtig i alla fall. Men det hade jag väl inte väntat mig heller.
Så nu är det bara att öva på pratet ännu mer så jag kan komma med nått mer konstruktivt nästa gång.
Just nu håller vi på med att sätta ihop enkäter i sp-klassen, vi ska fråga ut 15 pers på skolan om ett visst ämne och sedan ska alla göra grafer i PowerPoint och redovisa för klassen en bit fram i April. Jag jobbar tillsammans med en kille som heter Eli (uttalas Ilai), vi ska undersöka hur mycket bokläsning/tidningsläsning som försigår bland Gaidais elever. Kanske inte ett så dramatiskt ämne, det var det första Eli kom på och han vill nog hålla allt så enkelt som möjligt så det är väl lika bra det. Jag misstänker dock att vår sensei ville ha en redovisning från mitt håll om vad japaner tycker om Sverige, vår lärare ger massa hintar hela tiden nämligen, hehe. Nåja, det blir allt fler tillfällen att reklamföra mitt lilla hemland.
Kommentarer
Trackback
